lagen.nu

NJA 1993 s. 103

Fråga om förutsättningar förelegat för särskild handräckning enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning.

(Jfr 1980 s 131)

Fastighets AB Korsvägen (bolaget) ansökte hos kronofogdemyndigheten i Göteborg om särskild handräckning och yrkade att L.A. skulle förpliktas att på egen bekostnad omedelbart nedmontera skyltar och ljusramp som denne uppmonterat på fasaden till fastigheten på Södra Vägen 38.

Som grund för yrkandet uppgav bolaget följande. L.A. förhyr enligt gällande avtal av bolaget en lägenhet på Södra Vägen 38. Enligt avtalet äger L.A. rätt, "efter samråd med och godkännande av styrelsen för bolaget, att å fasaden över samtliga till lägenheten hörande fönster mot Södra Vägen uppmontera markiser samt ljusramp". Den 26 april 1992 började L.A. sätta upp de skyltar och den ljusramp som idag finns på fasaden till fastigheten. Före uppsättningen har inte något som helst samråd förevarit med styrelsen. Inte heller har styrelsen godkänt att de skyltar som satts upp skall få sättas upp. L.A. har anmanats i brev, daterat d 25 maj 1992, att montera ned skyltar och ljusramp.

Som bevis åberopade bolaget avtal daterat d 20 dec 1992 mellan bolaget och L.A. samt s k vittnesintyg daterat d 16 juni 1992 från styrelseledamöterna B.L. och O.H. samt VD P-A.U..

L.A. bestred ansökningen och anförde därvid att samråd skett såväl skriftligen som muntligen vid flera tillfällen.

Kronofogdemyndigheten anförde i utslag d 29 juli 1992:

Skäl. Till följd av att L.A. bestritt ansökningen åligger det bolaget enligt 39 § lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning att styrka de omständigheter som det åberopar till stöd för sin talan. En berättelse som någon lämnat skriftligen med anledning av handräckningsmålet får enligt 40 § samma lag åberopas som bevis i målet.

Kronofogdemyndigheten gör följande bedömning:

Genom de handlingar bolaget åberopat finner kronofogdemyndigheten styrkt att samråd med och godkännande av styrelsen krävs för uppmonterande av skyltar och ljusskrift på ifrågavarande fastighets fasad. L.A. har inte förmått visa att han ägt styrelsens godkännande när han på fastigheten lät uppsätta skylt och ljusramp. Genom uppmonterandet har L.A. därför vidtagit en olovlig åtgärd med bolagets fasta egendom. Förutsättning att meddela utslag föreligger därmed enligt 43 § samma lag. Bolagets talan skall därför bifallas.

Kronofogdemyndighetens avgörande. L.A. förpliktas att på egen bekostnad omedelbart nedmontera skyltar och ljusramp som han monterat upp på fasaden till fastigheten på Södra Vägen 38 i Göteborg.

L.A. anförde besvär i HovR:n för Västra Sverige och yrkade att HovR:n skulle lämna bolagets ansökan om särskild handräckning utan bifall.

Bolaget bestred bifall till besvären.

HovR:n (hovrättslagmannen Fernqvist, hovrättsrådet Rolfson och t f hovrättsassessorn Johansson, referent) anförde i slutligt beslut d 29 sept 1992: Mot den utredning som bolaget åberopat har L.A. bevisbördan för sin invändning att han haft styrelsens godkännande att sätta upp skylten och ljusrampen. Han får anses ha fullgjort sitt beviskrav om han kan visa sannolika skäl för invändningen.

Vid en samlad bedömning av utredningen finner HovR:n att L.A. inte förmått visa sannolika skäl för invändningen. Hans besvärstalan kan därför inte bifallas.

HovR:n lämnar besvären utan bifall.

L.A. (ombud advokaten L.J.) anförde besvär och yrkade att HovR:ns beslut skulle undanröjas och att målet skulle återförvisas till HovR:n för ny handläggning.

Bolaget (ombud advokaten K.B.) bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Walldén, hemställde i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. L.A. har i HD gjort gällande att HovR:n bort kalla till muntligt förhör i enlighet med 52 kap 10 § 1 st RB eftersom P-A.U:s muntliga utsaga är av stor betydelse för bevisningen i målet och bolaget begärt det. Han har därvid också åberopat HD:s beslut nr SÖ 422/1992. Av handlingarna i målet framgår att bolaget i förklaring till HovR:n som bevisning åberopat bland annat förhör med P-A.U.. I yttrande till HD har bolaget anfört att detta var att uppfatta som en begäran om förhör därest HovR:n skulle komma att besluta om muntlig förhandling och således inte som ett påkallande av sådan. L.A. har inte under målets handläggning i HovR:n begärt muntlig förhandling. Någon nödvändighet för HovR:n att hålla sådan har därför inte förelegat enligt artikel 6 punkt I i 1950 års europeiska konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Målet har prövats enligt ett summariskt processförfarande i enlighet med reglerna i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning. Sökanden har då att styrka att de nödvändiga förutsättningarna för att bevilja den särskilda handräckning som han yrkar föreligger. När svaranden har bestritt ansökningen och åberopat en relevant grund för bestridandet bör samma krav på bevisningens styrka som i dispositiva tvistemål åvila sökanden (se prop 1989/90:85 s 129).

I förevarande mål har bolaget till stöd för sin ansökan om särskild handräckning anfört att L.A. monterat skyltar och ljusramp utan att på avtalsenligt sätt samråd skett med styrelsen och att den inte heller lämnat sitt godkännande. Till styrkande av detta har åberopats, förutom det aktuella avtalet, en skriftlig berättelse undertecknad av två styrelseledamöter och P-A.U. samt en skriftlig anmaning ställd till L.A. att nedmontera skyltarna m m. I den skriftliga berättelsen anges att L.A. inte varit i kontakt med styrelsen innan skyltarna m m monterades. I HovR:n har tidigare avtalsförslag, ritningar beträffande trädgård, lägenhet, markiser och skyltar samt ytterligare en anmaning till L.A. att vidta rättelse åberopats. L.A. har mot detta invänt att samråd har skett vid flera tillfällen, skriftligen och muntligen och att styrelsens godkännande har lämnats genom P-A.U.. Han har till stöd för detta åberopat bevis över beviljade bygglov för skyltar m m samt, i HovR:n, brev till honom från P-A.U., skriftliga berättelser från arkitekten L.S. och X.X. samt en bygglovshandling. I brevet föreslår P-A.U. ett sammanträffande d 7 jan 1992 med L.A. inför ett möte med L.S. angående bygglov och anger att ritningarna över bland annat skylt måste medtagas samt att även bolaget behöver ritningar för att kunna lämna fastighetsägarens medgivande. I X.X:s skriftliga berättelse anges att P-A.U. inspekterat skyltmaterialet d 26 april 1992 och uttalat sig positivt. I L.S:s berättelse anges att P-A.U. d 7 jan 1992 besökt hans tjänsterum och tillsammans med L.A. framlagt ett bygglovsärende samt att ärendet då var komplett med ritningar över fasaden utvisande skyltning m m.

De omständigheter L.A. i HovR:n åberopat till stöd för att det inte företagits en olovlig åtgärd är sådana att det inte längre kan anses styrkt att förutsättningar för särskild handräckning föreligger. Vad som av båda parter tillförts målet i HD ändrar inte det förhållandet. Ansökan om särskild handräckning skall därför ogillas.

HD:s avgörande. Med undanröjande av HovR:ns beslut lämnar HD ansökan om särskild handräckning utan bifall. - - -

HD (JustR:n Lind, Törnell och Nilsson, referent) fattade följande slutliga beslut:

Skäl. L.A. har inte i HovR:n åberopat någon muntlig bevisning eller i övrigt påkallat muntlig förhandling. Redan med hänsyn härtill har det, vid den utgång målet fick i HovR:n, saknats anledning att förordna om förhör där enligt 52 kap 10 § 1 st RB. Det finns alltså inte grund för att återförvisa målet till HovR:n.

I målet är ostridigt att L.A. d 26 april 1992 monterat en reklamskylt på fasaden till den fastighet där han hyr en lägenhet av bolaget. Frågan i målet gäller om han har satt upp skylten utan att, såsom föreskrivs i hyresavtalet, samråda med bolagets styrelse och inhämta dess godkännande och om han därigenom egenmäktigt rubbat bolagets besittning till fastigheten eller vidtagit annan olovlig åtgärd beträffande denna.

Parterna är i målet ense om att byggnadsnämnden i Göteborg d 31 jan 1991 lämnade L.A. bygglov för uppsättande av markiser och skyltar på bolagets fastighet i enlighet med ingivna ritningar, att bolaget i det ärendet företräddes av dess verkställande direktör P-A.U. samt att denne i febr 1991 av L.A. tog emot bevis över bygglovet tillsammans med ritningarna, vilka handlingar därefter förelades styrelsen.

Bolaget har i HovR:n uppgett bl a följande. Styrelsen kunde inte av dessa ritningar bilda sig en föreställning om hur markiser och skyltar skulle te sig i slutligt skick, avseende färgsättning m m. Styrelsen uppdrog därför åt P-A.U. att kontakta L.A. och begära in slutliga ritningar så att samråd skulle kunna äga rum mellan parterna och styrelsen skulle kunna lämna godkännande. P-A.U. hade också kontakter med L.A. i denna fråga, varvid denne lovade att tillhandahålla det begärda materialet. Detta löfte infriades dock ej. Den uppsatta reklamskylten överensstämmer inte med den ritning som gavs in till byggnadsnämnden. Styrelsen har inte godkänt denna skylt.

L.A. har i HovR:n uppgett bl a följande. Vid det tillfälle när reklamskylten monterades besökte P-A.U. arbetsplatsen och synade denna skylt. Han diskuterade skyltens utseende med X.X., som var anställd hos L.A.. X.X. upplyste att en mindre förändring gjorts på skylten. P-A.U. hade ingen erinran mot förändringen. Han uppmanade X.X. att lämna in en reviderad ritning till byggnadsnämnden, vilket genast skedde. Revideringen godkändes av byggnadsnämnden d 19 maj 1992.

Av utredningen får anses framgå att L.A. i och för sig haft styrelsens godkännande att sätta upp markiser och skyltar i enlighet med det i jan 1991 lämnade bygglovet. Vad som förekommit i målet ger emellertid inte tillräckligt underlag för att säkert bedöma vilken betydelse den vidtagna förändringen av skylten hade, om P-A.U. godkände förändringen och om omständigheterna var sådana att L.A. hade rätt att utgå från att P-A.U. lämnade besked på styrelsens vägnar.

På den föreliggande utredningen framstår det alltså som ovisst, om L.A:s åtgärd att sätta upp reklamskylten var lovlig eller olovlig. Bolagets talan kan därför inte handräckningsvis bifallas.

HD:s avgörande. Med upphävande av HovR:ns beslut lämnar HD bolagets ansökan om särskild handräckning utan bifall.

JustR:n Bengtsson och Sterzel var skiljaktiga i fråga om motiveringen och yttrade: L.A. har i och för sig haft rätt att sätta upp en reklamskylt med ljusramp på fasaden utanför den lokal han hyr av bolaget, sedan vederbörligt bygglov erhållits för åtgärden och under förutsättning att bolagets styrelse godkände hur den närmare skulle se ut och sättas upp. Om någon egenmäktig besittningsrubbning i vanlig mening är alltså inte fråga, och inte heller kan åtgärden till sin art anses olovlig. Vad L.A. uppgivit om att åtgärden godkänts på styrelsens vägnar kan inte lämnas utan avseende. Med hänsyn härtill saknas förutsättning att handräckningsvis bifalla bolagets talan.

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1993-03-10
Målnummer
Ö3700-92
Lagrum
39 § lag (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning
Rättsfall
NJA 1980 s. 131
Litteratur
Sökord
Särskild handräckning
Egenmäktig besittningsrubbning
Handräckning
Olovlig åtgärd
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (1)

NJA 2008 s. 774: Fråga om förutsättningar förelegat för särskild handräckning när svaranden gjort invändning mot de av sökanden åberopade omständigheterna (Jfr NJA 1993 s. 103 och NJA 1999 s. 474)
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation