lagen.nu

NJA 1992 s. 163

Fråga huruvida viss egendom - en fritidsbåt - som anskaffats under ett samboförhållande tillhörde samborna gemensamt med samäganderätt eller den ena sambon ensam.

E.E. yrkade efter stämning å S.R. vid Mariestads TR att TR:n skulle fastställa att hon ägde bättre rätt än S.R. till halva båten Nauticat 33, byggd 1971.

S.R. bestred käromålet.

TR:n (tingsfiskalen Eriksson) anförde i dom d 28 mars 1990: E.E. har till utveckling av käromålet anfört i huvudsak följande. Hon och S.R. flyttade samman 1978. De hade likartade inkomster och de bidrog båda med bohaget. De ägde var sin bil. E.E. hade sparat omkring 22 000 kr. Parterna köpte fastighet 1978. De var båda lagfarna ägare till fastigheten. E.E:s sparade kapital användes vid fastighetsinköpet. Parterna hade under hela sammanboendet gemensam ekonomi. E.E. svarade för fastighetens kostnader genom att från sin lön betala för räntor och amorteringar. Det var däremot S.R. som gjorde skatteavdrag för dessa räntor. De pengar parterna i övrigt fick över gick till en gemensam pott. S.R. började 1982 bygga en båt. Materialanskaffningen finansierades med gemensamma medel. E.E. gjorde båtbygget möjligt genom att handha skötseln av fastigheten själv. Hon utförde också allt arbete i hemmet. S.R. lade ned all sin lediga tid åt att bygga båten. Båten sjösattes 1986. S.R. ville tämligen omgående sälja båten. Den såldes för 190 000 kr. Köpeskillingen användes för att inköpa ny båt. Den nya båten köptes för 170 000 kr. Den var i stort behov av renovering. Såväl S.R. som E.E. lade ned mycket arbete för att rusta upp båten. Kostnaderna för upprustningen togs från parternas gemensamma medel. Båten sjösattes sommaren 1987. Under sommaren företog parterna en färd på Dalslands kanal med båten. Parterna separerade 1988. Fastigheten och bohaget har delats. S.R. har inte gått med på att dela båten. Båten är värderad till 320 000 kr. Båten utgör egendom som är samägd mellan S.R. och E.E.. Den är införskaffad för att bereda parterna gemensamt fritidsnöje. Båten har finansierats genom försäljning av den först samägda båten. Parterna har gemensamt möjliggjort ägandet av nu aktuell båt genom att nedlägga medel och arbete på den.

S.R. har till utveckling av sitt bestridande av käromålet anfört i huvudsak följande. Den första båten anskaffades så, att S.R. köpte plåt för 3 000 kr. Han anskaffade medel för detta inköp genom att låna från sin moder. Han återbetalade lånet genom att försälja en del fiskeredskap. Han är själv hängiven sportfiskare och har ett stort intresse för sjön. E.E. delar ej detta hans intresse. Hon läser skönlitteratur och har bl a inköpt böcker under samboendet för omkring 40 000 kr. E.E. har företagit utlandsresor och hon har endast i mycket ringa utsträckning deltagit på fiske och båtturer. S.R. byggde den första båten själv. Materialkostnaderna för båtbygget uppgick till omkring 75 000 kr. Båten såldes sedan för 190 000 kr. Dessa pengar användes för att köpa den andra båten. Det var inte tal om att båtarna skulle vara samägd egendom. E.E. visade inte något intresse för båtar. Hon var inte intresserad då han försålde den första båten och hon deltog inte då han köpte den nya båten. Han arbetade mycket intensivt med att iordningställa den nya båten. E.E. deltog i arbetet. Det är inte riktigt att E.E. skötte "all marktjänst". Arbetsfördelningen var i stort jämn parterna emellan. Från de gemensamma medlen betalades även en sportbil som är E.E:s egendom. S.R. hade under samboendetiden högre inkomster än E.E.. S.R. har hela tiden uppfattat båtarna som hans egen egendom. Han har själv genom arbete förkovrat dessa medan E.E. lade ned pengar från den gemensamma ekonomin på annat. E.E. tillbringade inte någon fritid tillsammans med honom.

Domskäl. Huvudprincipen för makars och samboendes förvärv av egendom är att den som faktiskt förvärvat egendomen skall anses som dess ägare. Trots att endast en av de sammanboende formellt är förvärvare kan samägande, förutom i de fall egendomen avser bohag, varom i målet ej är fråga, konstituteras om överenskommelse mellan dem förelegat om att båda skulle bli ägare. Sådan gemensam partsvilja har E.E. att visa i förevarande mål. Partsviljan kan naturligen på något sätt ha uttryckts. I praxis har jämväl godtagits en fiktion om sådan partsvilja, en sk tyst överenskommelse. Sådan anses styrkt om det visas att den som ej är formell köpare genom ekonomiskt tillskott möjliggjort eller åtminstone underlättat förvärvet och den formelle köparen insett att det ekonomiska tillskottet syftat till samäganderätt. Av betydelse för bedömningen är därvid om parterna avsett bruka egendomen gemensamt och vilka ansträngningar de gjort såväl visavi egendomen som sådan, som i övrigt. I målet är ostridigt att E.E. och S.R. haft gemensam ekonomi och att de tillskjutit medel till denna båda två. E.E. har angivit att det från denna ekonomi tillskjutits ej obetydliga summor för inköp av material till båda båtarna. TR:n finner ej skäl betvivla att så varit fallet. Det har emellertid lämnats olika uppgifter om hur arbetet fördelats i hemmet, vilka intentioner parterna haft med båten och vilka utgifter parterna haft på bl a fritidsaktiviteter. S.R. har således angivit att han väl deltagit i arbete i hemmet, att han hela tiden ansett båtarna som sina, att E.E. aldrig visat intresse för båtarna eller för sjön, och att E.E. själv spenderat stora belopp på resor, böcker och sin sportbil. I ett mål där bevisningen endast utgöres av utsagor från parterna kan ej dessa uppgifter lämnas utan avseende. TR:n finner, mot bakgrund av S.R:s uppgifter om att E.E. ej delade hans intresse för båtar samt med beaktande av att E.E:s ekonomiska tillskott endast utgivits indirekt och omständigheterna i övrigt, att E.E. ej visat att S.R. insett att E.E. haft uppfattningen att båtarna förvärvades för gemensamt bruk och att han därigenom ansett sig som hälftenägare till dessa. Käromålet skall därför ogillas.

Domslut. TR:n ogillar käromålet.

E.E. fullföljde talan i Göta HovR och yrkade bifall till sin talan vid TR:n.

S.R. bestred ändring.

HovR:n (hovrättsråden Lundquist, Sundström, referent, och Stenberg) anförde i dom d 12 sept 1990:

Domskäl.

E.E. och S.R. har i HovR:n i allt väsentligt lämnat samma uppgifter som återgetts i TR:ns dom. E.E. har särskilt framhållit att hon följt med på båtturer i stor utsträckning. Hon har anfört att turerna med båten ofta företagits tillsammans med en annan familj, som haft egen båt. Av den loggbok, som denna familj fört, framgår att ett stort antal turer förekommit under 1985 och 1986. S.R. har bekräftat att anteckningarna om en tre-veckors semestertur 1986 på Kinda kanal är riktiga, men förklarat sig inte kunna ta ställning till i vilken utsträckning E.E. följt med på ytterligare turer. Han har emellertid medgett att sådana förekommit i viss mindre utsträckning.

HovR:ns bedömning.

S.R. har själv byggt den första båten. Värdet av hans eget arbete har såvitt av utredningen framgår varit högre än kostnaderna för inköp av material till den. Han har köpt den andra båten för pengar han erhållit vid försäljning av den första och i formellt hänseende framstått som ägare till den. Det är uppenbart att såväl förvärven som det omfattande arbete han lagt ner på båtarna föranletts av ett eget stort båtintresse. Utredningen ger vid handen att E.E. inte haft något större intresse för båtar. Hon har själv uppgett att hon var negativ till det första båtförvärvet.

E.E. kan visserligen i någon mån - som en följd av samboförhållandet - anses ha underlättat för S.R. att utföra sin arbetsinsats och att - bl a genom tillskott från gemensamma medel - köpa behövligt material. Hon har även i mindre omfattning deltagit i renoveringsarbetet och har även följt med på båtturer. Nu nämnda omständigheter är emellertid mot bakgrund av övriga omständigheter inte tillräckliga för att båtarna skall anses ha varit anskaffade för gemensamt bruk. Med hänsyn härtill och vad till i övrigt förekommit är det inte visat att det varit underförstått mellan parterna att E.E. skulle förvärva någon äganderätt till båtarna.

Som TR:n funnit skall E.E:s talan lämnas utan bifall.

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns dom.

E.E. (ombud advokaten T.B.) sökte revision och yrkade bifall till käromålet. I andra hand yrkade hon, att hennes rätt till båten bestämdes till en mindre andel än hälften.

S.R. (ombud advokaten T.A.) bestred ändring. Han gjorde gällande att yrkandet om rätt till annan andel till båten än hälften inte kunde tas upp till prövning.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (JustR:n Nyman, Jermsten, Cregow, referent, Lind och Sterzel) beslöt följande dom:

Domskäl. Frågan om viss lös egendom som förvärvats under ett samboförhållande tillhör endera sambon ensam eller båda samborna gemensamt med samäganderätt skall avgöras efter allmänna förmögenhetsrättsliga principer för förvärv av äganderätt, varvid dock måste beaktas den nära personliga och ekonomiska gemenskap som i allmänhet råder mellan sambor. Detta innebär att avgörande för äganderättsfrågan i princip är vem som har tillskjutit medel för anskaffande av egendomen; om båda samborna har tillskjutit medel, får egendomen anses innehas med samäganderätt. Frågan vem som har tillskjutit medel för inköp av viss egendom bör dock inte bedömas alltför formellt utan bör ses mot bakgrund av sambornas ekonomiska förhållanden i övrigt. Om båda samborna har inkomster och den ena sambon t ex svarar för löpande utgifter, såsom mat, hyra m m, medan den andra står för inköp av kapitalvaror, bör denna uppdelning inte vara avgörande för vem som skall anses ha bekostat inköpet (jfr NJA II 1921 s 89 samt lagrådet i prop 1980/81:8 s 1106 f). Inköpt egendom bör i sådana fall i allmänhet anses tillhöra samborna med samäganderätt, om egendomen kan förutsättas vara förvärvad för gemensamt bruk. I den mån förvärvet av viss egendom varit beroende av den ena sambons arbetsinsats, bör värdet därav tillgodoräknas honom eller henne. Då fråga inte är om bohag eller annan egendom som utan vidare kan förutsättas vara förvärvad för gemensamt bruk, kan bl a vara av betydelse om egendomen anskaffats i endast den ena sambons intresse eller förvärvats för att tillgodose båda sambornas gemensamma intressen. Avgörande för äganderätten bör vara förhållandena vid tiden för förvärvet; vad som därefter sker kan inte anses förändra äganderätten såvida inte en verklig överlåtelse sker.

Av utredningen i målet framgår följande beträffande anskaffandet av de ifrågavarande två båtarna. S.R. byggde själv den första båten. E.E. deltog inte i byggnadsarbetet. Innan arbetet påbörjades år 1982 köpte S.R. plåt såsom skrot. Kostnaden härför, 3 800 kr, betalades av honom med medel som han lånade. Materialkostnaderna i övrigt uppgick till omkring 75 000 kr. Dessa betalades från den gemensamma kassa, vari E.E. och S.R. lade allt överskott på sina löner sedan nödvändiga utgifter betalats. Båten sjösattes år 1984. Den såldes år 1986 för 190 000 kr. Av detta belopp användes 170 000 kr till inköp av den andra båten. Denna var större och av en exklusivare typ än den förra. Underhållet var emellertid mycket eftersatt. S.R. renoverade båten helt, men även E.E. tog någon del i arbetet. Utgifter för material till renoveringen, 8 000 kr, betalades ur parternas gemensamma kassa. Båten hade vid samboförhållandets upplösning ett värde av 320 000 kr.

Den första båten har alltså anskaffats genom S.R:s eget arbete. Vid en jämförelse mellan å ena sidan hans arbetsinsats och å andra sidan kostnaderna för material måste - vid beaktande såväl av prestationernas ekonomiska värden som av omständigheterna i övrigt - arbetsinsatsen anses ha varit helt dominerande. Härtill kommer att av de medel som användes för inköp av material endast en mindre del kan anses härröra från E.E.; hänsyn har härvid tagits bl a till vad som upplysts om betalningar av räntor och amorteringar på parternas gemensamma fastighet och om avdrag för sådana räntor. Båten får vidare anses ha anskaffats väsentligen för S.R:s eget bruk. På grund av det sagda får den första båten anses ha tillhört S.R..

Den andra båten har inköpts för de medel som S.R. erhöll vid försäljning av den första båten. Med hänsyn härtill och till att inte heller denna båt kan anses ha anskaffats för gemensamt bruk måste även den anses ha blivit S.R:s egendom. Det förhållandet att E.E. efter förvärvet tog viss del i arbetet med renoveringen av båten och i kostnaderna för material härtill kan inte medföra att någon ändring inträtt i fråga om äganderätten till båten.

På grund av det anförda kan E.E:s talan inte bifallas.

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

Referenten, JustR Gregow, tillade för egen del: Vid målets bedömande har uppkommit fråga om förhållandet mellan 1987 års lag om sambors gemensamma hem och uppkomsten av samäganderätt mellan sambor.

Frågan under vilka förutsättningar samäganderätt uppkommer är inte reglerad, vare sig i 1904 års lag om samäganderätt eller i annan lag; den familjerättsliga lagstiftningen innehåller sålunda inte några bestämmelser härom rörande makar eller sambor. Beträffande sambor bör frågan därför avgöras med utgångspunkt i allmänna förmögenhetsrättsliga principer, dock att den nära personliga och ekonomiska gemenskap som i allmänhet råder mellan sambor måste beaktas. Här bortses från vad som enligt praxis gäller i fråga om uppkomst av sk dold äganderätt till fast egendom.

I sambolagen ges bestämmelser bla om bodelning beträffande vissa slag av egendom vid samboförhållandes upphörande. Bestämmelserna kan sägas motsvara äktenskapsbalkens regler om giftorätt och bodelning då det gäller makar. Sambos rätt enligt sambolagen är, liksom giftorätten, av en helt annan karaktär än samäganderätt. Sambolagens regler och hur dessa avgränsat egendom som skall ingå i bodelning från annan egendom saknar enligt min mening betydelse för bedömande av frågan huruvida egendom hos sambor innehas av dem med samäganderätt eller med ensam äganderätt för den ena av samborna.

JustR Lind tillade för egen del: Tvisten i målet har utlösts av att sammanlevnaden mellan S.R. och E.E. upphörde under 1988. För sådana situationer finns vissa regler i lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem. Den lagen har begränsats till att gälla den gemensamma bostaden och det gemensamma bohaget. Av intresse för detta mål är också regeln i 4 § sambolagen att till sambors gemensamma bostad och bohag inte räknas egendom som används huvudsakligen för fritidsändamål. Den regeln medför att sambolagen inte är tillämplig i fråga om båten.

Den förhållandevis begränsade omfattning sambolagen har fått har sin grund i bl a uppfattningen att sambor som vill åstadkomma en mer omfattande reglering av sammanlevnadens ekonomiska verkningar får göra det antingen genom avtal eller genom att registrera sin samlevnad genom att ingå äktenskap. Det är inte förenligt härmed att i rättstillämpningen söka ge samäganderättslagen en vidsträckt tillämpning i samboförhållanden beträffande tillgångar, som inte omfattas av sambolagen, för att på det viset få till stånd ett skydd, som vid upplösning av samlevnaden fungerar på ett sätt, som från ekonomisk synpunkt kan jämföras med giftorättssystemet och principen om likadelning mellan makar.

Av det anförda följer att E.E:s argumentation i HD om att hennes arbetsinsatser i hemmet gjort det möjligt för S.R. att lägga ned mycket arbete på båtbygge saknar rättslig betydelse när det gäller att avgöra vem som har äganderätten till båten. Inte heller allmänna skälighetssynpunkter om det önskvärda i att få till stånd ett slags balans mellan parterna när sammanlevnaden upplöses kan tillmätas någon egentlig vikt.

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1992-03-25
Målnummer
T415-90
Lagrum
Lag (1904:48 s. 1) om samäganderätt
Litteratur
Sökord
Sambor
Samboförhållande
Samäganderätt
Äganderätt
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (4)

NJA 2002 s. 3: Fråga om en bostadsrätt som förvärvats av sambor i bådas namn för att användas som deras gemensamma bostad kunde anses i sin helhet tillhöra ena sambon.
NJA 2008 s. 826: En sambo har för båda sambornas gemensamma bruk förvärvat en fritidsfastighet med ekonomiskt bidrag från den andra sambon. Föreligger s.k. dold samäganderätt?
NJA 2012 s. 377: Sambor förvärvade gemensamt en segelbåt. Med tillämpning av 1 § lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt har ägarandelarna bestämts utifrån vardera sambons ekonomiska insats vid köpet.
RH 1994:10: A ansökte om särskild handräckning och yrkade att B skulle förpliktas utge lösöre som A erhållit som gåva från sin far och som fadern ärvt. B bestred ansökan och gjorde bl.a. gällande att godset...
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation