lagen.nu

NJA 1991 s. 636

Ansvar enligt 325 § sjölagen (1891:35 s 1) vid framförande av en mindre fritidsbåt har med hänsyn till omständigheterna ansetts inte åvila annan än den som framförde båten.

Allmän åklagare yrkade vid Malmö TR ansvar å B.C., född 1947, förutom för misshandel, olaga hot, brott mot uppbördslagen och rattonykterhet, för brott mot 325 § sjölagen (1891:35 s 1) enligt följande ansvarspåstående: B.C. framförde d 21 dec 1989 en motorbåt i Malmö hamn, oaktat han var så påverkad av alkoholhaltiga drycker att det måste antagas att han inte kunde utföra vad som ålåg honom på ett betryggande sätt. För det fall rätten inte finner styrkt att B.C. själv framförde båten gör jag gällande att han som befälhavare ombord hade att fullgöra uppgifter av väsentlig betydelse och att han på grund av alkoholpåverkan inte kunde utföra vad som ålåg honom på ett betryggande sätt.

TR:n (ordf rådmannen Bergendal med tre nämndemän; ordf och en nämndeman skiljaktiga beträffande åtalet för brott mot 325 § sjölagen) fann i dom d 19 april 1990 B.C. skyldig till misshandel, brott mot uppbördslagen och rattonykterhet men ogillade åtalet för olaga hot och anförde i domen, såvitt angick åtalet för brott mot 325 § sjölagen:

Domskäl. Åtalet för brott mot sjölagen

B.C. har förnekat brott under påstående att han inte förde båten och inte heller fullgjorde uppgifter av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss.

Hörd angående åtalet har B.C. uppgivit: Båten är av typ 2455 Ciera Sunbridge. Den är 7,20 m lång och har en motorstyrka på 230 hästkrafter. Den ägs av E.G. i en av henne innehavd firma i städnings- och båtuthyrningsbranscherna. B.C. har tillgång till båten när den inte är uthyrd. - Den aktuella dagen ringde han Skåne-Taxi, då han behövde skjuts för att uträtta några ärenden. Chaufför var S.P., som B.C. hade åkt med ett par gånger tidigare. B.C. hade druckit ett par öl tidigare under dagen. När han hade uträttat sina ärenden, bad han chauffören köra till småbåtshamnen i Limhamn, där båten var förtöjd. Han ville göra en båtfärd, och då han tänkte förtära alkohol bad han S.P. följa med och föra båten. S.P. gick med på detta och de anträdde färden med avsikt att fara till Dragör för att gå på restaurang. I båten fanns en back öl, gröna Hof, av vilka ungefär 15 flaskor var fulla. Under färden drack B.C. två eller tre flaskor. Han medförde också två fickpluntor, som rymmer vardera 18 centiliter, den ena med vodka och den andra med whisky, och drack av vodkan under färden. B.C. visade S.P. hur han skulle köra båten. Det är en instruktion som tar 10-15 minuter och som han gör varje gång båten hyrs ut. Han brukar också varna för risken att gå på grund vid Saltholm. Eftersom det var kallt och S.P. bara hade på sig sin chaufförsuniform bestående av svarta byxor och en svart skinnjacka, tog han vid färdens början på sig en mockapäls, som B.C. hade på sig. B.C. tog i stället på sig en mörk jacka. När de kommit ut ur hamnen fann de att det blåste hårt och rådde hård sjö, varför de beslöt att i stället fara in till Malmö. S.P. körde hela tiden. När de kom in i Malmö hamn, blev de upphunna av en flygbåt, som nalkades med hög fart akter ifrån. S.P., som körde, stod på styrbordssidan vänd framåt och B.C. stod ett trappsteg längre ner vänd akter ut. De hade kajen om babord och flygbåten snett bakom sig om styrbord. När flygbåten nalkades och började styra närmare kajen, sade B.C. till S.P. att dra på. Deras båt kom därigenom att passera framför flygbåten. Därpå gick de in till hamnbassängens innersta del och förtöjde. S.P. lämnade då tillbaka mockapälsen. Strax efter det att de förtöjt kom polis och tullpersonal till platsen. På fråga vem som kört båten svarade B.C. att det var S.P.. Polisen lämnade sedan båten men återkom efter en stund och gjorde en noggrann undersökning av båten. B.C. fick sedan följa med för blodprovstagning. Under väntetiden drack han resten av den medförda vodkan och sedan även whiskyn. En stilett, som han medförde, lämnade han frivilligt till poliserna.

Åklagaren har åberopat vittnesförhör med styrmannen A.A. och polisassistenten C.H.. B.C. har åberopat vittnesförhör med S.P.. De hörda har uppgivit i huvudsak följande.

A.A.: Han tjänstgjorde som styrman på flygbåten, och när båten kom in i hamnen, gick han från styrhytten akter över för att sköta om akterförtöjningen. Medan han stod på akterdäcket såg han båten med S.P. och B.C.. Den körde förbi på insidan av flygbåten och befann sig när den var som närmast fyra-fem meter från denna. Mannen som körde var iförd mockapäls, medan den andre hade mörka byxor och mörk jacka. Föraren, som A.A. känner igen som B.C., hade ljusare hår, medan den andre mannen var märkbart mörkare.

C.H.: Sedan hon blivit uppmärksammad på fritidsbåten av tullpersonal, begav hon och en annan polis sig med bil till platsen där båten höll på att förtöja. I båten befann sig två män. En hade mörkt hår och var klädd i en mörk jacka, medan den andre var ljusare och var iklädd en mockapäls. Denne var påtagligt berusad. När C.H. frågade vem som kört båten pekade mannen i mockapäls på mannen i den mörka skinnjackan, som höll på med förtöjningen. Den mörke mannen verkade nykter, och alkotest på honom gav inget utslag. Poliserna körde därför från platsen, men fick när de återvänt till terminalen besked att det enligt besättningen på flygbåten var mannen i mockapälsen som hade kört båten. Poliserna återvände därför och fann männen gående på Suellsbron. Den ljuse mannen, som var B.C., omhändertogs då för blodprovstagning och överlämnade därvid en stilett. C.H. har ett minne av att hon har sett en fickplunta i samband med att båten undersöktes.

S.P.: När B.C. bad honom köra båten, invände han att han var i tjänst. B.C. menade dock att taxametern kunde ticka under tiden de var ute, och S.P. har efter händelsen fått betalt med nästan 700 kr plus taxi till sin bil i Limhamn. S.P. hade aldrig kört en så stor och så snabb båt innan men fick instruktion av B.C. hur han skulle bära sig åt. B.C. hade tydligen druckit en del före färden men var inte speciellt påverkad. Under båtfärden drack han öl från flaskor som fanns i båten och drack också sprit ur fickpluntor. S.P. tyckte att det blåste för mycket för att fara till Dragör, och det bestämdes därför att de skulle köra in i Malmö hamn. Eftersom han frös hade han vid färdens början fått låna B.C:s mockapäls, som han tog på sig över sin skinnjacka. B.C., som under färden stod i lä vid trappan till ruffen, kunde vara tunnare klädd. B.C. sade till S.P. att slå av på farten när de kom in i hamnbassängen. En flygbåt hann upp dem och kom obehagligt nära dem. S.P. blev nervös, men B.C. skrek åt honom att öka farten. S.P. gjorde detta varvid båten passerade framför flygbåten. De förtöjde därpå längst in i hamnen. S.P. utförde själva förtöjningen efter B.C:s anvisningar. När han kom upp på kajen tog han av sig mockapälsen, som var trång och var i vägen för honom. B.C. tog sedan på sig mockapälsen igen. Strax därpå kom polis, som lät S.P. blåsa i alkotest. - B.C., som hade druckit av sina fickpluntor under färden, blev efter en stund allt mer påverkad och sluddrade när han talade med poliserna. Han drack också medan de väntade efter det att de kommit iland. S.P. anser dock inte att det kan riktas någon anmärkning mot B.C:s sätt att instruera honom under färden.

Blodprov taget från B.C. drygt två timmar efter båtfärden har visat en alkoholkoncentration av minst 2,03 promille.

TR:n gör följande bedömning.

B.C:s uppgift om att han druckit av de medförda spritdryckerna även efter båtfärden får godtagas, men utredningen ger likväl vid handen att han under färden var så påverkad att han inte på betryggande sätt kunde föra båten eller fullgöra uppgift av betydelse för sjösäkerheten.

B.C. och S.P. har samstämmigt uppgivit att det var S.P. som körde båten under hela färden från Limhamn till Malmö. Det måste därför antagas att denna uppgift är riktig och att A.A. påstående att han igenkänner B.C. som föraren beror på ett misstag. Åtalet mot B.C. för att han i alkoholpåverkat tillstånd fört båten kan alltså inte bifallas.

Åtalet omfattar emellertid också ett andrahandspåstående om att B.C. under färden fullgjorde uppgifter av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss. Enligt TR:ns bedömning har B.C. överlämnat förandet av båten till S.P. och har därefter inte fullgjort någon uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten. Åtalet skall alltså ogillas även på denna punkt.

- - -

Påföljdsfrågan

Eslövs TR dömde d 27 febr 1990 B.C. för misshandel begången d 20 febr 1989 till villkorlig dom och 120 dagsböter. Det misshandelsbrott för vilket B.C. nu är åtalad begick han knappt tre månader efter nämnda brott. Med hänsyn till brottets art och återfallet finner rätten att påföljden nu måste bestämmas till fängelse. För den sammanlagda brottsligheten - brott mot uppbördslagen, misshandel och rattonykterhet - bestämmer rätten straffet till fängelse en månad 15 dagar.

Domslut. TR:n dömde B.C. enligt 3 kap 5 § BrB för misshandel, enligt 81 § 1 st uppbördslagen (1953:272) för brott mot uppbördslagen samt enligt 4 § 2 mom lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott till fängelse en månad 15 dagar.

Ordföranden, rådmannen Bergendal, och nämndemannen Berg var skiljaktiga såvitt angick bedömningen av åklagarens andrahandspåstående i fråga om brott mot 295 § sjölagen och anförde i den delen:

Åtalet omfattar emellertid också ett andrahandspåstående om att B. (under färden fullgjorde uppgifter av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss. B.C. har hävdat att han överlämnade förandet av båten till S.P. och att det därefter inte förelåg någon uppgift för honom av väsentlig betydelse för säkerheten. B.C:s egen uppfattning kan dock inte vara avgörande, utan bedömningen måste enligt vår mening grundas på hur det faktiskt förhöll sig. Till att börja med skall då beaktas att färden från Limhamn var avsedd att ställas till Dragör och sedermera kom att gå till Malmö hamn - farvatten som ställer stora krav på sjökunnighet och ansvar. Det framgår av B.C:s och S.P:s berättelser att B.C. inte bara instruerade S.P. före eller i början av färden utan att han fortlöpande instruerade denne samt att S.P. var beroende av instruktionerna och att dessa var av avgörande betydelse för honom när flygbåten närmade sig dem och han uppfattade läget som besvärligt. Vi finner sålunda att B.C. kvarstod som ansvarig befälhavare för färden och alltså fullgjorde en uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss. Enligt vår mening skall B.C. alltså fällas till ansvar enligt åklagarens andrahandsyrkande.

För denna och de övriga gärningarna som B.C. skall dömas för anser vi att påföljden skall bestämmas till fängelse två månader.

Såväl åklagaren som B.C. fullföljde talan i HovR:n över Skåne och Blekinge.

Åklagaren yrkade att HovR:n skulle bifalla åtalet för brott mot 325 § sjölagen och skärpa straffet.

B.C. bestred åklagarens yrkanden.

B.C. yrkade själv bl a att HovR:n skulle ogilla åtalet för misshandel, vilket yrkande åklagaren bestred.

HovR:n (hovrättslagmannen Aspelin, adj led fd hovrättsrådet Sjövall samt nämndemannen Hansson) anförde i dom d 6 dec 1990:

HovR:ns domskäl. Åtalet för misshandel

Lika med TR:n finner HovR:n B.C. skyldig till misshandel, som inte är ringa.

Åtalet för onykterhet till sjöss

Åklagaren har i HovR:n endast gjort gällande att B.C. som befälhavare ombord hade att fullgöra uppgifter av väsentlig betydelse och att han på grund av alkoholpåverkan inte kunde utföra vad som ålåg honom på ett betryggande sätt.

B.C. har liksom vid TR:n förnekat brott under påstående att han inte fullgjorde uppgifter av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss och dessutom hävdat att han inte varit så påverkad som förutsätts för ansvar enligt 325 § sjölagen.

I HovR:n har förnyade förhör hållits med B.C. och S.P. samt har på B.C:s begäran vittnesförhör hållits med försäljaren H.S.. Vittnesförhöret vid TR:n med C.H. har spelats upp från bandupptagningen.

B.C. och S.P. har berättat i väsentlig överensstämmelse med sina i TR:ns dom angivna uppgifter; dock med följande ändringar och tillägg.

B.C.: När de kommit ut ur hamnen i Limhamn gick B.C. några steg ned i trappan till ruffen. Han stod där med ryggen vänd mot färdriktningen ända tills båten kom in i Malmö hamn. Flygbåten kom oroväckande nära. Det var därför som B.C. sa till S.P. att öka hastigheten. De befann sig emellertid hela tiden framför flygbåten. Eftersom B.C. hyrt båten kände han det som att han ansvarade för denna. - Han hade före färden druckit en eller två öl. Under färden drack han hälften av vodkan och förmodligen inte mer än en halv flaska öl. Han kände sig inte påverkad.

S.P.: B.C. ville att S.P. skulle föra båten eftersom han själv druckit alkohol. B.C. var lite påverkad redan under taxifärden. Han nämnde att han druckit några öl. S.P. hade inte tidigare fört motorbåt särskilt ofta och hade inte heller fört motorbåt till Dragör. Medan motorn värmdes upp visade B.C. honom färdvägen på ett sjökort och informerade honom också om grundet Saltholmen. S.P. tror att han nog skulle kunnat köra över själv; han har gjort det i somras. När de gick ut från hamnen i riktning mot Dragör sade B.C. till honom att vara försiktig med att dra på gasen. S.P. hade inga problem att föra båten. När de gick ut ur Limhamns hamn och när de passerade inloppet till Malmö hamn satt B.C. på en bänk bredvid S.P.. B.C. blev alltmer påverkad under färden men inte full. Det märktes att hans tal blev lite sluddrigare. Flygbåten kom aldrig i fatt dem. Den befann sig som närmast ungefär tio meter bakom.

Av utredningen framgår följande. B.C. disponerade över motorbåten som han hyrt. Han var väl förtrogen med navigeringen och hade vid flera tillfällen tidigare fört båten över till Dragör. Däremot saknade S.P. vidare sjövana. Han hade aldrig tidigare framfört en så stor motorbåt och ej heller tidigare fört någon båt till Dragör. Vid tillfället rådde dåligt väder och hård sjö.

Även på en nöjesbåt skall finnas en enda befälhavare som till sjöss har det övergripande ansvaret för båten. B.C. var den som ansvarade för båten och ägde de nödvändiga kunskaperna för att kunna navigera. Han har haft ställning som befälhavare. Den omständigheten att B.C. låtit S.P. föra båten har inte inneburit att han överlämnat befälhavarskapet till denne. B.C. har också före och under färden instruerat S.P. och aktivt ingripit för att förhindra att flygbåten skulle ramma motorbåten. B.C. har därmed som ansvarig befälhavare fullgjort uppgifter av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss. Liksom TR:n finner HovR:n att B.C. varit så påverkad under färden att han inte på betryggande sätt kunnat fullgöra dessa uppgifter.

B.C. skall därför fällas till ansvar i enlighet med åklagarens yrkande i HovR:n.

Åtalen för brott mot uppbördslagen och rattonykterhet

I enlighet med TR:ns dom har B.C. gjort sig skyldig till brott mot uppbördslagen och rattonykterhet.

Påföljdsfrågan

HovR:n finner inte skäl ändra den av TR:n bestämda påföljden.

HovR:ns domslut. HovR:n ändrar på det sättet TR:ns domslut att HovR:n dömer B.C. även för onykterhet till sjöss enligt 325 § sjölagen- - -.

Referenten, hovrättsrådet Nilsson, med vilken nämndemannen Degerman förenade sig, var i fråga om åtalet för onykterhet till sjöss skiljaktig och yttrade:

Av B.C:s och S.P:s uppgifter framgår att B.C. på grund av alkohol förtäring inte ville föra båten och därför kom överens med S.P. att denne mot betalning skulle föra båten under färden. B.C. har också före färdens början orienterat S.P. om båtens egenskaper och den tillämnade färdvägen. S.P. hade visserligen ingen större vana vid att föra motorbåt men han var dock inte helt oerfaren. Det har inte heller framkommit att S.P. skulle ha uttryckt tvivel beträffande sin förmåga att ta hand om båten. Med hänsyn till det anförda får B.C. genom överenskommelsen med S.P. anses ha överlämnat sitt befäl till denne.

B.C. har under färden inte deltagit i styrningen. Av utredningen framgår inte heller att B.C. fortlöpande lämnat S.P. instruktioner för dennes förande av båten. Även om B.C. vid något tillfälle gett S.P. råd om hur denne borde förfara kan B.C. därigenom inte anses ha återtagit befälhavaransvaret.

På grund av det anförda ogillar jag åtalet för onykterhet till sjöss. Överröstad härutinnan är jag i övrigt ense med majoriteten.

B.C. (offentlig försvarare advokaten B.K.) sökte revision och yrkade bl a att HD skulle ogilla åtalet för brott mot 325 § sjölagen och bestämma påföljden till villkorlig dom och böter.

Riksåklagaren bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling (riksåklagaren genom t f byråchefen Jerry Ruijsenaars).

HD (JustR:n Vängby, Heuman, Gad, Danelius, referent, och Nilsson) beslöt följande dom:

Domskäl. Enligt 325 § sjölagen (1891:35 s 1) i dess lydelse vid den i målet aktuella tidpunkten skall straff ådömas den som i berusat tillstånd framför fartyg eller eljest på fartyg fullgör uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss. I målet görs inte längre gällande att B.C. framfört motorbåten. Frågan är därför endast om han på båten fullgjort annan uppgift som var av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss.

Motorbåten var en mindre fritidsbåt som kunde föras av en person och alltså av sådant slag att ansvaret enligt 325 § får anses i första hand ha åvilat S.P., som vid tillfället styrde båten (jfr prop 1990/91:128 s 22). För att även B.C., som förfogade över båten, skall hållas ansvarig enligt detta lagrum måste krävas att han anses inte ha överlämnat det fulla ansvaret för båtens framförande och säkerheten till sjöss till S.P. utan ha haft för avsikt att själv hålla uppsikt över hur denne fullgjorde sin uppgift och att vid behov ingripa med ordergivning eller andra korrigerande åtgärder.

Omständigheterna i målet visar att B.C., när han vid det aktuella tillfället organiserade en båtfärd till Dragör och tillbaka till Malmö, just ville försäkra sig om att han inte skulle kunna ställas till svars för att i berusat tillstånd ha framfört båten eller på annat sätt ha medverkat vid navigeringen. S.P. var, när han mot betalning åtog sig uppdraget, medveten om detta skäl till att han anlitades, och han måste med hänsyn härtill också anses ha accepterat att det var han som ensam skulle svara för navigeringen.

Ingenting tyder på att S.P. var oförmögen att utföra det uppdrag han åtagit sig. Han hade sedan tidigare en viss erfarenhet av motorbåtar, låt vara att dessa varit av annat slag än den nu aktuella båten, och B.C. gav honom dessutom, innan färden anträddes, viss information om hur denna båt fungerade.

Inte heller har framkommit att B.C. under färden ingripit i navigeringen på ett sätt som skulle kunna tyda på att S.P. utfört sitt uppdrag osjälvständigt och under B.C:s överinseende. Att B.C., när han ansåg att flygbåten kommit för nära motorbåten, uppmanade S.P. att öka farten kan inte tas till intäkt för att B.C. ansåg sig medansvarig för navigeringen utan får ses som en begriplig reaktion inför något som han uppfattade som en hotande fara.

Vad som förekommit i målet kan därför inte anses ge vid handen att B.C. vid det aktuella tillfället fullgjorde uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss. På grund härav skall åtalet för brott mot 325 § sjölagen ogillas.

För de brott om vilka B.C. övertygats i detta mål skall han dömas till det av TR:n utmätta straffet.

Domslut. HD ändrar HovR:ns dom på så sätt att TR:ns domslut fastställs.

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1991-11-21
Målnummer
B34-91
Lagrum
325 § sjölagen (1891:35 s. 1)
Litteratur
Sökord
Sjöfylleri
Onykterhet till sjöss
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation