lagen.nu

NJA 1991 s. 56

Bevisvärdering i mål om ansvar för misshandel och vållande till annans död.

Allmän åklagare yrkade vid Nacka TR ansvar å A.Ö., född 1947, enligt följande gärningsbeskrivningar:

1. Försök till grov stöld

A.Ö. har d 24 okt 1988 tillsammans med annan person i syfte att stjäla försökt att medels inbrott bereda sig tillträde till ett C.S. tillhörigt fritidshus på Gymmerholmen, Värmdö kommun.

Gärningen har ej fullbordats enär de ej lyckats komma in i fastigheten. Fara har förelegat för brottets fullbordan.

2. Grov misshandel

A.Ö. har d 25 okt 1988 på Gymmerholmen misshandlat A.I. genom att med tillhygge tilldela honom tre slag i huvudet. Av misshandeln har vållats kroppsskada och smärta. Brottet är att anse som grovt enär gärningen varit livsfarlig.

3. Vållande till annans död

En kort stund efter sistnämnda brott har A.Ö., som antagit att han dödat A.I., med hjälp av lättantändlig vätska satt eld på A.I.. Denne har därvid erhållit så svåra skador att han senare avlidit samma dag. A.Ö. har sålunda av oaktsamhet orsakat A.I:s död. Brottet är att anse som grovt enär A.Ö. underlåtit att förvissa sig om att A.I. varit död.

C.S. och dödsboet efter A.I. yrkade skadestånd av A.Ö.. Målet refereras emellertid endast såvitt gäller ansvarsfrågan.

A.Ö. förnekade vad åklagaren lagt honom till last under samtliga åtalspunkter.

TR:n (tre nämndemän) anförde i dom d 16 nov 1989 bl a:

Inledning.

Nämdö, som ligger i Stockholms skärgård, och öns omgivning framgår av domsbilaga 1 (här utesluten; red:s anm). Söder om Nämdö ligger Gymmerholmen, domsbilaga 2 (se nästa sida; red:s anm). På denna ö, som är 800 m lång och 200 m bred, finns fem fritidsfastigheter. En av fritidsfastigheterna ägs av C.S. (nr 3 på domsbilaga 2). En annan fritidsfastighet (nr 1 på domsbilaga 2) ägs av L.J.. Till denna fastighet hör en brygga, som under aktuell tid var under byggnad (nr 4 på domsbilga 2). En brygga i Norra hamnen (nr 2 på domsbilga 2) användes för besök på fastigheten. H.Ö. och U.F. hade anlitats av L.J. för uppförandet av den nya bryggan (nr 4). Dessa hade i sin tur anlitat A.Ö. och A.I. för vissa andra arbeten på L.J. fastighet. Två murare, P.K. och T.P., murade tillika en öppen spis i bostadshuset på L.J:s fastighet.

Med anledning av en rundvandring, som gjorts på Gymmerholmen, anmälde två polismän d 29 okt 1988 att inbrottsförsök syntes ha gjorts i bostadshuset på C.S:s fastighet, varvid en ytterruta i ett dubbelfönster slagits sönder och en ventilationsöppning slagits in. Brottsdatum antogs i anmälan vara d 24 eller d 25 okt 1988.

På eftermiddagen d 25 okt 1988 fraktades A.I. allvarligt brännskadad i taxibåt från Gymmerholmen och sedermera i ambulans till Karolinska sjukhuset brännskadeavdelning där A.I. avled kl 24.00.

I protokoll och utlåtande angående obduktion d 3 nov 1988 av A.I:s döda kropp uttalade rättsläkaren J.L. - förutom att A.I. avlidit av erhållna brandskador - att vid rättsmedicinsk besiktning och obduktion konstaterats bl a tre bandformade underhudsblödningar i A.I:s huvudsvål, nämligen en i nackregionen mot vänstra sidan, en i högra tinningregionen och en i vänstra tinningregionens bakre del. Vidare angavs att alkoholkoncentrationen i ett vid obduktionstillfället på A.I. taget blodprov uppgick till 1,6 promille samt att alkoholkoncentrationen i urinen uppgick till 3,6 promille.

- - -

(Domsbilaga 2)

TECKENFÖRKLARING

1. Brandplatsen (L.J:s fastighet)

2. Norra hamnen

3. (C.S:s fastighet, vilken haft inbrottsförsök

4. Brygga under byggnation, där den skadade hämtades med taxibåt (nya bryggan)

Övriga fastigheter på ön

Åklagarens sakframställning. Måndagen d 24 okt 1988 kl 07.30 kom P.K. och T.P. till Gymmerholmen. H.Ö. och U.F. anlände kl 08.00. Under arbete på ön brukade H.Ö. och U.F. inta sina måltider i C.S:s fritidshus, till vilket de hade nyckel som gömdes i en utbyggnad för gasolflaskor. Nyckelns gömställe var bekant även för A.Ö. och A.I.. Vid 11-tiden kom även A.Ö. och A.I. till ön. Båda var berusade och utförde inget arbete. H.Ö. och U.F., som såg att A.Ö. och A.I. var berusade, åt lunch i C.S:s fritidsfastighet och varseblev då inga tecken på inbrott i fastigheten. Vid 13-tiden lämnade H.Ö. och U.F. ön. De hade då gömt nyckeln till C.S:s fastighet på ett annat ställe än i gasolutrymmet för att undvika att den sprit, som fanns i huset skulle försvinna. P.K., som höll på med murningsarbete i L.J:s fastighet, såg vid något tillfälle under eftermiddagen A.Ö. och A.I. komma från södra delen av ön där C.S:s fritidshus är beläget. Då de kom fram till P.K. sade A.Ö. att de gjort inbrott i ett hus på södra delen av ön i vilket det fanns sprit. Vid 16-tiden samma dag åkte A.Ö. och A.I. till Nämdö där de övernattade hos en bekant vid namn T.S. P.K. och T.P. övernattade på Gymmerholmen. Verkställd brottsplatsundersökning vid C.S:s fritidshus ger vid handen att ett fingeravtryck säkrats på en glasbit från den krossade ytterrutan. Detta härrör dock inte från någon som berörts i utredningen. På glasrutan ovanför vädringsluckan till höger om den sönderslagna rutan anträffades ett stänk humant blod. Stänket kan inte enligt verkställd undersökning uteslutas härröra från A.Ö. men dennes typ av blod finns å andra sidan hos 49 procent av svensk normalbefolkning. Vid det misslyckade försöket till inbrott genom en ventilationslucka på norra gaveln har aktuellt fönster ånyo satts igen med ståltråd, uppenbarligen av gärningsmannen.

Tisdagen d 25 okt 1988 gjorde P.K. och T.P. rent i den öppna spisen i vardagsrummet vari de eldat. De avlägsnade sig från Gymmerholmen kl 09.45. Dessförinnan mellan kl 08.00-08.30 hade U.F. som hastigast besökt ön. A.Ö. och A.I. anlände till ön någon gång mellan kl 10.00 och 11.15 i A.I:s båt, som lades i Norra hamnen. Såvitt är känt var de då de enda människor som fanns på ön. Taxiföraren B.O.F. iakttog, då hans båt passerade Gymmerholmen omkring kl 16.20, en brand utanför L.J:s fritidshus. Enligt A.Ö:s uppgifter - dessa måste vara oriktiga - hade han, efter att ha legat och sovit i A.I:s vid Norra hamnen förtöjda båt, på återväg till L.J:s fritidshus påträffat A.I. liggande brinnande på en spång vid köksingången till fritidshuset. A.Ö. välte då - likaledes enligt egna uppgifter - A.I. från spången, släckte elden och ringde ett antal telefonsamtal. Bl a ringde han till båttaxis sambandscentral mellan kl 16.45 och 16.50 och beställde en båttransport från Gymmerholmen för en "lättare brännskadad". Sambandscentralen gav omedelbart taxibåtföraren J.O.A. uppdrag att hämta den skadade. Larmcentralen erhöll genom telefonsamtal kl 16.56 beställning på en ambulans, som vid Stavsnäs skulle möta och hämta den skadade. A.Ö. ringde även T.S. på Nämdö och bad denne komma ut till Gymmerholmen, vilket denne också gjorde. J.O.A anlände kl 17.30 till Gymmerholmen med sin taxibåt. Han lade till vid den nybyggda bryggan på L.J:s fastighet. Då han där inte kunde lämna sin båt utan tillsyn fick A.Ö. och S låna en bår på vilken de bar ner A.I. till båten. J.O.A anlände kl 18.30 till Stavsnäs där ambulans väntade för transport av A.I. till sjukhuset.

Onsdagen d 26 okt 1988 besökte polis, under förhör med A.Ö., tillsammans med denne som hastigast Gymmerholmen i mörker. Samma dag besökte kriminalinspektören A-K.A. och M.B. Gymmerholmen och gjorde viss brottsplatsundersökning i samband varmed vissa fotografier togs.

Lördagen d 29 okt vidtog kriminalinspektören B.T. ytterligare brottsplatsundersökande åtgärder. En skiss över utrymmena i L.J:s fastighet upprättades domsbilaga 3 (här utesluten; red:s anm). Ytterligare fotografier och en videofilm togs på platsen.

Enligt rättsläkaren J.L. har de bandformade underhudsblödningarna i A.I:s huvudsvål tillkommit kort innan A.I. anlände till sjukhuset och orsakats av någon form av yttre våld. Samtliga tre underhudsblödningar har - enligt vad J.L. vidare uttalat - inte kunnat uppkomma vid fall i samma plan. De synes i stället vara resultatet av våld med något långsträckt och mot sidorna avgränsat föremål. Trots att det våld, som förorsakat underhudsblödningarna i A.I:s hud, på intet sätt varit av direkt betydelse för A.I:s död, har våldet kunnat medföra att A.I:s medvetande grumlats ordentligt och gjort honom ordentligt omtöcknad.

Av B.T.' tidigare berörda undersökningsprotokoll, framgår bl a följande. Ett antal foton har tagits av L.J:s fritidshus, bl a av västra gaveln med brandplatsen. Denna synes även på domsbilaga 3, av vilken utrymmena inne i fritidshuset också framgår. Brandplatsen är belägen på en spång som leder ut från (köks)entrén på västra gaveln. Spången hade använts av murarna till att köra murbruk och annat byggnadsmaterial på. Spången är gjord av två parallella plankor vars övre del vilar på en gjuten betongtrappa och vars nedre del står mot en trätrall, som jämte en annan trätrall ligger direkt på marken under spången. Trätrallarna var brandskadade till stora delar och i viss mån genombrunna. Spången var - bortsett från en viss del - i stort sett oskadd på ovansidan. Under den innersta trätrallen, som ligger mot entrédörren, fanns nedsmält grön plats, troligen härrörande från en plastmatta som legat ovanpå trallen under branden. Till vänster om spången fanns rester av brända textilier. Drygt två meter till höger om trappan anträffades en grön stövel, märkt med A.I:s förnamn. Inte långt därifrån låg A.I:s byxor. Till höger innanför entrén anträffades en sopsäck, vari två till hälften förkolnade vedträn anträffades ett stycke ner i avfallet. Till vänster innanför entrén anträffades två fyllda femliters plastdunkar med lysfotogen och till höger om den öppna spisen i vardagsrummet ytterligare en, vilken inte var helt full. Ännu en sådan plastdunk har stått tillsammans med de två förstnämnda före den aktuella branden, men var nu borta. Det påstås att A.Ö. använt denna dunk vid bränningen av A.I.. I punkt 7 på domsbilaga 3 hade plastmattan en ungefär 5 cm stor brandskada i vars utskikt anträffades en bit av en telefonkatalogsida fastbränd. På ett bort i vardagsrummet anträffades en telefonkatalog från 1988 uppslagen på bokstaven "S". Där var sidorna 337-396 urrivna. I vardagsrummets öppna spis fanns ett antal telefonkatalogsidor - i viss utsträckning brandskadade liggande på delvis brända vedträn. C.S. har varit upptagen på sid 392 i katalogen. Den i plastmattan i köksdelen anträffade katalogbiten härrör från denna sida. På spishällen framför låg brandskadade delar av sådana sidor. Under vedträna i spisen fanns brända tygfragment. På spishällen låg en större tändsticksask. På golvet nedanför spisen anträffades ett tjugotal obrända tändstickor. Verkställd undersökning ger vid handen att i den öppna spisen påträffade tygfragment härrör från A.I:s kläder. Några spår av brännbar vätska har inte anträffats i några brandrester. Detta utesluter inte att sådan vätska kan ha förekommit. Brandprover har gjorts för att bl a fastställa vilken tid som åtgått för det aktuella brandförloppet med eller utan användande av tändvätska. Proven talar för att det är sannolikt att någon form av brandfarlig vätska använts för att åstadkomma primärbranden. Vid undersökning av A.I:s båt har den av A.I. till Gymmerholmen medföra matväskan anträffats i båten ehuru A.Ö. och A.I. ätit lunch i L.J:s fritidshus. Motorkåpan på båten var avlägsnad och startveven isatt vilket tyder på att någon tänkt ge sig av med A.I:s båt.

Det är känt att T.S. under första hälften av okt 1988 mottagit en tysk kvinna i sitt hem och att A.I. haft sexuellt umgänge med denna kvinna vilket sannolikt medfört att T.S. blivit svartsjuk på A.I.. Startveven i A.I:s båt har - möjligen i trakasserande syfte - avlägsnats och förblivit borta en tid men därefter kommit till rätta. I sin dagbok har A.I. vid flera tillfällen under okt - senast d 21 okt - antecknat "strul med A.Ö.". A.I., som inte var rökare, har inte uttalat någon livsleda bortsett från ett tillfälle för fem år sedan då han i en schism med en fästmö hotat att hänga sig.

När det gäller åtalade händelseförloppen påstås följande: A.Ö. och A.I. har d 24 okt i berusat tillstånd sökt ta sig in C.S:s fritidshus för att där få tag i spritdrycker. Deras avsikt var ursprungligen att gå in i huset med den nyckel, som förvarades i gasolutrymmet, men denna hade, dem ovetande, av H.Ö. och U.F. gömts på annan plats. På återvägen till L.J:s fritidshus talade A.Ö. om för K att de gjort ett inbrottsförsök i C.S:s hus. Påföljande dag - d 25 okt - i samband med att A.Ö. och A.I. åt lunch i L.J:s fritidshus eller någon tid därefter, drabbades A.I. av ånger över inbrottsförsöket hos C.S. föregående dag och uttalade sin vilja att ringa upp denne för att söka ställa allt till rätta. A.I. har fullföljt sin avsikt så lågt att han i telefonkatalogen slagit upp det avsnitt där C.S:s telefonnummer fanns. A.Ö., som motsatt sig att för C.S. erkänna inbrottsförsöket, har hindrat A.I. i dennes agerande genom att riva ur sidorna med C.S:s telefonnummer i telefonkatalogen, varefter A.Ö. sökt sätta eld på sidorna. A.Ö. har dock uppfattat det som att A.I. försökte hindra honom att bränna upp katalogsidorna och i den situationen har han slagit till A.I. i huvudet tre gånger med ett avlångt föremål, exempelvis ett vedträ. A.I. har fallit omkull och därefter förefallit medvetslös. A.Ö. har trott att han slagit ihjäl A.I.. I förhoppning om att kunna dölja detta har A.Ö. beslutat bränna upp A.I:s kropp. I detta syfte har han släpat ut A.I. och lagt honom på spången utan för entrédörren. Därvid har A.I. tappat ena stöveln, vilken A.Ö. kastat en bit utanför huset. A.I. har lagts på nytt på spången med fötterna nedåt. A.Ö. har tagit en fotogendunk innanför entrén och hällt över A.I.. Efter att ha ställt dunken invid A.I. har A.Ö. tänt på denne. Därefter har A.I. visat livstecken vilket gjort att A.Ö. rullade honom av spången och sökte släcka elden i A.I:s kläder, vilket lyckades med hjälp av filtar. A.Ö. har sökt "städa" på platsen genom att bl a lägga använda vedträn i sopsäcken och i spisen. Därvid har tygfragment av A.I:s kläder följt med till spisen. Sannolikt har A.Ö. känt sig störd i sin städning, möjligen av den passerande taxibåten. Han har inte direkt ringt larmtjänsten utan först sin moder och därefter C.S. och bett denne komma ut till ön., Möjligen har A.Ö. i något skede också övervägt att snabbt lämna ön i A.I:s båt, vilket förklarar att startveven i båten var apterad.

Domskäl. Ansvarsfrågan.

Skuldfrågan.

A.Ö:s uppgifter. Efter att ha övernattat i land åkte A.Ö. och A.I. på förmiddagen måndagen d 24 okt till Gymmerholmen vid 10-11-tiden. De medförde en helbutelj vodka, vars innehåll de delade under dagen. A.Ö. blev väldigt berusad och utförde inget av det arbete, som han avsett att göra på ön, bl a att ta bort jord från en berghäll vid den nya bryggan på L.J:s fastighet. H.Ö. och U.F. var också ute på ön ett tag, men de begav sig snart därifrån. A.I. pratade i allt fall med dem och A.I. nämnde sedan för A.Ö. att de var "sura" på denne och A.I. för att de glömt en ritning som de lovat medföra till ön. A.Ö. uppehöll sig för sin del bl a i L.J:s fritidshus där han "snackade" med murarna P.K. och T.P.. Han uppehöll sig även tillsammans med A.I. på L.J:s tomt. Ingen av dem var över huvud taget vid C.S:s fastighet. Även om A.Ö. var mycket berusad och har vissa minnesluckor när det gäller händelseförloppet den aktuella dagen, borde han ha kommit ihåg en sådan utflykt som innebar en vandring över i stort sett hela ön. Såväl A.Ö. som A.I. kände till att nyckeln till C.S:s fritidshus brukade förvaras i husets gasolutrymme. A.Ö. visste även att det brukade finnas sprit i detta fritidshus. Han har inte till någon av murarna – P.K. eller T.P. - sagt att han och A.I. gjort inbrott i C.S:s fritidshus och han har heller inte något minne av att han yttrat något som skulle kunnat ha givit anledning till en sådan misstolkning. Den av A.I. gjorda anteckningen i dagboken d 24 okt - "strul med A.Ö." - avser sannolikt att A.Ö. var för berusad för att kunna utföra något arbete. A.Ö. och A.I. lämnade på eftermiddagen ön i A.I:s båt. På kvällen besökte de C.S. där de drack en del öl men ingen starksprit. Båda sov över hos C.S.

På morgonen d 25 okt köpte A.Ö. 14-16 burkar folköl. Efter att ha hämtat sin matväska åkte han tillsammans med A.I. i dennes båt till Gymmerholmen. På vägen ut drack de väl ur några av de medförda ölburkarna. De lade till i Norra hamnen vid den vänstra bryggan från sjösidan sett. Därefter fraktade de rivningsvirke i båten från Norra hamnen till den nya bryggan på L.J:s fastighet, varefter de med båten återvände till Norra hamnen. Huruvida de därefter satte in startveven, som är urtagen under gång, innan de gick iland kommer A.Ö. inte ihåg. Det är emellertid inte vanligt att man gör så. Därefter begav de sig båda till L.J:s fritidshus. Det var då fortfarande förmiddag. Där åt de av den i matsäcksväskorna medförda matsäcken. Lunchen intogs i vardagsrummet. Sannolikt drack de öl till maten. Någon som helst osämja förekom ej. Ingen använde sig av telefonkatalogen såvitt A.Ö. minns. Då de efter matförtäringen skulle sätta igång med att arbeta - täcka av berget nere vid den nya bryggan - kände A.Ö. ingen lust att arbeta. Anledningen var att han var "bakfull". Han meddelade därför A.I. att han tänkte gå ner till båten för att vila där ett tag. Varför A.Ö. inte lade sig i huset vet han inte. Han tog i allt fall sin egen matväska, och möjligen även A.I:s, och gick ned och lade sig på en träbrits i båtens styrhytt. Där somnade han. Då han vaknade - han vet inte hur länge han sovit - hade A.I. ännu inte kommit ned till båten. A.Ö. begav sig därför upp mot L.J:s fritidshus för att säga till A.I. att de borde åka hem. A.Ö. vill minnas att han hunnit till fastighetens grindstolpar eller strax före dessa, då han såg att det brann vid fritidshuset. Därefter varseblev han att det låg en människa vid brandplatsen och tog för givet att det var A.I.. A.Ö. sprang fram till brandplatsen. Där fann han A.I. liggande på spången utanför entrén svårt bränd. Den kraftigaste eldhärden föreföll vara under A.I.. Det slog upp lågor på sidorna om spången. A.Ö. tog tag i ena axeln på A.I. och ryckte ner denne från spången till vänster sett från spångens nedre ände. Han har en minnesbild av att A.I. var mest bränd på ryggen. A.Ö. slet av A.I. något av de klädesplagg som brann - det är möjligt att han kastade klädesplagg och annat omkring sig - varefter han i huset hämtade filtar eller täcken varmed han kvävde elden på A.I.. Det brann då fortfarande i spången och A.Ö. släckte den elden med vatten från brunnen. Alltid gick i ett. A.Ö. frågade också A.I. vad som hänt men fick inte något annat svar från denne än att "jag fryser". Vilka reflektioner A.Ö. gjorde beträffande vad som hänt minns han ej. Hans allt överskuggande ansträngningar gick ut på att telefonledes kalla på hjälp. Först ringde han till sin mor för att få telefonnumret till en S.Ö., som hade taxibåt och bodde närmast Gymmerholmen. A.Ö. antog att denne snabbast skulle kunna komma till ön. S.Ö. hade emellertid inte tillräckligt med bränsle för en utryckning utan föreslog att A.Ö. skulle ringa båttaxi i Stavsnäs. Detta gjorde A.Ö. Hur han uttryckte sig vid telefonsamtalet minns han ej. Han måste dock ha sagt att det gällde transport av en brandskadad från Gymmerholmen. Han vill erinra sig att man på båttaxi frågade om de behövde skicka med någon extraman som bårbärare. En taxibåt skulle i vart fall komma. A.Ö. ringde också C.S., sannolikt för att denne skulle vara A.Ö. behjälplig med att bära ner A.I. till taxibåten. Vid det samtalet berättade A.Ö. att det hänt en olycka med A.I. och bad C.S. komma till ön. Vad som i övrigt sades vid samtalet minns ej A.Ö., som var mycket chockad med anledning av vad som hänt med A.I.. Chocktillståndet gjorde att hans minnesbilder inte är helt klara men turordningen när det gäller telefonsamtalen måste ha varit den som nu angivits oavsett vad han eventuellt kan ha sagt vid polisutredningen. Det föreföll A.Ö. som om lång tid förflöt innan någon kom ut till ön och han vill minnas att han ånyo ringde båttaxi för att höra varför ingen kom. Han minns inte var han uppehöll sig då C.S. anlände och följaktligen inte heller om han då telefonerade. Efter larmsamtalet var han dock vid flera tillfällen hos A.I.. Denne yttrade ingenting men det hördes att han andades. A.Ö. vill minnas att han tillsammans med C.S. befann sig utanför huset intill A.I. eller i backen ned mot den nya bryggan när han såg taxibåten - lanternorna syntes - komma vid Hästholmen. Det var då mörkt men vägen ner till bryggan lystes upp av båtens strålkastare sedan båten lagt till vid den nya bryggan. Med en bår från taxibåten bar A.Ö. och C.S. ner A.I. i till båten. Denne bars liggande i det lägen han haft på marken, troligen på höger sida. Transporten ner till båten gick utan missöden. Där tog taxibåtföraren hand om A.I. och konstaterade att det var bråttom. Varken A.Ö. eller C.S. tänkte på att följa med A.I. i båten. De lämnade - efter det att A.Ö. hämtat sin matväska i Norra hamnen - Gymmerholmen i Strands båt.

Påföljande dag - onsdagen d 26 okt - medföljde A.Ö. på anmodan av polisen till Gymmerholmen. Polisen gick runt på L.J. fastighet och tog en del fotografier. Bortsett från själva brandplatsen iakttog A.Ö. inte något anmärkningsvärt i eller vid L.J:s fritidshus. Dock hade det på förmiddagen föregående dag - på tisdagen - inte funnits några rester av att man eldat i fritidshuset. Såvitt A.Ö. kan minnas hade varken han eller A.I. eldat i spisen. Han har inte någon förklaring till förekommande vedträn och telefonkatalogsidor. Inte heller har A.Ö. tidigare lagt märke till den brandskada på mattan som fanns på onsdagen. Två icke urdruckna ölburkar i vardagsrummet härrörde väl från A.Ö:s och A.I:s lunchmål på tisdagen. Vid besöket på onsdagen kunde A.Ö. konstatera att inte heller A.I. hade utfört någon arbete på ön under tisdagen. Även om det fanns flera bryggor på ön måste - såvitt A.Ö. kan förstå - han och A.I. ha varit ensamma på ön under tisdagseftermiddagen. Trots att han funderat mycket över saken har han ingen förklaring till hur det gått till då A.I. fick sina brännskador. Inte heller kan A.Ö. förstå hur A.I. erhållit aktuella underhudsblödningar i huvudsvålen. Visserligen berättade A.I. på tisdagen att ha i samband med fraktandet av rivningsvirket samma dag halkat och fallit i Norra hamnen - A.Ö. såg det ej själv - men A.Ö. vet inte om A.I. då överhuvudtaget fick några skador. På onsdagen förde A.Ö. A.I:s båt från Norra hamnen på Gymmerholmen till Orrön. Av tidigare inköpta ölburkar - 14-16 stycken - fanns det endast två med innehåll kvar i båten.

C.S. måste ha känt till att A.I. haft sexuellt umgänge med den tyska kvinnan som i okt bodde hos C.S.. A.Ö. märkte inte att detta föranledde någon ovänskap mellan C.S. och A.I.. Veven till A.I:s båt försvann något över en vecka och låg därefter plötsligt ånyo i båten. Vad som hänt med veven under tiden den var borta vet inte A.Ö.. Att A.I. skulle ha ramlat i trappan i L.J:s fritidshus har A.Ö. varken sett eller hört sägas. A.Ö. har inget minne av att han efter Strands ankomst till ön på tisdagseftermiddagen till denne skulle ha yttrat "jag har inte gjort det". I och för sig finns det inte anledning ifrågasätta riktigheten av Strands uppgifter.

Övrig utredning.

Såsom i huvudsak framgår av vad som redovisats som åklagarens sakframställning har åklagaren åberopat ett av tidigare nämnde kriminalinspektören B.T. sammanställt undersökningsprotokoll rörande brottsplatsundersökningar gjorda på såväl C.S:s som L.J:s fastigheter. Vittnesförhör har hållits med B.T. och kriminalinspektören B.T. sammanställt undersökningsprotokoll rörande brottsplatsundersökningar gjorda på såväl C.S:s som L.J:s fastigheter. Vittnesförhör har hållits med B.T. och kriminalinspektören A-K.A. angående deras iakttagelser på påstådda brottsplatser och vid gjorda brottsplatsundersökningar. B.T. har därjämte hörts angående vad han iakttagit vid undersökning av A.I:s båt. I anslutning därtill har ett stort antal fotografier företrädesvis från utrymmena vid och i L.J:s fritidshus men även från C.S:s fritidshus och från A.I:s båt - genomgåtts. Även en videofilm angående förhållandena på och vid den aktuella brandplatsen har visats. Därjämte har åberopats ett sakkunnigutlåtande från Statens kriminaltekniska laboratorium angående rester från brandplatsen - huvudsakligen kläder - och markprover, blodprov från A.Ö. jämte säkrat blodstänk m m.

Vidare har - såsom likaledes redovisats i åklagarens sakframställning - åklagaren åberopat protokoll fört vid rättsmedicinsk besiktning och obduktion av A.I:s döda kropp. Vid genomgång av protokollet har rättsläkaren - J.L. - hörts såsom sakkunnig. Slutligen har som skriftlig bevisning åberopats sammanfattning och slutsatser i ett av förste brandingenjören Björn Totting avgivet brandtekniskt utlåtande. Totting som av rätten nämnts såsom sakkunnig, har hörts muntligen i anslutning till genomgången av utlåtandet.

Vittnesförhör har på åklagarens begäran till en början hållits med tidigare nämnda murarna P.K. och T.P. till styrkande av att A.Ö. d 24 okt 1988 berättat om inbrottsförsöket i C.S:s fritidshus samt att de inte lagt brandskadade vedträn i den aktuella sopsäcken och att det funnits fyra dunkar lysfotogen i L.J:s fritidshus då de på morgonen d 25 okt 1988 lämnade huset. Likaledes tidigare nämnda H.Ö. och U.F. har hörts bl a angående förhållandena i C.S:s fritidshus d 24 okt samt beträffande förekomsten av dunkar med brandfarlig vätska i L.J:s fritidshus samma dag. Vittnesförhör har hållits med T.S. angående bl a de uppgifter, som A.Ö. lämnat om orsaken till branden och om att A.I. ej skadats vid transporten till taxibåten. Taxibåtsägaren J.O.A har vittnat om tidpunkten då han blev larmad om branden på Gymmerholmen, om A.Ö:s alkoholpåverkan och om att A.I. ej skadats vid transporten från Gymmerholmen till Stavnäs. Ambulansföraren L.J. har som vittne berättat om möjligheterna av att A.I. erhållit huvudskador under transporten från Stavnäs till Karolinska sjukhuset. Taxibåtägare B.O.F. har vittnat om sina iakttagelser när det gäller branden och tidpunkten härför.

På A.Ö:s begäran har vittnesförhör hållits med redaren G.L. och leg läkaren S.E. angående A.Ö:s person och vittnenas uppfattning om möjligheten av att A.Ö. skulle ha kunnat begå påstådda brott.

P.K. har bl a uppgivit att han numera inte har något minne av att A.Ö. måndagen d 24 okt 1988 tillsammans med A.I. berusad kommit från södra delen av ön och sagt att de gjort inbrott i ett hus där för att få tag i sprit. Påvisad att vid polisförhör d 29 och 31 okt samma år gjorts anteckningar som ger vid handen att P.K. då uppgivit detta, har P.K. vidhållit att han inte har något minne av att så skett men tillagt att - då han inte haft anledning att lämna oriktiga uppgifter - vad som antecknats vid polisförhören måste vara riktigt. P.K. har vidare uppgivit att han och T.P. - detta minns P.K. - förmiddagen d 25 okt rensat den öppna spisen i vardagsrummet i L.J:s fastighet från brandrester och aska, vilka bars ner till stranden.

T.P. har berättat att A.Ö. och A.I. varit berusade måndagen d 24 okt samt vidare uppgivit att de inte synts till vid L.J:s fastighet under uppskattningsvis några timmar.

H.Ö. och U.F. har omvittnat att de måndagen d 24 okt - innan de vid 13-tiden lämnade ön - åt lunch i C.S:s fritidshus och att de då inte lade märke till några spår av inbrottsförsök i huset. De har vidare berättat att de, då de lämnade huset, gömde nyckeln på ett annat ställe än i husets gasolutrymme. Enligt vad H.Ö. uppgivit hade han själv d 12 okt 1988 fört fyra stycken 5-litersdunkar lysfotogen till L.J:s fritidshus, vilka placerats i köket till vänster om dörren. Efter branden saknades en dunk.

T.S.: På måndagskvällen d 24 okt, då A.Ö. och A.I. besökte T.S., hade de tillgång till sammanlagt endast sex burkar folköl. A.Ö. och A.I. verkade inte spritpåverkade eller bakfulla på tisdagsmorgonen då de skulle bege sig till Gymmerholmen. På tisdagens eftermiddag - det hade börjat skymma - ringde A.Ö. till T.S., som varit hemma hela dagen, och bad denne komma och hjälpa till "för A.I. har bränt sej". Vad som i övrigt sades vid samtalet kan T.S. inte erinra sig. Sannolikt frågade T.S. dock vad som hänt. I allt fall ringde T.S. S.Ö. som hade närmast till Gymmerholmen med båt, men denne hade ingen båt för uppgiften. T.S. ringde också och frågade efter H.Ö. och U.F., sannolikt för att be dem om hjälp. T.S. kan numera inte förklara varför han agerade på sätt han gjorde och kan inte redogöra för vad som förekommit vid telefonsamtalen. Däremot minns T.S. att han begav sig till A.Ö:s mor och lånade en ficklampa, varefter han begav sig till sin båt och åkte till Gymmerholmen dit han anlände 30-40 minuter efter det A.Ö. ringt honom. Framkommen till Norra hamnen - där låg redan A.I:s båt - begav sig T.S. hastigt till L.J:s fritidshus. Där lyfte han utanför huset på de täcken som låg där, och lyste med ficklampa på den därunder liggande A.I.. Denne yttrade då "T.S., T.S., jag fryser". T.S. lade då direkt över A.I. igen. Hur A.I. kunde veta att det var T.S. som lyste på honom vet inte T.S.. Möjligen sade T.S. först något till A.I.. Kanske kände A.I. igen T.S:s röst. Vid den tidpunkten var det ingenting som brann i utanför huset. T.S. begav sig omedelbart in i huset och fann där A.Ö. talande i telefon längst in i vardagsrummet. Han stod i mörker – T.S. vill minnas att han lyste med den medförda ficklampan - och föreföll väldigt uppriven. Vad A.Ö. sade kan T.S. inte erinra sig. Möjligen talade han med båttaxis sambandscentral. T.S. tog emellertid ifrån A.Ö. telefonluren och lade på denna samt tog tag i A.Ö., varefter de tillsammans begav sig ned till fastighetens brygga. Varför T.S. avbröt A.Ö:s telefonsamtal kan T.S. numera inte förklara. T.S. var själv chockad över den syn A.I. erbjudit och mådde så illa att han kräktes. A.Ö. grät och sade "jag har inte gjort det, jag har inte gjort det". Såvitt T.S. kan erinra sig yttrade A.Ö. inte något ytterligare. T.S. måste väl själv ha frågat A.Ö. vad som hänt men kan inte heller erinra sig detta. Stående på L.J:s nya brygga fick T.S. och A.Ö. så småningom se lanternorna från taxibåten. T.S. stod då och lyste med sin ficklampa och båten lade till vid den nya bryggan. T.S. höll om A.Ö. som grät. A.I. låg under tiden ensam vid huset. T.S. fick ingen klarhet i vad som hänt. T.S. var helt nykter och även A.Ö. föreföll nykter. De fick en bår av taxibåtsföraren för att på denna bära ned A.I. till båten. T.S. och A.Ö. tog av A.I. täckena för att kunna lyfta honom. De lade honom på båren och spände fast honom på denna samt lade ånyo över honom eftersom han frös. De bar ner båren till båten utan några som helst missöden, varefter båren lades in i båten. Båtförarens enda kommentar var att "det här är bråttom". Det var ingen tal om att någon av T.S. eller A.Ö. skulle följa med A.I. i båten. Därefter begav sig T.S. och A.Ö., sedan den sistnämnde hämtat sin matväska på bryggan, från Gymmerholmen i Strands båt. Vad som sades under resan kommer T.S. inte ihåg. T.S. fick emellertid klart för sig att A.Ö. legat och sovit i sin båt, varefter han begivit sig upp till L.J:s fritidshus och utanför detta funnit A.I. liggande brinnande. Efter händelsen har väl T.S. och A.Ö. talat därom men A.Ö. har inte kunnat lämna någon förklaring till händelsen. Om det funnits någon annan människa på Gymmeholmen vid tidpunkten för händelsen känner T.S. inte till.

Påvisad att T.S. inte tidigare vid något polisförhör nämnt att A.Ö. skulle ha yttrat "jag har inte gjort det" har T.S. genmält att han erinrat sig detta förhållandevis nyligen.

TR:ns bedömning

Vad till en början gäller åtalspunkt 1 avseende det påstådda inbrottsförsöket i C.S:s fritidshus beaktar TR:n följande.

Genom H.Ö. och U.F. vittnesmål får anses ådagalagt att skadorna på C.S:s fritidshus uppkommit först efter 13-tiden måndagen d 24 okt.

A.Ö. har sagt sig ha minnesluckor beträffande det som hänt nyssnämnda dag och att han har inte själv helt kunnat utesluta att han varit delaktig i inbrottsförsöket. Även om P.K. inte kunnat erinra sig detta vid huvudförhandlingen har han vid flera polisförhör uppgivit att han den aktuella dagen - d 24 okt - sett A.Ö. och A.I. berusade komma från södra delen av Gymmerholmen, varest C.S:s fritidshus är beläget, samt att A.Ö. i samband därmed till P.K. sagt att han och A.I. gjort ett inbrott i ett hus på södra delen av ön för att där komma åt spritdrycker. Ett blodstänk på en fönsterruta i anslutning till den krossade fönsterrutan i huset kan härröra från A.Ö.. Visserligen upptäcktes inte skadorna på huset förrän d 28 okt men den omständigheten att ett fönster satts igen med ståltråd talar starkt för att gärningsmannen eller gärningsmännen visat påtaglig hänsyn gentemot fastighetsägaren. Omständigheten talar emot att fråga är om någon för fastighetsägaren obekant gärningsman. Det måste antagas att A.Ö. och A.I., som den aktuella dagen varit berusade, varit intresserade av att komma över ytterligare spritdrycker. Det var för dem känt att sådana fanns att tillgå i C.S:s fritidshus. De kände även till att nyckeln till fritidshuset brukade förvaras i husets gasolutrymme. Genom H.Ö. och U.F. vittnesmål är utrett att dessa just d 24 okt vid lunchtid, A.Ö. och A.I. ovetande, gömt nyckeln till fritidshuset på annan plats än i gasolutrymmet. Om A.Ö. och A.I. velat komma åt spritdryckerna i huset har de till följd att avsaknandet av nyckeln varit nödsakade att söka bryta sig in i huset. Att de fingeravtryck, som anträffades på en glasbit från den krossade fönsterrutan, inte härrör från A.Ö. eller A.I. eller överhuvud taget från någon person, som kunnat identifieras, kan förklaras av att avtrycket varit ett gammalt sådant.

Nu anförda omständigheter sammantagna medför enligt TR:s mening - även vad som förekommit med avseende på åtalspunkterna 2 och 3 beaktas - att det måste hållas för visst att det varit A.Ö. och A.I. som i samråd försökt bryta sig in i C.S:s fritidshus i syfte att där komma åt spritdrycker. De får antagas att de avbrutit försöket därför att de inte lyckats att komma in i huset. Fara har dock förelegat för att försöket skulle lyckas.

På anförda skäl är A.Ö. övertygad om det brott, som åklagaren lagt honom till last under åtalspunkt 1.

När det sedan gäller åtalspunkterna 2 och 3 är följande att beakta.

Utredningen talar för att A.I. erhållit sina brandskador på eftermiddagen tisdagen d 25 okt och de underhudsblödningar i huvudsvålen, vilka konstaterats vid obduktionen, förhållandevis kort tid innan han erhöll brandskadorna. Det framstår som uteslutet att A.I. erhållit skadorna i huvudet på annat sätt än genom yttre våld. Utredningen ger vidare vid handen att - efter det P.K. och T.P. samt H.Ö. och U.F. på förmiddagen lämnat Gymmerholmen - A.Ö. och A.I. varit de enda människor som funnits på ön. Inte ens A.Ö. och A.I. har hävdat att andra personer då uppehållit sig på Gymmerholmen. Prövningen av åtalspunkt 1 ger utrymme för det motiv och händelseförlopp vad beträffar åtalspunkterna 2 och 3 som åklagaren gjort gällande. Gjord brottsplatsundersökning, brandteknisk utredning samt obduktionen av A.I:s döda kropp talar entydigt för att den aktuella branden initierats och skett genom användande av brandfarlig vätska. Det får anses utrett att innan brandtillfället i L.J:s fastighet funnits en dunk lysfotogen, vilken efter branden inte stått att återfinna. På grundval av vad som förekommit måste antas att innehållet i denna dunk gjutits över A.I. innan branden initierades. Den brandtekniska utredningen talar för att branden i A.I:s kläder och kropp pågått maximalt omkring sju minuter. Branden i övrigt måste enligt utredningen ha pågått omkring en halv timme. Omständigheterna - särskilt de skador som A.I. erhållit i huvudet - utesluter enligt TR:ns mening att fråga kan ha varit om självmord eller att branden uppstått genom olyckshändelse. Verkställd brottsplatsutredning talar för att någon efter branden i A.I:s kläder och kropp "städat" på brandplatsen och arrangerat förhållandena i den öppna spisen för att ge sken av att man eldat där. Förekomsten av fragment från A.I:s kläder i spisen är oförklarlig om inte material från brandplatsen efter branden förflyttats till spisen.

Angivna omständigheter sammantagna talar med utomordentlig styrka för att det händelseförlopp, som åklagaren gjort gällande, verkligen ägt rum. Den åsyftade bevisstyrkan är - mot bakgrund av att andra rimliga alternativ ej framstår som tänkbara - av sådan grad att det måste anses ådagalagt att händelseförloppet varit det av åklagaren angivna. Till följd härav är A.Ö. övertygad även om de gärningar, som åklagaren lagt honom till last under åtalspunkterna 2 och 3. I avsaknad av närmare utredning angående brottsligheten under åtalspunkt 2 i fråga om gärningens livsfarlighet kan misshandelsbrottet dock inte bedömas som grovt. Gärningen under åtalspunkt 3 är i sin helhet att rubricera på sätt åklagaren gjort gällande.

Påföljdsfrågan

Annan påföljd än fängelse kan inte komma i fråga. Straffvärdet när det gäller gärningar, varom A.Ö. blivit övertygad, är högt med hänsyn till att bland brotten ingår grovt vållande till annans död. Maximistraffet för sådant brott är fängelse fyra år och A.Ö:s straff bör utmätas på den övre halvan av nämnda straffskala. Lämpligen bör A.Ö:s fängelsestraff bestämmas till två år och sex månader.

- - -

Domslut: TR:n dömde A.Ö. jämlikt 8 kap 4 och 12 §§ samt 23 kap 1 § BrB för försök till grov stöld, 3 kap 5 § BrB för misshandel och 3 kap 7 § 2 st BrB för vållande till annans död till fängelse 2 år 6 månader.

TR:ns ordf, lagmannen Boström, var av skiljaktig mening och anförde.

När det gäller åtalspunkt 1 ger utredningen utrymme för att inbrottsförsöket kan ha förövats under tiden d 24 okt omkring kl 13-d 28 okt 1988. Någon omständighet som utesluter att annan än A.Ö. och/eller A.I. gjort inbrottsförsöket under angivna tid har inte visats föreligga.

Åklagaren har dock på grundval av ett antal påstådda omständigheter hävdat att det varit A.Ö. och A.I. som i samråd sökt att bryta sig in i C.S:s fritidshus för att där komma över spritdrycker men att gärningen inte fullbordats av den anledningen att de trots försök inte lyckats ta sig in i fastigheten.

En väsentlig omständighet, varpå åklagaren grundat sin talan, är att A.Ö. d 24 okt varit berusad och att han vidgått att han till följd därav har minnesluckor, som enligt åklagaren medför att han kan ha medverkat till gärningen trots att han numera inte kan erinra sig detta. A.Ö. har emellertid hävdat att han - om han skulle ha medverkat till inbrottsförsöket - skulle ha vandrat över så gott som hela Gymmerholmen och därtill vidtagit påstådda åtgärder vid C.S:s fritidshus utan att ha det ringaste minne därav. Detta har A.Ö. hållit för helt uteslutet. Sannolikheten för att denna åklagarens hypotes om A.Ö:s bristande minne är riktig är också ytterst liten.

En annan väsentlig omständighet i åklagarens talan är att K vid två polisförhör uppgivit att A.Ö. på eftermiddagen d 24 okt till denne skulle ha yttrat att han och A.I. gjort inbrottsförsöket. P.K. har dock vid huvudförhandligen sagt sig inte ha något minne av att så skett. Även detta förringar i avsevärd grad bevisvärdet av de åberopade uppgifterna. Därtill kommer att bl a P.K. vistats på Gymmerholmen under tid då inbrottsförsöket kan ha ägt rum. I och för sig ter det sig också märkligt att A.Ö., som enligt vad åklagaren i annat sammanhang gjort gällande varit synnerligen angelägen att dölja att han medverkat i inbrottsförsöket, skulle ha uppsökt P.K. och utan påtagligt skäl för denna själv avslöjat att han varit delaktig i inbrottsförsöket. Även om A.Ö. till P.K. skulle ha uttalat sig om något, som denna uppfattat som inbrottsförsök, finns utrymme för missuppfattningar, exempelvis på_grund av förekommande språksvårigheter hos P.K. vars modersmål är finska. På anförda skäl kan inte heller P.K:s åberopade uppgifter tillmätas något större bevisvärde.

Inte heller de omständigheterna att nyckeln till C.S:s fritidshus d 24 okt A.Ö. och A.I. ovetande flyttats till annat utrymme än det, vari nyckeln brukade förvaras, och att ståltråd använts för att stänga ett fönster har något självständigt bevisvärde. Detsamma gäller även omständigheten att ett blodstänk anträffats som kunnat härröra från A.Ö..

Men även om berörda omständigheter tillsammans talar för att A.Ö. och A.I. haft något med inbrottsförsöket att göra föreligger ej någon utredning på grundval varav säkert kan fastställas ett händelseförlopp som medför ansvar för A.Ö.. Ett sådant ådagalagt händelseförlopp är en förutsättning för bifall till åklagarens talan. Under alla förhållanden saknas såsom sagts sådan säker kännedom om händelseförloppet. Även om A.Ö. skulle befunnit sig vid C.S:s fritidshus vid tidpunkten för inbrottsförsöket är det inte alls uteslutet att A.Ö. därvid agerat så passivt att ansvar för honom inte kan komma i fråga. Det kan förhålla sig så att A.I. ensam ådragit sig ansvar. Om slutligen A.Ö. och A.I. skulle ha vidtagit påstådda åtgärder i syfte att komma in i huset är för övrigt inte utrett att de avbrutit försöket för att de ej lyckats ta sig in i huset. Omständigheterna talar i avsevärd grad för att så inte varit fallet. Någon svårighet att fullborda gärningen om de överhuvudtaget velat ta sig in i huset kan inte antagas ha varit för handen. Avbrytandet talar i så fall fastmera för att de - eller en av dem om endast en agerat - frivilligt avstått från att fullborda gärningen. Under sådan förutsättning är ansvar för försök till stöldbrott uteslutet. I så fall skulle för A.Ö:s del - om denne överhuvudtaget på ett straffvärt sätt medverkat till skadorna på huset - ansvar för egenmäktigt förfarande kunna komma i fråga. Ytterst föreligger följaktligen osäkerhet om tillämplig brottsrubricering till följd av bristande kännedom om det verkliga händelseförloppet. På anförda skäl är det inte styrkt att A.Ö. på ett brottsligt sätt medverkat till den under åtalspunkt 1 påstådda gärningen. Ett beaktande av vad som förekommit under åtalspunkterna 2 och 3 föranleder ej till annan bedömning. Åtalet under åtalspunkt 1 kan följaktligen ej vinna bifall.

Vad därefter gäller åtalspunkterna 2 och 3 har åklagaren gjort gällande ett händelseförlopp, vilket motivmässigt förutsätter att A.Ö. och A.I. gjort det i åtalspunkt 1 åsyftade inbrottsförsöket. Även i fråga om själva det påstådda skeendet - närmast hanteringen av den aktuella telefonkatalogen och i denna ingående sidor - bygger gärningarna under punkterna 2 och 3 på att A.Ö. och A.I. förövat det under åtalspunkt 1 påstådda brottet. I enlighet med vad tidigare sagts har det emellertid inte blivit ådagalagt att A.Ö. och A.I. sökt bryta sig in i C.S:s fritidshus. Detta utesluter i och för sig inte att A.Ö. och A.I. begått det avsedda brottet men omöjliggör att man vid prövningen av åtalspunkterna 2 och 3 som en utredd omständighet utgår från gärningsmannaskap från A.Ö:s och A.I.: sida såvitt gäller gärningen under åtalspunkt 1.

Vad beträffar åtalspunkten 2 kan utredningsmässigt med säkerhet konstateras endast att A.I. vid obduktionen företett tre bandformade underhudsblödningar i huvudsvålen, varav en i nackregionen mot vänstra sidan, en i högra tinningregionen och en i vänstra tinningregionens bakre del. Enligt rättsläkaren J.L. bör dessa huvudskador ha uppkommit förhållandevis kort tid innan A.I. anlände till sjukhuset - A.I. anlände dit kl 19.28 - uppskattningsvis maximalt 12 timmar innan dödsfallet kl 24.00. J.L. har vidare bedömt att underhudsblödningarna i A.I:s huvudsvål förorsakats av yttre våld genom ett långsträckt föremål. Bedömningen synes grunda sig på att de tre skadorna inte kan ha förorsakats av ett fall i ett enda plan och på styrkan eller intensiteten i kontakten med det föremål eller de föremål som föranlett skadorna. Att envar av skadorna uppstått vid ett av tre fall ter sig emellertid inte uteslutet även om det framstår som mindre sannolikt. Enligt A.Ö. har t ex A.I. för honom uppgivit att han i anslutning till lastning av rivningsvirke fallit omkull på förmiddagen d 25 okt. Flera fall på samma plats eller på annat ställe kan inte helt uteslutas. Att beakta därvid är att A.I. enligt utredningen varit åtminstone måttligt berusad. I detta avseende måste under alla förhållanden beaktas att det helt saknas tillförlitlig utredning om hur det tillgått då A.I. erhöll underhudsblödningarna. Något som helst säkert händelseförlopp har inte kunnat fastställas. I detta konstaterande innefattas att det inte ens visats vara helt uteslutet att A.I. tillfogats underhudsblödningarna genom våld förövat av annan än A.Ö.. Om A.Ö. skulle ha tillfogat A.I. huvudskadorna är i allt fall de närmare omständigheterna oklara. Det kan inte ens uteslutas att detta i så fall skett i nödvärn. Prövningen av åtalet mot A.Ö. enligt åtalspunkt 2 bör emellertid ske även med beaktande av vad som kan anses utrett med avseende på åtalspunkten 3. Vid prövningen av sistnämnda åtalspunkt är följande att beakta.

Utredningen - bl a den brandtekniska utredningen och vittnesmålen angående förekomsten av dunkar lysfotogen i L.J:s fritidshus - ger till en början vid handen att branden som medfört A.I:s brandskador initierats medelst användande av lysfotogen. Det får också på grundval av utredningen hållas för visst att branden, som orsakat A.I:s brandskador, pågått 5-7 minuter medan i övrigt förekommit eld på brandplatsen under omkring en halv timme. Själva den plats där A.I. måste ha erhållit sina brandskador - på spången utanför entrédörren - ter sig högst egendomlig om fråga är om att välja plats för att medelst brand förinta A.I:s kropp. Om A.Ö. eller annan sökt elda upp A.I:s kropp framstår det som långt naturligare att man låtit A.I. brinna inne i fritidshuset.

Enligt rättsläkaren J.L. är det möjligt att de skador A.I. erhållit i huvudet kunnat medföra medvetslöshet. Denna möjlighet sett mot bakgrunden av att textilier härrörande från A.I:s kläder hittats i den öppna spisen i fritidshuset, förekomsten av brända vedträn i sopsäcken samt övriga tecken på "städning" på brandplatsen talar starkt för att annan än A.I. anlagt den brand som orsakat A.I:s brandskador. Det framstår med hänsyn till utredningen om vilka personer, som befunnit sig Gymmerholmen på eftermiddagen d 25 okt, som mycket osannolikt att den som anlagt branden varit annan än A.Ö.. Dennes uppgifter om att han sovit i båten någon tid på eftermiddagen är i och för sig inte anmärkningsvärda. Om A.Ö:s uppgifter om hur han därefter anträffat A.I. brinnande är riktiga förutsätter detta emellertid att annan än A.Ö. anlagt branden eller att A.I. gjort det själv i syfte att ta livet av sig eller att branden uppkommit genom en olyckshändelse av något slag. Visserligen har A.I. enligt L.J. vittnesmål under ambulanstransporten till sjukhuset yttrat att "jag orkar inte mer" men det är osäkert huruvida detta yttrande inneburit att A.I. inte orkade mer till följd av brandskadorna eller att A.I. inte velat leva längre. Den omständigheten att A.I. - enligt vad åklagaren har upplyst - för omkring fem år sedan hotat att ta livet av sig i samband med en tvist med en fästmö förefaller inte beaktansvärd i det aktuella sammanhanget. Möjligheten att A.I. själv anlagt branden i avsikt att begå självmord ter sig med hänsyn bl a till berörda fynd på och i anslutning till brandplatsen om inte helt utesluten så dock ytterst osannolik. Alternativet att branden uppkommit genom en olyckshändelse av något slag framstår likaledes som mycket osannolikt. Bortsett från vad som tidigare angivits som utrett i fråga om branden och vad som ådagalagts angående förhållandena på brandplatsen och i L.J:s fritidshus efter branden, kan emellertid - lika lite som i frågan hur A.I. erhållit sina huvudskador - något säkert händelseförlopp inte fastställts när det gäller de förhållanden, som rått innan branden uppstod och vid anläggandet av själva branden. För att åtalet skall kunna vinna bifall krävs att åklagaren visar att det förekommit ett händelseförlopp, som åtminstone ger vid handen att A.Ö. under den av åklagaren angivna förutsättningen satt eld på A.I.. Något sådant säkert händelseförlopp har åklagaren inte styrkt.

På anförda skäl kan - med de beviskrav som måste ställas vid så allvarlig påstådd brottslighet som den aktuella - inte heller åtalet enligt åtalspunkterna 2 och 3 vinna bifall.

Jag ogillar följaktligen åtalet mot A.Ö. i dess helhet.

A.Ö. fullföljde talan i Svea HovR och yrkade i första hand att HovR:n skulle ogilla åtalet och i andra hand att straffet skulle sänkas.

Åklagaren yrkade anslutningsvis att HovR:n skulle döma A.Ö. för grov misshandel och som en följd därav skärpa straffet eller i vart fall ådöma honom ett längre fängelsestraff.

HovR:n (hovrättslagmannen Edling, f d hovrättslagmannen Hylander, tf hovrättsassessorn Åbyhammar, referent, samt nämndemännen Larsson och Carlsson) anförde i dom d 27 mars 1990:

HovR:ns domskäl. I HovR:n har förebringats samma utredning som vid TR:n. Därvid har A.Ö. och B.T. hörts på nytt.

Beträffande de olika åtalspunkterna gör HovR:n följande bedömning.

Åtalspunkt 1

Såsom framgår av TR:ns dom talar onekligen flera omständigheter för att A.Ö. och A.I. haft något att skaffa med inbrottsförsöket i C.S:s fritidshus. Någon teknisk bevisning, som binder A.Ö. och A.I. eller endera av dem vid gärningen, föreligger emellertid inte. Bevisvärdet av de uppgifter P.K. lämnat vid polisförhör om deras anknytning till brottet är också svagt bl a med tanke på att P.K. vid TR:n sagt sig inte kunna vare sig minnas sina tidigare uppgifter eller ens känna igen A.Ö.. Inte heller har den exakta tidpunkten för gärningen kunnat fastställas. Andra gärningsmän än A.Ö. och A.I. kan inte uteslutas. Vid övervägande av vad sålunda förekommit finner HovR:n att det inte kan anses styrkt att A.Ö. gjort sig skyldig till den åtalade gärningen.

Åtalspunkterna 2 och 3

När det gäller frågan om vilket motiv som kan ha legat till grund för gärningarna ger - såsom TR:n uttalat - utredningen utrymme för det motiv som åklagaren gjort gällande. Men brotten förutsätter i och för sig inte alls att A.Ö. har varit delaktig i inbrottsförsöket hos C.S. Även andra orsaker till brotten framstår som tänkbara. A.Ö. har i HovR:n uppgett, att A.I. ville utföra arbete på ön tisdagen d 25 okt men att A.Ö. ansåg sig vara alltför bakfull och därför ville sova. Vidare har A.Ö. uppgett att A.I. på måndagen d 24 okt sagt åt honom att H.Ö. och U.F. blivit "sura på" A.Ö. för att han inte utfört något arbete. Dessa incidenter sammantagna med A.I:s återkommande dagboksanteckning "Strul med A.Ö.", varvid den senaste gjorts på måndagen, tyder enligt HovR:ns mening på att A.I. och A.Ö. kan ha blivit oense av någon helt annan anledning än det motiv som åklagaren har angivit.

A.Ö:s uppgift att han lagt sig i A.I:s båt och sovit där i flera timmar framstår som mindre trovärdig mot bakgrund av att det fanns sovmöjligheter inne i huset, där han för övrigt sovit på golvet dagen innan, att båten endast hade en kort oklädd brits i styrhytten, vars öppning mot aktern inte gick att stänga, samt att temperaturen ute var endast några plusgrader. A.Ö:s berättelse om sitt agerande kring upptäckten av A.I. på elden och hur han förfarit vid släckningen av elden i dennes kläder och i spången förklarar inte varför i så fall med hänsyn till den brandtekniska utredningen närmare 30 minuter måste ha förflutit från det att A.I. drogs av elden till dess den släckte. Bland annat nu nämnda omständigheter talar med styrka för att A.Ö:s berättelse inte är sanningsenlig.

Mot bakgrund av det anförda och på de skäl som TR:n redovisat i sin dom finner HovR:n, i likhet med TR:n, A.Ö. övertygad om de gärningar som avses med dessas åtalspunkter. HovR:n gillar TR:ns rättsliga bedömning av gärningarna. - - -

Påföljden

HovR:n finner att straffet skall sättas något högre än vad TR:n bestämt med beaktande av den hänsynslöshet A.Ö. visat genom dödsvållandet (åtalspunkt 3)

HovR:ns domslut. HovR:n ändrar TR:ns domslut i följande avseenden:

- åtalet för försök till grov stöld (åtalspunkt 1) ogillas,

- påföljden bestäms till fängelse 3 år 6 månader.

A.Ö. (offentlig försvarare advokaten A.L.) sökte revision och yrkade i första han frikännande från ansvar och i andra hand straffnedsättning.

Riksåklagaren bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling (riksåklagaren genom byråchefen Sten Falkner).

HD (JustR:n Jermsten, Gregjow, Svensson, Munck och Danelius, referent) beslöt följande dom:

Domskäl. Av obduktionsprotokoll d 3 nov 1988 samt av det rättsmedicinska utlåtande som avgetts d 1 dec 1988 av rättsläkaren J.L. framgår att A.I:s död huvudsakligen orsakats av de omfattande brandskador som tillfogats honom. Vid obduktionen hade dessutom på hans kropp konstaterats flera underhudsblödningar, av vilka tre var lokaliserade till olika platser inom huvudsvålen. I fråga om underhudsblödningarna på huvudet uttalade doktor J.L. att de orsakats av någon form av yttre våld mycket kort tid före A.I:s död, att de väl skulle kunna vara resultatet av t ex träff av något långsträckt, åt sidorna avgränsat föremål och att de inte kunde ha uppkommit till följd av fall i samma plan. Han tillade att underhudsblödningarna på intet sätt varit av betydelse för A.I:s död men att, om A.I. träffats hårt i huvudet av något långsträckt, åt sidorna av gränsat föremål som förorsakat dessa blödningar, hans medvetande kunde grumlats och han kunde ha blivit ordentlig omtöcknad.

Med hänsyn till vad som framkommit om omständigheterna vid branden måste det till en början anses uteslutet att A.I:s kropp hamnat i brandhärden till följd av en olyckshändelse eller A.I:s egna åtgärder. I stället måste vad som därvid skett vara resultatet av en annan persons handlande.

Iakttagelserna vid obduktionen talar för att inte heller blödningarna i huvudet berott på en olyckshändelse utan att de orsakats av slag med ett hårt föremål. Med hänsyn till det fortsatta händelseförloppet finns det starka skäl att anta att den person som sökt bränna A.I:s kropp dessförinnan misshandlat A.I. genom att tilldela honom sådana slag.

Riksåklagaren har gjort gällande att det var A.Ö. som först misshandlade A.I. och som därefter, sedan han fått uppfattningen att denne var död, anlade branden för att söka förinta hans kropp. Detta har bestritts av A.Ö..

Som stöd för sitt påstående att A.Ö. var gärningsman har riksåklagaren först hänvisat till att, såvitt bekant, A.Ö. och A.I. var de enda personer som befann sig på Gymmerholmen vid den aktuella tidpunkten.

Att grunda en fällande dom enbart på den negativa omständigheten att utredningen inte synes ge utrymme för någon alternativ gärningsman kan endast i undantagsfall komma i fråga. Som regel måste därutöver krävas åtminstone stödjande bevisning som klargör de väsentliga delarna av händelseförloppet och positivt knyter just den tilltalade vid brottet. I förevarande fall har utredningen visserligen inte gett något stöd för att någon annan person befunnit sig på Gymmerholmen när brotten begicks. Någon säkerhet för att så inte varit fallet kan emellertid inte anses föreligga.

När det gäller frågan huruvida några andra omständigheter binder A.Ö. vid brotten har riksåklagaren gjort gällande att A.Ö:s påstående att han lagt sig att sova i A.I:s båt inte förtjänade tilltro, särskilt med hänsyn till de otillfredsställande sovmöjligheterna på båten och den låga utomhustemperaturen. Det skulle enligt riksåklagarens mening ha varit naturligt att A.Ö., om han ville sova, hade som viloplats valt det hus vid vilket han och A.I. skulle arbeta och utanför vilket branden senare ägde rum.

Omständigheterna är emellertid inte sådana att A.Ö:s berättelse på denna punkt utan vidare måste antas vara osann. Det kan sålunda inte uteslutas att det för A.Ö. - som har en betydande vana vid båtar och sjöförhållanden och som dessutom enligt vad han uppgett ville åka hem så snart som möjligt - framstått som naturligt att välja A.I:s båt som viloplats.

Riksåklagaren har också ansett sig kunna påvisa att det mellan A.Ö. och A.I. förekommit misshälligheter som kunnat förklara att A.Ö. angripit A.I.. Enligt riksåklagaren tydde utredningen på att A.Ö. och A.I. gemensamt sökt bryta sig in i C.S:s hus, att A.I. senare velat ringa till C.S. för att ställa saken till rätta och att A.Ö. med våld hindrat honom därifrån. Detta förklarade enligt riksåklagarens mening att man i det hus vid vilket branden ägt rum hade påträffat utrivna blad ur en telefonkatalog, bl a det blad som upptog C.S:s namn och telefonnummer.

Den händelseutveckling som sålunda skisserats av riksåklagaren är sammanhängande och logisk och skulle i och för sig kunna förklara hur de åtalade brotten kommit till stånd. Trots detta rör det sig i stor utsträckning om hypoteser för vilkas riktighet tillräckligt stöd saknas i den tekniska utredningen. Av särskild vikt är också att HovR:n på grund av brist på bevis frikänt A.Ö. såvitt åtalet för försök till inbrott i C.S:s hus och att domen i detta hänseende inte har överklagats.

Till stöd för sitt påstående att osämja rått mellan A.Ö. och A.I. har riksåklagaren också åberopat den senares dagbok som innehåller anteckningar bl a om "strul med A.Ö.". Detta uttryck har emellertid inte sådan precision att det tillåter några slutsatser om vad A.I. egentligen åsyftat.

Inte heller det förhållandet att, enligt vad den brandtekniska utredningen utvisar, A.I:s kropp tycks ha befunnit sig i brandhärden endast under en mindre del av den tid under vilken branden pågått medger några säkra slutsatser i fråga om händelseförloppet. Det är sålunda möjligt att branden pågått antingen någon tid innan A.I:s kropp placerades på brandplatsen eller någon tid efter det att den avlägsnades därifrån. Oavsett hur därmed förhåller sig är denna omständighet inte av sådan art att A.Ö. på grund härav kan utpekas som gärningsman.

Bedömningen i målet försvåras ytterligare av att det inte finns någon förklaring till att gärningsmannen, om han velat undanröja spåren av en mot A.I. utförd våldshandling, valt en ovanlig och föga rationell metod för att nå detta reslutat. Osäkerhet skapas också av att det inte klarlagts under vilka omständigheter och vid vilken tidpunkt A.I. konsumerat den alkohol som lett till den vid den rättskemiska undersökningen efter hans död konstaterade höga alkoholkoncentrationen av 1,6 promille i hans blod och 3,6 promille i hans urin.

Inte heller vid en samlad bedömning av de omständigheter som behandlats i det föregående och av den utredning som i övrigt åberopats i målet kan det anses ställt utom rimligt tvivel att A.Ö. tillfogat A.I. kroppsskada och av aktsamhet orsakat hans död. Åtalet för misshandel och vållande till annans död skall därför ogillas.

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom i själva saken ogillar HD åtalet mot A.Ö. för misshandel och vållande till annans död

- - -

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1991-02-14
Målnummer
B416-90
Lagrum
35 kap. 1 § rättegångsbalken (1942:740)
Litteratur
Sökord
Bevis
Beviskrav
Bevisvärdering
Misshandel
Vållande till annans död
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (6)

NJA 2014 s. 699: För att det av endast det förhållandet, att vissa kroppsskador föreligger, ska kunna vara ställt utom rimligt tvivel att dessa har orsakats av någon på ett visst angivet brottsligt sätt, måste krävas...
NJA 2015 s. 141: Fråga om en brottmålsdoms betydelse i en senare brottmålsrättegång som rör delvis samma förhållanden som den tidigare brottmålsrättegången.
NJA 2015 s. 702: Bevisvärdering i mål om försök till mord (fall från balkong).
RH 1995:129: Uttag har gjorts med bankomatkort under tid då kortets ägare deltagit i en gymnastiklektion. Eliminationsbevisning mot för stöld åtalad klasskamrat, som inte deltagit i gymnastiklektionen, har...
RH 1998:88: Fråga om bevisvärdering i mål om grov brottslighet (mord). Varken eliminerande bevisning eller s.k. struktural bevisning har ansetts kunna leda till fällande dom.
RH 2009:17: En man som tidigare bedrev tvätteriverksamhet hade i verksamheten tillstånd att använda det hälsofarliga ämnet tetrakloreten. Ämnet påvisades senare i en kommunal vattentäkt intill mannens fastighet....
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation