lagen.nu

NJA 1991 s. 379

Val av påföljd för rattfylleri.

Allmän åklagare yrkade vid Karlstads TR ansvar å S.A. född 1950, för rattfylleri i två fall enligt följande:

- S.A. har d 27 maj 1989 vid 21.50-tiden fört personbil på länsväg 800 vid Svanhagen Ekerö, trots att han efter förtäring av alkohol blivit så påverkad, att det kan antagas, att han inte på betryggande sätt kunnat föra fordonet. Alkoholkoncentrationen i hans blod har under eller efter färden uppgått till minst 1,5 promille.

- S.A. har d 23 juni 1989 vid 07.50-tiden fört personbil på Östra Torggatan i Karlstad, trots att han efter förtäring av alkohol blivit så påverkad att det kan antagas att han inte på betryggande sätt kunnat föra fordonet. Alkoholkoncentrationen i hans blod har under eller efter färden uppgått till minst 1,5 promille.

TR:n (ordf t f rådmannen Ingrid Åhman) anförde i dom d 1 nov 1989:

Domskäl. S.A. har erkänt gärningarna. Hans erkännande stöds av övrig utredning, främst av analysresultat av vilka framgår att alkoholkoncentrationen i blodprov taget från S.A., dels d 27 maj 1989 kl 23.15 och dels d 23 juni 1989 kl 08.20 uppgått till minst 1,85 respektive 1,82 promille. Åtalet är därmed i sin helhet styrkt. Omständigheterna kring körningarna är inte mildrande.

Av personutredningen i målet framgår att S.A., som d 6 febr 1985 dömts av denna TR för rattfylleri till fängelse en månad, har alkoholproblem. Han vistas sedan sept 1988 tillsammans med sin hustru och sina två barn på Barnbyn Skå som är ett familjehem. Enligt intyg från chefen för Barnbyn Skå, leg psykologen och psykoterapeuten L.L., är S.A:s alkoholmissbruk nu av mindre omfattning och bättre kontrollerat än tidigare och de underliggande problemen är i färd med att genomarbetas. S.A. planerar också att fortsätta vistelsen på Skå.

S.A., som alltså tidigare är dömd för rattfylleri, har vid två tillfällen under den tid som han vistats vid Barnbyn Skå, gjort sig skyldig till rattfylleri. Brottsligheten är till sin art sådan att den normalt skall bestraffas med fängelse. Endast om det finns särskilda skäl kan den huvudregeln frångås. Vad som framkommit om S.A:s personliga förhållanden utgör enligt TR:ns mening inte sådana särskilda skäl. S.A. skall därför dömas till fängelse.

Domslut. TR:n dömde S.A. jämlikt 4 § 1 mom trafikbrottslagen (1951:649) för rattfylleri till fängelse 2 mån.

S.A. fullföljde talan i HovR:n för Västra Sverige och yrkade att HovR:n skulle ändra påföljden till skyddstillsyn med föreskrift om vård.

Åklagaren bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Fernqvist, adj led Liliebäck samt nämndemännen Jonasson och Nilsson) fastställde i dom d 24 april 1990 TR:ns dom.

Adj led rådmannen Bärthel, referent, var skiljaktig i påföljdsfrågan och anförde: För de brott som S.A. har övertygats om kan annan påföljd än fängelse komma i fråga endast om det föreligger särskilda skäl.

I målet är beträffande S.A:s personliga förhållanden upplyst bl a följande. S.A. har alkoholproblem med medicinska och sociala komplikationer som följd. Han har vårdats på sjukhus för avgiftning och varit på behandlingshem. Sedan september månad 1988 har han tillsammans med sambon och deras två barn, födda 1982 och 1987, vistats på Barnbyn Skå för familjebehandling. Även sambon har periodvis missbrukat alkohol. S.A. är sedan 1975 anställd vid Skoghallsverken men har på grund av olika besvär inte varit i arbete på flera år.

Chefen för Barnbyn Skå, legitimerade psykologen och psykoterapeuten L.L. har i två skrivelser anfört bl a följande. Barnbyn kan ge en långvarig och mycket omfattande behandling. Familjen A har många problem. Under den tid de vistats här har mycket positivt skett. Alkoholmissbruket är av mindre omfattning och bättre kontrollerat och de underliggande problemen i färd med att genomarbetas. Barnen har under året utvecklats på ett påtagligt positivt sätt. De rattfylleriförseelser som rätten nu har att ta ställning till, inträffade under en krisperiod i behandlingen. All problembearbetande behandling innehåller perioder då problemen faktiskt kortvarigt förstärks - patienten får mer ångest än vanligt och vagt tärande konflikter kan intensifieras. Våren 1989 var en sådan period. Familjens behandling befinner sig nu i ett slutskede och i juni 1990 kommer familjen att återvända till hemorten. Återkomsten till det "vanliga livet" är svår. Så långt det är möjligt har personalen på barnbyn och socialförvaltningen på hemorten sökt undanröja diverse hinder och familjen kommer att ha ett gott stöd under den första tiden på hemorten. En eventuell fängelsevistelse, som torde infalla just vid den svåra tiden för hemkomsten, vore direkt ödesdiger. För de nu aktuella rattfyllerierna bör därför väljas en påföljd som inte förstör eller omintetgör den långa och kostsamma behandling som redan givits för det brott som i grunden varit dess upphov.

Enligt 30 kap 9 § BrB kan rätten vid val av påföljd - fängelse eller skyddstillsyn - beakta om den tilltalade undergår behandling för missbruk eller annat förhållande som kan antas ha samband med hans brottslighet. En förutsättning för skyddstillsyn bör dock vara att behandlingen är av så ingripande natur att den kan godtas som ersättning för det fängelsestraff som annars skulle ha utdömts.

På Barnbyn Skå bedrivs familjebehandling för familjer i kris. Barnbyn är inte en institution utan snarare ett samhälle i miniatyr där familjerna får ta ansvar för sig själva men med tillgång av kvalificerad personal.

Den behandling som S.A. sedan sept 1988 undergår får, ehuru med stor tvekan, anses så ingripande att den får godtas som ersättning för det fängelsestraff som nu aktuella rattfylleribrott bör medföra. Vid angivna förhållanden får det anses föreligga särskilda skäl för att döma honom till skyddstillsyn.

Överröstad i denna del är jag ense med majoriteten i övrigt.

S.A. (offentlig försvarare advokaten K.E.) sökte revision. Han yrkade att honom tidigare ådömd skyddstillsyn skulle avse även de nu aktuella brotten.

Riksåklagaren bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling (riksåklagaren genom byråchefen Inger Artin).

HD (JustR:n Vängby, Rydin, Magnusson, Lind och Lars Å Beckman, referent) beslöt följande dom:

Domskäl. I enlighet med HovR:ns dom har S.A. gjort sig skyldig till rattfylleri d 27 maj och d 23 juni 1989.

Den 1 juli 1990 trädde nya bestämmelser om rattfylleri i kraft. De brott som S.A. har gjort sig skyldig till har ett straffvärde enligt de nya bestämmelserna som inte är lägre än enligt de tidigare gällande. Han skall därför dömas med tillämpning av 4 § trafikbrottslagen i dess före d 1 juli 1990 gällande lydelse.

S.A. har tidigare, genom dom d 6 febr 1985, dömts för rattfylleri till fängelse. Vidare har han efter de nu aktuella brotten dömts d 9 april 1991 av Solna TR för misshandel till skyddstillsyn. Domen har vunnit laga kraft.

S.A. hade d 27 maj ca 90 minuter efter körningen en alkoholkoncentration i blodet av 1,85 promille. Vid det andra tillfället uppgick alkoholkoncentrationen i blodet ca 30 minuter efter körningen till 1,82 promille. Den höga alkoholkoncentrationen i förening med omständigheterna vid körningarna gör att gärningarna får anses vara av sådan art att fängelse normalt skall ådömas. Gärningarna innebär också att S.A. återfallit i trafiknykterhetsbrott. Med hänsyn till den tid som förflutit mellan den tidigare rattfylleridomen och de nu aktuella gärningarna, något mer än fyra år, bör emellertid påföljdsbestämningen för dessa inte påverkas av rattfylleridomen (jfr HD:s dom d 11 juni 1991, DB 17). (* NJA 1991 s 359 (red:s anm). *)

Frågan är då om sådana särskilda omständigheter föreligger som kan föranleda att en icke frihetsberövande påföljd väljs.

Beträffande S.A:s personliga förhållanden framgår av utredningen följande. Han har sedan början av 1980-talet periodvis missbrukat alkohol tillsammans med sin sambo. Vid tre tillfällen har han lagts in på sjukhus för avgiftning. Han har också varit intagen på behandlingshem. I augusti 1988 kom han och sambon samt deras två barn till Barnbyn Skå för familjebehandling och de har sedan dess vistats där. Enligt vad barnbyns chef, leg psykologen J.L., uppgivit inträffade de nu aktuella brotten under en krisperiod i behandlingen. S.A:s missbruk har enligt J.L. nu i stort sett upphört. J.L. har i ett till HD avgivet yttrande betonat att ett fängelsestraff skulle i nuvarande läge vara katastrofalt ur återanpassningssynpunkt och allvarligt minska trovärdigheten för den vård som givits.

S.A. har själv uppgivit att han anser sig ha fått en annan distans till alkohol än tidigare. Han dricker nu alkoholhaltiga drycker, huvudsakligen öl, endast vid enstaka tillfällen och han dricker sig numera inte berusad. Han kör inte längre bil. Under 1990 försämrades relationerna till sambon och han gjorde sig vid två tillfällen skyldig till misshandel av henne, vilka brott omfattas av domen d 9 april 1991. Behandlingen på barnbyn upphör i början av juni 1991 och han kommer då att återvända till Karlstad. S.A. och hans sambo har enats om att inte längre bo tillsammans. De skall ha gemensam vårdnad om barnen, som är åtta och fyra år, men barnen skall bo hos honom. Återflyttningen till Karlstad kommer att medföra betydande omställningsproblem. Socialförvaltningen i Karlstad kommer därför att utse en stödfamilj. S.A. har en anställning vid Skoghallsverken men har varit sjukskriven sedan flera år. På grund av besvär med eksem kan han inte återvända till arbetet. Han söker nu ett nytt arbete genom AMI.

Enligt 30 kap 9 § 2 st 1 BrB kan rätten som särskilt skäl för att döma till skyddstillsyn beakta om en påtaglig förbättring har skett av den tilltalades personliga eller sociala situation i något hänseende som kan antas ha haft samband med hans brottslighet. Denna bestämmelse får anses tillämplig på S.A.. Han har under snart tre års tid varit underkastad rehabilitering för att komma tillrätta med sina alkohol- och familjerelationsproblem, såvitt kan bedömas med goda resultat. Det är uppenbart att den förbättring som uppnåtts skulle kunna spolieras eller i varje fall allvarligt äventyras av ett fängelsestraff. Dessa omständigheter talar med styrka för en icke frihetsberövande påföljd. S.A. får anses ha ett starkt behov av det fortsatta stöd som en övervakning kan ge. Påföljden bör därför bestämmas till skyddstillsyn. Med hänsyn till att brotten begåtts före domen d 9 april 1991 är det lämpligt att den genom nämnda dom ådömda skyddstillsynen får omfatta även de nu aktuella brotten. S.A:s ekonomiska situation är sådan att skyddstillsynen inte bör förenas med ett bötesstraff.

Domslut. Med ändring av HovR:ns domslut i fråga om påföljden förordnar HD, med tillämpning av 34 kap 1 § 1 st 1 BrB, att den S.A. genom Solna TR:s dom d 9 april 1991 ådömda skyddstillsynen skall avse jämväl de brott för vilka han fällts till ansvar i förevarande mål.

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1991-06-26
Målnummer
B512-90
Lagrum
4 § 1 mom. lag (1951:649) om straff för vissa trafikbrott i lydelse före 1 juli 1990
30 kap. 9 § andra st. 1 brottsbalken (1962:700)
34 kap. 1 § första st. 1 brottsbalken (1962:700)
Litteratur
Sökord
Brottspåföljd
Grovt rattfylleri
Rattfylleri
Skyddstillsyn
Återfall
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (2)

NJA 1991 s. 558: Val av påföljd för grovt rattfylleri.
NJA 1992 s. 653: Val av påföljd för grovt rattfylleri och grov vårdslöshet i trafik.
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation