lagen.nu

NJA 1991 s. 203

En utlänning, som har flyktingförklaring, har gjort sig skyldig till försök till dråp. I mål om utvisning har brottet ansetts som ett sådant synnerligen grovt brott som avses i 4 kap 10 § 3 st utlänningslagen (1989:529).

Allmän åklagare väckte vid Härnösands TR åtal mot etiopiske medborgaren M.N., född 1962, för försök till mord enligt följande gärningsbeskrivning: M.N. har natten mot d 13 okt 1990 utanför folkhögskolan i Härnösand försökt att uppsåtligen beröva H.H. livet genom att sticka en morakniv i dennes buk. Kniven har trängt in minst 5 cm och gärningen har därigenom varit uppenbart livsfarlig. M.N. har strax därpå med kniven i sin hand riktad mot H.H. gjort ytterligare en ansats att sticka med kniven då H.H. springande lyckades lämna platsen.

TR:n (ordf lagmannen Olsgren) anförde i dom d 7 nov 1990:

Domskäl. M.N. har erkänt att han stuckit H.H. med kniven men förnekat att han haft uppsåt att skada H.H..

I målet är följande upplyst: M.N., H.H. och den som vittne i målet åberopade O.A. tillhör alla den somaliska folkgruppen. De har, sedan de kommit till Sverige som flyktingar, placerats i Härnösand och deltar där i svenskspråksundervisning vid Härnösands folkhögskola. De bodde alla i ett av skolans elevhem. På kvällen d 12 okt 1990 var H.H. och O.A. tillsammans på restaurang Café Daily i Härnösand. Även M.N. kom senare till restaurangen.

H.H. har hörts som målsägande och därvid uppgett: Han och O. satt vid ett bord i restaurangen tillsammans med två svenska flickor. M. satt vid ett annat bord. Efter en stund kom M. fram till bordet där H. och O. satt. M. bad först H. och sedan O. att få låna 10 kr. Både H. och O. sade att de inte hade några pengar att låna ut. Sedan restaurangen stängt gick H. och O. tillsammans med M. mot folkhögskolan. När de gick över Nybron började M. förebrå H. för att han vägrat låna ut pengar. H. förklarade att han inte vägrat utan helt enkelt inte hade några pengar. De blev båda arga. M. visade tecken på att vilja slåss. Han sade också att han skulle döda H.. O. gick emellan och skiljde dem åt. O. och M. gick sedan tillsammans mot skolan. H. gick ensam ett stycke efter de båda andra. När H. kommit fram till skolan och gick på gångbanan utanför skolområdet, mötte han M. som kom gående från skolområdet. H. uppfattade det först som om M. ämnade gå förbi honom. När de var helt nära varandra, bad emellertid M. H. att stanna, vilket han också gjorde. H. tyckte sig inte ha någon anledning att vara rädd eller att vara på sin vakt. M. stack emellertid plötsligt H. i magen med vad som sedan visade sig vara en kniv. H. tog något steg tillbaka. M. kom åter mot honom. H. såg nu att M. hade en kniv i handen. M. gjorde ett utfall mot H. med kniven. H. sprang då, för att sätta sig i säkerhet, över på andra sidan gatan. Samtidigt hörde han M. säga "jag skall döda dig". När H. kommit över på andra sidan gatan lyfte han upp sin jeansjacka och såg då att han blödde från ett sår i magen. Han riktade sedan blicken mot M. och såg att denne vände och gick mot bostadshuset. H. gick själv in i en av skolbyggnaderna och ringde efter ambulans. En ambulans kom efter en stund och hämtade honom till sjukhuset. - Det har inte före denna händelse rått någon ovänskap mellan H. och M.. H. har tidigare betraktat M. som sin vän.

M.N. har uppgett: Han hade innan han kom till Café Daily druckit några folköl. I restaurangen satt han vid ett bord tillsammans med några svenska bekanta. Han såg att H. och O. var där. Han drack en del öl och sprit och kände sig berusad. H:s uppgift att M. bad att få låna pengar är lögn. Han hade själv pengar. Sedan restaurangen stängt gick han i sällskap med H. och O. mot skolan. De pratade och skojade med varandra. När de passerade taxistationen vid Nybron började emellertid H. att förolämpa M.. Han sade bl a att M. luktade illa. M. tog mycket illa vid sig. M. gick sedan tillsammans med O. mot skolan. H. gick ensam ett stycke efter dem. När de kommit till skolområdet skildes M. och O. åt. M. gick fram till entrén till bostadshuset och vände sedan tillbaka. Han ville tala med H. och fråga vad han menade med de förolämpande orden. M. mötte H. och sade att han ville tala med honom. De stod helt nära varandra. H. gav plötsligt M. ett knytnävsslag i ansiktet. M. hade en slidkniv nedstoppad i högra byxfickan. För att skrämma H. tog M. fram kniven och stack med kniven mot H.. Denne hoppade undan och M. drog tillbaka kniven. H. visade att han var skadad och sade att han skulle anmäla M. till polisen. M. gick därifrån och in till skolans bibliotek. Senare på natten gick han till polisstationen för att anmäla vad som hänt. Den kvinna som han talade med där förstod emellertid inte vad han hade för ärende och bad honom att återkomma senare. - M. var mycket berusad. Även H. var berusad. Båda var arga men M. hade ingen avsikt att skada H.. Han hade ingen annan avsikt än att skrämma H..

Som vittnen i målet har hörts O.A. och polisinspektören B.E..

O.A. har lämnat samma uppgifter som H.H. om M.N:s försök att låna pengar i restaurangen. Han har vidare uppgett: Sedan restaurangen stängts gick han, H. och M. tillsammans mot skolan. På vägen dit började H. och M. bråka med varandra. O. uppfattade inte vad de sade eller vad de bråkade om. Han sade till M. att följa med honom. Han tog med sig M. för att undvika fortsatt bråk. De gick tillsammans mot skolan. H. följde efter ett stycke bakom. När de kommit till skolan följde O. med M. in i bostadshuset och fram till trappan. När O. såg att M. tog upp sina nycklar lämnade han M..

B.E. har uppgett: Sedan M. gripits på förmiddagen d 13 okt utförde B.E. kroppsvisitation av M. på polisstationen. Därvid visade det sig att M. hade en slidkniv instoppad under byxlinningen vid den högra bakfickan.

Den av B.E. nämnda kniven, en s k morakniv, har företetts vid huvudförhandlingen. M.N. har bekräftat att det var den kniven som han stack H. med. Vidare har företetts de klädesplagg som H.H. vid tillfället bar på överkroppen: en tröja av T-shirttyp och en jacka. I båda plaggen finns ett någon centimeter brett hål som efter ett knivstick, lokaliserat till ett ställe ungefär i höjd med naveltrakten. Jackan är sydd av ett kraftigt jeanstyg. På platsen för knivstickshålet är tyget dubbelt.

Åklagaren har åberopat att rättsintyg, utfärdat av överläkaren S-Å.A. vid Härnösands sjukhus' kirurgiska klinik. S-Å.A. har i intyget uppgett att han natten mot d 13 okt undersökte H.H. på kirurgkliniken, att H. uppgav att han blivit knivhuggen samt att S-Å.A. vid undersökningen fann att H. hade ett knappt 2 cm långt sår med skarpa kanter just till höger och nedom naveln, och att såret vid sondering visade sig vara minst 5 cm djupt. S-Å.A. har i intyget gjort följande bedömning av den iakttagna skadan: "Vi finner en sårskada som till sin karaktär mycket liknar ett knivhugg. Då pat aldrig utvecklar någon bukhinneinflammation behöver han inte opereras. Han har ej heller visat några tecken på blödning, men vi har hela tiden utgått ifrån att sticket gått in i bukhålan. Att någon tarm eller att något blodkärl då inte skadats är naturligtvis en ren tillfällighet. Det kan klart konstateras att skadan kan ha gått till på det sätt pat uppger. Pat har haft tur som klarat sig ifrån allvarligare tarmperforationer eller kärlskador och undgått operation men måste anses ha utsatts för livsfara genom denna skada."

TR:n gör följande bedömning.

H.H. och M.N. har lämnat delvis motstridiga uppgifter om vad som hände när de möttes utanför skolan. Deras berättelser stämmer dock överens såtillvida, att det med stöd av den övriga bevisningen - hålen efter knivstick i H.H:s jacka och tröja och uppgifterna i läkarintyget om sårskadan i H.H:s buk - kan anses med säkerhet utrett att M.N., när han och H.H. stått helt nära varandra, stuckit en kniv i buken på H.H. och därigenom tillfogat H.H. ett minst 5 cm djupt sår i naveltrakten. Även om H.H., såsom M.N. påstått, slagit M.N. i ansiktet, har det uppenbarligen inte förelegat någon nödvärnssituation. Det kan inte heller anses att det påstådda slaget i någon mån gjort M.N:s handlande försvarligt eller eljest bör ses som en förmildrande omständighet.

M.N. har utfört knivhugget med sådan kraft att kniven trängt igenom en jacka av kraftigt tyg och därefter minst 5 cm in i H.H:s buk. Av läkarintyget framgår att det endast berott på en tillfällighet att knivhugget ej medfört livshotande skada.

Det måste ha stått klart för M.N. att knivhugget var livs farligt. TR:n finner vidare att det i fråga om den, som utdelar ett sådant knivhugg som här är i fråga, måste antagas att han ställer sig likgiltig till handlingens konsekvenser. Man kan enligt TR:ns mening därför utgå från att M.N. skulle ha utdelat knivhugget även om han varit viss om att det skulle orsaka H.H:s död.

TR:n anser det sålunda utrett att M.N. utdelat knivhugget med åtminstone eventuellt uppsåt att beröva H.H. livet. Det brott som M.N. därigenom begått bör bedömas som försök till dråp.

Detta brott förskyller i och för sig ett långvarigt fängelsestraff. TR:n har emellertid att pröva även frågan om M.N. bör utvisas och ställningstagandet i den frågan kan påverka straffmätningen.

I utvisningsfrågan beaktar TR:n följande.

Det brott som M.N. gjort sig skyldig till är av sådan art att det enligt 4 kap 7 § utlänningslagen kan medföra utvisning.

M.N. har kommit till Sverige d 19 okt 1989 och då ansökt om asyl här. Han beviljades permanent uppehållstillstånd d 21 mars 1990 och erhöll samtidigt flyktingförklaring och resedokument, eftersom han bedömdes vara flykting enligt 3 kap 2 § utlänningslagen och 1951 års Genévekonvention angående flyktingars rättsliga ställning.

För den som har flyktingförklaring gäller enligt 4 kap 10 § utlänningslagen att han får utvisas på grund av brott endast om det är fråga om ett synnerligen grovt brott och det skulle medföra allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet att låta honom stanna här.

Det brott som M.N. begått är synnerligen grovt och M.N. har genom brottet visat att hans kvarstannande här i riket skulle innebära allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet.

TR:n har inhämtat yttrande i utvisningsfrågan från statens invandrarverk. I yttrandet har invandrarverket förklarat att hinder mot verkställighet av ett utvisningsbeslut inte föreligger enligt 8 kap 1 § eller 2 § 2 st utlänningslagen och att annat hinder mot verkställighet inte heller kan anses föreligga.

På grund av det anförda finner TR:n att det brott M.N. begått bör medföra att han utvisas från Sverige med tidsobegränsat förbud att återvända hit.

Med hänsyn till det men som utvisningen förorsakar bör det straff som skall följa på brottet kunna stanna vid fängelse i 2 år och 6 mån.

Domslut. TR:n dömde M.N. enligt 3 kap 2 § och 23 kap 1 § BrB för försök till dråp till fängelse 2 år 6 mån och utvisning ur riket med förbud att återvända hit.

M.N. fullföljde talan i HovR:n för Nedre Norrland och yrkade att HovR:n skulle

bedöma gärningen som grov misshandel och bestämma påföljden till i första hand skyddstillsyn, i andra hand ett kortare fängelsestraff än TR:n utmätt samt

i vart fall upphäva utvisningsbeslutet.

Åklagaren bestred ändring.

HovR:n (hovrättsråden Sterner och Grefberg, t f hovrättsassessorn Hult, referent, samt nämndemännen Östberg och Strandell) anförde i dom d 21 dec 1990:

Domskäl.

Åklagaren har i HovR:n åberopat samma skriftliga bevisning som vid TR:n.

Åklagaren har vid huvudförhandlingen i HovR:n förevisat den jacka som målsäganden H.H. bar vid ifrågavarande tillfälle samt den i målet aktuella kniven. HovR:n har därvid konstaterat att jackans jeanstyg genom fållning är dubbelt på både knappsidan och knapphålssidan vid platsen för skadan och att det föremål som förorsakat tygskadan således passerat genom fyra lager tyg.

I HovR:n har M.N. hörts på nytt varjämte förnyade förhör hållits med målsäganden H.H. och med vittnena O.A. och B.E..

De i HovR:n omhörda personerna har i allt väsentligt uppgivit detsamma som antecknats i TR:ns dom, dock med följande tillägg och ändringar.

H.H.: Den jeansjacka han hade på sig vid tillfället var då ihopknäppt. När M. hotade att döda honom dels på bron och dels i samband med att knivsticket utdelades använde M. de somaliska orden "waa ku dilayaa" som enligt H. betyder "jag skall döda dig". Vill man säga "jag skall slå dig" använder man enligt H. orden "waa ku garacayaa". (Enligt tolken A.M. kan orden "waa ku dilayaa" betyda antingen "jag skall döda dig" eller "jag skall slå dig". Ordens betydelse i det enskilda fallet är beroende av övriga omständigheter vid tillfället.)

M.N.: Efter det att han och H. bråkat på bron gick han och O. tillsammans hem till folkhögskolans logementsfastighet "Björnen", där han och O. bodde. O. stannade på bottenvåningen, eftersom denne hade sitt rum där, och han själv började att gå trappan upp mot övervåningen där hans rum var beläget. Innan han kom fram till sitt rum vände han och gick tillbaka ned för trappan och ut ur fastigheten, eftersom han ville prata mer med H. om vad som inträffat mellan dem tidigare under kvällen. Då han gick trappan ned från övervåningen flyttade han över kniven från jackfickan till höger byxficka. Han kan nu inte förklara varför han flyttade kniven. Efter det att han mött H. i höjd med skolans matsal utdelade denne ett knytnävsslag mot honom, varefter de med ord hotade varandra. M. använde därvid de somaliska orden "waa ku garacayaa" som betyder "jag skall slå dig". H. "gick själv på kniven". - I Etiopien har han varit fängslad under mer än två års tid för att han varit aktiv i den somaliska gerillan i Etiopien. Han lyckades fly från fängelset efter det att hans svärfader mutat fångvaktaren. Om han återvänder till Etiopien blir han dödad.

O.A.: På vägen från restaurangen till skolan började M. och H. bråka med varandra. Han hörde att M. i samband därmed klandrade H. för att denne inne på restaurangen vägrat låna M. 10 kr. Han har inte hört att M. eller H. hotat döda eller slå den andre eller att H. beskyllt M. för att vara smutsig eller lukta illa.

Vad sålunda och i övrigt förevarit föranleder ej HovR:n att i något avseende frångå TR:ns bedömning såvitt nu är i fråga.

Domslut. HovR:n fastställer överklagade domen.

M.N. (offentlig försvarare advokaten N.H.) sökte revision.

HD meddelade prövningstillstånd i utvisningsfrågan och förklarade frågan om prövningstillstånd i påföljdsfrågan vilande men fann i övrigt inte skäl att meddela prövningstillstånd.

M.N. yrkade att HD skulle upphäva beslutet om utvisning.

Riksåklagaren bestred ändring. För det fall att beslutet om utvisning skulle upphävas yrkade han straffskärpning.

M.N. förklarade sig inte ha något att erinra mot att straffet skärptes om utvisningsbeslutet skulle upphävas.

Målet avgjordes efter huvudförhandling (riksåklagaren genom byråchefen Inger Artin).

HD (JustR:n Knutsson, Rydin, Nyström, Lars Å Beckman och Nilsson, referent) beslöt följande dom:

Domskäl. M.N. har enligt HovR:ns i denna del lagakraftvunna dom befunnits skyldig till försök till dråp genom att sticka en kniv i buken på H.H.. Det var en ren tillfällighet att denne inte fick livshotande skador, och några förmildrande omständigheter har inte förelegat.

Ett våldsbrott av detta slag har högt straffvärde och måste anses utgöra ett sådant synnerligen grovt brott som avses i 4 kap 10 § 3 st utlänningslagen (1989:529). På grund härav och då övriga förutsättningar för utvisning av den som har flyktingförklaring är uppfyllda skall M.N. utvisas ur Sverige.

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut i utvisningsfrågan.

HD finner ej skäl att meddela prövningstillstånd i påföljdsfrågan, i följd varav HovR:ns dom i denna del skall stå fast.

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1991-03-20
Målnummer
B119-91
Lagrum
4 kap. 10 § utlänningslagen (1989:529)
Litteratur
Sökord
Utlänningslagen
Utvisning
Flykting
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation