lagen.nu

NJA 1989 s. 692

Fråga om ett äktenskapsförord som ingåtts av omyndig utan förmyndarens samtycke blivit giltigt på grund av efterföljande godkännande.

M.Ö., som är född d 18 juli 1947, och O.K. ingick äktenskap med varandra d 3 okt 1967. Omedelbart före vigseln undertecknade de ett äktenskapsförord, enligt vilket all deras egendom skulle vara enskild. Förordet bestyrktes av vittnen. Trots att M.Ö. enligt då gällande regler var omyndig lämnade däremot inte hennes förmyndare sitt samtycke till förordet. År 1978 lät O.K. utan M.Ö:s vetskap ge in förordet till domstol, som inregistrerade det.

I nov 1982 erhöll parterna äktenskapsskillnad. Samma år sålde M.Ö. en henne tillhörig fastighet och åberopade i samband därmed äktenskapsförordet inför inskrivningsmyndigheten.

År 1985 väckte M.Ö. talan mot O.K. vid Stockholms TR med yrkande att TR:n skulle förklara äktenskapsförordet sakna verkan. Som grund för sin talan anförde hon att förordet var ogiltigt, eftersom det hade slutits utan erforderligt samtycke av hennes förmyndare.

O.K. bestred käromålet under invändning att M.Ö. hade godkänt äktenskapsförordet efter uppnådd myndighetsålder dels genom att åberopa det inför inskrivningsmyndigheten år 1982 dels genom att trots vetskap om förordets existens och innehåll underlåta att tidigare vidta någon åtgärd för att det ej längre skulle vara gällande.

M.Ö. bestred att hon hade godkänt förordet i efterhand.

TR:n (chefsrådmannen Ljungh-Hoff, rådmannen Hedberg och tingsfiskalen Sjöström) anförde i dom d 11 febr 1987:

Domskäl. Ostridigt är att äktenskapsförordet slutits utan samtycke av M.Ö:s förmyndare och att det således ej tillkommit i laga ordning.

M.Ö. har ostridigt först 1985 fått kännedom om det formfel som blivit begånget. Den omständigheten att hon några år dessförinnan åberopat äktenskapsförordet kan med hänsyn härtill ej anses innebära att hon därigenom skulle ha godkänt förordet. Inte heller kan hennes underlåtenhet att, innan hon kände till felet, vidta åtgärder för att få förordet upphävt betraktas som liktydigt med ett godkännande av detta.

På grund av det anförda skall äktenskapsförordet förklaras sakna verkan.

Domslut. TR:n förklarar det mellan parterna d 3 okt 1967 ingångna äktenskapsförordet sakna verkan.

O.K. fullföljde talan i Svea HovR och yrkade att HovR:n skulle ogilla M.Ö:s vid TR:n förda talan.

M.Ö. bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Sanmark, hovrättsrådet Palmgren, adj led rådmannen Nyström, referent, och hovrättsassessorn Lövgren) anförde i dom d 27 juni 1988:

Domskäl. Parternas argumentering i HovR:n. O.K.: Han anser att parterna sämjedelat all gemensamt ägd egendom i samband med äktenskapsskillnaden 1982. I vart fall har parterna vid den tidpunkten betraktat respektive parts egendom som enskild. Såväl under äktenskapet som därefter har parterna vidtagit åtgärder som t ex fastighetsaffärer, vilka med största sannolikhet genomförts på annat sätt, om parterna ansett att äktenskapsförordet saknade giltighet. - Utgångspunkten för en bedömning av äktenskapsförordets giltighet måste vara de faktiska omständigheterna som förelegat och M.Ö:s vetskap om dessa, inte den påstådda tidpunkten för hennes insikt om gällande rätt beträffande formkrav vid upprättande av äktenskapsförord och myndighets möjliga inverkan på förordets giltighet. - Om M.Ö. ansett att äktenskapsförordet tillkommit på ett otillbörligt sätt eller på annan grund önskat angripa avtalet borde hon ha vidtagit åtgärder redan omedelbart efter undertecknandet eller i vart fall senast år 1978 då hon av O.K. erhöll besked om att äktenskapsförordet ingivits för registrering. - I rättspraxis och doktrin har fastslagits att passivitet och positiva åtgärder var för sig kan "läka" ett formfel. Att M.Ö. själv åberopat' äktenskapsförordet vid försäljning av en fastighet är ett tungt vägande skäl för att anse förordet giltigt.

M.Ö.: Äktenskapsförordet gavs inte in till domstol för registrering med hennes medgivande. Vid den tiden sökte hon själv "i hemmets gömmor" efter förordet för att förhindra att det gavs in. Hon visste inte då att äktenskapsförordet var ogiltigt. Att hon inte före andra halvåret 1985 vidtagit några åtgärder för att få äktenskapsförordet ogiltigförklarat kan inte läggas henne till last som passivitet då hon under tiden varit omedveten om ogiltigheten.

HovR:ns bedömning. Äktenskapsförordet upprättades år 1967 men registrerades inte då. Genom att inte låta förstöra äktenskapsförordet under äktenskapet får O.K. och M.Ö. anses ha varit ense sig emellan om att förordet skulle kunna registreras och därmed bli gällande. O.K. lät år 1978 inregistrera förordet. M.Ö. underrättades om registreringen.

M.Ö. har därefter, såsom TR:n antecknat, år 1982 sålt en henne tillhörlig fastighet och i samband därmed åberopat äktenskapsförordet inför vederbörande inskrivningsmyndighet. Hon var således ännu vid denna tidpunkt av uppfattningen att äktenskapsförordet var giltigt. Att M.Ö. säger sig först senare, under andra halvåret 1985, sedan båda parter under en lång följd av år agerat utifrån förutsättningen att äktenskapsförordet ägde giltighet, ha fått kännedom om att detta var behäftat med ett formfel, föranleder inte att äktenskapsförordet nu skall förklaras sakna verkan. O.K:s vadetalan skall därför vinna bifall.

Domslut. Med ändring av TR:ns domslut ogillar HovR:n M.Ö:s yrkande att det mellan parterna d 3 okt 1967 ingångna äktenskapsförordet skall förklaras sakna verkan.

M.Ö. (ombud advokaterna N.Ö. och B.P.) sökte revision och yrkade att HD skulle förklara äktenskapsförordet sakna verkan.

O.K. (ombud advokaten N.N.) bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Günther, föreslog i betänkande följande dom: HD fastställer HovR:ns dom.

HD (JustR:n Knutsson, Gregow, Freyschuss, Nyström och Svensson, referent) beslöt följande dom:

Domskäl. Lagen kräver skriftlig och tidigare också bevittnad form samt ingivande till rätten för att ett äktenskapsförord skall bli giltigt. Formkraven skall hos parterna inskärpa betydelsen av den rättshandling de står i begrepp att företa.

Ett skydd mot att äktenskapsförord ingås av oförstånd eller lättsinne eller eljest utan den eftertanke saken förtjänar är naturligtvis särskilt angeläget när part är omyndig. Lagen fordrar följdriktigt utöver de nämnda formkraven förmyndarens samtycke för att en omyndig skall kunna ingå ett giltigt äktenskapsförord.

Det är ostridigt att M.Ö. och O.K. slutit äktenskapsförordet utan förmyndarens samtycke. Förordet var därför inte giltigt när de gifte sig. Frågan är då om ogiltigheten senare kan ha läkts.

Det måste antas att en brist av förevarande slag under vissa förutsättningar kan botas formlöst och alltså utan iakttagande av de formkrav som är föreskrivna för ingående av äktenskapsförord (jfr Karlgren i Festskrift till Ussing s 257). Mycket höga krav på viljeförklaringens tydlighet måste emellertid ställas för att ett formlöst godkännande av ett från början ogiltigt avtal om förmögenhetsordningen i äktenskapet skall leda till att äktenskapsförordet anses verksamt. För denna inställning talar bl a den omständigheten att ett äktenskapsförord som reglerar makarnas förmögenhetsordning får sina egentliga rättsverkningar först i samband med äktenskapets upplösning.

En särskild fråga är vilken betydelse det kan ha om en make på ett i och för sig tydligt sätt har tagit ställning till äktenskapsförordet, t ex genom att ta det som utgångspunkt för annan rättshandling. Om han därvid uppenbarligen saknat kännedom om att äktenskapsförordet kunnat angripas på grund av bristande förmyndarsamtycke kan hans handlande inte utan vidare uppfattas som ett godkännande av äktenskapsförordet.

Tillämpat på förevarande mål innebär det sagda att det saknar betydelse att M.Ö., som såvitt framgår inte förrän år 1985 har kommit till insikt om att äktenskapsförordet kunde angripas på grund av bristande förmyndarsamtycke, inte dessförinnan har rest några invändningar mot förordet på denna eller annan grund; hennes allmänna passivitet kan inte likställas med ett godkännande. Inte heller hennes åberopande av äktenskapsförordet år 1982 i samband med försäljningen av hennes fastighet kan tilläggas en sådan innebörd.

På grund av det anförda är det mellan M.Ö. och O.K. ingångna äktenskapsförordet ogiltigt.

Domslut. Med ändring av HovR:ns domslut förklarar HD att det mellan parterna d 3 okt 1967 ingångna äktenskapsförordet saknar verkan.

Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation