lagen.nu

NJA 1989 s. 638

Sedan lastskada och manko uppkommit vid en sjötransport för vilken konossement utfärdats, överlät lastmottagaren till befraktaren sin rätt till skadestånd mot rederiet. Vid krav mot rederiet på grund av överlåtelsen har befraktaren ansetts bunden av en i det för transporten avtalade certepartiet intagen skiljeklausul.

Rasvatuote OY, Helsingfors, sålde i mars 1985 ett parti om 500 ton minkolja till A Smit & Zoon B V i Holland med leveransvillkor cif Amsterdam. Samma månad slöt Rasvatuote certeparti med DEF Rederierna AB om transport av minkoljan med fartyget Arholma från Helsingfors till Amsterdam. Genom beteckningarna "GA/ARB London" och "English law" i telexmeddelande angavs att tvister under certepartiet skulle avgöras genom skiljeförfarande i London med tillämpning av engelsk rätt.

Efter lastning utställde befälhavaren på Arholma rent konossement med angivande av Rasvatuote som befraktare ("shipper") och Smit & Zoon som lastmottagare ("consignee"). Konossementets förtryckta text (BIMCO- formulär) innehöll bl a: "BILL OF LADING to be used with charter- parties" i huvudet och längre ned "Freight payable as per CHARTER-PARTY dated.....".

Under lossning i Amsterdam konstaterades skada och manko på lasten. Skadan var inte ersättningsgill under den tecknade försäkringen. Efter en uppgörelse mellan Rasvatuote och Smit & Zoon vidaresålde Rasvatuote minkoljan som sekunda vara till annan köpare.

Rasvatuote väckte talan mot rederiet, vilket då hade försatts i konkurs, vid Stockholms TR och yrkade förpliktande för detta att utge drygt 269 000 finska mark i ersättning för Rasvatuotes slutliga skada. Beloppet motsvarade skillnaden mellan den ursprungliga köpeskillingen och det pris till vilket Rasvatuote senare vidaresålt minkoljan. Som grund för sin talan angav Rasvatuote att skadan hade inträffat medan godset varit i rederiets vård, att rederiet icke visat att ansvarsbefrielse förelåg, att Rasvatuote på grund av skadan avstått från att kräva Smit & Zoon på betalning mot att Rasvatuote fick disponera över godset samt, slutligen, att Rasvatuote i särskild överlåtelsehandling fått rätten av Smit & Zoon att kräva ansvarig part på skadestånd på grund av skada och manko.

Rederiet yrkade att TR:n skulle avvisa Rasvatuotes talan på grund av rättegångshinder, då certepartiet innehöll en skiljeklausul som gällde mellan parterna.

Med anledning härav invände Rasvatuote i huvudsak: Köpet fullföljdes redan vid ombordlastningen i Helsingfors, då risken för skada på godset gick över på Smit & Zoon; därefter var Smit & Zoon såsom lastägare berättigat att föra talan mot rederiet. Rederiets ansvar för godset bestämdes då av det utställda konossementet, vilket ej innehöll någon hänvisning till certepartiet och än mindre till den däri intagna skiljeklausulen. Genom den särskilda överlåtelsen från Smit & Zoon till Rasvatuote av rätten att föra talan mot rederiet för skador och manko var Rasvatuote, som ej erhållit köpeskilling och därigenom lidit skada, berättigat att föra talan mot rederiet vid dess sätesforum. Annat forum hade nämligen ej angetts i konossementet, vilket uteslutande reglerade rättsförhållandet mellan lastmottagaren och rederiet.

Rederiet genmälde att köpet av minkoljan inte hade fullföljts utan återgått genom en överenskommelse mellan Rasvatuote och Smit & Zoon. Köparen hade således aldrig lidit någon skada eller haft något anspråk på skadestånd grundat på konossementet som kunnat överlåtas på Rasvatuote.

Vidare anförde rederiet: Även om Rasvatuote skulle anses kunna åberopa en rätt mot rederiet vilken överlåtits av Smit & Zoon, är certepartiets skiljeklausul i vart fall gällande, eftersom tvisten under alla omständigheter mellan dessa parter måste anses härflyta ur det ursprungliga transportavtalet; skiljeklausulen i certepartiet skall således gälla för alla tvister mellan parterna som berör transporter med fartyget Arholma oavsett tvistens grund. Om konossementet skulle anses utgöra grund för Rasvatuotes skadeståndsanspråk mot rederiet gäller att detta innehåller bestämmelsen "to be used with charterparties och således förutsätter att certepartiets villkor skall gälla, vilket i all synnerhet torde vara fallet mellan parterna i certepartiet.

TR:n (rådmannen Berzins) anförde i slutligt beslut d 5 okt 1987: I målet för Rasvatuote talan om ersättning för skada å gods vilken påstås ha uppkommit efter det att faran för dess förstörelse övergått till köparen, Smit & Zoon, och medan det varit i rederiets vård. Smit & Zoon har i och för sig ägt vända sig mot rederiet såsom ansvarigt under konossementet. Rasvatuotes och Smit & Zoons internt träffade uppgörelser med anledning av skadan har lett till att Smit & Zoon till Rasvatuote överlåtit nämnda rätt att föra talan mot rederiet. Rasvatuote var emellertid avtalspart i certepartiet och således bundet av villkoren i detta. Konossementets hänvisning till villkoren i certepartiet ("to be used with charterparties") kan därför såsom rederiet alternativt gjort gällande inte frånkännas betydelse då nu Rasvatuote med åberopande av konossementet för talan mot rederiet. I certepartiet finns villkor för parterna om skiljeförfarande i London ("GA/Arb London"). I följd av det anförda föreligger hinder för TR:n att pröva målet i sak.

TR:n avvisar Rasvatuotes käromål.

Rasvatuote anförde besvär i Svea HovR och yrkade att HovR:n skulle upphäva TR:ns beslut och återförvisa målet till TR:n för behandling i sak.

Rederiet bestred ändring.

HovR:n (hovrättspresidenten Blom, hovrättsrådet Hoff och hovrättsassessorn Nordenson, referent) anförde i beslut d 28 dec 1988: Till stöd för att rederiets foruminvändning skall ogillas har Rasvatuote här anfört bl a: Certepartiets skiljeklausul har, vad gäller tvist om lastskada, upphört att äga tillämpning i samband med lastningen av godset i Helsingfors, då faran för godset övergick på Smit & Zoon. Köpet var således fullföljt genom avlämnandet. Någon självständig rätt har Rasvatuote således inte haft att föra talan mot rederiet för uppkommen lastskada. Detta har endast kunnat ske på det sätt som nu är aktuellt, genom överlåtelse från mottagaren, och Rasvatuote inträder därmed helt i Smit & Zoons kontraktsförhållande till rederiet. Rasvatuote kan i målet därför inte få annan ställning gentemot rederiet än den Smit & Zoon haft och Rasvatuote är därför berättigat att föra talan mot rederiet vid Stockholms TR.

Rederiet har - här som vid TR:n - i första hand invänt att köpet av minkoljan aldrig fullföljdes utan återgick och att Smit & Zoon därför icke haft något skadeståndsanspråk grundat på konossementet som kunnat överlåtas till Rasvatuote; detta bolag är således ensam skadelidande part och har att underkasta sig certepartiets villkor. Enligt rederiets mening accepterade Rasvatuote såväl Smit & Zoons vägran att fullfölja köpet som att bolaget såsom säljare skulle primärt påtaga sig skadan. Enligt rederiet får lasten därför i realiteten anses ha lossats för bolagets egen räkning.

Rederiet har i andra hand hävdat, att oavsett om Rasvatuote skulle äga åberopa en från Smit & Zoon övertagen rätt mot rederiet är Rasvatuote gentemot rederiet bundet av certepartiets skiljeklausul gällande alla slags tvister mellan parterna rörande transporten med fartyget och detta oavsett tvistens grund.

Rasvatuote har mot denna invändning åberopat rättsfallen ND 1979 s 139 ("Tärnhav") och s 135 ("Bleikvassli") och anfört att lika väl som försäkringsbolagen i dessa rättsfall i regresstalan mot rederierna härledde sin rätt från köparen, härleder Rasvatuote sin rätt från köparen Smit & Zoon.

Rederiet har slutligen gjort gällande att oavsett vilka rättigheter Smit & Zoon såsom konossementsinnehavare kunnat göra gällande i förhållande till rederiet, skall villkoren i det bakomliggande certepartiet tillämpas när, som i detta fall, en rätt under konossementet åberopas av befraktaren i certepartiet; att Smit & Zoon enligt 160 § sjölagen måhända ej skulle vara bundet av skiljeklausulen i certepartiet innebär därför ej att Rasvatuote nu icke skall vara bundet härav. Oavsett om den förtryckta texten på konossementsformuläret "To be used with charterparties" kunnat anses ha någon verkan gentemot Smit & Zoon, därest detta företag självt hade haft ett skadeståndsanspråk mot rederiet, måste enligt rederiet denna hänvisning till certepartivillkoren tillmätas betydelse då befraktaren Rasvatuote med åberopande av konossementet själv för talan mot rederiet.

I denna del har Rasvatuote invänt följande. Hänvisningen "To be used with charterparties" måste vara att uppfatta så att den avser att anvisa användningsområdet för aktuellt konossementsformulär. Tillägget upplyser på intet sätt förvärvaren av konossementet om att det faktiskt föreligger ett bakomliggande certeparti. För att certepartivillkoren således skall ha någon betydelse för konossementsförvärvaren fordras åtminstone att certepartiets datum är intaget i konossementet.

Skäl.

Rasvatuote grundar sin talan mot rederiet på en överlåtelse från köparen av rätten till skadestånd under konossementet på grund av lastskada och manko. Huruvida, såsom rederiet gjort gällande, köpet av minkoljan aldrig fullföljdes och köparen således aldrig haft någon rätt till skadestånd att överlåta på bolaget hör till prövningen av saken och inte till frågan om TR:ns behörighet; när TR:n skall pröva sin behörighet har den nämligen att utgå från de omständigheter som käranden åberopar till grund för sin talan.

Emellertid har rederiet som grund för sin invändning om rättegångshinder tillika åberopat att Rasvatuote, även om bolaget skulle kunna styrka en överlåtelse av köparens rätt på grund av konossementet, förblir bundet av certepartiet med dess skiljeklausul, eftersom detta avsetts gälla alla tvister mellan parterna som härrör från den aktuella transporten med fartyget Arholma.

Vid certepartibefraktning är fraktavtalet - certepartiet - det grundläggande avtalet mellan befraktare och bortfraktare, medan konossementet är en redarens ensidiga utfästelse som har till uppgift att reglera förhållandet gentemot mottagaren. Sjölagen (160 § 1 st) understryker denna skillnad genom att uttryckligen föreskriva att mottagarens ställning enbart bestäms av konossementet och att innehållet i certepartiet ej kan åberopas mot innehavaren av konossementet såvida inte detta innehåller en hänvisning till certepartiet. Villkoren i certepartiet kan å andra sidan alltid göras gällande mot mottagaren där denne samtidigt är befraktare. Detsamma gäller för det fall att befraktaren fått konossementet i sin hand ej i egenskap av lastmottagare utan på grund av överlåtelse från lastmottagare. Oavsett grunden för certepartibefraktarens talan äger bortfraktaren gentemot denne alltid åberopa bestämmelserna i certepartiet i tvist som rör den avtalade transporten.

Rederiet äger således åberopa den i certepartiet intagna skiljeklausulen. Rasvatuotes talan skall därför, som TR:n funnit, avvisas.

HovR:ns beslut. HovR:n lämnar besvären utan bifall.

Hovrättslagmannen Rune var skiljaktig och anförde: Rasvatuote grundar inte sin talan i målet på befraktarrätt enligt certeparti utan på den rätt till lasten som må ha tillkommit Smit & Zoon enligt utfärdat konossement. Huruvida Smit & Zoon hade förvärvat sådan rätt till godset i vilken Rasvatuote kunnat inträda hör till den omstämda saken och får prövas med den. Men om Smit & Zoon hade dylik rätt gentemot rederiet, kan denna rätt ej antas ha varit underkastad andra regler än konossementets - således ej heller certepartiets skiljeklausul - med mindre konossementet hänvisade till dem. Denna grundsats är lagfäst i nordisk sjörätt (se 160 § sjölagen) och erkänd i ledande utländsk praxis (se Carver, Carriage by Sea 13 Ed s 529 f). Jag håller för min del konossementets referenser till oidentifierat certeparti för att vara otjänliga och går därför ut ifrån att Smit & Zoon inte kan ha varit bundet av skiljeklausulen.

Som lastemottagare hade således Smit & Zoon otvivelaktigt ägt få en på konossementsrätt grundad talan mot rederiet upptagen till prövning vid TR:n utan hinder av certepartiets skiljeklausul. Denna obundenhet av obekanta befordringsvillkor kan visserligen sägas sakna egentligt innehåll för den som likväl i egenskap av befraktare redan känner och är bunden av certepartiets villkor. Men å andra sidan bör dessa villkor - när nu konossementet saknar bestämd hänvisning till dem - ej utan vidare tillskrivas räckvidd utom ramen för certepartiet självt. Det synes mig också vara bäst förenligt med den kommersiella bekvämlighet som konossement skall tjäna att befraktaren under köp på cif-villkor helt identifieras med lastemottagaren när det enbart är dennes på konossement grundade rätt han gör gällande. Jag är alltså inte beredd att låta certepartivillkoren gripa in i det rättsförhållande enligt konossement vari Rasvatuote må ha inträtt.

Certepartiets skiljeklausul borde följaktligen, som jag ser saken, inte ha hindrat TR:n att pröva den talan Rasvatuote väckt i målet. Jag menar att TR:ns beslut skall undanröjas och saken visas åter för fortsatt behandling.

Rasvatuote (ombud advokaten J.M.) anförde besvär och yrkade att HD skulle, med upphävande av HovR:ns avvisningsbeslut, återförvisa målet till TR:n för behandling i sak.

Rederiet (ombud advokaten J.G.R.) bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Tor Olsson, föreslog i betänkande följande beslut: HD fastställer HovR:ns beslut.

HD (JustR:n Knutsson, Gregow, Freyschuss, referent, Nyström och Svensson) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1989-11-14
Målnummer
Ö126-89
Lagrum
160 § sjölagen (1891:35 s. 1)
Litteratur
Sökord
Certeparti
Konossement
Fraktavtal
Befraktningsavtal
Skiljeklausul
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation