lagen.nu

NJA 1989 s. 469

Åtal för grovt skattebedrägeri har ansetts inte vara styrkt och därför ogillats. - Yrkande om ansvar för medhjälp till grovt skattebedrägeri, vilket först i HD framställts som alternativ till ogillat åtal för grovt skattebedrägeri, har avvisats. - Sådan justering av åtal för medhjälp till grovt skattebedrägeri som inneburit ökning av det belopp som påståtts vara undandraget från beskattning har ansetts inte kunna ske efter utgången av preskriptionstiden för brottet.

Allmän åklagare väckte vid Södra Roslags TR åtal mot S.H., född 1917,

och H.B., född 1917,

för grovt skattebedrägeri och medhjälp till sådant brott enligt följande gärningsbeskrivning: S.H. har sedan 1973 varit styrelse i Delmaco AB och även ägt huvudparten av aktierna i bolaget. H.B. har åtminstone t o m 1975 varit anställd i bolaget och även ägt en mindre aktiepost däri. Under åren 1973-1977 skulle Delmaco enligt sin bokföring ha betalat ut avsevärda belopp till ett annat bolag, Konsult och Dataritning AB (Kondab). H.B. ägde samtliga aktier i sistnämnda bolag. Kondab skulle i sin tur enligt dess bokföring ha betalt merparten av beloppen vidare till L.N.. Utbetalningarna skulle avse konsultarvoden för tekniska utredningar, marknadsundersökningar o d. Något sådant arbete har emellertid inte utförts av Kondab eller L.N. eller av annan på Kondabs eller L.N:s uppdrag. Av de belopp, som sålunda skulle ha utbetalats från Delmaco till Kondab och därefter vidare till L.N., har i stället S.H. och H.B. personligen tillgodogjort sig merparten med undantag av 550 000 kr. Sistnämnda belopp har av H.B. vid olika tillfällen under åren 1973-1977 utbetalats till L.N. som ersättning för att denne på uppdrag av H.B. undertecknat inblancokvitton och utfärdat uppdiktade fakturor.

S.H. har av ovannämnda såsom utbetalningar till Kondab och L.N. angivna penningbelopp personligen tillgodogjort sig följande belopp, nämligen 1973 250 000 kr, 1974 357 000 kr, 1975 546 500 kr, 1976 420 500 kr, 1977 100 000 kr.

S.H. har i sina åren 1974-1978 i Täby kommun avgivna allmänna självdeklarationer uppsåtligen underlåtit att såsom inkomst av tjänst uppta nyssnämnda belopp. Härigenom har föranletts att S.H. påförts för låg skatt.

H.B. har av samma såsom utbetalningar till Kondab och L.N. angivna penningbelopp personligen tillgodogjort sig följande belopp, nämligen 1973 150 000 kr, 1974 357 000 kr, 1975 510 000 kr, 1976 210 000 kr.

H.B. har i sina åren 1974-1977 i Lidingö kommun avgivna allmänna självdeklarationer uppsåtligen underlåtit att såsom inkomst av tjänst uppta nyssnämnda belopp. Härigenom har föranletts att H.B. påförts för låg skatt.

S.H. och H.B. har medverkat till varandras brott genom att i samråd besluta om brotten, låta i resp bolag bokföra utbetalningarna som rörelsekostnad och därvid som underlag till bokföringen begagna sig av oriktiga verifikationer och uppdiktade fakturor.

Samtliga brott är att bedöma som grova eftersom de satts i system, gällt mycket betydande belopp och skett med begagnande av vilseledande bokföring.

Åtal väcktes också mot L.N., född 1923, dels för medhjälp till S.H:s och H.B:s brott dels för skattebedrägeri och försök till skattebedrägeri. Dessa brott bestod enligt åklagaren i att L.N., med avsikt att skatt inte skulle påföras honom eller påföras honom med för lågt belopp, underlåtit att avge allmänna självdeklarationer avseende åren 1973-1977.

TR:n (ordf lagmannen von Koch) meddelade dom d 8 nov 1985.

Under rubriken Bakgrund angavs i domen inledningsvis följande:

Delmaco AB bildades 1962 av S.H. som därefter varit dess verkställande direktör och antingen ensam styrelse eller styrelseledamot. Aktiekapitalet är 170 000 kr. S.H. ägde 1 500 av bolagets 1 700 aktier. Bolaget säljer komponenter och annan utrustning för högspänningsanläggningar m m till bl a kraftföretag. Bolaget förmedlar produkter från tillverkare/säljare till köpare och har ingen egen lagerhållning. Omsättningen uppgick under bokslutsåren 1973/74-1978/79 mestadels till mellan 5 och 6 milj kr men ökade sedan för att under räkenskapsåret 1983/84 nå upp till drygt 17 milj kr. 5-6 personer är anställda i företaget med S.H. som driftsledare.

Under tiden 1969-nov 1977 var H.B. anställd som kamrer i Delmaco. Även något år därefter utförde han vissa tjänster åt Delmaco och uppbar ersättning härför. Han innehade även 200 aktier i bolaget. H.B. tecknade bolagets postgiro, checkräkning och övriga bankräkningar och hade en självständig position. Vid sin avgång fick H.B. från Delmaco en pension å 300 000 kr om året som nu efter indexändring och avtalad avtrappning uppgår till 165 000 kr. Aktierna överläts till S.H..

Konsult och Dataritning AB (Kondab) registrerades 1970. H.B. äger aktierna och utgör styrelse. Bolaget har inte drivit någon verksamhet.

H.B. har 30 års erfarenhet inom elbranschen och innehade tidigare ett annat bolag vid namn Hoco, som också arbetade inom elbranschen och som såldes 1969/70 till ASEA. Hoco var ett relativt gammalt företag med betydande, vinstgivande verksamhet. Vid överlåtelsen av Hoco köpte han aktierna i Kondab för 1 kr. Till ASEA såldes samtidigt Hocos avancerade datamaskin.

L.N. har tidigare, efter en lägre kameral utbildning, arbetat som kontorist, som bokförare i marinen och som kamrersassistent på en advokatbyrå. Efter 1952 har L.N. ej haft någon anställning men utfört kamerala uppgifter åt andra. Under 1980-talet har L.N. råkat ut för allvarliga sjukdomar, bl a blodpropp i hjärnan och två hjärtattacker, och han har nu vissa talsvårigheter och är starkt handikappad.

TR:n redogjorde härefter för resultatet av vissa av avdelningsdirektören S.S. utförda taxeringsrevisioner hos Delmaco, Kondab och L.N. samt för ett antal domar av länsrätten i Stockholms län rörande eftertaxering av H.B., S.H. och L.N..

Vid taxeringsrevisionerna hade framkommit dels att Delmaco under åren 1973-1977 hade kostnadsfört sammanlagt 4 010 215 kr 54 öre i ersättningar till Kondab, dels att Kondab under motsvarande period hade intäktsfört 3 958 551 kr 79 öre som härrörande från Delmaco och kostnadsfört 3 158 755 kr 28 öre som ersättningar till L.N..

Länsrätten hade i domar d 22 dec 1980 och d 29 dec 1981 åsatt H.B. eftertaxering för åren 1974-1977 med sammanlagt 3 155 550 kr avseende ersättningar som Delmaco utbetalat till Kondab. Enligt länsrätten fick H.B. anses ha tillgodofört sig dessa belopp personligen. I dom d 15 dec 1984 hade länsrätten åsatt L.N. eftertaxering för samma period med belopp som - i förening med tidigare skönstaxering - uppgick till sammanlagt 540 000 kr. Vidare hade länsrätten i dom samma dag åsatt S.H. eftertaxering för åren 1974-1978 med sammanlagt 1 730 000 kr. Länsrätten hade därvid utgått från att L.N. erhållit sammanlagt 550 000 kr av de belopp han kvitterat från Kondab och att återstoden av de totalt 4 010 000 kr som utbetalats från Delmaco till Kondab, 3 460 000 kr, hade tillgodoförts S.H. och H.B. med hälften var.

H.B. och S.H. hade överklagat länsrättens domar till KammarR:n i Stockholm, där målen var anhängiga vid tiden för TR:ns dom. Taxeringsintendenten hade i KammarR:n med hänsyn till eftertaxeringarna för S.H. och L.N. medgett nedsättning av eftertaxeringarna beträffande H.B. till sammanlagt 1 387 000 kr.

I TR:ns dom anfördes härefter under rubriken De tilltalades utsagor:

L.N.: L.N. var bekant med H.B. sedan slutet av 1960-talet eller början av 1970-talet. Däremot har han träffat S.H. endast en eller två gånger. Det måste vara på 1970-talet som L.N. och H.B. hade samarbete. Den första kontakten då bestod i att H.B. eller någon annan sade att L.N. skulle skriva på några kvittenser så att det skulle täcka vissa bokföringsposter. Sedan rullade det vidare. L.N. är inte fullt säker, eftersom han har många minnesluckor till följd av sin hjärninfarkt, men han kommer ihåg att han hördes av polisen, varvid även en företrädare för LSt:n var närvarande. Det som L.N. då sade är nog riktigt. L.N. minns även ett förhör på sjukhuset. L.N. vet att Kondab är H.B:s bolag, men han kan inte minnas att han utfört något arbete åt Kondab. Delmaco har han bara hört omnämnt. L.N. har inte gjort några tekniska utredningar eller bedrivit marknadsföring eller utfört marknadsundersökningar. Han har ingen aning om vad det kan vara. - Vad kvittenserna beträffar har L.N. hört siffrorna nämnas. Han har undertecknat kvittenserna men kan inte påminna sig några belopp. Som L.N. minns det undertecknade han in blanco. Då taxeringsrevisionen inletts bad L.N. att få se kvittona och beloppen. L.N. tror att kvittona huvudsakligen kom i block. Han skrev flera på en gång. Det var H.B. som tillhandahöll dem.

L.N. fick pengar för detta. De betalades i kontanter, ibland när han skrev på, annars genom att lämnas till honom i brev. Ibland utan påstötning, ibland begärde han själv. L.N. vet ej hur mycket. I varje fall var det ej under 1 000 kr och ibland flera tusenlappar. Detta pågick 1974-76, och det var det som L.N. levde på. Det räckte att "skapa en osund kropp". L.N. var under denna tid inneboende. Han företog inga resor utanför Norden och hade inte något pass. Han har aldrig varit utanför Norden. Han reste mycket i Norden men har inget minne av att det var för Kondabs räkning. Det var dyrbara resor som betalades med pengar som L.N. fått av Kondab.

H.B. berättade aldrig om anledningen till kvittenserna, men L.N. förstod att de skulle användas till något, men inte hur. Han ville inte veta något.

L.N. har inte något minne av några sammanställningsfakturor, men han minns att han vid något tillfälle gjorde en sammanställning till Kondab. Han vet inte något om förhållandet mellan Delmaco och Kondab.

Sedan L.N. tillfrågats med anledning av att han vid polisförhör uppgivit att han fått 10 % av fakturabeloppen fortsätter han: Eftersom han inte fick del av kvittenserna vet han inte något om detta. Han tror att man vid förhören försökte göra en sannolikhetskalkyl över vad han fått. Han har inget minne av att man fastställde någon procentsats. Han är övertygad om att det inte var mindre än 10 %.

Under förhöret med L.N. vid huvudförhandlingen har åklagaren åberopat ett avsnitt ur ett förhör d 13 sept 1982 med L.N. under förundersökningen. Enligt detta avsnitt förevisades L.N. en faktura från Kondab till Delmaco av d 31 aug 1975 å 1 112 000 kr, avseende konsultativa uppdrag, under perioden d 1 sept 1974-d 31 aug 1975. Om denna faktura uppgav L.N. enligt förundersökningsprotokollet att han inte varit med om att insamla de uppgifter som redovisas i fakturan och att han fått en del av fakturans summa men att det mesta gått till H.B. och S.H.. L.N. förevisades vid samma tillfälle även en faktura från Kondab till Delmaco d 31 aug 1974 å 500 000 kr. Om denna faktura uppger L.N. vid förundersökningen att till den finns två kladdkopior, upprättade av L.N. upptagande denna summa och utgörande underlag för fakturan. L.N. uppger vidare att fakturan var en ren konstruktion. Summan var en "kompression av flera uttag som H.B. gjort i Kondab med L.N:s in blanco-kvitton". - Vidare har åklagaren vid huvudförhandlingen åberopat ett avsnitt ur ett förhör d 15 sept 1982 med L.N. på Danderyds sjukhus under förundersökningen. I detta avsnitt uppgav L.N. att han inte utfört arbeten åt Delmaco eller Kondab, att H.B. tagit kontakt med L.N. och velat att denne skulle göra ett utkast till fakturor, att L.N. med ledning av H.B:s uppgifter utformat fakturorna och att de fakturor som förevisades L.N. d 13 sept 1982 är resultatet av ett sådant samarbete; "likadant var det varenda gång". - Erinrad vid huvudförhandlingen om det som sålunda förekommit vid förhören har L.N. uppgivit att han fick sakuppgifter för fakturor, så att de kunde formuleras så att de blev trovärdiga, och att det är möjligt att han hjälpte till att formulera de ifrågavarande sammanställningsfakturorna. Ytterligare tillfrågad i detta sammanhang om beloppen har L.N. vidhållit att det som han fick inte kan vara mindre än 10 % men kan vara mera.

L.N. kommer ihåg att han nämnde för taxeringsrevisorn att han hade fått pengarna. Sedan berättade han som det verkligen förhöll sig. Han orkade inte längre med trycket utan ville ha allt upprensat.

Tillfrågad om hur eftertaxeringsbeloppen beräknats har L.N. uppgivit: Han var med på att försöka fundera ut hur stora beloppen kunde vara. S.S., förhörsledaren kriminalinspektör X.X. och L.N. hade försökt att gå bakvägen, undersöka var han hade varit, hur länge han hade varit borta osv. Man kom fram ungefär till vissa siffror.

L.N. struntade i var pengarna kom från, bara de kom. Det är möjligt att de sammanlagt uppgick till 300 000-350 000 kr, det kan han varken vitsorda eller förneka.

Under en period disponerade L.N. två rum på Kondabs kontor.

H.B.: Han fick kontakt med S.H. 1962-63. S.H. ville då ha hjälp med Delmaco. Han fick ekonomisk hjälp i form av lån. Sedan Hoco sålts till ASEA per d 1 jan 1969, återknöts kontakten med S.H.. H.B. hjälpte S.H. att rusta upp Delmaco i fråga om redovisning, marknadsföring m m. Delmacos redovisning var "under isen". Sedan H.B. börjat med detta, kom han in på alla sidor. Det var ett bra samarbete. Vid samma tidpunkt bildades Kondab. Det var L.N. som hittade på namnet. L.N. hjälpte till med en affär rörande pannrengöringsaggregat med ett franskt företag som hette Maigret. L.N. var mycket aktiv, mycket "framåt", med företagsbildning, redovisning och marknadsföring.

När Delmacos marknadsföring behövde aktiveras, kom Kondab och L.N. in i bilden. H.B. kontaktade L.N., som var skrupelfri när det gällde kontakter med t ex myndigheter och stora företag. Detta fick L.N. ersättning för; han fick vad han begärde. Det var förutsatt att han skulle få ersättning. Det passade bäst att få information genom att tala med L.N.. På så sätt gick impulserna fram och tillbaka. När H.B. fått informationen av L.N. vidarebefordrade han den till S.H.. Det som informationen omfattade var tekniska upplysningar av avancerad natur, uppgifter om förväntade arbeten, uppgifter om material som skulle behövas, t ex för högspänningslinjer, och information om planerad markanvändning. Hur L.N. skötte det hela visste H.B. inte. Det var mycket värdefulla uppgifter. Kontakterna togs ofta med de stora kraftintressenterna, såsom Sydkraft och Trollhätte kraft. Varför S.H. inte kontaktade L.N. direkt vet H.B. ej.

Pengarna betalades ut a conto från Delmaco till Kondab, delvis över postgiro, delvis med check. Till L.N. betalades pengarna kontant; L.N. ville ha det så. H.B. tog ut pengar när han skulle träffa L.N.. Kvitton medfördes alltid, vilka L.N. skrev under. När Delmacos revisor småningom påpekade att det borde finnas mera underlag, begärde H.B. flera gånger fakturor av L.N..

Under förhöret med H.B. vid huvudförhandlingen har åklagaren åberopat vissa avsnitt ur förhör med H.B. d 14 och d 16 sept 1982, enligt vilka H.B. gjort uttalanden av innebörd att han lämnat över pengar till S.H.. Med anledning härav har H.B. vid huvudförhandlingen bestritt att andra medel lämnats till S.H. än sådana som utgjorde betalning för lån som han fått av Delmaco eller S.H..

S.H.: Han började med Delmaco 1962. S.H. fick kontakt med H.B. på Hoco, som fungerade som ett slags finansieringsföretag och ställde krediter och en bil till Delmacos förfogande. 1973 kom H.B. in i Delmaco. Detta är ett agenturföretag främst inom högspänningsområdet. De företrädesvis utländska leveranser, som bolaget ordnar, förmedlas via speditören till kunden. Det enda som Delmaco ser är fakturan.

De informationer som Delmaco fick från Kondab rörde t ex vilka företag som skulle bygga och vilka detaljer som behövdes när det skulle byggas. Det fanns inte något avtal mellan Delmaco och Kondab, bara muntlig överenskommelse om att Kondab skulle tillhandahålla information. Denna användes sedan vid kontakterna med leverantörer och avnämare. Kunderna gjorde sedan utredningar på det material som Delmaco tillhandahöll. Informationen var muntlig med en del inslag av skriftlig, skisser osv, vilket ej har sparats. Kontakterna gick alltid mellan S.H. och H.B., aldrig direkt med L.N.. S.H. vet inte hur H.B. inhämtade sin information, och han kände inte till att det var L.N. som var huvudansvarig. S.H. har endast hört att H.B. hade teknisk expertis som han anlitade.

Pengarna betalades till Kondab i olika stora belopp, mest med postgiro, ibland med check. Mestadels sköttes detta av H.B., som hade fullmakt att teckna bank och postgiro. Beloppen var a conto, ett slags löpande räkning som byggde på gentlemen's agreement.

S.H. har vitsordat H.B:s uppgift om att denne betalat S.H. för lån som han fått av honom och uppgivit lånebeloppen till 205 000 kr.

Vad L.N. sysslade med vet S.H. inte. Det var en sak mellan honom och H.B.. S.H. fick sina uppgifter av H.B., ingen annan. H.B. sade att L.N. var mycket duglig och arbetsam.

S.H. har aldrig fått några pengar av H.B., frånsett lån som är återbetalade.

Delmaco har fått full täckning för sina utlägg och har fått nytta till fulla värdet av dessa. Det visar inte minst omsättningssiffrorna, som i mycket är ett resultat av H.B:s arbete. De projekt för vilka Kondabs informationer var värdefulla, var ofta mycket långsiktiga och tog lång tid att genomföra.

Efter att ha återgett vissa uppgifter som vid vittnesförhör lämnats av S.S. och Delmacos revisor G.G. anförde TR:n:

Domskäl. I målet är utrett att Delmaco under kalenderåren 1973-1977 i sin bokföring kostnadsfört utbetalningar till Kondab med 4 010 215 kr 54 öre. Vidare har Kondab i sin bokföring bokfört inkomster från Delmaco med 3 958 551 kr 79 öre under motsvarande period. Det är likaledes utrett att Kondab i sin bokföring kostnadsfört ersättningar till L.N. med 3 158 755 kr 28 öre under samma period med angiven fördelning på olika räkenskapsår. Det är det senare beloppet som är av betydelse. Fördelningen på olika år saknar i och för sig intresse. Beloppet har enligt H.B. också utbetalats till L.N..

TR:n skall nu bedöma huruvida, såsom åklagaren hävdar, S.H. och H.B. - eller någon av dem - personligen tillgodogjort sig medel av det som, enligt ovan, från Delmaco via Kondab kostnadsförts på L.N. samt, om så kan anses utrett, ungefär hur mycket det kan röra sig om.

Det kan vid denna prövning till en början anmärkas att varken taxeringsrevisionernas slutsatser, taxeringsintendentens yrkanden eller länsrättens domar är bevisning i egentlig mening i frågan huruvida och i vilken mån belopp, som rätteligen borde ha deklarerats som inkomster, har undanhållits från beskattning. Inte heller är det givet att det nämnda materialet från taxeringarna visar hur fördelningen mellan olika berörda personer skett.

Däremot kan en taxeringsrevision eller en dom i taxeringsmål innehålla utredning som har betydelse i olika hänseenden. Det kan vara t ex fråga om bokföringsmaterial eller om uppgifter som vid en revision eller i ett taxeringsmål lämnas av en person som berörs av revisionen eller målet. Det är dock av vikt att framhålla att en persons uppgifter exempelvis vid en taxeringsrevision inte får tillmätas värde såsom bevisning annat än som komplettering av den direkta bevisningen vid huvudförhandlingen i brottmålet och under förutsättning att bevisning rörande samma förhållanden upptas direkt. Motsvarande gäller uppgifter som lämnas vid förhör under förundersökningen.

Avgörande för bedömningen av S.H:s och H.B:s ansvar är huruvida L.N:s vid huvudförhandlingen lämnade uppgifter, med stöd av annan utredning, kan anses förtjäna tilltro.

L.N. har bestritt att han på något sätt bistått H.B. med teknisk information, marknadsundersökning eller marknadsföring. Det finns inte något annat stöd för motsatsen än H.B:s egna uppgifter. Även om L.N. i sin krafts dagar kunde vara verksam och användbar på områden som han behärskade, t ex det kamerala, är det enligt TR:ns mening uteslutet att en person som L.N. kunde utföra något uppdrag av värde på det högteknologiska och svårbearbetade område, där H.B. hade behov av den information han påstår sig ha fått. Denna uppfattning vinner ytterligare stöd av det förhållandet att ingen skriftlig dokumentation förekommit som kan tyda på att L.N. verkligen gjort någon insats. Sammanställningsfakturorna är uppenbarligen efterhandskonstruktioner och är med sitt utpräglat generella innehåll utan värde som stöd för påståendet om att L.N. utfört uppdrag för Kondab.

Av det sagda följer att det kan anses klarlagt att L.N:s roll inte varit annan än att tillhandahålla underskrifter på kvittenser och att vara behjälplig med sammanställningsfakturor.

L.N., som vid taxeringsrevisionen uppgav sig ha själv uppburit mycket stora belopp - 300 000 kr om året - ändrade sig vid förundersökningen ett par år senare och förklarade att han fått betalt med ungefär 10-15 % av de belopp som enligt kvittona skulle ha betalats ut till honom; L.N. är dock lite osäker beträffande vissa perioder, för vilka det skulle kunna röra sig om 20-25 %. Åklagarens påstående i gärningsbeskrivningen att L.N. själv erhållit 540 000 kr motsvarar drygt 17 % av det hos Kondab kostnadsförda beloppet 3 158 755 kr.

L.N:s uppgifter om hur mycket han har mottagit för egen del är osäkra och vilar på antaganden och försök att vid taxeringsrevisionen och förundersökningen åstadkomma ett något så när rimligt resultat; L.N. har inte haft tillgång till kvittenser och fakturor, och han kan därför inte sätta de mottagna beloppen i relation till de handlingar han underskrivit. Betalningen har också, enligt vad utredningen ger vid handen, nästan alltid skett kontant.

Det finns därför inte annan utgångspunkt för beräkningen av vad L.N. tillgodogjort sig än att han under de aktuella åren levt - och levt högt - på dessa inkomster. Det av åklagaren påstådda beloppet 540 000 kr under fyra inkomstår kan anses vara en rimlig uppskattning.

Enligt åklagaren har H.B. och S.H. personligen tillgodogjort sig den summa som återstår av den ersättning, som Kondab kostnadsfört på L.N., 3 158 755 kr. Efter den ovan gjorda uppskattningen av L.N:s faktiska ersättning, ca 540 000 kr, återstår drygt 2 600 000 kr.

H.B. har förnekat att han själv tillgodogjort sig några medel.

Ingen annan tänkbar mottagare av dessa medel än S.H. och H.B. har nämnts eller ens antytts i målet. Om det därför är stark anledning att anta att H.B. själv tillgodogjort sig medel av vad som av det kostnadsförda beloppet återstod efter ersättningen till L.N. - här bortses tillsvidare från påståendet att han delat med S.H. - kan olika förklaringar tänkas till att så kan ha blivit fallet. H.B. tecknade check, bank och postgiro i Delmaco och behärskade därmed ekonomin. Han kunde fritt föra över medel till Kondab, där han sedan, såsom ägare, kunde vidarebefordra dem efter gottfinnande. Han var också aktieägare i Delmaco, och Delmaco var under hans tid, om inte så framgångsrikt som längre fram, så åtminstone ett företag, som hade en för sin lilla organisation betydande omsättning och därför sannolikt god lönsamhet. Tänkbart är också att Delmaco avlönade H.B. via Kondab under täckmantel av ersättning för uppdrag. I målet har också, ehuru föga klargörande, omnämnts vissa mellanhavanden mellan S.H. och H.B. som synes ha slutat i en schism mellan dem. Det som sålunda förekommit utgör inte i sig bevisning för att H.B. tillgodogjort sig medel själv, men det stämmer väl med det obestridliga förhållandet att utgifterna, kostnadsförda som ersättning till L.N., gjorts och att ingen annan tänkbar mottagare av dessa pengar kunnat påvisas i målet än H.B., eventuellt för vidare befordran till S.H.. Beloppets storlek - under tidigare angivna förutsättning - är ej orimlig.

Även S.H. har förnekat att han mottagit några belopp av det som i Kondab kostnadsförts som ersättning till L.N. och som härrör från belopp som kostnadsförts i Delmaco som betalning till Kondab.

För S.H:s del blir bedömningen i viss mån en annan än för H.B:s. S.H. kände inte L.N., och det är inte klarlagt att han hade någon kännedom om H.B:s kontakter med L.N.. S.H. hade också överlåtit det kamerala ansvaret i Delmaco på H.B. och låtit honom få teckningsrätten. Över huvud taget finns endast mycket svag utredning i målet som pekar i riktning mot att S.H. skulle vara delaktig i kedjan Delmaco - Kondab - L.N..

Även mellan S.H. och H.B. skulle, enligt vad de båda uppgivit, informationen ha varit alldeles övervägande muntlig. Det är här inte osannolikt att H.B., som hade lång erfarenhet på det eltekniska området, kan ha lämnat S.H. information av betydelse, och då H.B. hade sin arbetsplats invid S.H., som också var väl hemmastadd i branschen, kan denna information väl ha skett muntligen för att sedan omsättas i dokument och olika åtgärder av S.H. och Delmacos ingenjörer.

Sammanfattningsvis fann TR:n inte styrkt att S.H. tillgodogjort sig medel av de belopp, härrörande från Delmaco, som kostnadsförts hos Kondab som ersättning till L.N..

Beträffande H.B. fann TR:n däremot styrkt att han under åren 1973-1976 av dessa medel själv tillgodogjort sig en summa som ej understeg den av åklagaren angivna 1 227 000 kr och att han inte upptagit dessa inkomster i sina deklarationer.

På samma skäl som ledde till att S.H. gick fri från ansvar för självständigt skattebrott fann TR:n att han inte heller hade gjort sig skyldig till medhjälp till H.B:s brott.

Domslut. TR:n ogillade åtalet mot S.H. i dess helhet.

H.B. dömdes för grovt skattebedrägeri och L.N. för grovt skattebedrägeri, försök till grovt skattebedrägeri och medhjälp till sådant brott. Påföljden bestämdes för båda till villkorlig dom.

Åtalen mot H.B. och L.N. för medhjälp till grovt skattebedrägeri, begånget av S.H., ogillades.

Åklagaren fullföljde talan i Svea HovR och yrkade att S.H. skulle dömas för grovt skattebedrägeri och för medhjälp till sådant brott,

att H.B. skulle dömas för medhjälp till grovt skattebedrägeri samt att påföljden för var och en av dem skulle bestämmas till fängelse.

Även H.B. fullföljde talan och yrkade frikännande.

Parterna bestred motparts ändringsyrkanden.

KammarR:n meddelade d 14 juli 1986 dom i anledning av S.H:s och H.B:s besvär över länsrättens domar. I domen uttalades bl a att det inte kunde uteslutas att L.N. utfört visst arbete för Kondabs räkning men att det måste anses helt osannolikt att han personligen fått del av hela det kvitterade beloppet 3 158 755 kr. KammarR:n konstaterade vidare att det sammanlagda belopp för vilket S.H. och H.B. högst skulle kunna eftertaxeras uppgick till detta belopp. KammarR:n anförde vidare att det inte föreföll "troligt att Delmaco till Kondab utbetalat över 4 milj kr för arbete som S.H. alldeles uppenbart personligen måste ha tagit del i, utan att S.H. själv på något sätt betingat sig förmåner eller vederlag härför. Några uppgifter som direkt påvisar att så har skett har inte framkommit i målen. KammarR:n finner dock även med beaktande av de beviskrav som uppställs vid eftertaxering att det måste anses helt uteslutet att S.H. inte skulle ha mottagit en del av det från Kondab utbetalade beloppet om 3 158 755 kr. Förutsättningar för eftertaxering av S.H. föreligger således. - Vid denna bedömning och då skäl saknas anta att L.N. mottagit mer än 550 000 kr från Kondab skall S.H. och H.B. eftertaxeras med utgångspunkt från att de förfogat över sammanlagt (3 158 755 ./. 550 000) 2 608 755 kr." Enligt KammarR:n fick på anförda skäl S.H. och H.B. anses ha till lika delar tillgodogjort sig beloppet. KammarR:n bestämde med ändring av länsrättens domar eftertaxeringarna för S.H. taxeringsåren 1974-1978 till sammanlagt 1 199 377 kr och för H.B. taxeringsåren 1974-1977 till sammanlagt 1 074 377 kr.

S.H. överklagade KammarR:ns dom till RegR, men frågan om prövningstillstånd hade ännu inte avgjorts när brottmålet prövades i HovR:n. (Den 9 dec 1988 beslöt RegR att vägra S.H. prövningstillstånd i eftertaxeringsmålet.)

Med anledning av KammarR:ns dom justerade åklagaren påståendena i gärningsbeskrivningen beträffande de från beskattning undandragna beloppen enligt följande:

S.H. H.B.

Inkomst år Belopp Inkomstår Belopp

1973 210 827 kr 1973 210 827 kr

1974 131 300 kr 1974 131 300 kr

1975 673 250 kr 1975 668 250 kr

1976 174 000 kr 1976 34 000 kr

1977 10 000 kr

Åklagaren påstod i anslutning härtill att undandragen skatt uppgick till följande belopp exkl skattetillägg:

S.H. H.B.

Inkomst år Belopp Inkomstår Belopp

1973 158 759 kr 1973 152 785 kr

1974 97 989 kr 1974 95 297 kr

1975 535 598 kr 1975 523 203 kr

1976 144 527 kr 1976 23 648 kr

1977 8 385 kr

S.H. och H.B. gjorde i anslutning till justeringen gällande att preskription inträtt beträffande belopp som översteg de ursprungligen angivna och att därför justering som innebar höjning av dessa belopp inte fick ske.

I HovR:n ägde nya förhör rum med S.H. och H.B. samt med L.N., vilket förhör på grund av dennes sjukdom hölls per telefon. Som vittnen hördes S.S., G.G. och civilingenjören L.P..

HovR:n (hovrättsrådet Andersson samt nämndemännen Bengtsson och Michal) anförde i dom d 29 april 1987:

Domskäl.

S.H. och H.B. har i HovR:n lämnat i huvudsak samma berättelser som de vilka TR:n antecknat i sin dom. Detta gäller även S.S. och G.G.. L.N. har vid förhöret i HovR:n sagt att han numera har mycket svagare minnesbilder från den aktuella tidsperioden än tidigare; han har sedan huvudförhandlingen vid TR:n drabbats av bl a ytterligare infarkter. Han har dock "en metafysisk känsla" av att han berättade sanningen vid TR:n. Tillfrågad beträffande de kvittenser som han undertecknat har han svarat att "alla de pengarna kan jag inte ha fått". På tal om aktuella sammanställningsfakturor har han uppgivit att han inte har teknisk utbildning och att han inte kan "drömma om att han medverkat i den processen". L.N. har också uppgivit att han inte talar något främmande språk.

Utöver vad som framgår av TR:ns dom har S.H. och H.B. i HovR:n uppgivit bl a följande.

S.H.: Till en början fungerade H.B. som kamrer i Delmaco. Han hade goda kontakter "inom lågspänning" och övergick efter hand till att bli marknadsundersökare. Delmaco fick fyra agenturer genom honom. Det fanns inte någon skriftlig överenskommelse mellan Delmaco och Kondab. H.B. lämnade all information muntligen till S.H. personligen. S.H. hörde talas om L.N. men hade själv inga kontakter med honom och vet inte hur denne samarbetade med H.B.. S.H. frågade aldrig hur Kondab fick sin information. "Det som intresserade mig var den information vi fick." Informationen från Kondab kunde ha stort värde på lång sikt. Så fick t ex Delmaco efter fem års arbete en order värd 30 milj kr från Vattenfall. S.H. har inte mottagit några pengar av H.B., utom amorteringar på ett lån.

H.B.: Delmaco sålde högspänningsmateriel. Någon lagerhållning förekom inte. Till att börja med skulle han bygga upp redovisningssystemet i Delmaco. Bolagets lönsamhet var då "inte något vidare". H.B. kom därför så småningom även att arbeta med att utveckla bl a bolagets marknadsföring. En affär kunde börja med en förfrågan till Delmaco från en kund, t ex Vattenfall, om Delmaco kunde leverera en viss produkt. Delmaco, som förutom egna agenturer också hade god kännedom om leverantörer i branschen, tillfrågade då i sin tur någon lämplig leverantör om pris och leveranstid. Sedan skrevs en offert till Vattenfall. Vid försäljningen hände det att Delmaco lade på 25-30 % på inköpspriset som provision eller handelsvinst. Kondab lämnade Delmaco information om bl a utbyggnadsplaner inom kraftförsörjningsindustrin och om materiel som skulle komma att efterfrågas av t ex kraftbolagen. "Om man tar reda på vilken materiel som behövs kan man sedan leta reda på en leverantör." Det föll sig naturligt att denna information förmedlades via Kondab, eftersom Kondab sedan tidigare hade kontakt med L.N.. Denne skaffade upplysningarna, bl a genom besök hos företagen. L.N. behövde inte någon teknisk kompetens. Den information som Delmaco på så sätt erhöll förmedlades till olika tillverkningsföretag som då kunde anpassa sitt produktsortiment till den efterfrågan som förväntades. L.N. sade att han anlitade tekniska experter. H.B. hade daglig kontakt med L.N.. Denne gjorde ett mycket gott arbete. Betalning till L.N. skedde kontant eller via postgiro. Det var H.B. som hade hand om detta hos Delmaco. Han talade med S.H. före varje utbetalning. L.N. har upprättat de i målet aktuella fakturorna. Han sade att han rest i Europa. Men H.B. vet inte om L.N. talade något främmande språk. "Han kan ju ha haft någon med sig." Det är uteslutande L.N:s förtjänst att omsättningen ökade i Delmaco. H.B. har inte fått några pengar av L.N.. Däremot tog han ut lön från Kondab. "Jag flyttade över en del av min lön från Delmaco till Kondab." H.B. har inte lämnat några pengar till S.H. utom amorteringar på ett lån som slutbetalades 1978.

L.P. har bl a uppgivit: Åren 1974-1984 var han anställd hos Delmaco som försäljningsingenjör. Han kände till att H.B. ägde Kondab men inte vad Kondab sysslade med. L.P. visste att H.B. hade kunskaper som Delmaco kunde ha nytta av. L.P. har inte kommit i kontakt med några marknadsundersökningar som L.N. skulle ha utfört.

HovR:n gör följande prövning.

Påståendena om grovt skattebedrägeri gäller inkomståren 1973-1977 för S.H. och inkomståren 1973-1976 för H.B.. Hinder möter inte mot att pröva fråga om ansvar på grundval av de justerade gärningsbeskrivningarna.

Utredningen visar till en början följande.

S.H. var under den med åtalen aktuella tiden styrelseledamot eller styrelse i Delmaco. Han hade det dominerande ägarintresset i bolaget. En mindre aktiepost i detta ägdes någon tid av H.B.. Denne var samtidigt kamrer i Delmaco. Bolaget hade fem eller sex anställda och dess omsättning var något mer än 5 milj kr per räkenskapsår. Delmacos verksamhet var inriktad på försäljning av materiel till främst stora företag inom elkraftindustrin. H.B. ägde ensam Kondab. Detta bolag drev ingen verksamhet.

Kondabs praktiskt taget uteslutande intäkter under den period som omfattas av åtalen utgjordes av betalningarna från Delmaco. I Kondab har under tiden 1 juli 1973-31 okt 1978 som intäkter bokförts betalningar från Delmaco på sammanlagt 3 958 551 kr, varav 6 000 kr under tiden 1 dec 1977-31 okt 1978. Det mesta härav har Kondab enligt föreliggande kvittenser betalat till L.N.. Denne har sålunda åren 1973-1978 kvitterat arvoden på sammanlagt 3 158 755 kr, varav 210 000 kr för år 1978. På de av L.N. undertecknade kvittenserna anges så gott som undantagslöst att beloppen avser "arvoden enligt överenskommelse".

Viss del av betalningarna från Delmaco till Kondab grundas på fakturor åren 1974 och 1975 från Kondab avseende konsulttjänster. Fakturorna är allmänt hållna. De avser exempelvis marknadsundersökningar, åtgärder för marknadsföring, undersökningar beträffande möjligheter att etablera agenturer utomlands eller tillverkning i Norden samt affärsmöjligheter över huvud taget. Det anmärks också i Kondabs fakturor att Kondab "även anlitat erforderlig expertis".

Vad härefter angår S.H:s och H.B:s inställning har de även i HovR:n gjort gällande att de bokförda betalningarna från Delmaco till Kondab och från detta bolag till L.N. avspeglar verkliga transaktioner. Enligt dem båda avser betalningarna konsulttjänster som L.N. ensam - eller möjligen med biträde av andra - har utfört och konsulttjänsterna är sådana som anges i fakturorna från Kondab till Delmaco. S.H. och H.B. har hävdat att de av L.N. ombesörjda undersökningarna och utredningarna var av största värde för Delmacos agenturverksamhet och förmedlingsverksamhet avseende områdena för elkraftproduktion och eldistribution. De har vidare uppgivit att den huvudsakliga anledningen till att ersättningarna till L.N. betalats via Kondab var att H.B. eller Kondab från början hade kontakt med L.N.. - Såsom S.H. och H.B. beskrivit det redovisade denne muntligen och efter hand resultaten av före tagna undersökningar och utredningar till H.B. som i sin tur informerade S.H.. Skriftliga rapporter eller dokumentation angående villkoren för L.N. ansågs obehövligt. Inte minst som följd av L.N:s insatser kunde Delmacos omsättning öka starkt och uppgick räkenskapsåret 1983/1984 till drygt 17 milj kr.

L.N. har i HovR:n, av allt att döma till följd av sitt svåra sjukdomstillstånd, inte haft något säkert minne av hur det i verkligheten har förhållit sig med de belopp som han enligt utfärdade kvittenser uppburit. Han har emellertid sagt att han tror att han i TR:n berättade sanningen och därtill att han inte kan ha fått så mycket som han har kvitterat. Till detta skall anmärkas att hans allvarliga sjukdomstillstånd gör att vad han sagt i HovR:n inte kan tillmätas nämnvärt bevisvärde.

TR:n har emellertid i sin dom ansett som en rimlig uppskattning att L.N. under inkomståren 1973-1976 har tillgodogjort sig ca 540 000 kr som utbetalats till honom från Kondab. Förundersökningen innehåller uppgifter från L.N. om vad han mottagit, vilka uppgifter väl stämmer överens med den bedömning TR:n har gjort. Även i mål vid länsrätten om eftertaxering av L.N. för taxeringsåren 1974-1977 - för taxeringsåren 1974, 1976 och 1977 hade hans inkomster tidigare uppskattats efter skönsmässiga grunder - utgick länsrätten från att L.N:s inkomster från Kondab angivna år uppgick till sammanlagt 550 000 kr. Till grund för denna bedömning låg, såvitt framgår av länsrättens dom, uppgifter av L.N. under förundersökningen. KammarR:n uttalade i sin dom att skäl saknades anta att L.N. mottagit mer än 550 000 kr från Kondab.

Den utredning som förebragts i HovR:n om L.N:s person och villkor, hans utbildning och kvalifikationer i övrigt talar med styrka mot att L.N. kunnat som konsult, själv eller med biträden som han anlitat, uträtta något arbete av värde för Delmaco, med dess högt specialiserade och teknologiskt kvalificerade verksamhet. L.N. har också själv vid TR:n förnekat att han gjort några tekniska utredningar eller bedrivit marknadsföring eller utfört marknadsundersökningar. Kvittensernas belopp ger vidare vid handen att utbetalningarna till L.N. var högst betydande och särskilt stora om man ställer dem i relation till Delmacos omsättning; under år 1975 uppgick de till mer än 1,5 milj kr. Med hänsyn härtill framstår det som anmärkningsvärt att villkoren för L.N:s verksamhet eller resultaten av hans undersökningar inte på något sätt blev dokumenterade. Beaktas bör även att det för L.P., som var försäljningsingenjör i Delmaco, var obekant att L.N. utförde något sådant arbete som S.H. och H.B. påstått. Enligt HovR:ns mening kan man av det anförda inte dra någon annan slutsats än att påståendena om L.N:s intensiva och omfattande verksamhet för Delmaco via Kondab är helt missvisande. Det är uppenbart att endast en mindre del av de belopp L.N. kvitterade åren 1973-1977 kommit honom eller personer som han anlitat tillgodo.

HovR:n ansluter sig till TR:ns och skattedomstolarnas bedömningar att L.N:s inkomster från Kondab uppgått till ca 550 000 kr.

Av det sagda följer att ca 2,6 milj kr, som Kondab intäktsfört från Delmaco och kostnadsfört som ersättningar till L.N., måste ha kommit någon annan än L.N. tillgodo och att av L.N. undertecknade kvittenser avseende dessa ersättningar upprättats för skens skull. Det var S.H. och H.B. som tillsammans utövade kontrollen över Delmaco. Redan med hänsyn till storleken av de belopp det gällt, sammanställt med vad som kommit fram om Delmaco, är något annat inte tänkbart än att skentransaktionerna skett i fullt samförstånd mellan S.H. och H.B..

Den omständigheten att någon annan mottagare än L.N. av de från Kondab till honom utbetalade medlen inte ens antytts utesluter dock inte att åtminstone någon del av de med kvittenser från L.N. verifierade utbetalningarna har gått till omkostnader, som S.H. och H.B. funnit behöva döljas genom kvittenserna och fakturorna. Åsyftade omkostnader kan ha gällt utgifter för exempelvis informationer om presumtiva kundföretags interna planer. Det ligger i sakens natur att storleken av åsyftade omkostnader - om de verkligen förekommit - inte kan närmare bedömas. Något annat är - särskilt med hänsyn till vad som blivit utrett om omfattningen av Delmacos och Kondabs verksamhet - emellertid inte tänkbart än att de har utgjort en endast mindre del av de belopp som Kondab enligt sin bokföring har betalat till L.N.. HovR:n kan inte finna någon anledning att uppskatta dylika omkostnader till mer än högst en tredjedel av de årligen undandragna beloppen. Därav följer att huvuddelen av dessa belopp måste S.H. och H.B. personligen ha tillgodogjort sig.

Med hänsyn till vad som kommit fram om S.H:s och H.B:s ställning och uppgifter saknas anledning till annat antagande än - såsom också KammarR:n bedömt det - att de i huvudsak i lika mån tillgodogjort sig det som enligt det föregående ej kan ha gått till L.N. eller ifrågasatta särskilda omkostnader. Med den begränsning i fråga om beloppen som nyss gjorts är vardera av S.H. och H.B. skyldiga till skattebedrägeri så som åklagaren i övrigt har gjort gällande. På skäl som åklagaren angivit är skattebedrägerierna att anse som grova.

S.H. och H.B. har, enligt vad HovR:n redan sagt, i dessa delar handlat i fullt samförstånd. Vardera har följaktligen lämnat medhjälp till den andres grova skattebedrägeri.

Båda skall alltså dömas för grovt skattebedrägeri; S.H. såvitt avser inkomståren 1973-1977 och H.B. såvitt avser inkomståren 1973-1976 samt för medhjälp till den andres grova skattebedrägerier angivna inkomstår.

Domslut. Med ändring av TR:ns dom dömde HovR:n S.H. jämlikt 4 § skattebrottslagen och 23 kap 4 § BrB för grovt skattebedrägeri och medhjälp till grovt skattebedrägeri till villkorlig dom och 150 dagsböter.

Beträffande H.B. ändrade HovR:n TR:ns domslut på det viset att H.B. dömdes även för medhjälp till grovt skattebedrägeri och att påföljden bestämdes till villkorlig dom jämte 150 dagsböter.

Hovrättslagmannen Marcus och referenten, hovrättsassessorn Olvall var skiljaktiga och anförde: Starka skäl talar för att S.H. och H.B. gjort sig skyldiga till de brott som majoriteten funnit styrkta. Vi beaktar emellertid följande.

S.H:s och H.B:s ståndpunkt att de bokförda betalningarna från Delmaco till Kondab och från detta bolag till L.N. avspeglar verkliga transaktioner och att de konsulttjänster som L.N. gjort varit av största värde för Delmacos agenturverksamhet eller annan förmedlingsverksamhet avseende områdena för elkraftproduktion och eldistribution får ett visst stöd av det ostridiga förhållandet att Delmacos omsättning ökat starkt efter år 1977 och räkenskapsåret 1983/1984 uppgått till drygt 17 milj kr. Vidare kan av främst H.B:s berättelse den slutsatsen dras att Kondabs information till Delmaco ofta skulle haft karaktär av upplysningar om kundföretagens interna verksamhetsplaner och annan liknande information av icke officiell karaktär. Mot en sådan bakgrund framstår H.B:s uttalande vid TR:n att L.N. "var skrupelfri när det gällde kontakter med t ex myndigheter och stora företag" som förklarligt. Om Kondab - genom H.B. och/eller S.H. och/eller L.N. - skulle ha bedrivit en marknadsundersökande verksamhet av det slag som nu skisserats ligger det nära till hands att anta att denna varit förenad med höga kostnader som S.H. och H.B. funnit sig icke böra redovisa på ett riktigt sätt i bolagens bokföring. Angivelsen "konsulttjänster" på fakturor från Kondab till Delmaco och angivelsen "arvoden enligt överenskommelse" på de av L.N. undertecknade kvittenserna kan då ses som ett sätt för Delmaco och Kondab att verifiera dessa kostnader.

Slutligen måste vid åtalsprövningen viss betydelse tillmätas det förhållandet att L.N:s utsaga i HovR:n saknar bevisvärde på grund av hans allvarliga sjukdomstillstånd, som lett till minnesluckor, att minnesluckor färgat hans utsaga även vid TR:n och att L.N. var sjuk redan när förundersökningen pågick.

Vid övervägande av det anförda anser vi att så många oklarheter vidlåder utredningen om transaktionerna mellan Delmaco, Kondab och L.N. att det inte kan anses tillförlitligen styrkt att S.H. och H.B. personligen tillgodogjort sig de belopp varom i målet är fråga. Vi ogillar följaktligen åtalet mot dem.

S.H. (offentlig försvarare advokaten G.Y.S.) sökte revision och yrkade ogillande av åtalet.

Riksåklagaren bestred ändring. För det fall HD inte skulle finna S.H. övertygad om grovt skattebedrägeri gjorde riksåklagaren gällande att, med avseende på samma belopp och inkomstår, S.H. i vart fall skulle dömas för medhjälp till grovt skattebedrägeri, begånget av H.B..

Målet avgjordes efter huvudförhandling (riksåklagaren genom t f statsåklagaren Bengt Kulin).

HD (JustR:n Knutsson, Bengtsson, Solerud, referent, Svensson och Danelius) beslöt följande dom:

Domskäl. I HD har S.H. och H.B. hörts på nytt. Härvid har S.H. uppgett bl a: Delmaco köpte materiel från Hoco-bolaget medan detta bolag innehades av H.B.. Delmaco fick även hjälp med anskaffande av agenturer. Hos Delmaco skulle H.B., förutom kamrerssysslor, utföra marknadsundersökningar och i viss mån försäljningsarbete, dvs samma arbete som han haft i sin tidigare verksamhet. H.B. hade härför erforderliga kontakter. Delmaco hade inte någon annan anställd som kunde utföra dylikt arbete. - Marknadsundersökningarna skulle göras genom Kondab. H.B. ville ha in verksamheten i detta bolag. Avsikten var att H.B. för ändamålet skulle anlita andra personer. S.H. fick dock aldrig veta vilka experter som H.B. anlitade. L.N:s namn hade nämnts, men S.H. kunde inte avgöra om arbetet hade utförts av denne eller någon annan. - S.H. skulle godkänna utbetalningarna till Kondab innan de gjordes, men ibland gick H.B. bakom ryggen på honom. Godkännande lämnades ofta först efter det att betalningen skett. H.B. uppgav då att den information som betalningen avsåg skulle komma senare. Så skedde också. S.H. tyckte visserligen att uppdraget till Kondab blev dyrbart, men han ansåg att Delmaco fick valuta för pengarna.

H.B. har i HD uppgett bl a följande. Han började hos Hoco år 1947. Bolaget hade under 1960-talet en omsättning på omkring 35 milj kr, ca 100 anställda samt filialkontor på flera orter i Sverige och kontakter i skilda länder i Europa. Under 1960-talet lämnade Hoco ekonomiskt stöd åt Delmaco och även råd i marknadsfrågor. När han senare knöts till Delmaco, i första hand för att reda upp bolagets redovisning, skaffade han även agenturer åt bolaget. Delmaco behövde en aktiv marknadsförare. På initiativ av H.B. anlitades L.N. för uppgiften. Denne hade H.B. lärt känna på 1960-talet i samband med stridsledningssystemet Stril 60. L.N. skötte kontakter med myndigheter; han var duktig på sådant. Pengar betalades ut i kontanter till L.N., som var B-skattare", allteftersom denne anmälde behov. Till en del avsåg pengarna ersättning till L.N. personligen. - De utredningar och uppgifter som L.N. skaffade avsåg bl a förhandsinformation om planer som kunderna hade. Syftet var att Delmaco skulle få ett försprång såvitt gällde kundernas framtida behov av diverse materiel. Några kalkyler i egentlig mening var det inte fråga om. L.N. kunde sammanställa de tekniska utredningarna.

Åtalet mot S.H., såsom det bestämts i HD, avser i första hand grovt skattebedrägeri beträffande undandragen skatt för inkomståren 1973, 1974, 1975, 1976 och 1977 om 105 337 kr, 64 734 kr, 356 471 kr, 93 294 kr resp 5 534 kr samt medhjälp till grovt skattebedrägeri begånget av H.B. beträffande undandragen skatt för inkomståren 1973, 1974, 1975 och 1976 om 99 884 kr, 63 036 kr, 348 066 kr resp 18 291 kr. Till grund för riksåklagarens beräkningar av undandragen skatt ligger dels förhållandet att L.N. ansetts ha erhållit endast 550 000 kr av det totala av denne kvitterade beloppet om 3 158 755 kr, dels bedömningen att S.H. och H.B. undandragit från beskattning två tredjedelar av de inkomstbelopp som lades dem till last i HovR:n.

I gärningsbeskrivningen påstås att några tekniska utredningar, marknadsundersökningar och dylikt inte utförts av Kondab eller L.N. eller av annan på Kondabs eller L.N:s uppdrag samt att L.N. erhållit beloppet 550 000 kr som ersättning för att han på uppdrag av H.B. undertecknat kvitton in blanco och utfärdat uppdiktade fakturor. Stöd för detta har i målet befunnits föreligga främst i L.N:s berättelse i TR:n men även i vad som framkommit om L.N:s person och förhållanden i allmänhet. Dessutom har avseende fästs vid den omständigheten att resultaten av L.N:s påstådda aktivitet inte blivit skriftligen dokumenterade.

L.N. avled år 1988. De uppgifter som han lämnat i målet präglas av viss vaghet och osäkerhet. Betydelse måste i sammanhanget tillmätas det förhållandet att L.N. efter den tid som omfattas av åtalet drabbats av allvarliga sjukdomar och av minnesluckor. Dessutom kan det inte uteslutas att det legat i L.N:s eget intresse att tona ned sin kontaktskapande verksamhet och insats. Vad H.B. berättat om sina tidigare kontakter med L.N., karaktären av de uppdrag denne skulle ha fått och av den information denne skulle ha lämnat samt vad som framkommit om Delmacos omsättningsökning är tillsammans med det nyss sagda ägnat att minska värdet av det som andragits till stöd för berört påstående i gärningsbeskrivningen. Till följd härav kan inte bortses från möjligheten att arbete som lände Delmaco till fördel hade utförts genom arrangemanget med Kondab och genom Kondab med L.N. samt att L.N. för egen del eller för utlägg i sin ifrågavarande verksamhet för Kondabs räkning hade mottagit ett större belopp än 550 000 kr.

Med utgångspunkt i att nämnda gärningspåstående angående L.N:s medverkan var styrkt har HovR:n funnit att de av L.N. utfärdade kvittenserna upprättats för skens skull. Eftersom S.H. och H.B. ansetts ha tillsammans utövat kontrollen över Delmaco har HovR:n, med hänsyn till storleken av de belopp det gällt sammanställt med vad som kommit fram om Delmaco, därefter dragit slutsatsen att annat inte var tänkbart än att skentransaktionerna skett i fullt samförstånd mellan S.H. och H.B..

Vad som tidigare anförts angående L.N:s verksamhet och de belopp han mottagit måste emellertid påverka säkerheten i en sådan slutsats rörande S.H:s inblandning. Anledning saknas också att lämna utan avseende de uppgifter S.H. lämnat om hur samarbetet med H.B. gestaltade sig vid olika tillfällen. Bortsett från en av TR:n ur förundersökningen återgiven uppgift lämnad av L.N., vilken dock inte kan tillmätas nämnvärd betydelse, ger utredningen inte heller något konkret stöd för att beloppen till någon del uppburits av S.H. själv.

Redan med hänsyn till det sagda kan utredningen inte anses utesluta varje annan möjlighet än att S.H. själv uppburit en del av beloppen. Även om något belopp skulle anses ha tillfallit honom kan för övrigt invändning riktas mot tillvägagångssättet att, i brottmålet, i brist på utredning om annat bestämma de undandragna inkomstbeloppen genom att anta att en likafördelning skett mellan S.H. och H.B.. Sådant utrymme för tvivel om S.H:s skuld får anses föreligga att åtalet för grovt skattebedrägeri skall ogillas.

Utgången i denna del medför att ställning skall tas till det av riksåklagaren först i HD framställda alternativa ansvarsyrkandet. Enligt detta skulle H.B., med avseende på samma belopp och inkomstår, ha begått grovt skattebedrägeri och S.H. ha medverkat till detta genom att i samråd med H.B. besluta om brottet, låta i resp bolag bokföra utbetalningarna som rörelsekostnad och därvid som underlag till bokföringen begagna sig av oriktiga verifikationer och uppdiktade fakturor.

Beträffande detta yrkande har S.H. till en början invänt att det framställts för sent. Denna invändning skall nu tas upp till prövning.

S.H. har av HovR:n dömts för medhjälp till grovt skattebedrägeri bestående i att han, på nyss angivet sätt, medverkat till att H.B. i sina åren 1974, 1975, 1976 och 1977 avgivna allmänna självdeklarationer uppsåtligen underlåtit att uppta vissa belopp. Dessa medhjälpsbrott omfattas av S.H:s förevarande revisionstalan. Beträffande nämnda taxeringsår innebär riksåklagarens alternativa yrkande i praktiken ett påstående om att den medverkan till brott som S.H. gjort sig skyldig till har gällt högre belopp för vart och ett av inkomståren än de belopp som avses i HovR:ns dom. Detta alternativa yrkande innebär en sådan justering av åtalet enligt 45 kap 5 § 3 st RB som kan göras i HD.

Riksåklagaren har emellertid framställt det alternativa yrkandet först i revisionsgenmäle d 13 jan 1989. Preskriptionstiden enligt 35 kap 1 § BrB för brotten i fråga är tio år. Det alternativa yrkandet har således beträffande de fyra nu ifrågavarande taxeringsåren inte framställts inom nämnda preskriptionstid (jfr NJA 1987 s 201). Med hänsyn härtill och eftersom justeringen av åtalet innebär en ökning av det belopp som påstås ha undandragits från beskattning kan riksåklagarens alternativa yrkande inte läggas till grund för prövningen av medhjälpsåtalet (jfr NJA 1987 s 194).

I målet har inte tidigare gjorts gällande att H.B. gjort sig skyldig till skattebedrägeri med avseende på taxeringsåret 1978. Riksåklagarens alternativa ansvarsyrkande mot S.H. beträffande detta år utgör därför ändring av åtal som avses i 45 kap 5 § 1 st RB. En sådan ändring kan inte tillåtas i högre instans (jfr NJA 1970 s 367). Riksåklagarens alternativa yrkande om ansvar å S.H. för medhjälp beträffande detta år skall således inte upptas till prövning.

Vad slutligen gäller åtalet mot S.H. för medhjälp till de grova skattebedrägerier H.B. dömts för kan det i vart fall inte genom utredningen anses styrkt att S.H. haft erforderligt uppsåt. Åtalet skall således ogillas även i denna del.

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom och med avvisande av yrkandet om ansvar för medhjälp till grovt skattebedrägeri avseende inkomståret 1977 ogillar HD åtalet mot S.H..

Metadata

Rättsfall som hänvisar till detta (4)

NJA 2000 s. 445: Kan fler än en organisation vara behöriga att kräva in droit de suite- ersättning enligt 26 j § upphovsrättslagen?
NJA 2000 s. 457: Fråga huruvida en gärningsbeskrivning avseende åtal för försök till varusmuggling omfattat fullbordat brott mot anmälningsskyldigheten enligt privatinförsellagen.
NJA 2000 s. 462: Ett avtalsvillkor om tvåårig preskriptionstid för en skadeståndstalan som grundas på uppsåt eller grov vårdslöshet har inte ansetts vara oskäligt enligt 36 § avtalslagen.
RH 1996:56: Åklagaren har, sedan mer än tio år förflutit från det att påstått grovt skattebedrägeri fullbordats, justerat gärningsbeskrivningen från att ha avsett s.k. passivt skattebedrägeri till att avse s.k....
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation