lagen.nu

NJA 1987 s. 730

I samband med förrättning för avstyckning ansökte ägare av styckningslott om fastighetsreglering bestående i överföring av mark till styckningslotten från angränsande fastighet. Rätt att påkalla fastighetsregleringen har ansetts inte tillkomma sökanden, eftersom han inte var ägare av fastighet. 5 kap 3 § FBL.

Sörbyn i Bodens kommun är belägen ca 25 km norr om Boden och omkring 5 km söder om Gunnarsbyn. Genom byn sträcker sig allmänna vägen nr 757. Inom byn finns byggnader för såväl jordbruksändamål som för småindustri och en ganska omfattande bostadsbebyggelse. Kommunen har under senare år för byns centrala del anlagt ledningar för vattenförsörjning och avlopp. Tätbebyggelse får anses föreligga men någon fastställd detaljplan finns inte. Däremot finns en områdesplan, vilken antagits av kommunfullmäktige år 1980.

B.S. och M.S. förvärvade enligt köpekontrakt d 28 mars 1983 från L.N. ett område om 619 kvm av den honom tillhöriga fastigheten Sörbyn 37:2.

L.N. och B.S. ansökte hos fastighetsbildningsmyndigheten i Bodens lantmäteridistrikt om avstyckning av området om 619 kvm från Sörbyn 37:2. Vid förrättningssammanträde d 22 mars 1983 yrkade B.S. vidare att ett område om 520 kvm av den angränsande fastigheten Sörbyn 2:3 skulle genom fastighetsreglering överföras till den för avstyckning avsedda ägolotten. De fem ägarna av Sörbyn 2:3 – I-B.A., A-C.G., E-M.L., R.N. och X.X. - motsatte sig detta yrkande. De anförde att de alla kunde komma att ha önskemål om tomtplatser inom den egna fastigheten och att möjligheterna härtill skulle äventyras om fastighetsregleringen genomfördes. De hävdade att B.S:s planerade nybygge borde kunna ske inom Sörbyn 36:1, som ägdes av B.S:s far.

I fastighetsbildningsbeslut d 19 april 1983 anförde fastighetsbildningsmyndigheten: Fastighetsbildningen sker för permanentbostadsändamål.

För Sörbyn har Bodens kommun upprättat områdesplan, som antagits av kommunfullmäktige d 17 mars 1980. Enligt områdesplanen får förrättningsområdet användas för bostadsändamål. Sökanden som har sin utkomst genom arbete på föräldragården Sörbyn 36:1 omedelbart intill förrättningsområdet, har haft önskemål om att uppföra bostadshus inom Sörbyn 36:1. Detta strider emot områdesplanen och i övrigt mot lämplighetsbedömningar som byggnadsnämnd och fastighetsbildningsmyndigheten gjort. Detta utgör bakgrund till den valda byggnadsplatsen.

Under förrättningens handläggning har ägarna till Sörbyn 2:3 uppgivit sig vara intresserade av att få uppföra bostadshus inom fastigheten. På begäran av R.N. har byggnadsnämnden d 8 febr 1983 meddelat positivt förhandsbesked till uppförandet av tre permanentbostadshus belägna inom Sörbyn 2:3, med den lokalisering som framgår av planskiss. Planskissen hade tillsammans med ett alternativt förslag inlämnats till byggnadsnämnden av R.N.. Skissen redovisar också föreslagen utformning av den tomt som är aktuell i förrättningen.

Mot bakgrund av redovisningen på planskissen finner fastighetsbildningsmyndigheten att den fastighet som bildas är lämplig för ändamålet. Fastighetsbildningen strider inte mot bestämmelserna i 3 kap 3 § FBL.

Byggnadslov har meddelats d 12 april 1983. Vatten- och avloppsanläggningar skall anslutas till kommunalt system. Utfart tas direkt mot angränsande enskild utfartsväg.

Regleringen, som genomförs utan överenskommelse, uppfyller villkoren i 5 kap 4, 5, 6 och 8 §§ FBL.

Avstyckningen grundas på köpekontrakt.

Fastighetsbildningsmyndigheten meddelade fastigbetsbildningsbeslut i överensstämmelse med B.S:s yrkande. Detta innebar att den nybildade fastigheten efter genomförd fastighetsreglering skulle få en areal av 1 139 kvm.

I-B.A. och medparter anförde besvär i Luleå TR, fastighetsdomstolen med yrkande att beslutet i vad det avsåg fastighetsreglering skulle undanröjas. Som grund härför anförde de: Sökandena till fastighetsregleringen har saknat partsbehörighet att begära denna åtgärd. Enligt 5 kap 5 § 1 st FBL får fastighetsreglering genomföras endast om den är nödvändig för att sökanden tillhörig fastighet skall förbättras. Sökandena i detta fall var icke ägare av någon registerfastighet utan endast av ett mindre område som taget för sig icke uppfyllde villkoren i 3 kap 1 § FBL. Fastighetsbildningsmyndigheten borde därför ha avvisat yrkandet om fastighetsreglering. - Om yrkandet om fastighetsreglering skall upptas till materiell prövning, görs gällande att båtnadsvillkoret i 5 kap 4 § FBL skall bedömas som om ägaren till Sörbyn 37:2 stod som sökande. Fastighetsregleringen uppfyller därvid inte kraven i FBL 5 kap 4 § 1 st.

B.S. och M.S. anförde: De hade avsett att uppföra bostadshus på område från Sörbyn 36:1. Byggnadsnämnden vägrade emellertid byggnadslov på den tillämnade tomten, eftersom bebyggande av 36:1 skulle strida mot områdesplanen, och hänvisade dem till den aktuella tomten. B.S. är angelägen om att ha bostaden i närheten av Sörbyn 36:1, eftersom han sköter jordbruket på den fastigheten och tillsammans med sin far och en bror driver sågverksrörelse på samma fastighet.

Överlantmätaren avstyrkte bifall till besvären.

I sitt yttrande anförde överlantmätaren: Kommunen har huvudansvaret för att en lämplig markanvändningsplanering sker och att t ex bebyggelseområdena utformas på sådant sätt att en god boendemiljö skapas. Det är också angeläget ur allmän synpunkt att ett rimligt utnyttjande av gjorda kommunala investeringar uppnås. Det kan gälla t ex att utnyttja befintlig kapacitet hos allmänna va-ledningar. Vid ställningstaganden rörande lokalisering av ny bebyggelse uppkommer inte sällan en sådan situation att en bostadstomt bör bildas av mark från två fastigheter. Detta händer såväl inom som utom fastställd detaljplan. För att en sådan bostadstomt skall kunna bildas förutsätts normalt ett initiativ från ena markägaren. Denne kan genom avtal, alternativt tvångsförvärv skaffa sig förfogande över det markområde som ägs av grannen. Normalt sker ett frivilligt förvärv av ifrågavarande mark. Kan frivillig uppgörelse ej nås blir genomförandet beroende av reglerna i FBL. Avgörande blir därvid bl a prövningen av den värdeminskning som orsakas den minskande fastigheten. Normalt kan minskningen inte göras större än ca 5 % av fastighetens värde innan avtal krävs eller särskilda regler måste utnyttjas.

Aktuell fastighetsreglering innebär i förhållande till storleken på Sörbyn 2:3 en mycket marginell minskning.

Initiativ till avstyckning kan enligt 10 kap 6 § FBL tas av den som förvärvat det område som skall avstyckas. Denna styckningslott utgör en fastighet för sig i och med att fastighetsbildningsbeslut tas. Ägaren till denna fastighet har därigenom även rätt att begära fastighetsreglering för att åstadkomma en förbättring av fastigheten. Dessa två steg sker naturligt i en och samma förrättning. Den överklagade förrättningen strider enligt överlantmätaren ej mot reglerna i 5 kap 5 § 1 st FBL.

I antagen områdesplan för Sörbyn redovisas att aktuellt område bör användas för bostadsbebyggelse. Den planutredning förrättningsmannen upprättat har godtagits av byggnadsnämnden. Byggnadsnämnden har vidare meddelat byggnadslov på aktuell tomtplats. Därigenom är det enligt överlantmätaren ställt utom allt tvivel att den beslutade fastighetsregleringen som ett led i exploateringen av tomtplatsen medför båtnad. Detta gäller oavsett om regleringen sker direkt till styckningslotten eller först till stamfastigheten Sörbyn 37:2.

Fastighetsdomstolen (lagmannen Brännström, rådmannen Ekman, fastighetsrådet Heijer och två nämndemän) anförde i utslag d 25 okt 1983:

Skäl. Fastighetsdomstolen har företagit syn på styckningslotten och det område som omfattas av fastighetsregleringen.

B.S. och M.S. har köpt ett område av Sörbyn 37:2 och de är härigenom, liksom även L.N., enligt 18 kap 6 § FBL behöriga att ansöka om avstyckning. Såsom ägare av styckningslotten har B.S. och M.S. enligt 5 kap 3 § 1 st FBL jämfört med 2 kap 2 § 2 st och 4 kap 8 § samma lag även ägt att till gemensam handläggning väcka fråga om fastighetsreglering.

Fastigbetsregleringen medför att en lämpligare fastighetsindelning kommer till stånd och fördelarna härav överväger uppenbarligen de nackdelar som kan uppstå för ägarna av Sörbyn 2:3. Förutsättningarna i 5 kap 5 § 1 st FBL är även uppfyllda.

Domstolen finner på grund av det anförda att något hinder inte förelegat mot den beslutade fastighetsbildningen. Besvären skall alltså lämnas utan bifall.

Fastighetsdomstolens avgörande. Besvären lämnas utan bifall.

I-B.A. och medparter anförde besvär i HovR:n för Övre Norrland och yrkade undanröjande av beslutet om fastighetsreglering.

B.S. och M.S. bestred ändring.

HovR:n (hovrättsråden Meurling och Sjöblom, fastighetsrådet Hultdin samt hovrättsassessorn Aurell, referent) anförde i utslag d 28 sept 1984:

Skäl. I-B.A. och medparter har i HovR:n anfört följande: M.S. och B.S., som var sökande till fastighetsregleringen, har saknat behörighet att begära fastighetsreglering. - Det har knappast varit lagstiftarens mening att tillåta ett förfarande, som ej ingår i en förrättning för en allmän förbättring av fastighetsbeståndet eller för förverkligande av stadsplan, att låta ägare av uteslutande en styckningslott, som är helt olämplig att bilda en fastighet för sig, tvångsvis under hänvisning till båtnadsrekvisitet tillskansa sig mark från annan. - I förarbetena till FBL (prop 1969:128 s B 79) anförde departementschefen att fastighetsbegreppet bör vid tillämpningen av lagen ha den vidare innebörden att det skall innefatta, förutom vad som införts i registret, egendom som enligt registreringsbestämmelserna skall införas i registret. Den styckningslott, som enligt fastigbetsbildningsmyndigheten och fastighetsdomstolen givit sökandena legitimation att ansöka om fastighetsreglering, skulle uppenbart ej ha blivit införd i fastighetsregistret som egen fastighet, eftersom styckningslotten ensam så uppenbart ej uppfyllde de grundläggande kraven för fastighetsbildning enligt 3 kap 1 § 1 st FBL. Den nu gjorda fastighetsbildningen hindrar ägarna till Sörbyn 2:3 att exploatera den egna fastigheten på optimalt sätt. - I-B.A. och medparter har åberopat en planskiss med ett eget förslag till exploatering, vilken planskiss är identisk med det i överklagade utslaget omnämnda alternativa förslag till tomtindelning, som ingivits till byggnadsnämnden.

M.S. och B.S. har i HovR:n anfört i huvudsak detsamma som antecknats i det överklagade utslaget.

I förarbetena till FBL anförde departementschefen (prop 1969:128 s B 79), att fastighetsbegreppet vid tillämpningen av FBL bör ha den vidare innebörden att det skall innefatta, förutom vad som införts i fastighetsregistret, egendom som enligt registreringsbestämmelserna skall införas i registret. - Vidare anförde departementschefen (s B 334) i anslutning till 5 kap 1 § FBL följande: Vid förrättning kan uppkomma behov att kombinera avstyckning med fastighetsreglering. Den omständigheten att styckningslott inte formellt utgör självständig fastighet innan den registrerats hindrar inte att styckningslotten vid den kombinerade förrättningen behandlas som sådan enhet som avses i denna §.

De citerade motivuttalandena ger stöd för den bedömningen, att styckningslotten vid prövningen av den sökta åtgärdens tillåtlighet skall betraktas som en fastighet. I likhet med TR:n finner därför HovR:n att M.S. och B.S. varit behöriga att ansöka om den aktuella fastighetsregleringen.

Med hänsyn till den av kommunen antagna områdesplanen och den av byggnadsnämnden godtagna planskissen över fastigheterna Sörbyn 37:2 och 2:3 kan den sökta fastighetsregleringen i och för sig inte anses strida mot de allmänna lämplighetsvillkoren i 3 kap 1 och 3 §§ FBL.

HovR:n delar fastighetsdomstolens bedömning att den sökta fastighetsregleringen uppfyller förbättringsvillkoret i 5 kap 5 § 1 st FBL.

Vad sedan angår båtnadsvillkoret i 5 kap 4 § 1 st FBL anser HovR:n att byggnadsnämnden vid sitt övervägande av de alternativa förslagen till tomtindelning för området uppenbarligen tagit hänsyn till befintliga bostadstomter norr om den enskilda vägen - fastigheterna Sörbyn 3:28 och 37:3 - samt till befintliga byggnader på Sörbyn 2:3. Det alternativ byggnadsnämnden valt är enligt HovR:ns mening väl anpassat till rådande förhållanden och måste anses medföra att en lämpligare fastighetsindelning och en mer ändamålsenlig markanvändning vinnes, särskilt med hänsyn till att styckningslotten därigenom i enlighet med områdesplanen kan användas för bostadsändamål, vilket inte vore möjligt med nuvarande fastighetsindelning eller enligt det förslag till indelning av tomter som klagandena åberopat i HovR:n. Vidare synes fördelarna med regleringen överväga de kostnader och olägenheter som regleringen medför. Båtnadsvillkoret är följaktligen uppfyllt. Vidare framstår som uppenbart att den ansökta regleringen inte skulle försvåra en framtida reglering. Hinder mot tillåtande av åtgärden i fråga enligt bestämmelserna i 2 st av nämnda lagrum föreligger således inte heller.

Den ansökta fastighetsregleringen kan inte anses påverka värdet av fastigheten Sörbyn 2:3 annat än i tämligen liten omfattning. Fastigheten torde såvitt kan bedömas efter regleringen lämpa sig för sitt ändamål i samma mån som före regleringen. Fastighetsregleringen kan därför inte anses strida mot bestämmelserna i 5 kap 8 § FBL.

På grund av det anförda finner HovR:n, att besvären inte kan vinna bifall.

HovR:ns utslagsslut. HovR:n fastställer det slut överklagade utslaget innehåller.

I-B.A. och medparter (ombud advokaten R.S.) anförde besvär med samma yrkande som i HovR:n.

B.S. och M.S. bestred ändring.

HD beredde L.N. som ägare till Sörbyn 37:2 tillfälle att yttra sig i målet.

Lantmäteriverket anförde i infordrat yttrande i målet bl a: Att en styckningslott kan behandlas som fastighet vid en fastighetsreglering som utförs i kombination med avstyckningen grundas på en tolkning av 5 kap 1 § FBL. Tolkningen har stöd i förarbetena till FBL, såsom HovR:n har redovisat. Som exempel på fastighetsreglering berörande styckningslott anges i FBL-propositionen visserligen endast bildande av servitut och överföring av andel i samfällighet. Det finns emellertid ingen rimlig anledning att inte betrakta marköverföring på samma sätt. En sådan tolkning torde också vara fast etablerad i praxis.

Förfaringssättet att jämställa styckningslott med fastighet i de här avsedda fallen kan inte vara beroende av om fastighetsregleringen grundas på medgivande eller sker med stöd av tvångsregler. Inte heller kan man göra skillnad mellan olika §:r. Förfaringssättet att behandla styckningslott som fastighet när fråga uppkommer om fastighetsreglering vid avstyckning måste därför rimligen också tillämpas med avseende på förbättringskravet i 5 kap 5 § 1 st FBL.

I ett avseende kan man med utgångspunkt från förarbetena ställa frågan om styckningslott alltid kan likställas med fastighet i de berörda situationerna. Det i propositionen förda resonemanget tar sikte på den tidsvinst och procedurmässiga förenkling som uppnås om fastighetsregleringen genomförs genast i stället för först sedan avstyckningen har registrerats. Det är tänkbart att resonemangets giltighet är begränsad till fall där avstyckningen kan genomföras också utan fastighetsreglering, dvs fall där styckningslotten redan i befintligt skick är godtagbar. Fall där avstyckningen för sitt genomförande kräver att också fastighetsreglering kommer till stånd skulle då falla utanför det förda resonemanget.

En sådan tolkning av propositionsuttalandena är emellertid enligt lantmäteriverkets mening inte rimlig. Uttalandena torde hittills inte ha tolkats på det sättet. Det torde i praxis anses som helt klart att det är möjligt att tillägga en styckningslott ett servitut på en grannfastighet genom fastighetsreglering såväl i fall då ett sådant servitut är en nödvändig förutsättning för genomförandet av avstyckningen som i fall då servitutet inte är en absolut förutsättning för avstyckningen. Om den restriktivare tolkningslinjen skulle ha varit åsyftad borde den ha kommit till tydligare uttryck i propositionstexten.

Lantmäteriverket vill på dessa grunder hävda att det var möjligt för styckningslottens ägare B.S. och M.S. att vid förrättningen begära fastighetsreglering och att villkoret i 5 kap 5 § 1 st FBL inte utgör hinder i det avseendet.

Efter att ha behandlat yrkandet om marköverföring i sak förklarade sig lantmäteriverket sammanfattningsvis anse att ingenting hade kommit fram som gav anledning att ändra HovR:ns utslag.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Forss, hemställde i betänkande om följande utslag: Skäl. Parterna har i HD åberopat i huvudsak detsamma som i HovR:n. I-B.A. och medparter har dock frånfallit påståendet att fastighetsregleringen inte uppfyller båtnadsvillkoret enligt 5 kap 4 § 1 st FBL.

I målet är fråga om huruvida avstyckning av ett område, som är för litet för att utgöra en fastighet för sig, kan kombineras med fastighetsreglering i form av marköverföring till styckningslotten, så att denna får erforderlig areal.

Av de uttalanden i förarbetena till FBL som återgivits i HovR:ns utslag angående fastighetsbegreppet i FBL (prop 1969:128 s B 79) och möjligheten att kombinera avstyckning och fastighetsreglering (prop s B 334 f) framgår att det är tillåtet att vid en förrättning kombinera dessa fastighetsbildningsåtgärder, trots att styckningslotten ännu inte registrerats och därmed blivit en fastighet i FBL:s mening. Det senare uttalandet (prop s B 334 f) exemplifieras av departementschefen på följande sätt: "Till styckningslotten kan sålunda vid den kombinerade förrättningen överföras sådan andel i samfällighet som hör till annan fastighet än stamfastigheten. Som kommittén i annat sammanhang framhållit är det vid sådan förrättning även möjligt att till förmån för styckningslott lägga servitut på annan fastighet än sådan som berörs av delningen."

Något krav på att styckningslotten före fastighetsregleringen skall uppfylla de allmänna lämplighetsvillkor som i 3 kap 1 § FBL ställs upp för nybildad fastighet och sålunda redan i detta skick vara i och för sig möjlig att registrera kan inte utläsas ur de nämnda uttalandena. De i förarbetena angivna exemplen på fastighetsreglering i förening med avstyckning synes tvärtom kunna syfta på fall då styckningslotten utan fastighetsreglering skulle komma att sakna t ex erforderliga vägar utanför sitt område. Lantmäteriverket anför i sitt yttrande till HD bl a att det torde i praxis anses som helt klart att det är möjligt att tillägga en styckningslott ett servitut på en grannfastighet genom fastighetsreglering såväl i fall då ett sådant servitut är en nödvändig förutsättning för genomförandet av avstyckningen som i fall då servitutet inte är en absolut förutsättning för avstyckningen samt att om en restriktivare tolkningslinje skulle ha varit åsyftad, dvs att fastighetsreglering endast kan ske beträffande styckningslott som redan i befintligt skick är godtagbar, borde den ha kommit till tydligare uttryck i propositionstexten.

Enligt förarbetena är det alltså som tidigare nämnts möjligt att kombinera avstyckning med fastighetsreglering. Varken i förarbetena eller eljest finns något som tyder på att den form av fastighetsreglering varom är fråga i detta mål och som enligt förarbetena (prop s B 334) är den mest betydelsefulla, alltså marköverföring, skulle vara utesluten från denna möjlighet till kombination eller att särskilda villkor skulle gälla beträffande styckningslottens areal. Styckningslotten är alltså att anse som fastighet i den mening som avses i 5 kap 1 § och 5 kap 5 § 1 st FBL och HD finner därför i likhet med HovR:n hinder ej möta mot fastighetsregleringen i det hänseende klagandena påstått. Inte heller i övrigt föreligger hinder mot genomförande av fastighetsregleringen. Klagandenas besvärstalan skall därför lämnas utan bifall.

HD:s avgörande. HD fastställer det slut HovR:ns utslag innehåller.

HD (JustR:n Höglund, Lind och Lars Å Beckman, referent) beslöt följande utslag:

Skäl. Parterna har var på sin sida fört i huvudsak samma talan i HD som i HovR:n. I-B.A. och medparter har dock frånfallit påståendet, att fastighetsregleringen inte uppfyller båtnadsvillkoret enligt 5 kap 4 § 1 st FBL.

Frågan i målet gäller närmast huruvida fastighetsreglering sökts av någon som varit behörig därtill, så att ansökningen kunnat läggas till grund för den fastighetsreglering som genomförts i samband med avstyckningen.

Av handlingarna i målet framgår att, sedan M.S. och B.S. förvärvat ett område av den L.N. tillhöriga fastigheten Sörbyn 37:2 i Bodens kommun samt L.N. och B.S. ansökt om avstyckning av området, B.S. gjort ansökan om fastighetsreglering, bestående i att till det förvärvade området läggs ett område av den I-B.A. och med parter tillhöriga fastigheten Sörbyn 2:3 i samma kommun. I-B.A. och medparter har bestritt att fastighetsregleringen får komma till stånd, eftersom M.S. och B.S. inte är ägare till en fastighet utan endast ägare till ett område av en fastighet och därför inte behöriga att påkalla fastighetsregleringen.

För att fråga om fastighetsbildning skall få tas upp till prövning krävs enligt 2 kap 2 § 1 st FBL ansökan. Undantag från kravet på ansökan görs i vissa i lagen särskilt angivna fall då fastighetsbildningsmyndigheten äger företa fastighetsbildningsåtgärd av eget initiativ. Om sådant fall är nu inte fråga. När det gäller fastighetsreglering får fastighetsbildningsmyndigheten enligt 5 kap 6 § FBL inte gå utöver vad som kan anses omfattat av ansökningen.

Enligt 5 kap 3 § 1 st FBL tillkommer rätten att påkalla fastighetsreglering ägare av fastighet som berörs av regleringen. §:n innehåller vidare bestämmelser om rätt för förvärvare vid expropriation eller liknande tvångsförvärv att begära fastighetsreglering liksom rätt för byggnadsnämnd eller LSt att i vissa fall begära sådan reglering. Om dessa bestämmelser är emellertid ej fråga i målet.

Varken i 5 kap 3 § FBL eller i någon annan § i lagen finns angivet vad som menas med fastighet. Fastighetsbegreppet diskuterades dock under förarbetena till FBL. I det förslag som låg till grund för lagen tog 1954 års fastighetsbildningskommitté upp en bestämmelse av innehåll att med fastighet avsågs sådan enhet som var redovisad i fastighetsregister som särskild fastighet. I anledning härav anförde departementschefen (prop 1969:128 s B 79; NJA II 1970 s 158) att han var tveksam till detta förslag främst därför att man vid fastighetsbildning eller fastighetsbestämning med hänsyn till bestående förhållanden i vissa fall hade behov av att behandla egendom som fastighet fastän registrering inte skett men förhållandena var sådana att egendomen enligt registreringsbestämmelserna skulle registreras som särskild fastighet. Enligt departementschefens mening borde fastighetsbegreppet vid tillämpningen av FBL ha den vidare innebörden att det skulle innefatta, förutom vad som införts i registret, egendom som enligt registreringsbestämmelserna skulle införas i registret. Han hänvisade i sammanhanget till att då föreliggande förslag till JB byggde på denna innebörd av fastighetsbegreppet.

Det avstyckade området av fastigheten Sörbyn 37:2 utgör inte någon fastighet i den mening detta begrepp används i FBL. Enligt ordalydelsen i 5 kap 3 § 1 st FBL har således M.S. och B.S. inte varit behöriga att ansöka om fastighetsreglering.

Frågan vem som har rätt att ta initiativ till de olika typer av fastighetsbildningsåtgärder som kan förekomma enligt FBL är särskilt reglerad beträffande varje institut för sig. Av särskilt intresse i detta mål är, utom bestämmelsen i 5 kap 3 § 1 st om rätt att påkalla fastighetsreglering, stadgandena i 10 kap 6 § om att avstyckning kan ske dels på ansökan av fastighetens ägare dels - när det som skall avskiljas kommit i särskild ägares hand genom köp eller annat förvärv - på ansökan av såväl förvärvaren som fångesmannen. Denna senare föreskrift om rätt för ägare av styckningslott att söka avstyckning saknar motsvarighet när det gäller fastighetsreglering.

Nu angivna skillnad stöder den slutsats som kan dras redan av ordalydelsen av 5 kap 3 § 1 st, nämligen att M.S. och B.S. såsom ägare av styckningslotten inte varit behöriga att påkalla den fastighetsreglering som är en förutsättning för att någon fastighet skall kunna bildas.

Det i målet aktuella fastighetsbildningsbeslutet har emellertid omfattat inte endast en fastighetsreglering utan också en avstyckning. Fråga uppkommer därmed huruvida den omständigheten att en kombinerad förrättning ägt rum medför att M.S. och B.S. likväl bör anses behöriga att påkalla förrättningen, närmast då på den grunden att det område som uppkommer genom den kombinerade förrättningen kan utgöra en självständig fastighet.

Som framgår av 2 kap 2 § 2 st FBL får flera fastighetsbildningsåtgärder handläggas gemensamt vid en förrättning eller, om de börjat handläggas gemensamt, delas upp på skilda förrättningar. I anslutning till denna bestämmelse anförde departementschefen (a prop s B 85; NJA II 1970 s 166) att både gemensam handläggning av olika fastighetsbildningsåtgärder och dess motsats - uppdelning på olika förrättningar - var viktiga medel för att åstadkomma ett rationellt förrättningsförfarande. Eftersom det knappast kunde medföra några olägenheter från rättssäkerhetssynpunkt, borde det enligt departementschefens mening vara möjligt för fastighetsbildningsmyndigheten att i dessa hänseenden förfara helt efter vad myndigheten fann mest ändamålsenligt i det enskilda fallet.

Detta uttalande tar sikte på de praktiska fördelar som är förenade med en kombination av fastighetsbildningsåtgärder. Det kan däremot inte tilläggas den innebörden att frågan vem som skall ha rätt att ta initiativ till en viss fastighetsbildningsåtgärd i sådana fall skall bedömas inte med hänsyn tagen till den särskilda åtgärd det är fråga om utan med beaktande av vad som kan bli resultatet av ett kombinerat fastighetsbildningsbeslut.

I anslutning till 5 kap 1 § FBL diskuterade departementschefen kombinationen avstyckning och fastighetsreglering. Han anförde därvid först att överföring av mark, som är den mest betydelsefulla åtgärd som kan företas vid fastighetsreglering, i flertalet fall skulle komma att äga rum mellan enheter som utgjorde självständiga fastigheter. Med fastighet förstods därvid enligt departementschefen sådan enhet som i fastighetsregistret var redovisad som särskild fastighet. Vid förrättning kunde emellertid uppkomma behov av att kombinera avstyckning med fastighetsreglering. Den omständigheten att styckningslott inte formellt utgjorde självständig fastighet innan den registrerats skulle emellertid enligt departementschefen inte hindra att styckningslotten vid en kombinerad förrättning behandlades som sådan enhet som avsågs i §:n. Till styckningslotten kunde sålunda vid den kombinerade förrättningen överföras sådan andel i samfällighet som hörde till annan fastighet än stamfastigheten. Departementschefen menade att det också var möjligt att till förmån för styckningslott lägga servitut på annan fastighet än sådan som berördes av delningen (a prop s B 334-335; NJA II 1970 s 255-256).

Av departementschefens uttalande synes kunna utläsas att departementschefen även i detta sammanhang höll fast vid principen, att med fastighet i första hand förstås sådan enhet som är redovisad som särskild fastighet i fastighetsregistret. I belysning av vad som enligt det förut anförda avses med fastighet i FBL måste antas att departementschefen inte avsett att vid kombination av avstyckning och fastighetsreglering ägaren av styckningslotten skulle ha en självständig rätt att påkalla fastighetsregleringen.

Av lantmäteriverkets yttrande framgår att bestämmelsen i 5 kap 3 § 1 st FBL i praxis har kommit att ges en vidare innebörd. Lantmäteriverket har sålunda bl a uttalat att det har ansetts möjligt att tillägga en styckningslott ett servitut på en grannfastighet genom fastighetsreglering både i det fallet då ett sådant servitut är en nödvändig förutsättning för genomförandet av avstyckningen och i det fallet då servitutet inte är en absolut förutsättning för avstyckningen.

En tillämpning enligt det anförda kan i många fall framstå som praktisk och överensstämmande med att FBL utformats så att den vid tillämpningen skall ge utrymme för en avsevärd rörelsefrihet. Emellertid måste också beaktas att fastighetsreglering kan innebära att enskild markägare tvingas avstå mark till annan. En vidsträckt tillämpning av reglerna om initiativrätt medför en motsvarande utvidgning av möjligheterna till tvångsförvärv av mark enskilda emellan. Detta utvisas också med all tydlighet av situationen i det nu aktuella målet, där förvärvare av en styckningslott med den av lantmäteriverket förfäktade tolkningen av FBL skulle kunna tvångsvis erhålla en del av en angränsande bestående fastighet, trots att ägarna av denna senare fastighet enligt vad de uppgivit i målet skulle själva vilja utnyttja området för bebyggelse. I detta sammanhang kan också uppmärksammas att den initiativrätt till fastighetsreglering som enligt 5 kap 3 § 2 st FBL tillkommer förvärvare vid expropriation eller liknande tvångsförvärv är begränsad. I förarbetena har uttalats (a prop s B 346; NJA II 1970 s 259) att den rätt att påkalla fastighetsreglering som tillerkänts expropriant och liknande företagare strängt begränsas genom det syfte som regleringen måste ha, nämligen att undanröja eller minska olägenhet av expropriationen eller åtgärden. Exproprianten får enligt motiven inte befatta sig med andra fastighetsbildningsfrågor än sådana som har ett direkt samband med expropriationsföretaget.

Av det anförda framgår att övervägande skäl talar för att, i överensstämmelse med ordalagen i 5 kap 3 § FBL, rätt att påkalla fastighetsreglering i ett fall som det förevarande tillkommer endast ägare av fastighet. Till följd härav har M.S. och B.S. såsom ägare av enbart ett område inte ägt påkalla den omtvistade fastighetsregleringen. Denna skall därför undanröjas. Som följd härav skall också avstyckningen undanröjas.

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns utslag undanröjer HD fastighetsbildningsmyndighetens beslut om avstyckning av ett område från Sörbyn 37:2 i Bodens kommun och fastighetsreglering rörande styckningslotten och Sörbyn 2:3 i samma kommun.

JustR Vängby, med vilken JustR Knutsson förenade sig, var av skiljaktig mening och anförde: FBL har av lagstiftaren avsiktligen utformats så att den vid tillämpningen ger utrymme för en avsevärd rörelsefrihet, både vid förändringar i den jord- och planpolitiska målsättningen (se SOU 1963:68 s 113) och vid handläggningen av fastighetsbildningsfrågor (se SOU 1963:68 s 122 f och prop 1969:128 s B 190 samt NJA II 1970 s 204). Ett exempel på den anpassning till skilda förhållanden som lagen medger är möjligheten att vid en fastighetsbildningsförrättning handlägga flera fastighetsbildningsåtgärder gemensamt (se 2 kap 2 § 2 st och a prop s B 85 f samt NJA II 1970 s 166). En sådan kumulation av åtgärder kan avse även olika fastighetsbildningsinstitut. Beträffande sammanläggning och klyvning eller avstyckning framgår detta uttryckligen av lagtexten. Av FBL:s nyss antydda grunder följer emellertid att även andra institut kan förenas vid en och samma förrättning.

Vad särskilt angår samtidig tillämpning av fastighetsreglering och avstyckning har sådan uttryckligen förutsatts i förarbetena till FBL. Departementschefen anförde att vid förrättning kunde uppkomma behov av att kombinera avstyckning med fastighetsreglering och att den omständigheten att styckningslott inte formellt utgjorde självständig fastighet innan den registrerats inte hindrade att styckningslotten vid den kombinerade förrättningen behandlades som sådan enhet som avsågs i bestämmelsen i 5 kap 1 § om de olika åtgärder som kan företas vid fastighetsreglering (a prop s 334 f samt NJA II 1970 s 256). Som exempel på åtgärder till förmån för styckningslotten nämndes därvid överförande av sådan andel i samfällighet som hör till annan fastighet än stamfastigheten samt bildande av servitut som belastar annan fastighet än sådan som berörs av delningen.

För att servitut skall få bildas genom fastighetsreglering krävs att det är av väsentlig betydelse för fastighets ändamålsenliga användning (7 kap 1 §). Tanken kan därför uppenbarligen inte ha varit att fastighetsreglering för bildande av servitut skulle få kombineras med avstyckning endast för det fall att styckningslotten även utan servitutet skulle kunna bilda en fastighet. Enligt vad lantmäteriverket upplyst i sitt yttrande torde det i praxis anses som helt klart att det är möjligt att tillägga en styckningslott ett servitut på en grannfastighet såväl i fall då ett sådant servitut är en nödvändig förutsättning för genomförandet av avstyckningen som i fall då servitutet inte är en absolut förutsättning för avstyckningen. Det kan inte komma i fråga att på denna punkt nu underkänna förarbetsuttalandena och den praxis som sålunda utbildat sig.

När det gäller förening vid samma förrättning av sammanläggning med avstyckning eller klyvning är i lagen direkt angivet att vad som sägs om fastighet som sammanläggs med annan även gäller del av fastighet som genom avstyckning eller klyvning utbryts för sammanläggning (12 kap 1 § 2 st). Motsvarande bestämmelse saknas när det gäller förening av avstyckning och fastighetsreglering i samma förrättning. För att en sådan kombinerad förrättning skall vara möjlig är emellertid en motsvarande tillämpning av begreppet fastighet i bestämmelserna om fastighetsreglering nödvändig, något som även är förutsatt i förarbetena. En sådan analogi framstår som inte bara tillåten utan också tämligen självklar.

I det förut åberopade uttalandet i förarbetena nämns inte kombinationen avstyckning och fastighetsreglering i form av marköverföring. Tyngdpunkten i uttalandet får emellertid anses ligga på vad som sägs om behovet av att kunna förena avstyckning med fastighetsreglering och om att styckningslotten i så fall får behandlas som sådan enhet som avses i 5 kap 1 §. Vad därutöver sägs får fattas som exempel som inte kan hindra att lagtexten ges en enhetlig tillämpning. Enligt lantmäteriverkets yttrande torde det vara fast praxis att en styckningslott kan behandlas som fastighet vid en fastighetsreglering även om denna avser marköverföring. Det finns inte heller saklig grund för att tillämpa bestämmelserna olika, beroende på om fastighetsregleringen avser bildande av servitut eller marköverföring. Ett vid fastighetsreglering bildat servitut som avser exempelvis rätt till väg över en grannfastighet kan vara väl så betungande för denna som en mindre marköverföring.

Vad som i förevarande fall främst synes väcka betänkligheter är att den åsyftade fastighetsregleringen ter sig som enbart en tvångsvis genomförd storleksförbättring av styckningslotten. Fastighetsbildningskommittén ville med vissa förbehåll förbjuda en fastighetsreglering som företogs enbart i syfte att åstadkomma förändring av fastighets storlek (SOU 1963:68 s 309). Kommitténs förslag på denna punkt godtogs emellertid inte av departementschefen, som framhöll att det endast sällan torde förhålla sig så att regleringens syfte uteslutande är att vinna en storleksförbättring utan att i allmänhet andra faktorer kommer med i bilden (a prop s B 357, NJA II 1970 s 262). I förevarande fall torde det stå klart att den tilltänkta fastighetsregleringen skulle medföra en avsevärd förbättring av fastighetsförhållandena på platsen, sedda i stort. Det får därför antagas att, om ägaren till stamfastigheten begärt den tilltänkta fastighetsregleringen, denna skulle ha kunnat genomföras i förening med avstyckning av den bostadstomt som avsetts skola bildas genom den överklagade förrättningen. Någon skillnad i sak skulle detta inte innebära.

Det finns inte heller skäl att till skydd för andra sakägare hålla fast vid en formell tillämpning av begreppet fastighet när det gäller rätten att söka fastighetsreglering, en tillämpning som dessutom enligt vad förut påvisats strider mot vad som i förarbetena förutsatts kunna ske i likartade fall. Det sagda gäller även en begränsning av rätten för ägaren av en styckningslott att göra sådan ansökan till fall då styckningslotten i och för sig kan bilda en egen fastighet. Skyddet för sakägarna står i stället att finna i de materiellrättsliga bestämmelserna om förutsättningar för fastighetsreglering, något som också påpekats av departementschefen när han avstyrkte den av kommittén föreslagna spärren mot storleksförändringar. Detta innebär bl a att enligt 5 kap 8 § fastighets graderingsvärde inte får minskas väsentligt. Härtill kommer att fastighetsägare alltid skall erhålla ersättning för förlust som han lider genom att fastighetens värde minskas.

På grund av det anförda har M.S. och B.S. varit behöriga att ansöka om den fastighetsreglering som målet rör.

Såsom HovR:n funnit kan ej heller i övrigt hinder anses föreligga för den begärda fastighetsbildningen.

Jag fastställer det slut vartill HovR:n kommit.

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1987-11-04
Målnummer
Ö1599-85
Lagrum
5 kap. 3 § fastighetsbildningslagen (1970:988)
Litteratur
Sökord
Avstyckning
Fastighetsreglering
Talerätt
Ägare
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (1)

RH 2008:83: När olika förrättningsåtgärder stått till buds vid lantmäterimyndighetens prövning av en ansökan har 5 kap. 3 § fastighetsbildningslagen inte ansetts utgöra hinder mot användningen av viss...
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation