lagen.nu

NJA 1987 s. 58

Fråga vid bestämmande av ersättning till biträde enligt rättshjälpslagen om de krav som bör ställas på biträdets kostnadsräkning. 22 § rättshjälpslagen och 20 § rättshjälpsförordningen.

Genom beslut d 30 juli 1981 förordnade Västerviks TR advokaten K.H. till biträde enligt rättshjälpslagen åt J.F. i mål rörande äktenskapsskillnad m m mellan honom och C.F..

I skrift som inkom till TR:n d 7 dec 1982 begärde J.F. att få byta rättshjälpsbiträde. I beslut d 17 dec 1982 lämnade TR:n J.F:s begäran om byte av biträde utan bifall.

J.F. anförde besvär i Göta HovR och yrkade bifall till sin begäran om byte av rättshjälpsbiträde.

K.H. biträdde J.F:s begäran. Hon yrkade ersättning för arbete och kostnader å målet.

HovR:n (hovrättslagmannen Åhlén, f d lagmannen Lilja samt adj led Forsblad och Strandberg, referent) biföll i beslut d 7 juli 1983 J.F:s begäran och entledigade K.H. som biträde enligt rättshjälpslagen. I fråga om K.H:s ersättningsyrkande anförde HovR:n:

Skäl. K.H. har begärt ersättning enligt rättshjälpslagen med 7 293 kr varav 7 200 kr avser arbete i 24 timmar. Även om målet på grund av sin karaktär varit tidskrävande, finner HovR:n att den angivna tidsåtgången är för högt beräknad. K.H. får därför anses skäligen tillgodosedd med ersättning för arbete i tio timmar.

HovR:ns beslut. HovR:n fastställer ersättning enligt rättshjälpslagen åt K.H. till 3 093 kr, varav 3 000 kr avser arbete.

K.H. anförde besvär och yrkade att HD måtte fastställa ersättningen enligt rättshjälpslagen till det av henne i HovR:n yrkade beloppet, 7 293 kr.

Domstolsverket yrkade i förklaring d 22 mars 1984 att målet skulle återförvisas till HovR:n. Domstolsverket anförde bl a: Ett biträde vid viss domstol kan inte tillerkännas ersättning för mer än det arbete som hänför sig till just den fråga som varit föremål för bedömning vid domstolen. Ett annat betraktelsesätt skulle leda till att instansordningen åsidosattes och till att den skälighetsprövning varom i 22 § rättshjälpslagen stadgas skulle bli av ringa värde. Denna prövning måste för att bli meningsfull göras av den domstol som handlagt målet. Det är därför TR:n i detta fall som ansvarar för bedömningen av processkostnaderna i äktenskapsskillnadsmålet. Genom att ingå i vidare prövning än vad som avsåg HovR:ns mål har HovR:n förfarit felaktigt. Eftersom felet rör instansordningen bör beslutet undanröjas.

K.H. framställde härefter yrkande även vid TR:n om ersättning enligt rättshjälpslagen för arbetet och kostnaderna å målet.

TR:n meddelade d 26 nov 1984 i målet mellan J.F. och C.F. dom angående vårdnad m m i enlighet med mellan parterna träffad förlikning. I beslut samma dag i fråga om ersättning åt K.H. uttalade TR:n att den, i anledning av att ersättningsfrågan redan var föremål för prövning i HD, fann hinder föreligga mot att TR:n då prövade frågan och att ersättningsfrågan skulle företas till avgörande så snart den i HD anhängiggjorda talan avgjorts.

Efter föredragning d 4 febr 1986 fattade HD (JustR:n Stark, Persson, Palm, Bengtsson, referent, och Solerud) följande beslut: "I det läge som har uppkommit sedan HovR:n prövat ersättningsfrågan och TR:n skilt tvistemålet ifrån sig finner sig HD böra ta upp K.H:s besvärstalan till prövning i sak."

HD förordnade att TR:n skulle avge yttrande i frågan om skäligheten av det belopp som yrkats för arbete i TR:n.

I yttrande d 9 april 1986 uttalade TR:n att det av K.H. nedlagda arbetet syntes väl omfattande. Hon borde inte tillerkännas hela det begärda arvodet. Målet hade emellertid varit mer betungande än vad som var känt vid tiden för HovR:ns beslut. Förslagsvis borde K.H. tillerkännas arvode motsvarande 15 timmars arbete.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Molin, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut:

Skäl. Under den tid av närmare ett och ett halvt år som K.H. verkat som biträde enligt rättshjälpslagen åt J.F. har TR:n i enlighet med båda parternas yrkanden dömt till äktenskapsskillnad genom deldom, beslutat interimistiskt angående vårdnad samt förordnat om vårdnadsutredning. Någon förhandling vid TR:n har inte förekommit. Endast några helt kortfattade skrifter har ingetts av K.H. till TR:n. Det kan i ett sådant fall vara svårt för en domstol att göra en korrekt bedömning av ett mera omfattande arvodesanspråk, om inte biträdet ger en någorlunda fyllig arbetsredogörelse i sin kostnadsräkning (jfr prop 1981/82:28 s 18).

K.H. har uppgett att hon lagt ned ca 24 timmars arbete på målet. Det saknas anledning att ifrågasätta denna uppgift. Hennes kostnadsräkning är emellertid kortfattad och innehåller inte mycket mera än att hon upprättat inlagor till TR:n och haft olika kontakter med sin huvudman och med motparten och dennes ombud. Till kostnadsräkningen har K.H. fogat en kopia av sitt uppdragskort. Av detta framgår varje åtgärd som hon vidtagit i ärendet med angivande av datum och tidsåtgång. Åtgärderna beskrivs dock i allmänhet enbart som "tel J.F.", sammanträffande med J.F." eller liknande utan upplysning om vad som avhandlats.

K.H. har anfört bl a följande. Hon har haft många och långa telefonsamtal från J.F.. I ett ärende som det förevarande kan man inte lämna sin huvudman utan det stöd han behöver från sin advokat, även om varje telefonsamtal eller sammanträffande inte direkt för saken framåt. Parterna har inte alltid kunnat ta direkt kontakt med varandra beträffande t ex J.F:s umgänge med dottern, varför även sådana kontakter skötts genom ombuden. Enligt lag och god advokatsed får ett ombud ej yppa vad ombudet i förtroende erfarit från sin klient. Detta lägger hinder i vägen för en detaljerad och öppen redovisning av allt arbete som nedlagts i ärendet. En meningsfull redogörelse som syftar till att en utomstående person skall fullt förstå innebörden och omfattningen av nedlagt arbete skulle kräva att upplysningar lämnades vilka i klientens intresse bör innehållas.

Domstolsverket har anfört att den begärda ersättningen förefaller hög och att K.H. inte närmare preciserat vari svårigheterna bestått. Även med en insats av kurativt slag borde tidsåtgången enligt verket ha kunnat hållas på en mer rimlig nivå.

Av den vårdnadsutredning som ingavs till TR:n efter det att K.H. begärt entledigande och framställt ersättningsanspråk framgår att det rått mycket hårda motsättningar mellan parterna. Detta är ett förhållande som inte är ovanligt i mål angående vårdnad om barn och som ofta medför att ett biträde får lägga ned betydande arbete för att åstadkomma samförståndslösningar i klientens och barnets intresse. Sådant arbete får i betydande utsträckning godtas som arvodesgrundande även om det inte har omedelbart samband med rättegången (se NJA 1985 s 741). Det står också klart att en part i ett sådant mål kan vilja ta i anspråk sitt biträdes tid för samtal och rådfrågning i betydligt större utsträckning än som är nödvändigt för att biträdet skall kunna fullgöra sitt uppdrag. Det får anses åligga biträdet att söka begränsa sådan tidsåtgång, men detta bör om möjligt ske så att klientens förtroende för biträdet inte rubbas. Den svåra avvägning detta innebär måste beaktas vid bedömningen om biträdets arbetsinsats varit av rimlig omfattning. En förutsättning för att ett biträde skall få ersättning för det merarbete som nu berörda förhållanden kan medföra är emellertid att biträdet presenterar en arbetsredogörelse, som är så utförlig att den i förening med vad som i övrigt är känt för rätten ger ett tillräckligt underlag för bedömning av anspråkets skälighet (jfr 20 § rättshjälpsförordningen). Såsom anförts i förarbetena till nuvarande lydelse av 22 § rättshjälpslagen kan exempelvis utvecklas - utan åsidosättande av eventuell tystnadsplikt - vad som förekommit vid överläggningar och telefonsamtal (prop 1981/82:28 s 18).

Otvivelaktigt hade K.H. kunnat lämna en mera upplysande arbetsredogörelse än hon gjort utan att bryta mot sin tystnadsplikt. HD anser därför att erforderligt underlag saknas för att bedöma om hela den yrkade ersättningen är skälig. Handlingarna i målet får dock anses ge vid handen att hennes uppdrag har fordrat en större arbetsinsats än HovR:n antagit. Ersättning för arbetet i TR:n bör skäligen bestämmas till - såsom TR:n föreslagit i sitt yttrande - ett belopp motsvarande 15 timmars arbete. Härtill kommer ersättning för arbetet i HovR:n, vilket med ledning av uppdragskortet kan uppskattas till en halv timme.

På grund av det anförda bör K.H:s ersättning för arbete bestämmas till 4 650 kr, varav 4 500 kr avser arbete i TR:n och 150 kr arbete i HovR:n.

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut fastställer HD K.H:s ersättning enligt rättshjälpslagen till 4 743 kr, varav 4 500 kr för arbete i TR:n, 150 kr för arbete i HovR:n och 93 kr för kostnader i TR:n.

HD (JustR:n Persson, Palm, Bengtsson, referent, Freyschuss och Lars Å Beckman) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1987-02-13
Målnummer
Ö1183-83
Lagrum
22 § rättshjälpslagen (1972:429)
20 § rättshjälpsförordningen (1979:938)
Litteratur
Sökord
Rättshjälpsbiträde
Rättshjälp
Kostnadsräkning
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (2)

NJA 2008 s. 223: Kraven på offentlig försvarares kostnadsräkning i mål där brottmålstaxan inte är tillämplig.
RH 2013:24: Ska ett rättshjälpsbiträde i ett vårdnadsmål begränsa sin arbetsinsats när socialnämnden i flera vårdnadsutredningar gjort bedömningar som inte var till hennes huvudmans fördel? Kostnadsräkningen...
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation