lagen.nu

NJA 1984 s. 263

Vid bouppteckning efter fader till barn utom äktenskap - fött före 1969 - har endast efterarvinge känt till barnets existens. Fråga vid tillämpning av punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1969:621) om ändring i ärvdabalken, om detta förhållande kunde likställas med vetskap hos dödsbodelägare och däri genom medföra att barnet hade arvsrätt efter fadern.

I-L.L. anförde efter stämning å S.P. vid Örebro TR: Köpmannen H.P. avled d 11 jan 1974. Bouppteckning efter honom påbörjades d 4 april 1974 och avslutades d 27 jan 1975. I bouppteckningen, som utvisade en behållning av 1 211 591 kr, upptogs som dödsbodelägare efterlevande makan S.P. samt efterarvingarna systern I.S. och avlidna systern T.P:s dotter H.B.. Efterarvingarna kallades till bouppteckningen men inställde sig inte. Bouppteckningen registrerades vid Örebro TR d 13 febr 1975. I bouppteckningen antecknades ett mellan makarna P upprättat testamente från 1973, som bevakats d 26 mars 1974. Testamentet stadgade att den av makarna som överlevde den andre skulle med full äganderätt erhålla kvarlåtenskapen. Efter bådas död skulle, med undantag för ett legat, kvarlåtenskapen delas mellan nio universalarvingar. S.P. har på grund av testamentet tillträtt kvarlåtenskapen. I-L.L. är barn utom äktenskap till H.P.. Faderskapet har fastställts genom dom 1927 och antecknats i hennes men inte i faderns personakt. I-L.L. fick vetskap om att H.P. var hennes far och om dennes död 1978. Efterarvingen H.B. har uppgivit, att hon sedan lång tid före bouppteckningstillfället haft kännedom om att H.P. hade ett utomäktenskapligt barn. I samband med att hon blev kallad till bouppteckningen diskuterade hon med sin make om hon borde anmäla sin vetskap om H.P:s utomäktenskapliga barn till dödsboförvaltningen - detta eftersom hon förstod att barnet var den egentlige arvtagaren efter den avlidne. Så skedde emellertid ej, och hon inställde sig ej vid bouppteckningsförrättningen. H.B. har vidare uppgivit att hon är övertygad om att även efterarvingen I.S., som avled under år 1977, kände till förhållandet långt före bouppteckningstillfället. - I-L.L. gör gällande, att dödsbodelägarna - i vart fall I.S. och H.B. - före bouppteckningens avslutande hade kännedom om att H.P. hade ett barn utom äktenskap. I-L.L. har, enligt punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i AB, arvsrätt efter H.P.. Hon yrkar därför att TR:n måtte förklara henne vara före S.P. berättigad till hälften av H.P:s kvarlåtenskap motsvarande hennes laglott.

S.P. bestred käromålet på den grunden att hon först efter det att bouppteckningen förrättats fått kännedom om att H.P. hade ett barn utom äktenskap samt anförde: Hon kunde varken vitsorda eller bestrida, att efterarvingarna haft kännedom om barnet. Det saknar dock betydelse om efterarvingarna haft kännedom om barnet, eftersom efterarvingarna ej var delägare i H.P:s dödsbo. S.P. var ensam dödsbodelägare. Eftersom hon saknat kännedom om I-L.L:s existens ända till 1978, har I-L.L. inte arvsrätt efter H.P..

I-L.L. anförde till utveckling av sin talan bl a: Begreppet dödsbodelägare är utformat enbart med tanke på förvaltningsrätten och förutsätter inte att vederbörande i verkligheten skall få del av boet. T ex anses arvinge, som uteslutits från arv, som delägare till dess testamente blivit ståndande. Även om boutredningsman finns och dödsbodelägare är uteslutna från förvaltningen, torde kännedom om arvingen hos någon av dödsbodelägarna rädda dennes rätt. Punkten 3 i övergångsbestämmelserna hänger inte upp rättsverkningarna på förvaltningsrätten. Vid sekundosuccession bör man hålla samman boutredningen efter den sist avlidne med boutredningen efter den först avlidne. I detta fall har någon, som formellt inte är dödsbodelägare efter den först avlidne men som kan väntas bli efter den sist avlidne, vetskap om arvingen vid boutredningen efter den först avlidne. Boutredningen efter den sist avlidne utgör en fortsättning av boutredningen efter den först avlidne vad gäller den egendom som härrör från denne. Efterarvingar skall kallas till bouppteckningen efter den först avlidne för att de skall kunna tillvarata sina intressen med tanke på den fortsatta boutredningen. Även dödsbodelägare som inte har del i förvaltningen räknas till dem som avses i punkt 3 i övergångsbestämmelserna. Det är därför naturligt att efterarvingarna räknas dit, även om de är uteslutna från förvaltningen i första omgången. De är att betrakta som dödsbodelägare i den successiva boutredningen, sedd som en helhet, oavsett att de inte får förvaltningsrätt förrän på ett senare stadium. Efterarvingar måste därför räknas som dödsbodelägare enligt punkt 3 i övergångsbestämmelserna.

S.P. genmälde: Det finns inget i övergångsbestämmelserna som tyder på att lagstiftaren med begreppet dödsbodelägare avsett något annat än vad som sägs i 18 kap 1 § ÄB. Lagstiftaren torde ha avsett att kännedom om arvingen skall finnas hos någon av dem som är närmast att hålla i förvaltningen av boet efter den avlidne. Efterarvingarna har rätt att delta vid bouppteckningen efter den först avlidne för att kunna bilda sig en uppfattning om den avlidnes kvarlåtenskap. Därutöver har efterarvingen ingen rätt till den avlidnes bo. Sekundo-successorer har rätt att ta del i förvaltningen först i den efterlevande makens bo. Dödsboförvaltningen är en mer eller mindre tillfällig verksamhet som upphör av sig själv när kvarlåtenskapen övergår till successorerna. Det är därför felaktigt att anse, att boutredningen efter den sist avlidne utgör en fortsättning av boutredningen efter den först avlidne. Uttrycket successiv boutredning har inte någon motsvarighet i vare sig lag eller rättstillämpning.

TR:n (lagmannen Tranell samt rådmännen Ahlbeck och Lien) anförde i dom d 15 okt 1980:

Domskäl. På båda parternas begäran har S.P. hörts under sanningsförsäkran. Vidare har på I-L.L:s begäran H.B. hörts som vittne. Av deras berättelser framgår, att S.P. vid bouppteckningen efter H.P. ej haft kännedom om I-L.L., medan H.B. vid nämnda tid vetat om att H.P. hade ett barn utom äktenskap.

Enligt 18 kap 1 § ÄB är efterlevande make dödsbodelägare om inte bodelning skett eller giftorätt är utesluten. I målet är upplyst, att ingen av makarna P ägde enskild egendom. S.P. är därför dödsbodelägare efter H.P.. Efter ordalydelsen i nämnda lagrum är däremot H.B. icke delägare i H.P:s bo.

Inom den juridiska litteraturen synes enighet råda om att efterarvingar inte är delägare i den först avlidne makens dödsbo utan endast i den sist avlidnes. Det är också mest ändamålsenligt att betrakta efterarvingarna som dödsbodelägare i den sist avlidnes bo, även om de härleder sin rätt från den först avlidne.

Karakteristiskt för den vanliga dödsboförvaltningen är dess avvecklingssyfte. Verksamheten går ut på att betala den dödes gäld och i övrigt vidtaga de åtgärder som erfordras för att ett arvsskifte skall kunna äga rum. Detta talar mot I-L.L:s sätt att se boutredningarna efter båda makarna som en helhet, där boutredningen efter den sist avlidne utgör en fortsättning av boutredningen efter den först avlidne. Något stöd för uttrycket successiv boutredning torde inte finnas i vare sig lag eller praxis.

På grund av det anförda finner TR:n att den omständigheten att efterarvingen H.B. vid tiden för bouppteckningen efter H.P. haft kännedom om att H.P. hade ett barn utom äktenskap inte kan medföra att I-L.L. erhåller arvsrätt efter H.P.. Då vidare är ostridigt, att någon anteckning om I-L.L. ej gjorts i H.P:s personakt, kan käromålet ej vinna bifall.

Domslut. Käromålet ogillas.

I-L.L. fullföljde talan i Svea HovR och yrkade bifall till käromålet.

S.P. bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Wilhelmson, hovrättsråden Gehlin och Westin, referent, samt hovrättsassessorn Sandesjö) fastställde i dom d 22 maj 1981 TR:ns dom.

I-L.L. sökte revision och yrkade bifall till sin vid TR:n förda talan.

S.P. bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Matz, hemställde i betänkande, att HD måtte fastställa HovR:ns dom.

HD (JustR:n Hult, Persson, Bengtsson, referent, Broomé och Magnusson) beslöt följande dom:

Domskäl. Av handlingarna framgår att H.B., men inte S.P., vid tiden för bouppteckningen efter H.P. kände till att han hade ett barn utom äktenskapet.

H.B. har såsom systerdotter till H.P. inte ägt att ta arv efter honom innan S.P. avlidit. Enligt 18 kap 1 § ÄB är efterlevande make, arvingar och universella testamentstagare delägare i den avlidnes bo, däremot inte efterarvinge. Mot att man vid tillämpning av 1969 års övergångsbestämmelse skulle - i strid mot vad som annars gäller - anse också efterarvinge höra till den avlidnes dödsbodelägare kan åberopas framför allt vikten av klarhet och reda i arvsreglerna men även hänsyn till rättssäkerheten, särskilt för efterlevande make. Tillräcklig anledning saknas att avvika från den tolkning lagens ordalag ger vid handen.

H.B:s vetskap om H.P:s barn medför följaktligen inte att I-L.L. har arvsrätt efter honom. På grund härav och då någon anteckning om I-L.L. inte finns i H.P:s personakt kan, såsom TR:n och HovR:n funnit, hennes talan inte bifallas.

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1984-04-11
Målnummer
T250-81
Lagrum
18 kap. 1 § ärvdabalken (1958:637)
Litteratur
Sökord
Bouppteckning
Dödsbodelägare
Barn utom äktenskap
Arvsrätt
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation