lagen.nu

NJA 1984 s. 236

I mål om ansvar för överträdelse av vissa bestämmelser i förordningen (1976:935) om skyddsområden och kontrollområden, såvitt de avser Blekinge kontrollområde, har villfarelse rörande bestämmelsernas innebörd funnits ej vara i straffrättslig mening ursäktlig.

Allmän åklagare yrkade vid Karlshamns TR ansvar å medborgaren i Förbundsrepubliken Tyskland K.L. för brott mot utlänningslagen enligt följande: K.L., som är utlänning, var befälhavare ombord på och ägare till västtyska fartyget Calypso. Den 4 juli 1982 vid färd med fartyget inom Blekinge kontrollområde till skydd för anläggningar av betydelse för totalförsvaret begagnade K.L. icke tillåten vattenfarled inom Karlshamns kommun, och han ankrade på otillåten plats vid Tjärö, likaledes inom Karlshamns kommun.

TR:n (ordf lagmannen Klementsson) anförde i dom d 21 sept 1982:

Domskäl. TR:n har avgjort målet med stöd av 46 kap 15 § 2 st RB.

Enligt 96 § 1 st 4 utlänningslagen (1980:376) döms en utlänning som överträder bestämmelser som föreskrivits med stöd av lagen till ansvar. Dylika bestämmelser finns intagna i förordningen (1976:935) om skyddsområden och kontrollområden. Enligt 25 § nämnda förordning skall överbefälhavaren låta utarbeta en sammanfattning av bestämmelserna för skyddsområden och kontrollområden, avsedd att hållas tillgänglig för resande.

K.L. har vid förundersökningen förnekat, att han gjort sig skyldig till något brott, samt vidare uppgivit: Han hade erhållit den folder, som skall klargöra för utländska medborgare med båt, hur de får färdas inom Blekinge skyddsområde och kontrollområde. Av texten i denna folder framgår det inte någonstans, att det är förbjudet för utländska medborgare med båt att färdas i kontrollområdets "vita del". Han hade bibragts uppfattningen, att han utan tillstånd fick uppehålla sig inom det aktuella området högst tre månader under ett kalenderår.

Overbefälhavarens sammanfattning av gällande bestämmelser och i anslutning därtill upprättad kartskiss bifogas domen som Bilaga 2. TR:n finner väl, att bestämmelserna bör så tolkas, att utlänning med utländskt fartyg inte utan tillstånd får uppehålla sig inom vit del av kontrollområdet, men med hänsyn till bestämmelsernas i denna del svårtolkade avfattning och då vad i målet förekommit inte ger anledning till annat antagande än att K.L. varken insett eller bort inse, att han överträdde bestämmelserna, bör åtalet ogillas.

Domslut. Åtalet ogillas.

Bilaga 2 till TR:ns dom var förutom kartskissen, som här uteslutits, av följande lydelse:

AUSLÄNDER

(röd) Grenze des Sperrgebietes.

Innerhalb des Sperrgebietes dürfen sich Ausländer und ausländische Fahrzeuge ohne Genehmigung nicht aufhalten (siehe jedoch unten).

(blå) Grenze des Kontrollbereiches.

Innerhalb des ganzen Kontrollbereiches dürfen sich Ausländer ohne Genehmigung höchstens drei Monate unter einem Kalenderjahr aufhalten (dänische, finnische, isländische oder norwegische Staatsbürger dürfen sich jedoch innerhalb des Kontrollbereiches ohne Zeitbegrenzung aufhalten). Innerhalb des Teiles des Kontrollbereiches, der blau schattiert ist (blå färg), dürfen sich auch ausländische Fahrzeuge, deren Rumpf entweder eine Länge von höchstens zwölf Metern oder eine Breite von höchstens vier Metern hat, ohne Genehmigung höchstens drei Monate in einem Kalenderjahr aufhalten. Für grössere Fahrzeuge gelten andere Bestimmungen (siehe unten).

(grön) Wasserstrasse, die Ausländer und ausländische Fahrzeuge ohne Genehmigung zu direkter Fahrt ohne unnötigen Aufenthalt anwenden dürfen. Ausländer dürfen ausserdem zu direkter Fahrt ohne unnötigen Aufenthalt die Wasserstrasse zum Drottningskärs Kastell bei Teilnahme an Schärenrundfahrten, die von einer Touristenorganisation veranstaltet sind, benutzen.

(grön) Aufenthaltsplatz, auf dem sich Ausländer, und (grön) Anker- und Vertäuungsplatz (keine Vertäuung ans Land mit Ausnahme der Grenzen der Ankerplätze bei Torhamn und Kuggeboda zum Festland), wo sich Ausländer und ausländische Fahrzeuge ohne Genehmigung höchstens 72 aufeinanderfolgende Stunden aufhalten dürfen, wobei die Zeit für die Fahrt durch das Sperrgebiet und/oder den Kontrollbereich zum und vom Platze eingerechnet wird.

Das Aufenthaltsrecht gemäss dem oben Gesagten gilt nicht, wenn es sich um Schutzobjekte handelt, die gemäss §§ 1-3 des Gesetzes vom 17. Maj 1940 geschützt sind.

Innerhalb des Sperrgebietes und des Kontrollbereiches gelten Begrenzungen des Rechtes, Messungen vorzunehmen, zu photographieren usw. Sprengstoff darf nicht mitgeführt werden.

Nähere Auskünfte werden von den Polizeibehörden oder vom Befehlshaber des Verteidigungsgebietes erteilt.

Åklagaren fullföljde talan i HovR:n över Skåne och Blekinge med yrkande att åtalet måtte bifallas.

K.L. yttrade sig inte över ändringsyrkandet.

HovR:n (hovrättslagmannen Elliot samt hovrättsråden Göransson, referent, Schlyter och Berg) anförde i dom d 30 aug 1983:

Domskäl. K.L. har genom att föra fartyget till och ankra vid Tjärö inom Karlshamns kommun brutit mot bestämmelserna i förordningen (1976:935) om skyddsområden och kontrollområden.

Såvitt visats har K.L. ej insett att han brutit mot bestämmelserna. Vad gäller frågan om K.L:s villfarelse kan anses ursäktlig gör HovR:n följande bedömning.

Överbefälhavarens sammanfattning av bestämmelserna för skyddsområden och kontrollområden, som enligt förordningens 25 § skall vara översatt till engelska, finska, franska, polska, ryska och tyska, bör innehålla den information angående innehållet i förordningen som i normala fall kan anses behövlig för utländska besökare. K.L. får således genom att ha tagit del av sammanfattningen anses ha gjort vad på honom ankommer för att göra sig underrättad om vilka begränsningar som gäller för vistelse inom det aktuella kontrollområdet.

Sammanfattningen återger på ett korrekt sätt förordningens bestämmelser, såvitt avser utländskt fartygs rätt att utan tillstånd uppehålla sig i kontrollområde. Bestämmelserna är emellertid såsom TR:n framhållit svårtolkade. Detta beror enligt HovR:ns uppfattning främst på att förordningen inte innehåller något klart uttalande om att förbud råder för utlänningar och utländska fartyg att vistas i skydds- och kontrollområden med de i förordningen särskilt angivna undantagen och att detta förbud kan utläsas endast genom ett motsatsslut av förordningens regler om undantag från det outtalade generella förbudet. Sammanfattningen är i detta avseende, såvitt avser kontrollområde, inte mera klargörande. Det är vidare ägnat att förvilla läsaren att på kartskissen i överbefälhavarens sammanfattning den del av kontrollområdet, där utländska fartyg överhuvudtaget ej får vistas utan tillstånd, är vit liksom den del av havet på skissen där inga restriktioner gäller, medan den del av kontrollområdet, där mindre utländska fartyg får uppehålla sig och där alltså mindre omfattande restriktioner gäller, är markerad med blå färg.

Med hänsyn till sammanfattningens svårtolkade avfattning såvitt avser förbud för utländskt fartyg att uppehålla sig i den aktuella delen av kontrollområdet får K.L:s villfarelse angående gällande bestämmelser anses ursäktlig. Åtalet bör därför, såsom TR:n funnit, ogillas.

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.

Riksåklagaren sökte revision och yrkade att HD måtte med ändring av HovR:ns dom fälla K.L. till ansvar för brott mot utlänningslagen och bestämma påföljden till böter.

K.L. bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Heino, hemställde i betänkande att HD måtte meddela dom enligt följande: Domskäl. Som grund för sitt ändringsyrkande i HD har riksåklagaren anfört bl a följande.

Förordningen om skyddsområden och kontrollområden innehåller, som HovR:n påpekat, inte något uttryckligt förbud för utlänning att vistas inom de angivna områdena. I stället har uppställts regler om på vilka villkor och i vilken utsträckning utlänning får vistas eller färdas i områdena. Förordningen kan härigenom framstå som i viss mån svårläst. Till skillnad från författningstexten anger överbefälhavarens broschyrer som huvudregel beträffande skyddsområde att utlänning och utländskt fartyg inte utan tillstånd får uppehålla sig där. Därefter följer två regler beträffande kontrollområde, en för utlännings vistelse i området och en för utländskt fartygs uppehållande där. Texten lämnar enligt min mening vid en noggrann läsning inte utrymme för tveksamhet om innehållet i dessa regler. Valet av färg som på kartan utmärker olika delar av kontrollområdet med olika hög grad av restriktioner kan inte tillmätas betydelse. Slutligen anges i broschyrerna de speciella villkoren för färd i de särskilt utmärkta lederna. Om ändock efter läsning samt studium av kartan någon tveksamhet kvarstår hos en utlänning som har att tillämpa bestämmelserna om skydds- och kontrollområden har han såsom uppges i omedelbart anslutande text möjlighet att vända sig till polis- eller militärmyndighet. - K.L. har med sitt fartyg uppsåtligen begivit sig in i och vistats i det aktuella kontrollområdet men påstått att han av broschyren bibringats den uppfattningen att utländskt fartyg under tre månader utan tillstånd kunde uppehålla sig i med vitt markerat område. Som ovan anförts lämnar en läsning av texten jämte studium av kartan knappast utrymme för en sådan missuppfattning.

Som grund för sitt bestridande av riksåklagarens ändringsyrkande har K.L. åberopat i första hand att han inte brutit mot något giltigt förbud och i andra hand att, om han brutit mot ett sådant förbud, detta skett på grund av ursäktlig rättsvillfarelse.

Vad gäller invändningen att K.L. inte brutit mot något giltigt förbud har han bl a uttalat följande. Han har inför polisen hävdat att han inte brutit mot någon bestämmelse i gällande lag. Det påstås i första hand att K.L:s ståndpunkt inför polisen kan stödjas med att straff för den gärning han är åtalad för skulle strida mot den straffrättsliga legalitetsprincipen sådan denna bör förstås i regeringsformen 2 kap 10 § samt i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande mänskliga friheterna art 7. - Nu gör riksåklagaren gällande, att avsaknaden av uttryckligt förbud visserligen gör bestämmelserna svårlästa, men att den ifrågavarande regeln om kon trollområde dock läst i sin helhet skulle innebära ett otvetydigt tillträdesförbud. Det bestrids inte att lagstiftaren kan ha avsett att uppställa ett sådant men det hävdas att förordningen på den punkten inte bara är oklar utan efter sin ordalydelse motsäger ett sådant förbud som riksåklagaren påstått. - De inledande bestämmelserna i förordningens 1-3 §§ innehåller inget allmänt uppehållsförbud. Efter dessa bestämmelser följer ett avsnitt rubricerat Skyddsområden, som inte är relevant i målet. Det följande avsnittet Kontrollområden inleds i 11 § med att utlänning utan tillstånd får uppehålla sig högst tre månader under ett kalenderår inom sådan del av kontrollområde som anges i bilaga 2. I 14 § står att utländsk båt får utan tillstånd uppehålla sig tre månader per år inom vissa angivna delar av kontrollområde. Härav skall man tydligen dra motsatsslutet att utländsk båt till skillnad från utlänning inte får utan tillstånd uppehålla sig inom övriga delar av kontrollområdet. Endast på detta sätt kan ett förbud utläsas av författningstexten. - I litteraturen om legalitetsprindpen behandlas i huvudsak den komplicerade begreppsapparat som utvecklats i den centrala straffrätten och som endast anses kunna hanteras med hjälp av en på ett eller annat sätt beskaffad teleologisk metod. Diskussionen härom berör ej konkreta enkla handlingsnormer av den art som är aktuell i detta mål. Det är ingen svårighet att i lagtext klart uttrycka att utlänningar inte får med båt uppehålla sig inom vissa områden. Ett sådant förbud fanns i tidigare författningstext om skydds- och kontrollområden, och borttagandet av det stadgandet kunde snarast inge uppfattningen att mer liberala tillträdesregler skulle gälla i fortsättningen. - Eftersom man enligt det nu sagda inte står inför något godtagbart förbud, skall enligt legalitetsprincipen tillträde anses straffritt, även om man tror sig veta att lagstiftaren avsett att tillskapa förbud.

Till stöd för invändningen att K.L. skall gå straffri på grund av rättsvillfarelse har han anfört bl a följande. Även om det skulle anses att stadgandet i 14 § förordningen uttrycker ett giltigt förbud för utlänningar att med egen båt uppehålla sig inom de områden som avses i 11 §, bör K.L. vara straffri enligt reglerna om rättsvillfarelse. Såsom framhålls av Thornstedt (Rättsvillfarelse i straffrätten, Svensk rätt i omvandling, s 558 f) kan s k egentlig rättsvillfarelse göras gällande i en del fall där det åberopade stadgandet är otydligt samt där offentlig myndighet givit den åtalade anledning anta att den överträdda lagregeln haft annan innebörd än den verkliga. Den sistnämnda regeln måste otvivelaktigt kunna bli tillämplig vid felaktig eller missvisande angivelse i skrift som myndigheten tillhandahåller för att orientera allmänheten om gällande regler, men även vid oklarhet bör den som i god tro och i förlitan på sin läsning av skriften kommit att överträda ett stadgat förbud kunna åberopa rättsvillfarelse. I ett fall som det aktuella, där meddelandet tillhandahålls utlänningar på grund av föreskrift i författningen (25 §), såsom den enda för dem läsbara orienteringen om gällande regler, kan man to m ifrågasätta om inte kraven på tydlighet bör vara likartade dem för lagtext, så att straff kan ifrågakomma endast vid åsidosättande av anvisningar som har den klarhet som man har rätt att kräva av författningstext. - I den tyskspråkiga broschyr som K.L. erhållit och som tillhandahålls av tullverket inleds avsnittet om kontrollområden med en hänvisning till en i meddelandet intagen kartskiss och ett allmänt uttalande att "utlänningar" utan särskilt tillstånd får uppehålla sig inom området högst tre månader per kalenderår. Därefter följer en särskild föreskrift rörande på kartan blåschatterade områden, inom vilka särskilda regler gäller, nämligen att även utländska fartyg av viss storlek får uppehålla sig där. - K.L. har med sin båt anlänt till en normal, "vit" del av kontrollområdet och har lagförts för överträdelse av de regler som gäller för detta område. När en utlänning med egen båt anländer till ett sådant område, är det naturligt att han konsulterar den av tullverket tillhandahållna broschyren för att se vilka bestämmelser som gäller för området. Av den text som berör den "vita" delen av kontrollområdet framgår då endast att utlänningens vistelse inom området är begränsad till tre månader per år. Därmed har svar givits, och någon vidare läsning av texten påkallas ej. Det görs således i första hand gällande i denna del att texten är direkt missvisande, och att K.L. av den anledningen är straffri. - Om det hävdas att man bör läsa hela texten för att bedöma reglerna om kontrollområdenas vita del i deras sammanhang med vad som sägs om de blåa, bestrids till en början att ett sådant krav är rimligt. Eftersom texten urskiljer tre på kartan tydligt angivna slags områden bör man för varje slags område kunna fastställa vad som skall gälla för detta. Just i samband med navigation på en liten båt är det för övrigt ofta nödvändigt att man begränsar sina uppgifter ombord på det sättet. Om riksåklagaren vill påstå, och HD skulle finna, att den anländande utlänningen inte får bedöma innebörden av den "vita" delen av kontrollområdet isolerad, hävdas det att texten är oklar. Detta gäller särskilt när man, såsom K.L. haft anledning att göra, får sitt förstahandsintryck präglat av det som är föreskrivet för det område som är aktuellt för tillfället. Läsaren, som en gång har sett att han får segla in i det vita området, kan inte lätteligen få klart för sig av det som sägs om andra områden att den lästa texten för de "vita" endast gäller med begränsningar som ej uttryckligen anges. - Om man slutligen skulle ställa samma slags krav på tydlighet i fråga om broschyren som man gör vid lagtext, är det tydligt att broschyren inte håller måttet. Detta gäller inte bara textutformningen utan även kartskisserna, vilka inte avgränsar kontrollområdena riktigt. Områdesgränsen skall enligt broschyrtexten anges med en blå linje, men i den del där området gränsar mot skyddsområde (och där utlänning får insegla genom en grönmärkt led) finns endast skyddsområdets röda linje. Kontrollområdet är m a o på kartan angivet som en öppen säck.

HD gör följande bedömning.

I 96 § 1 st 4 utlänningslagen (1980:376) föreskrivs straff - böter eller vid försvårande omständigheter fängelse högst sex månader - för utlänning bl a för överträdelse av bestämmelserna i lagen eller vad som föreskrivits med stöd av lagen. Samma lag - 27 § - bemyndigar regeringen, när det är nödvändigt med hänsyn till rikets säkerhet, att inskränka utlänningars rätt att uppehålla sig inom vissa områden.

Förordningen om skyddsområden och kontrollområden hänvisar i 27 § 2 st - med ett undantag - beträffande utlänningars ansvar till vad som föreskrivs i 64 § utlänningslagen (motsvaras numera av 96 § i 1980 års utlänningslag).

Av utredningen framgår att K.L. begagnat vattenfarled och ankrat vid plats inom kontrollområdet samt att han icke haft rätt därtill utan tillstånd, vilket kan beviljas enligt 18 § förordningen. Dessa gärningar måste anses utgöra överträdelser av bestämmelse som föreskrivits med stöd av utlänningslagen. Den omständigheten att förordningen inte innehåller något uttryckligt förbud för utlänning att vistas eller färdas inom vissa områden föranleder inte att dessa överträdelser på grund av legalitetsprincipen ej är straffbara.

Vad gäller K.L:s invändning om rättsvillfarelse delar HD HovR:ns bedömning. Åtalet skall således ogillas.

Domslut. HD fastställer HovR:ns dom.

HD (JustR:n Westerlind, Welamson, Palm, referent, Ehrner och Gad) beslöt följande dom:

Domskäl. Genom K.L:s medgivanden och övrig utredning är det styrkt att K.L., så som det anges i stämningsansökningen, med ett honom tillhörigt fartyg har färdats in i och ankrat upp inom ett s k kontrollområde inom Blekinge skärgård. Gentemot riksåklagarens påstående att K.L. därigenom har överträtt bestämmelserna i förordningen om skyddsområden och kontrollområden, såvitt de avser rätt för utländskt fartyg att uppehålla sig inom kontrollområde, har K.L. i första hand invänt, att något uttryckligt förbud att uppehålla sig inom kontrollområde inte återfinns i den åberopade förordningen och att en fällande dom därför skulle strida mot den straffrättsliga legalitetsprincipen, sådan den bör förstås i 2 kap 10 § regeringsformen och artikeln 7 i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande mänskliga friheterna.

I andra hand har K.L. hävdat att den sammanfattning av bestämmelserna för skyddsområden och kontrollområden som utarbetats enligt 25 § nämnda förordning och som tillhandahålls utlänningar på bl a tyska språket är direkt missvisande i det aktuella avseendet eller i vart fall får anses så oklar till sin innebörd att K.L. bör gå fri från straff på grund av ursäktlig rättsvillfarelse.

Av den inledande bestämmelsen i förordningen om skyddsområden och kontrollområden framgår att områdena inrättats till skydd för anläggningar av betydelse för totalförsvaret. I skilda avdelningar för de båda typerna av områden innehåller förordningen vidare bestämmelser om rätt för utlänning respektive - under särskilda paragrafer - utländskt fartyg att utan tillstånd under högst viss tid uppehålla sig på platser som anges i en till förordningen fogad bilaga 2. Enligt 11 § i förordningen får utlänning (nordiska medborgare undantas härvid i 12 §) uppehålla sig högst tre månader under ett kalenderår inom sådan del av kontrollområde som anges i bilagan. Under rubriken "Uppehållsrätt för utlänning enligt 11 § förordningen" upptas i bilagan beträffande Blekinge kontrollområde "Hela kontrollområdet". För utländskt fartyg gäller enligt 13 och 14 §§ olika bestämmelser om uppehållsrätt beroende på fartygets storlek, därvid 13 §, som avser fartyg oavsett storlek, hänvisar enbart till "ankar- och förtöjningsplatser" som anges i bilagan, medan 14 § ger en utvidgad uppehållsrätt för vissa mindre fartyg. Den del av Blekinge kontrollområde där K.L. befunnit sig med sitt fartyg enligt åtalspåståendet ingår inte i något av de områden som preciseras i bilaga 2 under rubrikerna "Ankar- och förtöjningsplatser enligt 13 § förordningen" och "Uppehållsrätt för utländskt fartyg enligt 14 § förordningen". Om innehållet i förordningen kan slutligen nämnas att enligt 17 § utlänning kan beviljas tillstånd att uppehålla sig inom kontrollområde "under längre tid eller på annan plats" än som avses i 11 §. På motsvarande sätt sägs i 18 § att utländskt fartyg kan få tillstånd till uppehåll utöver vad som avses i 13 och 14 §§.

De refererade bestämmelserna ger klart vid handen att utländskt fartyg inte får befinna sig inom kontrollområde utöver vad som uttryckligen är medgivet. K.L:s invändning, att förordningen inte innehåller någon föreskrift om sådant förbud som riksåklagaren gör gällande, kan alltså inte godtas.

Beträffande K.L:s begäran om frikännande på grund av rättsvillfarelse gör HD följande bedömning.

Den av överbefälhavaren utarbetade sammanfattningen sådan den bl a i tysk översättning gäller för Blekinge skydds- och kontrollområden skiljer enligt samma systematik som förordningen på regler för utlänning och för utländskt fartyg. I konsekvens härmed anges till en början att inom Blekinge skyddsområde - markerat med röd gränslinje på den karta som finns fogad till sammanfattningen - utlänning och utländskt fartyg inte får uppehålla sig utan tillstånd. Beträffande kontrollområdet - markerat med blå gräns på kartan - sägs att inom hela området utlänning får uppehålla sig högst tre månader under ett kalenderår (tidsbegränsningen gäller dock inte för nordiska medborgare), att inom den del av kontrollområdet som är skuggad med blå färg även utländskt fartyg av viss maximal längd eller bredd får uppehålla sig högst tre månader under ett kalenderår samt att för större fartyg andra bestämmelser gäller. Av sammanfattningen framgår vidare om tillträde i huvudsak att på kartan grön linje utvisar vattenfarled som utlänning och utländskt fartyg utan tillstånd får begagna för direkt färd utan uppehåll, grön områdesgräns markerar uppehållsplats där utlänning utan tillstånd får uppehålla sig högst 72 timmar i följd samt grön områdesgräns med inskrivet ankare markerar ankar- och förtöjningsplats där samma uppehållsrätt gäller för utlänning och utländskt fartyg. Närmare upplysningar lämnas enligt sammanfattningen av polismyndighet eller av försvarsområdesbefälhavaren. (De kursiverade orden är kursiverade också i texten.)

Det framgår av K.L:s egna uppgifter att han visserligen var medveten om att han befann sig inom den "vita" delen av kontrollområdet, dvs den del där varken blåskuggning eller grön markering gällde, men att han trodde sig enligt bestämmelserna vara berättigad att vistas där med sin båt under en tid av högst tre månader. Missförståndet har uppenbarligen närmast berott på att K.L. uppfattat uppehållsrätten för "utlänning" innefatta också det fartyg han fört. Varken förordningen eller överbefälhavarens sammanfattning, läst med tillbörlig noggrannhet, är ägnad att inge en sådan uppfattning. Sammanfattningens redaktionella utformning i förening med den koncentrerade informationen gör visserligen texten inte alldeles lätt att fatta. Den som är tveksam om innehållet kan emellertid utnyttja anvisningen att inhämta upplysningar. Vid angivna förhållanden föreligger inte förutsättningar för att anse K.L:s villfarelse vara i straffrättslig mening ursäktlig.

K.L. är således förfallen till ansvar för den gärning som anges i stämningsansökningen. Av handlingarna framgår emellertid att K.L:s fartyg var av den mindre typ som omfattas av bestämmelserna i såväl den i ansökningen åberopade 13 § som 14 § i nämnda förordning.

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom dömer HD K.L. jämlikt 96 § 1 st 4 utlänningslagen (1980:376) jämfört med 27 § 2 st förordningen (1976:935) om skyddsområden och kontrollområden för överträdelse av bestämmelserna i 13 och 14 §§ förordningen till 15 dagsböter om 20 kr.

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1984-03-13
Målnummer
B850-83
Lagrum
25 § förordning (1976:935) om skyddsområden och kontrollområden
96 § 1 st. 4 utlänningslagen (1980:376)
Litteratur
Sökord
Skyddsområde
Kontrollområde
Överträdelse
Villfarelse
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation