lagen.nu

NJA 1982 s. 230

Fråga om ogiltigförklaring eller jämkning av preliminärt bodelningsavtal med tillämpning av 11 kap 16 § GB eller grunderna för 36 § avtalslagen.

Busschauffören S.R. förde efter ansökan om stämning å kontoristen H.O.R vid Uppsala läns södra TR den talan som framgår av TR:ns dom.

TR:n (ordf lagmannen Öhlén) anförde i dom d 3 juni 1980: Yrkande m m. H.O.R, född 1941, och S.R., född 1939, ingick äktenskap med varandra d 18 mars 1961. De fick i äktenskapet barnen C., född d 14 juni 1961, R., född d 24 maj 1963 och A., född d 29 juni 1967.

Makarna R ansökte d 12 jan 1978 gemensamt hos TR:n om äktenskapsskillnad m m. Genom interimistiskt beslut d 20 jan 1978 förordnade TR:n i enlighet med ansökningen bl a att sammanlevnaden mellan makarna skulle vara hävd samt att H.O.R skulle ha vårdnaden om barnen C. och R. samt S.R. vårdnaden om barnet A.. När ansökningen ingavs var advokaten V.S. ombud för S.R. och jur kand S.R., med dåvarande adress Juristhuset, Enköping, ombud för H.O.R.

En tid efter det interimistiska beslutet flyttade S.R. till egen bostad i Enköping och bodde H.O.R kvar i familjens förutvarande gemensamma bostad i Örsundsbro å fastigheten Fröslunda 3:16, som är en avstyckning från fastigheten Fröslunda 3:4. Under varen 1978 förekom förhandlingar mellan parterna om bodelning dem emellan. Den 21 april 1978 undertecknade parterna en handling, benämnd "Preliminär bodelning".

Handlingen, intagen såsom bilaga till TR:ns dom, var av följande lydelse:

PRELIMINÄR BODELNING

Mellan undertecknade äkta makar, H.O.R. och S.R., för vilka talan om äktenskapsskillnad anhängiggjorts d 12 jan 1978 vid Uppsala läns södra TR, har träffats nedanstående preliminära avtal om delning av vårt gemensamma bo, vilket avtal vi förbinder oss att bekräfta efter lagakraftvunnen dom å äktenskapsskillnad.

1. Inre lösöre delas sämjevis mellan oss på så sätt att var och en tillskiftas det den nu faktiskt besitter.

2. H.O.R. tillskiftas personbil av märket Opel Ascona 1972 för ett värde av 10 000 kr, och skall han ensam vara betalningsansvarig för å bilen resterande gäld å 8 800 kr.

3. H.O.R. tillskiftas fastigheten Fröslunda 3:16, Enköpings kommun, Uppsala län. H.O.R. övertager betalningsansvaret för fastigheten åvilande gäld.

4. H.O.R. tillskiftas fastigheten Fröslunda 3:4, Enköpings kommun, Uppsala län. H.O.R. övertager betalningsansvaret för fastigheten åvilande gäld.

5. H.O.R. tillskiftas hälften (1/2) av handelsbolaget Toniett, Box 523, 19 063 Örsundsbro och övertager betalningsansvaret för hälften (1/2) av rörelsen åvilande gäld.

6. H.O.R. tillskiftas medel innestående enligt nedan:

Postsparbank 42 14 96-10 Kr 726:-

Postgiro 84 73 73-8 Kr 56:-

Upplands Banken 18 12-30-093-05 Kr 56:-

PK-Banken 5.141687-10 Kr 158:-

Postsparbanken 35 89 82-8 Kr 6:-

Upplands Banken 18 12-34-115-37 Kr 1 101:-

Sparbanken 22 00 77 Kr 38:-

S.R. tillskiftas medel innestående å lönekonto i Upplands Banken å 140 kronor.

H.O.R. skall såsom skifteslikvid till S.R. utge kr 114 610:-, vilket belopp skall regleras enligt nedan.

I samband med undertecknande av det preliminära bodelningsavtalet, skall H.O.R. till S.R. utge 20 000 kr kontant, samt skall H.O.R. enligt samma dag upprättat skuldebrev förbinda sig utbetala resterande 94 610 kr enligt nedan.

H.O.R. amorterar per den 1.5.1984, 1.5.1989, 1.5.1992 med 20 000 kr per betalningstillfälle samt med kr 34 610: - per den 1.5.1996. Ränta skall icke löpa på skuldebrevet.

Med detta avtal, som upprättats i 2 ex. av vilka vi tagit ett vardera, förklara vi oss till alla delar nöjda.

Enköping den 21/4 1978 Enköping den 21/4 1978

H.O.R S.R.

H.O.R:s och S.R:s genhändiga namn teckningar bevittna:

L.E.Å. jur. kand S.R. jur. kand

Juristhuset i Enköping Juristhuset i Enköping

199 00 Enköping 199 00 Enköping

Ovanstående bodelningsavtal bekräftas efter vunnen dom å äktenskapsskillnad.

Enköping den / 1978 Enköping den / 1978

- - - - - - - - - -

H.O.R:s och S.R:s genhändiga namnteckningar bevittna:

- - - - - - - - - -

Vidare upprättades ett skuldebrev av H.O.R till S.R. avseende betalningen av beloppet 94 610 kr.

TR:n dömde d 9 febr 1979 till äktenskapsskillnad mellan parterna (ombud, för mannen då jur kand L.E.Å., Enköping, och för hustrun advokaten V.S.). I domen förordnades bl a att parterna gemensamt skulle ha vårdnaden om barnet C. och att S.R. skulle ha vårdnaden om de båda sönerna. H.O.R tillerkändes viss umgängesrätt med sönerna. - Det preliminära bodelningsavtalet har icke skriftligen bekräftats av parterna efter äktenskapsskillnadsdomen.

På ansökan av S.R. förordnade TR:n genom beslut d 21 aug 1979 advokaten P.W., Enköping, att uppteckna parternas tillgångar och skulder, sådana de var när talan om äktenskapsskillnad väcktes, samt att såsom skiftesman förrätta delningen av deras bo. Vid bodelningssammanträde hos W. d 13 sept 1979 med parterna ingavs av H.O.R det preliminära bodelningsavtalet. S.R. gjorde invändningar mot avtalet och anförde att hon vid tiden för dess undertecknande "gick på tabletter" och att hon led av nervösa besvär och därför inte var tillräckligt medveten om innebörden av avtalet för hennes egen del. I protokollet från sammanträdet har W. antecknat bl a följande: Vid skiftesmannens genomgång av avtalet kan konstateras att en viss skevdelning ägt rum till H.O.R:s fördel. Skiftesmannen kan konstatera att ett gällande avtal om delning av makarna H.O. och S.R:s gemensamma bo föreligger. Avtalet är ej bekräftat efter lagakraftvunnen dom å äktenskapsskillnad. Avtalet omfattar hela makarna R:s gemensamma bo. H.O. och S.R. har vid dagens sammanträde icke kunnat enas om att upphäva avtalet och genomföra en ny delning. Med hänsyn till att ett gällande avtal föreligger kan skiftesmannen icke gå in och göra någon bedömning av själva avtalsinnehållet. Samtidigt kan konstateras att S.R. icke kan acceptera avtalsinnehållet utan önskar upphäva avtalet medan H.O.R önskar att avtalet skall bli ståndande. - I samråd med parterna beslöt W. att om någondera parten önskade upphäva avtalet talan härom skulle väckas vid domstol senast inom tre månader från d 13 sept 1979, att i avvaktan härpå ärendet förklarades vilande samt att för den händelse tidsfristen skulle löpa till ända utan att talan väckts skriftesmannen komme att företa tvångsskifte i enlighet med avtalets innehåll.

S.R. har härefter i ansökan om stämning till TR:n å H.O.R - ansökningen inkommen till rätten d 10 okt 1979 - yrkat att TR:n måtte förklara det preliminära bodelningsavtalet ogiltigt.

H.O.R har bestritt yrkandet.

I målet biträddes H.O.R till en början av advokaten S.E.S., Uppsala, men biträddes, sedan denne blivit sjukskriven, av advokaten N.B., Uppsala.

Domskäl. S.R. har till utveckling av sin talan - utöver vad ovan upptagits - genom sitt ombud anfört bl a: I makarna R:s äktenskap uppstod problem vid mitten av 1970-talet. Söndring uppstod. Från slutet av 1977 var S.R. nergången i nerverna, hon "gick på tabletter". I början av mars 1978 sökte S.R. läkarvård och konsulterade distriktsläkaren M.S.J. i Enköping. Under våren 1978 togs på initiativ av H.O.R frågan om bodelning upp mellan parterna. Genom hans ombud S.R. upprättades det preliminära bodelningsavtalet, som blev undertecknat d 21 april 1978. Avtalet upprättades utan att S.R. fått tillfälle att samråda med sitt ombud V.S.. Genom Sparbankernas Värderingsinstitut företogs d 10 april 1978 värdering av fastigheten Fröslunda 3:16. Fastigheten värderades därvid till 310 000 kr, + - 10 000 kr. Värderingen skedde för bankbelåningsändamål. Rätteligen hade fastigheten ett värde av minst 380 000 kr. Fastigheten Fröslunda 3:4 har ett värde av minst 80 000 kr; någon värdering av denna fastighet har ej skett. Efter avtalet i april 1978 blev S.R. allt sämre och gjorde hon i början av aug 1978 ett suicidförsök. - Såsom grunder för ogiltigförklaring av det preliminära bodelningsavtalet åberopas följande:

1. I första hand åberopas att det preliminära bodelningsavtalet ej är giltigt, enär det träffats före äktenskapsskillnaden; ett giltigt bodelningsavtal får träffas först sedan domstol dömt till äktenskapsskillnad, såvida fråga ej är om boskillnad eller dödsfall. - I andra hand åberopas följande:

2. S.R. hade ej fått tillfälle att rådgöra med sitt juridiska ombud (V.S.) före avtalets ingående; S.R. hade blivit ombedd att ej kontakta sitt ombud.

3. Avtalet ingicks under inflytande av psykisk sjukdom hos S.R., innebärande rubbad själsverksamhet. S.R. kände sig otillräcklig och var oförmögen att sköta barn och hem; 1924 års lag om verkan av avtal, som slutits under inflytande av rubbad själsverksamhet åberopas.

4. S.R. hade vid avtalets ingående handlat under oriktiga förutsättningar, nämligen att barnen skulle vara kvar hos sin fader i Örsundsbro och att fastigheten Fröslunda 3:4 skulle skänkas till barnen; hon gick under dessa förutsättningar med på att båda fastigheterna skulle tillskiftas maken.

5. S.R. hade genom avtalet blivit underkompenserad. H.O.R hade obehörigen berikat sig. Det var oskäligt att H.O.R tillskiftades båda fastigheterna. I dessa hänseenden åberopas 36 § samt 31 § och 33 § avtalslagen. Såvitt avser 36 § åberopas att avtalet är oskäligt på samtliga punkter, särskilt beträffande fastigheten Fröslunda 3:4, andelen i rörelsen och betalningen av skifteslikviden (regleringen skall ske kontant). Beträffande 31 § 1 st åberopas "oförstånd" och "beroende ställning", i det att S.R. ej hade förmåga att sköta hem och barn. H.O.R borde ha insett att S.R. var starkt påverkad av sin sjukdom och oförmögen att träffa avtalet. 33 § vore tillämplig, enär H.O.R sagt sig vilja ta hand om de tre barnen men ej gjort detta och att han skulle ge dem fastigheten Fröslunda 3:4 i gåva men ej uppfyllt detta löfte.

H.O.R:s ombud har förklarat sig ej göra invändning mot att de angivna grunderna åberopas, ehuru de ej i allo överensstämmer med vad som anförts i stämningsansökningen och åberopats vid förberedelse i målet. - Han har till utveckling av svaromålet anfört: I okt 1977 ville S.R. skiljas; det var hon som tog initiativet till skilsmässan. Beslut om betänketid meddelades i jan 1978. Parterna hade förhandlingar med varandra i bodelningsfrågan. De träffades härom d 10 mars 1978. Utgångspunkten var att vad envar make förvärvat skulle den maken få behålla. De var överens härom. De var vidare ense om att fastigheten 3:4 skulle tillskiftas mannen. Beträffande fastigheten 3:16 begärde de gemensamt värdering genom Sparbankernas Värderingsinstitut. Den 11 april 1978 vände sig H.O.R till S.R. och bad henne upprätta bodelningsavtal i enlighet med vad makarna överenskommit. - Den i avtalet omnämnda firman (handelsbolaget Toniett) saknade värde. Fastigheten 3:16 var belånad för 65 000 kr. Fastigheten 3:4 skulle ligga utanför hälftendelning. - Beträffande de åberopade grunderna anföres följande. 1. Det preliminära bodelningsavtalet är ett giltigt avtal, något som bl a framgår av flera rättsfall. 2. Det bestrides att S.R. ej skulle ha haft tillfälle att tala med sitt ombud före undertecknandet. 3. Det bestrides att S.R. handlat under inflytande av psykisk sjukdom. Det kan ej vitsordas att S.R. "gick på tabletter" sedan slutet av år 1977. 4. Likaså bestrides att S.R. handlat under oriktiga förutsättningar. Den 20 jan 1978 var makarna överens om att H.O.R skulle ha vårdnaden om två av barnen och S.R. om ett av barnen. 5. Det bestrides att S.R. blivit underkompenserad. Makarna var för övrigt överens om att vad var och en av dem ärvt eller anskaffat skulle tillfalla vederbörande make. - H.O.R:s fader dog i juli 1961 och hans moder år 1970. Dödsboet efter fadern bestod av H.O.R och hans moder. Dödsboet fick lagfart på 3:4 d 17 aug 1966. Avstyckningen av 3:16 från 3:4 fastställdes d 23 sept 1966. Efter faderns död ägdes den fasta egendomen av dennes dödsbo. H.O.R köpte den avstyckade fastigheten och erhöll lagfart därå d 18 jan 1967. Restfastigheten (3:4) blev han ensam ägare till vid moderns död. Fastigheterna utgör giftorättsgods. - Det bestrides att något av de av motparten åberopade lagrummen i avtalslagen skulle vara tillämpligt. Likaså bestrides att barnen skulle få bo hos H.O.R eller att H.O.R lovat ge bort fastigheten 3:4.

H.O.R har tillagt: Han och hustrun skulle flytta in i den nya byggnad, som uppfördes på fastigheten 3:16. De bodde dessförinnan under 1966 i 10 mån på stamfastigheten. De flyttade vid jultiden 1966 in i den nya bostaden som avsynades år 1967. - Hustrun hade flyttat ifrån honom 2-3 gånger och definitivt d 10 juni 1978, då hon fick bostad i Enköping.

Som bevisning har i målet åberopats - förutom viss skriftlig utredning - förhör under sanningsförsäkran med parterna samt vittnesförhör på kärandens begäran med distriktsläkaren M.S.J. och på svarandens begäran med jur kand S.R., vilken numera har efternamnet F.R. och ej längre är bosatt i Enköping.

Hörda under sanningsförsäkran har parterna bl a uppgivit: S.R.: Under hösten 1977 började hon bruka tabletter. Hon förlorade den egna viljan och blev inte sig själv. Hon var nervös och ledsen och hade svårt för att koncentrera sig. Hon blev dock ej sjukskriven utan blev tillsagd att arbeta så mycket hon kunde. Den 5 aug 1978 kom hon in på lasarettet i Enköping sedan hon intagit ca 80 st tabletter av olika slag. Hon blev först då sjukskriven. Efter några dagar kunde hon lämna sjukhuset. Överdosering av tabletter kan ha förekommit även i april 1978. Under hösten 1978 började hon bli bättre till hälsan. - Hon hade ej sett det preliminära bodelningsavtalet förrän samma dag som den då hon skrev på avtalet. Avtalet var färdigt då hon kom. Hon var endast en gång hos S.R.. Hon och maken hade ej gjort upp om saken. Däremot hade de gjort upp att maken skulle ha alla barnen. Hennes svärfar hade önskat att barnen skulle få fastigheten 3:4. Detta vägrade maken före bodelningen att gå med på. Det var ej tal om att maken skulle få behålla 3:4 därför att det var hans arvegods. Hon observerade ej att denna fastighet var med i avtalet. Hon hade ej talat med maken om delningen eller värderingen före underskrivandet. Dock var de överens om att en värderingsman skulle värdera. Något handskrivet utkast eller koncept till avtalet hade hon ej sett. Hon hade velat att barnen skulle gå ut skolan och därför bo kvar i det gamla hemmet. Hon flyttade in i egen lägenhet i Enköping d 10 juni 1978. I vart fall de två större barnen skulle själva få avgöra hos vem de ville bo. - Hon anser sig ej ha blivit rättvist behandlad; hon borde ha fått sin andel på en gång. - Makarna hade ingen enskild egendom förutom personliga tillhörigheter. Fastigheterna var giftorättsgods. Något äktenskapsförord fanns ej.

H.O.R: Han hade samtal med hustrun i bodelningsfrågan under tiden d 10-15 mars 1978. De upprättade tillsammans ett utkast eller koncept till avtal. Han sade vid förhandlingarna att vad var och en av dem genom arv eller eget köp förvärvat skulle vara den makens egendom. Hustrun opponerade sig ej häremot. De diskuterade även underhållet för de två yngsta barnen. Han sade att det var bäst att barnen fick välja att vara hos den av makarna som de ville bo hos. Hustrun, som hade fått en ny partner, ville ej bo i den gamla bostaden. Detta upprepade hon flera gånger. Vid ett besök han gjorde hos Juristhuset fick han S.R. som ombud. Han bad henne upprätta ett bodelningsförslag. Han och hustrun var två gånger hos S.R., nämligen d 11 april och d 21 april 1978. Hustrun var lugn vid det första tillfället men litet stressad andra gången. Hon var då iklädd uniform och var hennes buss felparkerad. S.R. påpekade att hon ogärna gjorde ett avtal utan föregående kontakt med advokaten V.S.. Stämningen var inte upprörd. Ingenting gjordes "över huvudet" på hustrun. Han ville ej själv skiljas. - Vad angår firman var denna avvecklad med förlust. Den var utan värde. Fastigheten 3:4 hade ett taxeringsvärde av 22 000 kr och borde dess saluvärde vara 50 000 kr. Eftersom denna fastighet var hans egendom var den ointressant i bodelningsavtalet. Fastigheten 3:16 däremot skulle delas lika. De var ense om delningen av denna fastighet. Både marken och byggnaden delades lika. Han hade då ingen tanke på att marken skulle behållas som hans egendom. Skiftesbeloppet 114 610 kr bestämdes med utgångspunkt från att tillgångarna var 312 225 kr, skulderna 82 725 kr och behållningen sålunda 229 500 kr. Hälften härav var ca 114 610 kr. Ett handskrivet utkast till avtalet hade upprättats av honom troligen under dagarna efter d 10-15 mars 1978. - Han hade barnen hos sig till i aug 1978. Sonen A. skulle då börja skolan. Sonen R. gick till och från. Dottern C. var hemma. Sedan hustrun efter tablettintaget tillfrisknat fick hon ta hand om barnen. Han var vid denna tid själv nervös och vistades en tid på sjukhus. Barnen har tillgång till det gamla hemmet när det passar dem.

S.F.R. har hörd som vittne berättat: Efter den gemensamma ansökningen om äktenskapsskillnad besökte mannen henne vid flera tillfällen och talade om kommande bodelning. Hon upplyste honom om möjligheterna att upprätta ett preliminärt bodelningsavtal. Efter en tid återkom mannen och sade att han diskuterat med hustrun. Något senare sade han att makarna kommit överens om fördelningen. Hon upplyste mannen om att parternas ombud regelmässigt för resp parts talan. Mannen frågade om hustrun måste gå till V.S.. Hon svarade att hustrun var oförhindrad att anlita vem hon önskade. Sedan makarna hos henne sagt hur de ville ha avtalet upprättade hon ett förslag till avtal enligt deras önskemål. Förslaget genomgicks med parterna. Vissa ändringar skedde enligt parternas önskemål. Parterna undertecknade avtalet när de var tillsammans på kontoret. Enligt hennes uppfattning var båda parterna fullt kapabla att underteckna avtalet. Hustrun var vid tillfället iförd sin arbetskostym. - Hon tyckte själv att omgången var oriktig. Hon hade önskat att bli ombedd att översända avtalet till V.S.. Hustrun önskade ej detta. Hustrun hade haft möjlighet att kontakta V.S. under tiden mellan förslaget och det färdiga avtalet, en tid av 10-14 dagar. Hon tyckte själv att avtalet innebar en skevdelning till hustruns nackdel. Emellertid önskade båda parterna att en viss skevdelning skulle ske. Ingendera maken var i dålig kondition vid tillfället, de var rediga. Ingen av dem verkade vara påverkad av den andre. Vid tiden för ingivandet av den gemensamma ansökningen om äktenskapsskillnad var mannen i ganska dålig balans, han önskade ju ej äktenskapsskillnad. Mannen önskade att de skulle "lugna" sig. Makarna förde sinsemellan ganska omfattande diskussioner. De var ense om hur de ville ha det. Hon var ej med vid någon av deras överläggningar. - Det förekom två besök hos henne tillsammans med hustrun. Det var ca 10-14 dagar mellan besöken. Om någon av parterna hade önskat att få med sig ett exemplar av avtalet eller avtalsförslaget då hade de kunnat få det. Hon minns ej om de fick något med sig från det första besöket. Den 21 april 1978 var makarna helt ense om avtalets innehåll. Hon är relativt säker på att skevdelningen blev diskuterad. Hon anser att hon bör ha diskuterat denna sak. Hon hade ej agerat så att hon skulle ha uppmanat hustrun att ej vända sig till V.S.. Hustrun hade haft möjlighet att gå till V.S.. Om bodelningen ej hade kunnat genomföras så skulle ansökan om skiftesman ha gjorts.

S.R. har i målet åberopat två intyg, avgivna av distriktsläkaren M.S.J:s. Det ena är daterat d 5 febr 1979 och innehåller följande: Härmed intygas att S.R. sökt mig 780 303 p g a nervösa symptom bottnande i äktenskapliga problem. Hade då en ordentlig reaktiv depression och fick utskrivet en mindre mängd lugnande medicinering för dagtid samt även insomningstabletter till kvällen. 78 07 07 åter besök på mottagningen för att få förnyat recept på dessa mediciner, något som vi icke kunde expediera p g a att hon 78 06 15 till maken uttalat suicidhot. Man kan sålunda förmoda, att patienten tiden mellan dessa datum ej varit i full psykisk balans vilket härmed intygas. - Det andra intyget är dagtecknat d 19 mars 1980 och har följande innehåll: Härmed intygas att S.R. varit känd på denna mottagning sedan 1969. Undertecknad har kännedom om patienten sedan 76 10 22. 78 03 03 sökte patienten på grund av nervösa symptom till följd av som hon uppgav äktenskapliga problem. Patienten var vid besökstillfället ordnad och väl orienterad. Uppvisade ingen motorisk oro. Hade däremot en klart depressiv sinnesstämning och nära till tårarna. Gav dock god emotionell kontakt. Bedömdes som en lindrig reaktiv depression och fick lättare lugnande att ta dagtid samt en liten förpackning svaga insomningstabletter. Någon som helst suicidrisk ansågs ej föreligga vid detta tillfälle. - Hörd som vittne har dr S-J uppgivit: Hon har inget att tillägga utöver intygen. Första gången som hustrun fått tabletter av vittnet var d 3 mars 1978. Hustrun sade då att hon försökt låna tabletter av en vän. Möjligen hade hustrun fått tabletter av annan läkare i Enköping. De tabletter som hustrun fick skulle verka lugnande. Den dosering som föreskrevs var ej sådan att hustrun skulle bli apatisk eller viljesvag. Hustrun sade att hon hade nervösa problem på grund av äktenskapet. Intet motsäger att samma problem ledde till självmordsförsöket. Vid besöket i mars 1978 var hustrun relativt samlad med vissa depressiva drag. Hustrun hade en reaktiv depression, d v s en depression beroende på yttre omständigheter. Hustrun verkade ej vara under inflytande av tablettpåverkan. Hon utskrev vid tillfället 30 st tabletter. - Hustrun led ej av psykisk sjukdom, att jämställa med sinnessjukdom. Tillståndet var lindrigare än så. Vittnet är ej psykiater. Hustrun ville ej bli sjukskriven. Hustrun ville arbeta så mycket som möjligt. På den dosering som föreskrevs var det möjligt att föra buss. - Beträffande den reaktiva depressionen förelåg ingen skillnad i bedömningen mellan de båda intygen. Hon avsåg ej att göra någon skillnad. När hon skrev det senare intyget hade hon tillgång endast till journalanteckningar men ej det tidigare intyget.

I övrigt har S.R. som bevisning åberopat värderingsintyget avseende fastigheten 3:16, journalanteckningar från Enköpings lasarett avseende hennes tillstånd och behandling d 5 aug 1978 efter det stora tablettintaget (utskrivning d 10 aug 1978) samt det handskrivna konceptet (utkastet) till avtalet jämte tillhörande uppställning över tillgångar och skulder, m m.

TR:n gör följande bedömning.

Vad angår den först åberopade grunden att det preliminära bodelningsavtalet skulle vara ogiltigt, enär det träffats före domen på äktenskapsskillnad och ej avsett boskillnad eller dödsfall kan anmärkas, att det är vanligt att makar inför förestående äktenskapsskillnad ingår avtal, som avser den blivande bodelningen (föravtal). Det torde allmänt anses att sådana avtal i princip är bindande för makarna. Det kan på goda grunder anses att så är förhållandet om avtalet avser en fördelning, helt eller delvis, av makarnas bo och avser sådana förhållanden, där GB kan anses lämna makarna dispositionsfrihet. Det nu aktuella avtalet innehåller en såvitt kan bedömas fullständig reglering av makarnas bo och avser förhållanden, om vilka makarna rättsligen kan avtala. Det är för övrigt avfattat enligt formföreskrifterna för bodelning. På grund av det anförda och under beaktande av rättsfall på området finner TR:n den nu åberopade grunden för att avtalet skulle vara ogiltigt icke kunna god tagas.

Beträffande de i övrigt åberopade grunderna för avtalets ogiltighet anför TR:n följande. Att S.R. ej skulle ha fått tillfälle att före avtalets undertecknande rådgöra med sitt juridiska ombud kan i och för sig icke medföra att avtalet skulle vara ogiltigt. För övrigt framgår av S.F.R:s vittnesmål att sådan möjlighet förelegat. Vittnesmålet motsäger också att S.R. skulle ha blivit ombedd att ej kontakta sitt ombud. - Den bevisning som S.R. åberopat för att avtalet skulle ha ingåtts under inflytande av psykisk sjukdom i den mening, som avses i 1924 års lag om verkan av avtal som slutits under inverkan av rubbad själsverksamhet, bedömer TR:n som otillräcklig. TR:n finner sålunda ej styrkt att S.R. ingått avtalet under inflytande av sinnessjukdom eller annan rubbning av själsverksamheten i den mening som 1924 års lag avser. - S.R. har vidare åberopat att hon ingått avtalet under oriktiga förutsättningar såvitt avser barnen och fastigheten Fröslunda 3:4. Vad hon uppgivit med avseende på barnen har ej fått stöd av utredningen; åtminstone de två äldsta barnen synes ha själva bestämt hos vem de ville bo. Vad hon påstått om den nämnda fastigheten har mot vad H.O.R uppgivit och övrig utredning ej blivit styrkt. Den nu åberopade grunden kan därför ej godtagas. - Slutligen har S.R. till stöd för sin talan åberopat att hon genom avtalet blivit underkompenserad och att H.O.R obehörigen berikat sig. Det kan visserligen anses att avtalet, åtminstone delvis, är oförmånligt för S.R.. Härutinnan är främst att beakta betalningen av skifteslikviden (utan ränta och med osedvanligt långa amorteringsperioder). Enbart den omständigheten att ett avtal må vara delvis ofördelaktigt för ena avtalsparten innebär ej i och för sig att avtalet skall anses ogiltigt. Vad rätten har att bedöma är om någon ytterligare omständighet föreligger som lagligen skall medföra att avtalet skall anses som ogiltigt. S.R:s yrkande i målet har uteslutande gått ut på ogiltigförklaring. S.R. har sålunda ej yrkat jämkning av avtalet jämlikt 11 kap 16 § GB eller annan grund. Att S.R. genom avtalet faktiskt blivit underkompenserad har bestritts av H.O.R, som hörd under sanningsförsäkran lämnat uppgifter om grunderna för fördelningen, om fastigheterna och om beräkningen av skifteslikviden, m m. Vad sålunda förekommit innebär att S.R. i väsentliga avseenden ej kunnat styrka sina påståenden om underkompensering. Om emellertid ändock skulle antagas att sakligt sett, utöver betalningsvillkoren (se ovan), en viss underkompensering skett är beträffande de lagrum i avtalslagen som S.R. i denna del åberopat följande att anföra. Såvitt avser 36 § avtalslagen har S.R. gjort gällande att avtalet vore oskäligt på samtliga punkter och särskilt i vissa angivna hänseenden. Att avtalet i sin helhet skulle vara oskäligt motsäges emellertid av den utredning som förebragts från svarandesidan. Påståendet härom är därför ej styrkt. Någon grund för att avtalet med stöd av nämnda lagrum skall lämnas utan avseende har ej styrkts. Anmärkas kan att något yrkande om att något särskilt avtalsvillkor eller några villkor skall jämkas eller lämnas utan avseende ej har framställts. Vidare har åberopats 31 § 1 st avtalslagen och påståtts att S.R. handlat i "oförstånd" eller varit "i beroende ställning". Detta motsäges emellertid av vad H.O.R uppgivit, hörd under sanningsförsäkran, och vad vittnet Susanne. F-R uppgivit och kan sålunda ej anses styrkt. Slutligen har åberopats 33 § avtalslagen. TR:n finner att sådana omständigheter som avses i detta lagrum ej har styrkts.

På grund av det anförda och vad i övrigt förekommit i målet finner TR:n att S.R. ej förmått styrka sin talan, vilken sålunda bör lämnas utan bifall.

Domslut. Käromålet ogillas.

S.R. fullföljde talan i Svea HovR och yrkade att det preliminära bodelningsavtalet måtte förklaras ogiltigt eller i vart fall jämkas.

H.O.R bestred ändring.

HovR:n (hovrättsrådet Gyllenswärd, adj led Kjellkvist samt nämndemännen Sterner och Widlund) anförde i dom d 22 dec 1980:

Domskäl. S.R. åberopar för avtalets ogiltigförklarande samma grunder som förtecknats i TR:ns dom. Yrkandet om jämkning anger hon vara en inskränkning av sin talan enligt punkten 5. Lagrum som kan komma i tillämpning förklarar hon vara 11 kap 16 § GB och 36 § avtalslagen.

H.O.R vidhåller sina bestridanden som de angivits i TR:ns dom och gör gällande att S.R:s jämkningsyrkande inte får upptagas till prövning, i första hand enär det innebär ändring av talan och i andra hand på grund av att, eftersom yrkandet väckts först d 1 dec 1980, enligt 11 kap 16 § GB rätten till talan om jämkning av avtalet är förlorad.

I HovR:n har förnyade förhör hållits med parterna under sanningsförsäkran och med S.F.R. som vittne. De har alla lämnat i huvudsak enahanda uppgifter som antecknats i TR:ns dom, S.R. med vidhållande av sin uppgift att hon gjort endast ett besök på S.F.R:s kontor och den sistnämnda med tillägg att hon numera inte är säker på att parterna vid besök hos henne diskuterat frågan om "skevdelning".

Lika med TR:n finner HovR:n att avtalet inte är ogiltigt på någon av de fyra första av S.R. angivna grunderna och ej heller jämlikt 31 § 1 st eller 33 § avtalslagen, vilka båda stadganden i tidigare avgöranden av HD funnits vara analogt tillämpliga inom familjerätten.

Vidkommande frågan om även 36 § avtalslagen skall analogt tillämpas inom familjerätten, vilken fråga överlämnats till rättstillämpningen att närmare avgöra, anser HovR:n att så bör vara fallet i vart fall på avtal av ifrågavarande art. Stadgandet tar ju särskilt sikte på behovet av skydd för den som intar en underlägsen ställning i ett avtalsförhållande. Vid ekonomiska uppgörelser i anledning av upplösning av äktenskap torde ofta inträffa att den ena kontrahenten - på grund av skuldkänslor, önskan att snabbt komma ur förhållandet, oro inför framtiden eller annat skäl - hamnar i en position som kan utnyttjas av den andra kontrahenten till att förskaffa sig oskäliga fördelar. Omständigheterna i förevarande mål, ytterligare bestyrkta av den attityd H.O.R visat inför HovR:n, utgör ett gott exempel på det sagda. H.O.R har vid avtalets tillkomst uppenbart befunnit sig i kraftigt överläge. Det preliminära avtalet går alltigenom i hans favör och särskilt oskäligt är att han tillskiftas makarnas båda fastigheter - två inflationssäkra tillgångar - medan S.R. skall under avsevärd tid vänta på skifteslikviden härför enligt skuldebrev som ej är försett med indexklausul och inte ens löper med ränta. Villkoret i sistnämnt hänseende är så anmärkningsvärt och måste anses vara av sådan betydelse för avtalet att avtalet bör förklaras i sin helhet ogiltigt.

Domslut. Med ändring av TR:ns domslut i huvudsaken förklarar HovR:n det mellan parterna d 21 april 1978 träffade preliminära bodelningsavtalet ogiltigt.

Referenten, hovrättsrådet Lindh var skiljaktig på sätt framgår av följande votum: I likhet med TR:n finner jag att S.R. ej förmått styrka sin talan sådan den framställts vid TR:n eller sålunda att rätten skulle förklara det preliminära bodelningsavtalet i sin helhet ogiltigt.

Vad därefter angår H.O.R:s invändning att S.R. i HovR:n inte äger rätt att åberopa bestämmelsen om jämkning av avtal i 11 kap 16 § GB konstaterar jag att S.R. - enligt TR:ns dom i anslutning till att 36 § avtalslagen åberopades - gjort gällande att avtalet var oskäligt på samtliga punkter och särskilt i vissa angivna hänseenden, de sistnämnda i HovR:n med komplettering att skuldebrevet under hela amorteringstiden löper utan någon som helst ränta.

Den omständigheten att S.R. först i HovR:n till stöd för sin talan åberopat nämnda § i GB skall enligt min mening inte leda till att talan såsom den nu i andra hand framställts - då den stöder sig på väsentligen samma grund som tidigare - skall avvisas såsom otillåten.

I sak gör jag följande bedömning.

H.O.R har i HovR:n, utöver vad som framgår av TR:ns dom, anfört att - om överhuvudtaget någon underkompensering skett för S.R:s del - denna varit avsedd eftersom avtalet slöts med utgångspunkt från att tillgångarna i parternas bo väsentligen utgjorde H.O.R:s arv från hans föräldrar och sålunda indirekt kommit S.R. till godo medan han själv i framtiden inte får någon del av den egendom, som S.R:s föräldrar lämnar efter sig.

Enligt min mening är avtalet, till vilket H.O.R, sedan S.R. förklarat sig önska skilsmässa, ensam tagit initiativet - såsom också TR:n yttrat - åtminstone delvis oförmånligt för S.R..

I beaktande emellertid av samtliga omständigheterna vid avtalsslutet d 21 april 1978 är avtalet inte för S.R. så uppenbart obilligt, att hennes fullföljda talan kan bifallas.

H.O.R sökte revision och yrkade i första hand, att HD måtte med ändring av HovR:ns dom fastställa TR:ns dom, och i andra hand, att HD måtte ändra HovR:ns dom på det sätt att det preliminära bodelningsavtalet inte förklarades ogiltigt utan endast jämkades med avseende på villkoren för betalning av skifteslikviden.

S.R. bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (JustR:n Hult, Brundin, Welamson, referent, Hessler och Jermsten) beslöt följande dom:

Domskäl. S.R. har för avtalets ogiltigförklarande åberopat samma grunder som förtecknats i TR:ns dom. Såsom domstolarna funnit kan avtalet ej anses ogiltigt på någon av de fyra första av dessa grunder och kan ej heller en analogisk tillämpning av 31 eller 33 § avtalslagen leda till ogiltigförklaring av avtalet.

Det återstår då att pröva, huruvida avtalet bör förklaras ogiltigt eller jämkas med stöd av 11 kap 16 § GB eller med analogisk tillämpning av 36 § avtalslagen. Härtill är först att märka att de faktiska omständigheter, som S.R. i detta hänseende gjort gällande, blivit åberopade redan i stämningsansökningen och att denna ingavs mindre än ett år efter det att TR:n dömde till äktenskapsskillnad mellan makarna R. Det förhållandet, att S.R. åberopat 11 kap 16 § GB till stöd för sin talan först i HovR:n och mer än ett år efter domen på äktenskapsskillnad, kan därför inte anses utesluta att avtalet med tillämpning av detta lagrum jämkas, om avtalet befinnes uppenbart obilligt för S.R..

Tillämpning på familjerättens område av grunderna för bestämmelse i avtalslagens kapitel om ogiltighet av rättshandling har tidigare skett i några fall (t ex NJA 1961 s 124 och 1965 s 345). Någon anledning varför så icke skulle kunna ske även beträffande 36 § föreligger inte. Vad som kan inge tvekan, såvitt gäller just avtal av den art varom är fråga i målet, är tydligen att 11 kap 16 § GB innehåller regler om jämkning av uppenbart obilligt sådant avtal; det föreskrivs härvid att talan måste väckas inom ett år från det äktenskapsskillnad meddelades. En motsvarande bestämmelse fanns med i GB i dess ursprungliga lydelse (11 kap 29 §) och regler i ämnet fanns även i tidigare gällande rätt.

Syftet med jämkningsbestämmelsen i 11 kap 16 § GB har varit att skapa en lättillgängligare möjlighet att angripa ifrågavarande avtal än vad som följde av de vid bestämmelsens tillkomst gällande allmänna reglerna om avtals ogiltighet. Speciella risker för mindre väl övertänkta handlingar ansågs kunna föreligga under den tid som närmast föregår en separation eller skilsmässa. De avtal som skulle kunna jämkas enligt bestämmelsen var - såvitt gäller bodelning - sådana som vid sin tillkomst på sätt som framstår som uppenbart obilligt avviker från GB:s regler om egendomsfördelningen vid äktenskapsskillnad (jfr Gunvor Wallin, Om avtal mellan makar, 1958, s 72 ff). Det förefaller väl motiverat att den som vill göra gällande sådan ursprunglig obillighet hos avtalet som nu åsyftas skall, av hänsyn till motparten, vara underkastad en kort preskriptionstid, räknad från det att äktenskapsskillnaden meddelades. I nu avsedda situationer finns knappast anledning att tillämpa grunderna för avtalslagens jämkningsregel i 36 §. Bestämmelsen i 11 kap 16 § GB med dess preskriptionsregel bör vara avgörande.

För andra situationer än just den nämnda kan det däremot beträffande avtal av förevarande typ finnas samma behov som vid avtal i allmänhet av att kunna jämka ett avtalsvillkor eller lämna det utan avseende. Och det kan då komma i fråga att så sker med stöd av de allmänna regler därom som tillkommit i lagstiftningen efter det att jämkningsmöjlighet bereddes beträffande vissa äktenskapsrättsliga avtal. Aktuellt kan detta närmast bli, då avtalsvillkor framstår som oskäligt eller otillbörligt av andra skäl än att avtalet från början avviker från GB:s regler, exempelvis på grund av nya oförutsedda omständigheter. För sådana situationer, som ej torde ha varit avsedda att omfattas avjämkningsregeln i 11 kap GB, skulle en tillämpning av grunderna för bestämmelsen i 36 § avtalslagen kunna komma i fråga (jfr Gunvor Wallin a a s 77, 130 f och Adlercreutz i TfR 1959 s 138 f). I dessa fall finns ej anledning att tillämpa någon särskild preskriptionsregel.

Det kan frågas om - utöver olikheten beträffande de situationer där de berörda reglerna kan åberopas - resultatet blir olika om man tillämpar 11 kap 16 § GB eller om grunderna för 36 § avtalslagen tillämpas. Närmast kan beröras det förhållandet att förstnämnda lagrum talar om att avtalet skall vara "uppenbart" obilligt, medan 36 § avtalslagen kräver endast att avtalsvillkor som skall jämkas eller lämnas utan avseende är oskäligt. I fråga om sådana avtal som nu behandlas skulle det knappast kunna bli några mer påtagliga olikheter i tillämpningen. Ett huvudsyfte med den lagstiftning varigenom 36 § avtalslagen erhöll sin nuvarande lydelse var att bereda ökade möjligheter till ändring av avtal i konsument- och liknande förhållanden. I förarbetena synes kunna hämtas stöd för ståndpunkten att jämknings- och ogiltighetsregeln skall tillämpas med en viss restriktivitet beträffande andra avtal, såsom avtal mellan privatpersoner varom ju nu är fråga (prop 1975/76:81 s 30 och 106-109). - Det synes klart att ej heller det förhållandet, att i 11 kap 16 § GB talas om "obilligt" avtal men i 36 § avtalslagen om "oskäligt" avtalsvillkor, kan vara av någon betydelse vid tillämpningen.

Vad härefter angår påföljden, när förutsättningar för tillämpning av respektive lagrum föreligger, talas i 11 kap 16 § GB endast om jämkning av avtalet, medan i 36 § avtalslagen sägs att avtalsvillkor kan jämkas eller lämnas utan avseende. Om någon principiell olikhet beträffande rättsföljden torde emellertid här inte vara fråga. Vad som i det fall som avses i 11 kap 16 § GB konstituerar obilligheten skulle ju, efter vad förut sagts, vara avvikelsen från GB:s regler för bodelning mellan makar. Huruvida man då i vissa lägen förklarar, att avtalet är ogiltigt och att GB:s regler skall gälla, eller i stället jämkar avtalet så att det kommer att överensstämma med dessa regler, torde vara en fråga utan nämnvärd betydelse för slutresultatet. Läget är tydligen ett annat i sådana situationer där det skulle bli aktuellt att på avtal av förevarande typ tillämpa grunderna för 36 § avtalslagen; i dessa situationer kan man inte alltid på samma sätt falla tillbaka på det mönster som GB:s regler utgör.

Av det anförda framgår att det endast är i fall, då preskriptionsbestämmelsen aktualiseras, som det blir av praktisk betydelse att skilja mellan sådana situationer där 11 kap 16 § GB är tillämplig och sådana där grunderna för 36 § avtalslagen får tillämpas.

Beträffande det mellan H.O.R och S.R. träffade avtalet är, såvitt gäller själva avtalsinnehållet, att anmärka följande. All makarnas egendom har utgjort giftorättsgods. Frånsett visst lösöre utan nämnvärt intresse i sammanhanget och ett obetydligt banktillgodohavande har H.O.R tillskiftats all egendom mot en skifteslikvid om 114 610 kronor. Vad som framkommit rörande de ekonomiska beräkningarna bakom avtalet ger vid handen, att skifteslikviden svarar mot hälften av det nettovärde som beräknats för tillgångarna med undantag av icke blott de nyss angivna och visst lösöre som tillskiftats H.O.R utan även den ena av boets två fastigheter. Redan genom att den ena fastigheten sålunda tillskiftats H.O.R utan något vederlag till S.R. har avtalet påtagligt missgynnat henne. Det är också utrett, att värdet av den egendom som tagits i beräkning vid bestämmande av skifteslikviden därvid i allt fall inte bestämts för högt. Med hänsyn till de för H.O.R extremt förmånliga villkoren för betalning av skifteslikviden har denna kommit att inte på långt när motsvara ens hälften av nämnda värde.

Avtalets bestämmelser avviker på alla väsentliga punkter till S.R:s nackdel från vad som skulle gälla om bodelningsreglerna i GB tillämpades. Det rör sig sålunda om en situation som enligt vad förut utvecklats skall bedömas med ledning av 11 kap 16 § GB; av det förut anförda framgår att fråga om preskription ej är aktuell i förevarande fall.

I målet har inte förebragts något förhållande som föranleder till antagande, att S.R. haft rimlig anledning att godtaga en för henne så oförmånlig delning av boet. Vad som upplysts rörande omständigheterna kring avtalets tillkomst berättigar i stället till slutsatsen, att S.R:s godtagande av avtalet varit just ett sådant mindre välbetänkt handlande i en pressande situation inför förestående skilsmässa som lagstiftaren vid tillkomsten av den numera i 11 kap 16 § GB upptagna jämkningsregeln haft för ögonen.

På grund av det anförda föreligger enligt 11 kap 16 § GB förutsättningar för jämkning av avtalet. De brister som från billighetssynpunkt vidlåder det mellan H.O.R och S.R. träffade avtalet är sådana att avtalet inte bör ens till någon del upprätthållas.

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1982-04-19
Målnummer
T45-81
Lagrum
11 kap. 16 § giftermålsbalken (1920:405)
36 § avtalslagen (1915:218)
Litteratur
Sökord
Bodelningsavtal
Jämkning
Ogiltigförklaring
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation