lagen.nu

NJA 1981 s. 693

I äktenskap mellan makarna A och B, där genom äktenskapsförord giftorätt uteslutits, köptes i A:s namn, med lagfart för denne, av B:s far en tomt för en köpeskilling avsevärt understigande markens värde. Med insatser från båda makarnas sida uppfördes på tomten ett prefabricerat hus, avsett som gemensam bostad för makarna och deras barn. Finansieringen skedde huvudsakligen med lån som A svarade för. Med utgångspunkt i en bedömning av vad parterna avsåg vid köpetillfället har A befunnits ha gjort ett för makarna gemensamt förvärv, därvid förvärvet för B:s räkning ansetts ha uppgått till hälften av fastigheten.

(Jfr 1980 s 705)

Makarna G.L. och I.L.L. ingick äktenskap år 1964. Makarna har två barn, födda 1964 och 1972. Sedan I.L. ansökt om äktenskapsskillnad, förordnades d 25 aug 1977 att äktenskapsskillnaden skulle föregås av betänketid och att sammanlevnaden skulle hävas m m.

Efter stämning å G.L. vid Falu TR anförde I.L.L:s Parterna upprättade d 28 okt 1966 äktenskapsförord, varigenom bestämdes att all egendom, som framdeles skulle tillfalla endera av dem och vilken egendom eljest skulle vara hans giftorättsgods, skulle tillhöra honom enskilt. Förordet tillkom på tillskyndan av G:s moder. Motivet för upprättandet av äktenskapsförordet var uteslutande att skydda I.L:s rätt mot en G:s dotter vid namn L., född år 1959; I.L. kunde nämligen vid sina föräldrars död påräkna ett större arv. Avsikten var således ej att förordet skulle gälla mellan makarna inbördes. G:s moder ombesörjde att äktenskapsförordet iordningställdes av advokaten Holger Forsgren. Denne skrev ut äktenskapsförordet och skickade det till makarna L för underskrift. Härefter återsändes förordet till Forsgren, som föranstaltade om dess inregistrering vid rätten. I.L. satte sig ej närmare in i förordets rättsliga konsekvenser utan lät sig nöja med beskedet att syftet med förordet var att skydda henne mot G:s dotter L.. Efter tillkomsten av förordet har detta aldrig varit på tal mellan makarna och ej heller beaktats vid de olika transaktioner som förekommit under äktenskapet. Makarna har städse handlat som om äktenskapsförordet ej funnits. Först i samband med anhängiggörandet av målet om äktenskapsskillnad har G. åberopat äktenskapsförordet. - I slutet av 1960-talet blev det aktuellt för makarna L att skaffa sig ett egnahem. För att möjliggöra detta fick de köpa en tomt på en fastighet i Svärdsjö socken, som tillhörde I.L:s fader M.W.. Denne hade lovat ettvart av sina fyra barn att få köpa en tomt för att skaffa sig en egen villa. Köpeskillingen, som bestämdes till 50 öre/m2, låg långt under gängse marknadspris och var rent symbolisk. I köpebrevet, som är dagtecknat d 27 april 1968, kom emellertid G. att ensam upptagas som köpare. G. beviljades lagfart på fastigheten d 22 maj 1968. Efter avstyckning erhöll den nybildade fastigheten registerbeteckningen (Fastighetsadress, uteslutet här). M.W. saknade vid fastighetsöverlåtelsen kännedom om äktenskapsförordet, och detta omnämndes därvid överhuvudtaget ej. I.L. hade ingen tanke på äktenskapsförordet och visste inte annat än att fastigheten skulle komma att ägas gemensamt av makarna. Det var för övrigt mellan dem ej tal om något annat än att fastigheten skulle ägas av dem gemensamt. Avsikten med fastighetsköpet var att makarna skulle skaffa sig en familjebostad. Det var en självklarhet för såväl M.W. som makarna L att makarna skulle äga fastigheten gemensamt. M.W. hade ej skrivit fastigheten på G. om han insett att den skulle bli G:s enskilda egendom. Av en ren tillfällighet och utan att någon av parterna fäste något avseende vid äktenskapsförordet kom G. att upptagas i köpehandlingarna som ensam köpare. Att ingen av makarna betraktat fastigheten annat än som gemensam egendom framgår även av att I.L. beträffande samtliga inteckningar i fastigheten lämnat inteckningsmedgivande. I samband med tomtförvärvet inköptes ett prefabricerat hus, som uppfördes på fastigheten. Såväl tomt- och husköpen som uppförandet av huset finansierades helt med lån å 96 000 kr. Uppförandet av huset skedde i egen regi. Sålunda fungerade som byggledare I.L:s farbror N.W.. Denne byggde villan med hjälp av makarna L och M.W.. I.L. skötte främst "pappersexercisen" såsom löneutbetalningar till olika hantverkare och betalning av räkningar. Hon hjälpte även till med lättare byggnadsarbeten såsom målning och städning. Villan blev inflyttningsklar i början av år 1969. Fastighetens saluvärde är 300 000-400 000 kr. Lånen uppgår för närvarande till 178 000 kr. I egenskap av lagfaren ägare har G. ensam kommit att stå som personligt betalningsansvarig för lånen. I.L. har verksamt bidragit till parternas möjlighet att förvärva och behålla ifrågavarande fastighet inte bara genom sitt deltagande i bestyren med själva bygget utan också därigenom att hon skött barnen och hemmet i övrigt samt därjämte på deltid förvärvsarbetat utom hemmet.

På grund av vad hon anfört och enär omständigheterna vid förordets tillkomst varit sådana, att det skulle strida mot tro och heder att med vetskap om dem åberopa förordet, och G. ägt sådan vetskap, yrkade I.L. att TR:n måtte jämlikt 33 § avtalslagen förklara äktenskapsförordet sakna verkan såvitt gällde fastigheten (Fastighetsadress, uteslutet här). Därest TR:n ej skulle bifalla denna talan, yrkade I.L. att TR:n med hänsyn till omständigheterna vid fastighetsförvärvet och till de arbetsinsats er som hon och M.W. gjort vid uppförandet av villabyggnaden måtte förklara att fastigheten innehades under samäganderätt med hälften var av G. och I.L..

G.L. bestred käromålet såsom I.L.L. i första hand bestämt sin talan.

TR:n antecknade, att G.L. till en början helt bestritt I.L:s andrahandsyrkande men under slutförandet av sin talan - med hänsyn till den insats I.L. gjort dels vid byggandet av villan och dels genom bidrag till familjens försörjning i form av verksamhet i och utom hemmet - medgivit I.L:s yrkande om samäganderätt såtillvida, att han förklarat att I.L. finge tillerkännas en andel i fastigheten om 15 procent.

G.L. anförde till utveckling av sin talan: G. tog initiativet till att äktenskapsförordet kom till stånd. Han hade genom insändarspalter och dylikt i pressen, vari äktenskapsförord rekommenderats, fått den uppfattningen att det var bra att ha äktenskapsförord om äktenskapet skulle spricka. Makarna hade vid flera tillfällen pratat om att upprätta ett äktenskapsförord. Det hade mest varit en allmän diskussion om det lämpliga i att ha ett sådant förord. G. kunde ej erinra sig att därvid varit resonemang om att ett äktenskapsförord skulle vara ett skydd för I.L. mot G:s dotter L.. I vart fall var den omständigheten att G. hade ett barn som var fött före äktenskapet ej anledningen till tillkomsten av äktenskapsförordet. På grund av att G:s moder tidigare anlitat advokaten Forsgren var hon makarna behjälplig med att få äktenskapsförordet upprättat genom Forsgrens försorg. Makarna L undertecknade äktenskapsförordet i I.L:s föräldrahem. Förordet bevittnades av I.L:s syster och hennes dåvarande fästman. M.W. var väl medveten om äktenskapsförordet och dess innehåll. Under äktenskapet har förordet varit på tal mellan makarna. År 1973 öppnade G. en bensinstation i Falun, som drevs i aktiebolagsform. I samband med förhandlingar om stationen besökte G. och I.L. Essos kontor i Gävle. Under samtalen där fick I.L. klart för sig att just av den anledningen att makarna hade äktenskapsförord I.L. ej skulle drabbas ekonomiskt om bensinstationen skulle bli förlustbringande. Då M.W. år 1968 sålde tomten till G. var det dock troligen ej tal om äktenskapsförordet; det fanns ju inget skäl till det eftersom ingen då tänkte på skilsmässa. Det bara blev så att G. ensam kom att i köpehandlingarna stå som köpare. I början av år 1977 skulle makarna L skaffa sig en större villa. Utan att G. visste något därom hade I.L. vid den tiden börjat umgås med tankar på att skilja sig från G.. Också för det nya villabygget skulle marken köpas av M.W.. I köpebrevet som då upprättades upptogs både I.L. och G. som köpare. Detta visar att såväl M.W. som I.L. var väl medvetna om äktenskapsförordet och att M.W. ville gardera I.L. mot förordets konsekvenser. På grund av att det blev tal om skilsmässa fullföljdes icke köpet. - För uppförandet av villan på (Fastighetsadress, uteslutet här) anställdes N.W., som för sitt arbete uppbar marknadsmässig lön. G.L.ade själv ned mycket arbete vid byggnationen, detta särskilt som han visste att fastigheten var hans. Bl a tog han tjänstledigt från sitt arbete tre veckor, varunder han deltog i byggandet av villan. G. vitsordar att I.L. tog del i byggnationen genom att handha den kamerala delen och genom att även utföra vissa byggnadsarbeten; hennes arbetsinsats var dock av mindre omfattning. G. vitsordar vidare att I.L. hade vissa förvärvsinkomster. Dessa var dock små och de nedlades inte i fastigheten utan användes för det gemensamma hushållet. G. svarar ensam för lånen och är också den som betalar amorteringar och räntor. - Den I.L. tillkommande andelen, som G.L. slutligen medgivit att I.L. äger i fastigheten, har beräknats med utgångspunkt uteslutande från förhållandet mellan parternas löneinkomster under äktenskapet. TR:n (lagmannen Hallenberg samt rådmännen Swartling och Bratt) anförde i dom d 29 maj 1978, efter redovisning av parternas ståndpunkter, under rubriken Domskäl: I.L.L. har vid förhör under sanningsförsäkran uppgivit: Äktenskapsförordet kom till på initiativ av G:s moder. Enda anledningen till tillkomsten av förordet var att det skulle utgöra ett skydd mot G:s dotter L., som därigenom ej skulle komma åt något som "vi" ägde. I.L. vet ej varför frågan om äktenskapsförord blev aktuell. Hon och G. hade ej diskuterat frågan tidigare. Makarna besökte aldrig advokaten Forsgren. Denne skickade förordet till dem. De undertecknade det i sin dåvarande lägenhet, som var inrymd i I.L:s föräldrars fastighet. Föräldrarna var ej närvarande vid undertecknandet. Då hon och G. skrev under förordet diskuterades ej innebörden av detsamma. Det var aldrig tal om att "var och en av makarna skulle äga sin egendom". I.L. utgick under hela äktenskapet ifrån att hon ägde hälften av makarnas egendom. Hon diskuterade aldrig äktenskapsförordet med sina föräldrar. Efter dess tillkomst resonerade hon ej heller med G. därom. Överhuvudtaget handlade makarna under äktenskapet som om förordet ej funnits. De gjorde aldrig någon åtskillnad i ekonomin. De hade allt gemensamt. Då makarna besökte Esso i Gävle med anledning av att G. skulle starta en bensinstationsrörelse var äktenskapsförordet ej uppe till diskussion enligt vad I.L. kan minnas. Vid fastighetsköpet år 1968 var förordet aldrig på tal. I.L. vet ej varför G. ensam kom att upptagas som köpare. Köpebrevet skrevs troligen ut på kommunalkontoret i Svärdsjö, där I.L. vid ifrågavarande tid arbetade. Avsikten med fastighetsförvärvet var att makarna skulle skaffa sig ett eget hem åt familjen. Hade hon insett att fastigheten på grund av äktenskapsförordet skulle bli G:s enskilda egendom, hade hon givetvis sett till att även hon upptagits som köpare. Vid uppförandet av villan skötte I.L. allt "pappersgöra". Hon betalade räkningar och ombesörjde löneutbetalningar. Hon var på banken och lyfte pengar från det lån som tagits. Hon hjälpte också till med vissa målningsarbeten samt var med vid utstakningen av tomten. Under äktenskapet hade I.L. deltidsarbete ett år på socialförvaltningen i Svärdsjö. Hon arbetade även på Mejeriföreningen samt hade dessutom vissa städarbeten. Inkomsterna från dessa arbeten gick till det gemensamma hushållet. Efter år 1972, då makarnas yngsta barn föddes, har hon varit hemma och skött barnen och hushållet. G. ville ej att I.L. skulle förvärvsarbeta efter yngsta barnets födelse. Även G:s lön gick till det gemensamma hushållet. Fastighetsköpet och uppförandet av villan finansierades helt med lån.

G.L. har vid förhör under sanningsförsäkran uppgivit: Han hade vid flera tillfällen diskuterat med I.L. om att de borde upprätta ett äktenskapsförord. De hade därvid helt allmänt talat om att det var bra att ha äktenskapsforord. Vid diskussionen hade talats om att G:s dotter L. vid dödsfall ej skulle få någonting om de upprättade äktenskapsförord. Detta var dock ej annat än en bidragande orsak till tillkomsten av förordet. Huvudsyftet var att I.L. skulle skyddas mot att, om G. startade egen rörelse, dragas in i en eventuell konkurs. Avsikten var att allt vad de förvärvade skulle ägas enskilt. I.L. måste ha insett detta. G. bad sin moder, som tidigare anlitat advokaten Forsgren, att kontakta Forsgren för att denne skulle skriva ut förordet. Forsgren skickade förordet till makarna L. Förordet undertecknades hemma hos I.L:s föräldrar. Vid undertecknandet var förutom vittnena även M.W. närvarande. Denne frågade därvid om innebörden av äktenskapsförordet. Då G. köpte fastigheten år 1968 av M.W. var det G:s avsikt att fastigheten skulle bli hans enskilda egendom. Han hade alltid önskat sig "något eget". Villabyggnaden var avsedd som bostad åt familjen. Vid köpet förekom inga diskussioner om vem som i köpehandlingarna skulle upptagas som köpare. "Det bara blev så" att G. ensam upptogs som köpare. G. vet ej vem som skrev ut köpebrevet. Vid köpet pratade han och I.L. ej om äktenskapsförordet. G. insåg dock att fastigheten till följd av förordet skulle bli hans enskilda egendom. Senare förekom däremot samtal om förordet. Vid besöket hos Esso i Gävle kom förordet på tal på så sätt att en konsulent där, då han läste förordet, uppgav för I.L. att hon inte hade något att vara ängslig för om G:s bensinstation skulle bli förlustbringande, enär förlusten skulle drabba G. ensam. G. deltog själv i uppförandet av huset under sin semester och en treveckorsperiod, då han tog tjänstledigt från sitt arbete. Hans arbetsinkomster gick till största delen åt till finansiering av villabygget. Under byggnadstiden erhöll han som hjälp av sin moder ett belopp som uppgick till omkring 5 000 kr. Även I.L. hjälpte till; hon skötte "pappersexercisen". Tomtköpet år 1977 var föranlett av att familjen skulle skaffa sig en större bostad och därvid sälja den andra fastigheten. Det var M.W. som presenterade 1977 års köpebrev för G.. Först då erfor G. att båda makarna stod som köpare. Han insåg konsekvensen härav men sade inget vare sig till M.W. eller I.L..

På I.L.L:ss begäran har vittnesförhör hållits med hennes fader M.W. och hennes farbroder N.W., vilka uppgivit:

M.W.: Han var ej närvarande då äktenskapsförordet undertecknades. Han fick kännedom om förordet först i juli 1977 i samband med att det blev aktuellt med skilsmässan. Frågan om att han skulle sälja mark kom upp då G. och I.L. skulle bygga sig ett egnahem. Han hade bestämt sig för att låta sina fyra barn få köpa var sin tomt till ett billigt pris som en start i livet. För I.L., som var äldst, blev det först aktuellt. Han sålde marken till ett pris av 50 öre per m2. Gängse pris var 8 kr per m2. M.W:s avsikt vid försäljningen var att makarna L skulle äga fastigheten med lika rätt. Han kan ej erinra sig vem som skrev ut köpebrevet. Troligen utskrevs det på kommunalkontoret, där I.L. då arbetade. Hade M.W. vid försäljningen insett att fastigheten skulle bli G:s enskilda egendom, hade han icke sålt marken till G.. I så fall hade han sålt till I.L.. Vid uppförandet av villabyggnaden hjälpte M.W. till. Även I.L. utförde vissa byggnadsarbeten. Hennes arbetsinsats vid byggnationen bestod dock framför allt i att hon skötte "pappersexercisen". Den år 1977 aktualiserade försäljningen hade sin grund i att makarna L skulle bygga en större familjebostad. Upprättandet av 1977 års köpebrev föregicks ej av några diskussioner om vem som skulle stå som köpare. Vid utfärdandet av detta köpebrev hade M.W. ingen tanke på att båda makarna däri upptagits som köpare. M.W. känner ej till vem som upprättat köpebrevet.

N.W.: Vid ifrågavarande tid sysslade N.W., som är snickare, med att "resa kåkar". Han uppförde villabyggnaden åt makarna L. För arbetet uppbar han ersättning i form av timpenning. I.L. och G. hjälpte till vid uppförandet av huset. I.L. skötte det kamerala. Hon hjälpte även till med vissa byggnads- och städningsarbeten. Hon hjälpte överhuvudtaget till med allt hon kunde göra. Hon ställde upp helhjärtat. Även M.W. deltog i byggnadsarbetena. M.W. underlättade dessa också genom att låna ut verktyg och traktor samt en del andra saker som fattades. N.W. hade inget intryck av att fastigheten ägdes av G. ensam. Uppförandet av huset tillgick på sätt som är brukligt då en familj bygger ett eget hus.

TR:n gör följande bedömning.

I fråga om I.L.L:ss förstahandsyrkande finner TR:n icke vara förebragt någon omständighet av beskaffenhet att föranleda att äktenskapsforordet skulle sakna verkan i yrkat hänseende. Käromålet skall alltså i denna del ogillas.

Vad så gäller I.L.L:ss andrahandsyrkande är efter G.L:s slutliga ställningstagande till detsamma ostridigt mellan parterna att de skall anses vara samfällt ägare till fastigheten. Vidkommande frågan hur stor lott i densamma som tillkommer vardera parten finner TR:n att i målet förebragta omständigheter ej föranleder annan bedömning än att parternas lotter är lika stora. I.L.L:ss andrahandsyrkande skall alltså bifallas.

Domslut.

- TR:n ogillar käromålet i vad det avser förklaring att äktenskapsförordet d 28 okt 1966 skall sakna verkan beträffande fastigheten (Fastighetsadress, uteslutet här) i Svärdsjö socken.

- TR:n förklarar att nämnda fastighet samfällt äges av G.L. och I.L.L. med hälften var.

G.L. fullföljde talan i Svea HovR och yrkade i första hand att käromålet måtte ogillas. I andra hand yrkade han, därest samäganderätt skulle anses föreligga, att den I.L. tillkommande andelen i fastigheten bestämdes till högst 15 procent.

I.L.L. bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Wilhelmson, hovrättsrådet Beskow samt hovrättsassessorerna Lawass och Frideen, referent) anförde i dom d 5 febr 1979:

Domskäl. Parterna har i HovR:n angivit sina ståndpunkter på i huvudsak samma sätt som återgivits i TR:ns dom. G.L. har dock gjort gällande att han vid TR:n ej medgivit att fastigheten är parternas samägda egendom, utan endast att I.L.L. är berättigad till ersättning, motsvarande 15 procent av fastighetens värde, om fastigheten skulle anses som parternas giftorättsgods. G. har anfört att hans medgivande i denna del framförallt är att se som en vägledning för den händelse rätten skulle finna att I.L:s andrahandsyrkande om samäganderätt helt eller delvis skulle bifallas.

HovR:n gör följande bedömning.

Enligt det mellan parterna upprättade äktenskapsförordet skulle all egendom vara enskild. Den i målet aktuella fastigheten har ostridigt förvärvats i G.L:s namn. Enligt vad som framkommit förekom inga diskussioner om vem som skulle vara ägare till fastigheten och ingen av parterna har kunnat redogöra för varför G. upptogs som köpare i köpebrevet. Uppenbarligen har dock syftet med förvärvet från båda parternas sida varit att de skulle skaffa en gemensam bostad. Visserligen har G. varit den som erlagt amorteringar och räntor på de lån, vilka belastat fastigheten och för vilka han ensam varit betalningsansvarig. I.L. har emellertid genom verksamhet inom och utom hemmet bidragit till den gemensamma hushållningen. Tomtmarken, på vilken villan byggdes, har inköpts för ett pris, som legat långt under det gängse, av I.L:s fader. Enligt vad denne uppgivit sattes priset så lågt, emedan han ville ge dottern en start i livet. Under förhandenvarande omständigheter får anses, att I.L. möjliggjort att fastigheten kunnat förvärvas och behållas. På grund av det anförda finner HovR:n, att fastigheten ägs av parterna med samäganderätt. Omständigheterna föranleder ej till annat än att parternas andelar skall anses vara lika stora.

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.

G.L. sökte revision och yrkade bifall till sina i HovR:n framställda yrkanden.

I.L.L. bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (JustR:n Hult, Fredlund, Mannerfelt, Knutsson och Palm, referent) beslöt följande dom:

Domskäl. Parterna har i HD till utveckling av sin talan vidhållit vad de anfört enligt TR:ns dom.

Av utredningen i målet framgår följande omständigheter av särskild betydelse för bedömningen av den nu föreliggande frågan, nämligen om I.L.L. blivit delägare i den tomt som år 1968 köptes i G.L:s namn och det hus som uppfördes på tomten samt hur stor andel i fastigheten hon i så fall förvärvat.

Avsikten med köpet av tomten och husbygget var att skaffa makarna och deras barn en gemensam bostad. I.L:s far, som hade beslutat att ge alla sina barn en "start i livet" genom att sälja en tomt för underpris till var och en av dem, tillhandahöll marken för en köpeskilling av cirka 1 000 kr. Tomtens saluvärde var mellan 15 000 och 20 000 kr. Fadern - som inte kände till eller i vart fall inte erinrade sig makarnas äktenskapsförord - avsåg att makarna skulle få lika rätt till tomten och fäste sig inte vid att i köpehandlingarna, som av allt att döma upprättats av utomstående person, G. ensam angavs vara köpare. Inte heller makarna lade någon vikt vid köpehandlingarnas innehåll i detta avseende och de diskuterade i sammanhanget inte vare sig äktenskapsförordet eller frågan vem som skulle stå för köpet. För byggnationen svarade, mot ersättning i timpenning, en farbror till I.L.. Hennes far och båda makarna hjälpte till, fadern bl a genom att låna ut verktyg och en traktor. Av makarna gjorde G. den betydligt större insatsen på bygget men I.L. stod också för det "kamerala" arbetet och för skötsel av hem och barn under tiden. Finansieringen ordnades huvudsakligen genom lån om ursprungligen 96 000 kr. G. har under äktenskapet fortlöpande haft förvärvsarbete. I.L. har vid sidan av skötseln av hemmet och barnen förvärvsarbetat vissa perioder. G. har av sina intjänade medel betalat amorteringar och räntor på lånen. Bådas inkomster har i övrigt gått huvudsakligen till det gemensamma hushållet och hemmet. Äktenskapsförordet synes inte ha vid tiden för fastighetsförvärvet varit på tal mellan makarna, sedan det upprättades.

I.L:s uppgift, att hon utan tanke på äktenskapsförordet och köpehandlingarnas innehåll tog för givet att hon blev delägare i fastigheten, bör med hänsyn till omständigheterna tagas för god. G. har för sin del medgett, att "det bara blev så" att köpehandlingarna upprättades i hans namn, och det måste, oavsett hans påståenden i övrigt, med hänsyn särskilt till de insatser som gjordes av I.L:s far antas, att också G. utgick från att det var fråga om ett för makarna gemensamt förvärv. Att ett sådant förvärv har kommit till stånd, av såväl tomten som byggnaden, vinner också stöd av vad som kommit fram om bidragen från I.L:s sida för att tillskapa det gemensamma hemmet och om hennes vilja och förmåga att genom arbete i och utom hemmet bidra till familjens ekonomi. Omständigheterna föranleder inte till annat antagande än att det förvärv G. sålunda måste anses ha gjort för I.L:s räkning avsåg hälften av fastigheten.

På grund av det anförda skall HovR:ns domslut fastställas.

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1981-06-10
Målnummer
T78-79
Rättsfall
NJA 1980 s. 705
Litteratur
Sökord
Äktenskapsförord
Samäganderätt
Gemensamt förvärv
Bostad
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (9)

NJA 1982 s. 589: Under äktenskap har i hustruns namn inköpts en villafastighet. Syftet med köpet har varit att bereda makarna och deras barn en bostad för gemensamt begagnande. Erforderliga ekonomiska tillskott i och...
NJA 1983 s. 550: I tvist mellan två tidigare samboende angående fastighet, som enligt köpehandling förvärvats av den ena av dem men till vilken den andre påstår sig vid köpet ha förvärvat samäganderätt, har den...
NJA 1984 s. 772: Under äktenskap har mannen i eget namn köpt en villafastighet och erhållit lagfart på fånget. Mellan makarna har varit förutsatt att också hustrun skulle bli ägare. Av hustrun åberopat förvärv av...
NJA 1985 s. 97: Under äktenskap mellan makar med äktenskapsförord, enligt vilket egendom som vardera maken förvärvade skulle vara hans enskilda, inköptes en villafastighet i hustruns namn och meddelades lagfart å...
NJA 2002 s. 142: S.k. dold samäganderätt, som i rättspraxis har godtagits i vissa situationer av familjerättslig karaktär, har ansetts inte kunna uppkomma i en relation mellan två juridiska personer...
NJA 2004 s. 397: En make har till den andra maken överlåtit en fritidsfastighet som hade förvärvats för makarnas gemensamma bruk. Talan av en borgenär till den överlåtande maken om att den maken haft dold...
NJA 2012 s. 377: Sambor förvärvade gemensamt en segelbåt. Med tillämpning av 1 § lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt har ägarandelarna bestämts utifrån vardera sambons ekonomiska insats vid köpet.
NJA 2013 s. 632: Fråga om anspråk på dold samäganderätt till fast egendom är föremål för preskription.
RH 1994:122: Fastighetsmäklare har inte ansetts skyldig att utge skadestånd till en person som genom bulvan förvärvat en fastighet och således endast innehaft fastigheten med dold äganderätt.
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation