lagen.nu

NJA 1981 s. 444

Innehav av narkotika? 1 § narkotikastrafflagen.

Allmän åklagare yrkade vid Eksjö TR ansvar - förutom å S.B. för grovt narkotikabrott - å H.T., född d 19 febr 1954, och B.E., född d 11 nov 1953, för narkotikabrott enligt följande påstående beträffande de senare: H.T. och B.E. har d 7 dec 1979 färdats i H.T:s personbil till Skånes Fagerhult och därvid haft sällskap med S.B., som färdats i egen bil. Avsikten med resan var att S.B. i Klippan skulle av en för H.T. och B.E. okänd person inköpa cannabisharts för H.T:s och B.E:s räkning. H.T. hade till S.B. tidigare överlämnat 2 900 kr och B.E. 2 500 kr utgörande förskottsbetalning för inköpet. - H.T. och B.E. har från Skånes Fagerhult medföljt i S.B:s bil till Klippan, där S.B. köpt ca 1 kg cannabisharts. Av denna kvantitet erhöll H.T. 100 g och B.E. 80 g. Hela cannabispartiet placerades efter inköpet i S.B:s bil. Narkotikan togs av polisen i beslag i Skånes Fagerhult, då S.B., H.T. och B.E. var på väg i S.B:s bil till S.B:s fästmö i Skånes Fagerhult. Härigenom har H.T. och B.E. uppsåtligen köpt och innehaft cannabisharts som är narkotika.

H.T. och B.E. bestred ansvar och gjorde gällande att de inte innehaft narkotika. TR:n (ordf rådmannen Jusélius) anförde i dom d 29 jan 1980 under Domskäl såvitt angick åtalet mot H.T. och B.E. i allt väsentligt följande: S.B. har uppgivit: - - - Vid resan d 7 dec 1979 till Skåne hade S.B. med sig 20 000 kr och avsåg att köpa cannabis dels för egen del, dels för fyra andra personer, däribland H.T. och B.E.. Av dessa fyra personer hade S.B. mottagit förskottsbetalning. H.T. hade betalat 2 900 kr och B.E. 2 500 kr. Från S.B:s bostad färdades S.B. i sin bil samt H.T. och B.E. i H.T:s bil till Skånes Fagerhult, där de besökte S.B:s fästmö. Därefter åkte de tre männen samt fästmön i S.B:s bil till Klippan, där S.B. talade med den person som skulle sälja narkotika till honom. Detta skedde vid S.B:s bil medan passagerarna satt kvar i denna. Säljaren förklarade att endast två personer - S.B. och hans fästmö - fick följa med och hämta narkotikan. H.T. och B.E. gick sin väg för att äta, medan S.B. och hans fästmö följde med säljaren i dennes bil till en lägenhet där S.B. betalade och mottog ett parti cannabis. Han kontrollerade inte mängden, som sedermera visade sig vara 941 g. S.B. och hans fästmö blev sedan skjutsade tillbaka till Klippans centrum, där H.T. och B.E. anslöt. Samtliga fyra personer anträdde i S.B:s bil återfärden mot Skånes Fagerhult med S.B. som förare. Narkotikan fanns i en plastpåse som låg på golvet i bilen. H.T. och B.E. satt i baksätet. Meningen var att de i S.B:s fästmös bostad i Skånes Fagerhult skulle dela upp narkotikan så att H.T. och B.E. skulle få vad de beställt. S.B. hade hos fästmön våg och vikter. Det var inget resonemang om narkotikan under färden. Man hade från början trott att priset skulle vara 29 kr per g, varför de belopp H.T. och B.E. betalat skulle ha räckt till 100 resp 80 g. I Klippan visade det sig att S.B. endast behövde betala 20 kr per g, varför han utgår från att H.T. och B.E. skulle ha fått pengar tillbaka vid fördelningen. Innan S.B:s bil nådde fästmöns bostad hejdades den av polis, som beslagtog den oöppnade cannabispåsen.

H.T. har uppgivit: Vad S.B. berättat om resan till Skåne är riktigt. Sålunda färdades H.T., som avsåg att för eget bruk köpa 100 g cannabis för 2 900 kr, i sin bil med B.E. som passagerare till Skånes Fagerhult, varifrån S.B., dennes fästmö, H.T. och B.E. åkte i S.B:s bil till Klippan. Att H.T. och B.E. följde med till Klippan, där S.B. skulle köpa narkotika, berodde på att de ville äta och att det inte fanns något matställe i Skånes Fagerhult. Hur mycket narkotika S.B. skulle förvärva visste H.T. inte. Han och B.E. hade ingen kontakt med säljaren. Under återfärden hade S.B. hand om narkotikan, som förvarades i en påse under framsätet. B.E. och H.T. satt i baksätet. I S.B:s fästmös bostad skulle de få den narkotika de beställt av S.B..

B.E. har förklarat sig instämma i H.T:s uppgifter samt tillagt att B.E. för sin del betalat 2 500 kr i förskott för 80 g cannabis, som var avsedd för eget bruk.

Utredningen ger vid handen att H.T. och B.E., efter att ha till S.B. erlagt förskottsbetalning för narkotika som denne lovat anskaffa åt dem, medföljt i S.B:s bil från Skånes Fagerhult till Klippan, att S.B. i Klippan för egen och andras del köpt närmare 1 kg cannabis samt att detta parti fraktats i samma bil, även nu med S.B. som förare och de två andra männen som passagerare, från Klippan mot Skånes Fagerhult, där narkotikan varit avsedd att i S.B:s fästmös bostad delas upp så att H.T. och B.E. kunnat få vad de beställt. Färden har avbrutits av polis, som gripit de åkande och beslagtagit narkotikan. Åklagaren har gjort gällande att H.T. och B.E. gjort sig skyldiga till narkotikabrott genom att under bilfärden från Klippan mot Skånes Fagerhult inneha cannabis. Vid bedömande av om sådant innehav förekommit beaktar TR:n att S.B. köpt det aktuella narkotikapartiet utan att H.T. eller B.E. därvid medverkat eller ens varit närvarande samt att den narkotika som H.T. och B.E. skulle förvärva ej under bilfärden avskilts för deras räkning. Med hänsyn till dessa omständigheter och då varken H.T. eller B.E. såvitt visats under ifrågavarande bilfärd tagit befattning med narkotikan, utom möjligen såtillvida att de granskat den oöppnade påsen, kan ingendera av dem anses ha innehaft narkotika. H.T. och B.E. skall därför frikännas.

Domslut. Åtalet mot H.T. och B.E. ogillades.

Åklagaren fullföljde talan i Göta HovR och yrkade, såvitt angick H.T. och B.E., bifall till åtalet mot dem.

H.T. och B.E. bestred ändring.

HovR:n (hovrättsrådet Maiander och hovrättsassessorn Florby, referent, samt nämndemännen Andersson och Larsson) anförde i dom d 25 mars 1980, såvitt angick H.T. och B.E.:

Domskäl. Vad beträffar åtalet mot H.T. och B.E. är utrett i huvudsak följande. H.T. och B.E. har till S.B. erlagt förskottsbetalning för cannabisharts som denne lovat att skaffa åt dem. De har därefter medföljt i S.B:s bil från Skånes Fagerhult till Klippan, där S.B. skulle skaffa narkotikan. I Klippan har S.B. - utan att H.T. och B.E. varit närvarande - för bl a egen samt H.T:s och B.E:s räkning köpt närmare ett kilo cannabisharts. Därefter har H.T. och B.E. fått besked att affären var klar och att de skulle återvända till Skånes Fagerhult. Under återfärden har cannabispartiet förvarats i bilen, som förts av S.B. med H.T. och B.E. som passagerare. I vart fall H.T. har också sett ett prov på cannabishartsen. Innan de hunnit fram till S.B:s fästmös bostad i Skånes Fagerhult, där cannabispartiet skulle fördelas, har färden avbrutits av polis. Vid angivna förhållanden finner HovR:n att narkotikan måste anses ha varit i S.B:s, H.T:s och B.E:s gemensamma besittning. Då H.T. och B.E. således innehaft narkotika i de av åklagaren angivna mängderna, skall de fällas till ansvar för narkotikabrott.

H.T. och B.E. har tidigare lagförts för narkotikabrott, H.T. 1973 och B.E. senast 1976. HovR:n finner hänsynen till allmän laglydnad påkalla att båda ådömes fängelse.

Domslut. Med ändring av TR:ns domslut dömde HovR:n envar av H.T. och B.E. jämlikt 1 § narkotikastrafflagen för narkotikabrott till fängelse 1 mån.

Hovrättsrådet Lindstam var av skiljaktig mening och anförde: Lika med TR:n finner jag att H.T. och B.E. icke kan fällas till ansvar. jag fastställer därför TR:ns dom i ansvarsfrågan beträffande H.T. och B.E..

H.T. och B.E. sökte revision och yrkade envar att HD måtte med ändring av HovR:ns dom ogilla åtalet för narkotikabrott

eller bestämma påföljden till villkorlig dom.

Riksåklagaren bestred ändring och anförde i genmälet bl a följande:

Vad gäller frågan om H.T:s och B.E:s förfarande innefattar brott kan först konstateras, att förfarande som innebär försök, förberedelse och stämpling till innehav av narkotika ej är straffsanktionerat. Ej heller är medverkan till narkotikabrott som avser innehav av narkotika straffbelagt jämlikt bestämmelserna i 23 kap BrB. Intresset i målet knyter sig därför till frågan om vad som utretts i målet kan anses konstituera ett innehav av narkotika för H.T:s och B.E:s del.

Vad gäller frågan om innebörden av själva begreppet innehav i narkotikastrafflagens mening kan konstateras, att förarbetena, i den mån de uppehåller sig vid begreppet, främst berör frågan om kriminaliseringen av innehav (se bl a SOU 1967:41 s 70 ff). Frågan om den rättsliga bedömningen av begreppet innehav av narkotika har, som det synes, ej varit föremål för någon kommentar i förarbetena. Viss ledning för fastställandet av innebörden av begreppet ger onekligen det civilrättsliga besittningsbegreppet. Detta begrepp torde generellt kunna beskrivas som det faktiska innehavet av, eller den faktiska makten eller rådigheten över, en sak. En person anses ha besittning till en sak när han till sin förmån äger åberopa reglerna om besittningsskydd. Vid besvarande av frågan om sådant skydd förelegat för H.T. och B.E. får beaktas, att S.B. köpt det aktuella narkotikapartiet utan att H.T. eller B.E. därvid medverkat eller ens varit närvarande samt att narkotikan, för vilken H.T. och B.E. lämnat förskottsbetalning, inte avskilts för deras räkning. Dessa omständigheter talar för att något besittningsskydd inte uppkommit för H.T. och B.E.. Om besittningsskydd i civilrättslig mening ej skulle vara för handen kan detta förhållande emellertid inte ensamt vara avgörande för frågan huruvida innehav enligt narkotikastrafflagen föreligger eller ej. Rättspraxis ger också vid handen, att domstolarna i brottmål är benägna att gå utöver vad som får anses gälla i enlighet med det civilrättsliga besittningsbegreppet. Även om besittningsskydd i detta fall ej skulle anses föreligga för H.T. och B.E. är således därmed icke avgjort att innehav i straffrättslig mening skulle vara uteslutet. Domstolarna har att enligt sedvanliga tolkningsprinciper bestämma innebörden av begreppet innehav.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (JustR:n Brundin, Erik Nyman, Palm, Ehrner, referent, och Rydin) beslöt följande dom:

Domskäl. Vad som förekommit mellan S.B., H.T. och B.E. före inköpet av cannabispartiet visar att S.B. förvärvade det till viss del för H.T:s och B.E:s räkning. Härtill kommer att H.T. och B.E. medföljde som passagerare i S.B:s bil från Klippan med vetskap om att hela partiet fanns i bilen och att det skulle vägas och delas upp vid framkomsten till Skånes Fagerhult. På angivna skäl måste H.T. och B.E. anses ha innehaft narkotika i de kvantiteter som avses med åtalen. De skall därför fällas till ansvar för narkotikabrott.

Lika med HovR:n finner HD hänsynen till allmän laglydnad kräva att såväl H.T. som B.E. ådöms fängelse.

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1981-03-25
Målnummer
B374-80
Lagrum
1 § narkotikastrafflagen (1968:64)
Litteratur
Sökord
Innehav
Narkotika
Bilpassagerare
Narkotikabrott
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation