lagen.nu

NJA 1981 s. 1246

Två utländska medborgare har av TR dömts för grovt narkotikabrott till fängelse men har ej utvisats. De har ensamma fullföljt talan mot domen. Hinder har inte ansetts föreligga för HovR:n att ta upp frågan om utvisning till prövning. Frågor dels huruvida laga hinder mötte mot utvisning av sydafrikansk medborgare, för vilken utfärdats resedokument, vars giltighetstid dock löpt ut, dels huruvida i fråga om marockansk medborgare, som vistats i Sverige oavbrutet sedan år 1970, förelåg synnerliga skäl för utvisning. 40 och 41 §§ utlänningslagen (1980:376).

Allmän åklagare yrkade vid Stockholms TR ansvar å sydafrikanske medborgaren A.A., född 1944, och marockanske medborgaren tandteknikern A.K., född 1947, för grovt narkotikabrott under påstående att de d 18 nov 1979 i Malmö gemensamt i försäljningssyfte för 28 000 kr köpt 2 kg cannabisharts.

Åklagaren yrkade vidare förvisning - numera utvisning - av A.A. och A.K..

De tilltalade förnekade inköp av narkotika. TR:n (ordf t f chefsrådmannen Andersson) anförde i dom d 6 nov 1980 i sina domskäl efter redovisning och värdering av bevisningen att A.A. och A.K. befanns övertygade om gärningen och att den skulle bedömas som åklagaren angett. I frågan om utvisning anförde TR:n i domskälen: A.A. och A.K. har bägge varit bosatta här sedan åtskilliga ål tillbaka. A.A. synes jämväl löpa risk för politisk förföljelse, om han återsändes till sitt hemland. Med hänsyn härtill och till vad i fråga om bägge framkommit om familjeförhållanden och levnadsvillkor finns inte skäl att förordna om utvisning. I sitt domslut dömde TR:n vardera av A.A. och A.K. jämlikt 3 § narkotikastrafflagen (1968:64) för grovt narkotikabrott till fängelse 1 år 3 mån.

A.A. och A.K. fullföljde talan i Svea HovR med yrkande om frikännande.

Åklagaren bestred ändring. HovR:n (adj led, f d hovrättsrådet Victor, referent, samt nämndemännen Jälminger, Samuelsson och Sundberg) anförde i dom d 6 nov 1980 i sina domskäl, sedan HovR:n förklarat sig gilla TR:ns bedömning av ansvarsfrågan, följande i frågan om utvisning: HovR:n finner trots att åklagaren icke fullföljt talan mot TR:ns dom hinder icke möta mot att till prövning upptaga frågan om utvisning av A.A. och A.K..

För denna prövning är det erforderligt att sammanfatta vad utredningen ger vid handen angående A.A:s och A.K:s personliga förhållanden.

A.A., som är född 1944, kommer från Sydafrika. Han kom till Sverige i maj 1972. I ett d 7 okt 1980 dagtecknat intyg har statens invandrarverk angående A.A:s förhållanden anfört:

"Han har beviljats nedanstående tillstånd:

Från och med Till och med

Uppehållstillstånd 1972-10-16 1973-03-23

Befriad från skyldig-

heten att ha arbets-

tillstånd

Enligt invandrarverkets

mening bör han i

bidragshänseende jäm-

ställas med person som

genom statlig hjälpaktion

överförts hit.

Uppehållstillstånd 1973-05-14 1977-05-13

Befriad från skyldig-

heten att ha arbets-

tillstånd

Uppehålls- och

arbetstillstånd 1977-05-14 1980-07-17

Svenskt främlingspass 1973-05-14 1978-05-17

Svenskt resedokument

enligt bestämmelserna

i 1951 års Genève-

konvention ang

flyktingars rättsliga

ställning 1978-07-18 1980-07-17

Ansökan om förlängning av uppehålls- och arbetstillstånd samt resedokument inkom till Statens invandrarverk 1980-07-29. Ärendena är under handläggning."

I en 1976 angående A.A. upprättad personundersökning anföres:

"Arbetslös t aug 1974 då han fick arbete å Ventilatorverket i Malmö som truckförare och förrådsarb. Slutade sin anställn aug 1975 p g a axelskador. Goda vitsord från arbetsplatsen. Därefter arbetslös. - A har genomgått op i båda axlarna, dels i Sydafrika dels i Sv. Sjukskriven en längre tid härför. Han är nu ej så stark i axlarna att han kan sköta tungt arbete. För övrigt inga allvarliga sjukdomar. Känner sig nu fysiskt och psykiskt frisk. - Började som 10-åring röka marijuana. Rökte hasch när han kom till Europa. Började sommaren 1975 röka heroin då och då. Anledn härtill uppger han vara dels att hans fästmö, som väntade barn, fick missfall dels att han var sjuk o arbetslös. Ej någon erfarenhet av andra nark prep. Måttlig konsumtion av alkohol. - Intr: Tekniskt intresserad, intr av matlagning, läser en del, spelar fotboll. - A sammanbor med sin norska fästmö. De har känt varandra sedan 7 år. Inga barn. A är arbetslös men har sökt till teknisk utbildning vid AMU- center i Furulund. Tror att han har möjlighet att komma med i kursen i sept. Vill utbilda sig till något yrke inom elektronik. - Ekonomi: Uppbär arbetslöshetsers 1 800:-/netto, 4 v. Sammanb ink 2 400:-/mån netto. Inga övriga tillgångar. Skulder tot 2 600:-. A har ett stabilt förhållande till sin fästmö sedan 7 år tillbaka. De har fast bostad i Malmö. A är f n arbetslös men fästmön har fast anställning. A söker arbete och försöker skaffa sig utbildning till ett yrke som han är intresserad av. Han är inte känd å socialbyrå för något missbruk. A ger ett intryck av att kunna klara sig själv och något behov av övervakare förefaller ej finnas."

I HovR:n är upplyst att A.A. d 7 juni 1976 ingått äktenskap med sin tidigare omnämnda norska fästmö.

I en vid TR:n upprättad personundersökning anföres vidare:

"1 jan 1978 började A.A. grundskolestudier vid Fågelbacksskolan. Studietiden är normalt tre terminer, men A.A. har, efter att ha varit inskriven fyra, ej lyckats klara de obligatoriska kurserna, med undantag av engelskan. Han har haft stor frånvaro och vårterminen 1979 uteblev han helt från skolan. Parallellt med studierna, fram till mars 1979, arbetade A.A. också som tidningsutbärare. Vitsorden från denna arbetsplats är goda. Från sommaren 1979 har A.A. sysslat med försäljning av afrikanska bijouterier. Familjen A:s inkomster har icke varit stora, då hustrun enligt uppgift numera ej är förmögen till förvärvsarbete. Periodvis har man därför fått ekonomisk hjälp från hustruns släkt. Någon socialhjälp har icke utgått. A.A:s hälsotillstånd är i stort tillfredsställande. Några alkoholproblem föreligger ej, men A.A. medger bruk av både hasch och marijuana."

A.K., som är född 1947, är medborgare i Marocko. Han kom till Sverige d 2 sept 1970. I ett d 7 okt 1980 dagtecknat intyg har statens invandrarverk angående A.K:s förhållande anfört:

"Genom beslut 1971-01-14 beviljades han uppehållstillstånd att gälla från och med 1970-12-02 till och med 1971-12-01.

Genom beslut 1972-09-18 beviljades han uppehållstillstånd att gälla från och med beslutsdatum till och med 1974-09-17.

Arbetstillstånd var ej erforderligt enär han ingått äktenskap med svensk medborgare.

1973-02-05 beviljades han bosättningstillstånd/permanent uppehållstillstånd nr 243847.

Bevis om permanent uppehållstillstånd innebär att innehavaren av ett sådant bevis utan tidsbegräsning får vistas och resa in i Sverige samt ha anställning utan särskilt arbetstillstånd."

Vidare har från statens invandrarverk inhämtats att frågan om förlängning av A.K:s permanenta uppehållstillstånd vilar och att en A.K:s ansökan om svenskt medborgarskap är hos invandrarverket för prövning.

I en i målet angående A.K. upprättad personundersökning anföres:

"A.K. härstammar från Marocko, varifrån han har en treårig tandteknikerutbildning avslutad 1969. Samma år lämnade han landet för att undvika en värnpliktstjänstgöring, som han uppfattade som en straffkommendering. I början av aug 1969 kom han till Köpenhamn, där han erhöll fabriksarbete. Mellan 2.2.1971 och 17.1.1972 var han anställd som plåtslagarebiträde på Kockums AB i Malmö. Han tvingades sluta sin anställning p g a ryggbesvär och var därefter arbetslös. K gifte sig i sept 1971 och han var efter jan 1972 i väsentlig omfattning beroende av hustruns inkomster.

K dömdes 27.7.1973 till fängelse 1 år 6 mån. Verkställigheten slutade 6.5.1974. Efter beredskapsarbete i knappa två månader efter frigivningen gick han en kortare AMU-kurs. Härigenom erhöll han nuvarande arbete som tandtekniker på DP-laboratoriet i Malmö med början sept 1974.

Från arbetsgivaren meddelas att K är mycket duktig och den bäste på sin avdelning. Han ges absolut bästa vitsord och beskrivs som en människa med hög arbets- och annan moral. Själv trivs K mycket bra med såväl arbete som arbetskamrater.

K:s äktenskap sprack efter frigivningen 1974. Allt kom över makarna på en gång, de gick varandra på nerverna men skildes som vänner. Han sammanbor nu sedan 2 år tillbaka med fästmön J H. De har inga barn."

Upplyst är vidare att A.A. d 14 april 1976 av Malmö TR för narkotikabrott dömts till fängelse 1 år från vilket straff han villkorligt frigivits d 25 okt 1976 med en återstående strafftid av 4 mån samt att A.K. d 27 juli 1973 av HovR:n över Skåne och Blekinge för medhjälp till grovt narkotikabrott dömts till fängelse 1 år 6 mån från vilket straff han villkorligt frigivits d 6 maj 1974 med en återstående strafftid av 5 mån 16 dagar.

För båda är den nu aktuella brottsligheten, som utgör återfall i narkotikabrott, att anse som synnerligen grov. Inköpet av så mycket som 2 kg cannabisharts måste anses utvisa, att fråga varit om vidareförsäljning. Invandrare, som ägnar sig åt narkotikahantering, missbrukar allvarligt den öppenhet som visas dem i vårt land.

HovR:n finner därför att för både A.A. och A.K. föreligger risk för fortsatt brottslighet och att brotten är sådana att det - trots den långa tid de vistats i Sverige - föreligger synnerliga skäl för att de inte längre bör få vistas här. Vid bestämmande av strafftidens längd beaktar HovR:n det men, de lider genom utvisningen, och bestämmer straffet så lågt det lagligen är möjligt. I sitt domslut ändrade HovR:n på det sättet TR:ns domslut att vardera av A.A. och A.K. ådömdes påföljd av fängelse 1 år och utvisades ur riket med förbud att återvända hit.

Adj led Sahlström, med vilken hovrättslagmannen Holmquist förenade sig, var skiljaktig i frågan huruvida A.A. och A.K. borde utvisas och anförde: Med hänsyn till att straffen för A.A. och A.K. endast kan sänkas med högst 3 mån skulle beslut om utvisning - med beaktande av den långa tid de vistats i Sverige och deras personliga förhållanden i övrigt - ej stå i överensstämmelse med bestämmelserna i 51 kap 25 § RB. Jag finner mig således redan på grund av det anförda hindrad att döma A.A. eller A.K. till utvisning.

Hovrättsrådet Lindh var skiljaktig i frågan huruvida A.K. borde utvisas och anförde: A.K. kom till Skandinavien - Danmark - redan år 1969 och hade då en flerårig utbildning som tandtekniker. Sedan A.K. flyttat till Sverige 1970 dömdes han visserligen till frihetsstraff för medhjälp till enahanda brott varom nu är fråga men från och med 1974 och fortlöpande arbetar han i Malmö hos samma arbetsgivare inom det yrke han har utbildning för. Hans arbetsinsatser har bedömts på ett mer än vanligt positivt sätt. Såvitt visats har han inte legat de sociala myndigheterna till last. Hans levnads- och familjeförhållanden synes - med undantag för vad som framkommit i förevarande mål - ha stabiliserats på senare tid då han, efter ett tidigare upplöst äktenskap med en svenska, sedan några år sammanbor med en svensk flicka. Med hänsyn till vad som sålunda upplysts om A.K. och till längden av hans vistelse i Sverige föreligger enligt min mening - även med beaktande av A.K:s upprepade hantering med narkotika - inte sådana synnerliga skäl att han bör utvisas.

A.A. och A.K. sökte revision och yrkade, var för sin del, att åtalet måtte ogillas och att i vart fall förordnandet om utvisning måtte upphävas.

Riksåklagaren bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (JustR:n Gyllensvärd, Nordenson, referent, Ehrner, Jermsten och Gregow) beslöt följande dom:

Domskäl. Såsom domstolarna funnit är vardera av A.A. och A.K. förfallen till ansvar för grovt narkotikabrott. För denna brottslighet förskyller de fängelse.

Som HovR:n uttalat har den omständigheten att åklagaren inte fullföljt talan mot TR:ns dom ej utgjort hinder för HovR:n att till prövning upp taga frågan om utvisning av A.A. och A.K..

För A.A. har d 18 juli 1978 utfärdats ett sådant resedokument som avses i 1951 års av Sverige tillträdda konvention angående flyktingars rättsliga ställning. Resedokumentets giltighetstid utlöpte d 17 juli 1980. En av A.A.d 29 juli 1980 ingiven ansökan om förlängning av giltighetstiden är alltjämt under prövning i invandrarverket.

Utfärdandet av resedokumentet får anses innebära att A.A. erkänts ha ställning som flykting med behov av fristad i Sverige. Vad som förekommit i målet ger inte grund för antagande att någon ändring har inträtt i de förhållanden som föranlett att A.A. getts flyktingstatus. HD finner det under sådana omständigheter vara uppenbart att A.A. alltjämt är att anse som flykting och har behov av fristad i Sverige (jfr prop 1979/80:96 s 45 och 101).

Vid nu angivna förhållande kan jämlikt 41 § tredje meningen utlänningslagen (1980:376) förordnande om utvisning av A.A. meddelas endast om han har begått handling som anges i 78 § samma lag. Sistnämnda lagrum behandlar det fallet att en utlänning genom ett synnerligen grovt brott har visat att det skulle innebära en allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet att låta honom stanna kvar här i riket eller att han har bedrivit verksamhet som har inneburit fara för rikets säkerhet. Det brott varom A.A. övertygats i målet är visserligen mycket allvarligt men likväl inte av nu angivna beskaffenhet.

Enär således laga hinder möter mot utvisning av A.A., skall HovR:ns förordnande om utvisning av honom upphävas.

A.K. har vistats i Sverige oavbrutet sedan år 1970 eller således i mer än 10 år. Enligt 41 § andra meningen utlänningslagen får en utlänning som döms för brott och som vid tiden för åtalets väckande varit bosatt i Sverige sedan minst 3 år utvisas med stöd av 40 § samma lag endast om det föreligger synnerliga skäl. Vid bedömningen huruvida sådana skäl är för handen har man att beakta å ena sidan arten och omfattningen av den brottslighet som ligger utlänningen till last å andra sidan hans levnads- och familjeförhållanden samt längden av den tid han har vistats i Sverige och över huvud taget den anknytning till Sverige som han har.

Utöver de uppgifter om A.K:s personliga förhållanden som har redovisats i HovR:ns dom har i HD upplysts att A.K. alltjämt innehar sin anställning vid laboratoriet i Malmö och att han fortfarande sammanbor med sin fästmö J.H.. A.K. och J.H. har under huvudförhandlingen inför HD samstämmigt förklarat att de avser att fortsätta leva tillsammans och eventuellt ingå äktenskap.

Den allvarliga karaktären av den brottslighet som ligger A.K. till last i förening med den omständigheten att han en gång tidigare här i landet har lagförts för ett likartat brott av allvarlig art talar starkt för att han inte bör få stanna i Sverige. Det bör dock beaktas att det förflutit lång tid mellan de båda gärningarna. I målet har inte framkommit något som stöder ett antagande att dessa skulle utgöra led i en mer systematiskt bedriven narkotikabrottslighet.

Stor betydelse måste tillmätas A.K:s personliga förhållanden i övrigt. Under den långa tid han har bott i Sverige har han - om man bortser från de nyss berörda brotten - levt under ordnade sociala förhållanden. Han har under en följd av år utövat sitt yrke som tandtekniker i en fast anställning, av allt att döma på ett mycket tillfredsställande sätt. Han sammanlever nu sedan flera år med en svensk kvinna i ett förhållande som framstår som stabilt. A.K. behärskar svenska språket tämligen väl, och allt tyder på att han också i andra hänseenden har anpassat sig väl till levnadsförhållandena i Sverige. Han synes numera inte ha några förbindelser med sitt tidigare hemland.

A.K. har sålunda under den långa tid han vistats i Sverige i det stora hela lyckats integrera sig i det svenska samhället på ett för en person med hans ursprung ovanligt framgångsrikt sätt. Han får anses numera ha en betydligt starkare anknytning till Sverige än till sitt ursprungliga hemland. Även om det inte kan uteslutas att A.K. återfaller i brott, framstår utsikterna för att han framdeles skall leva ett laglydigt liv som goda.

Vid nu angivna förhållanden kan det trots brottets allvarliga beskaffenhet inte anses föreligga synnerliga skäl att förordna om utvisning av A.K.. HovR:ns utvisningsbeslut skall därför upphävas.

Resultatet av denna prövning av utvisningsfrågan bör beträffande vardera av A.A. och A.K. föranleda att den av HovR:n bestämda brottspåföljden skärps. Påföljden bör för var och en av dem bestämmas till det av TR:n utmätta straffet fängelse 1 år 3 mån.

Domslut. HD ändrar på det sätt HovR:ns domslut att dels förordnandena om utvisning av A.A. och A.K. upphäves dels brottspåföljden för vardera av dem bestämmes till fängelse 1 år 3 mån.

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1981-12-22
Målnummer
B1018-80
Lagrum
40 § utlänningslagen (1980:376)
41 § utlänningslagen (1980:376)
Litteratur
Sökord
Utlänning
Narkotikabrott
Utvisning
Resedokument
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (3)

MIG 2014:20: En person har av allmän domstol dömts till utvisning. Vid den efterföljande prövningen av om uppehållstillstånd ändå ska beviljas har han ansetts vara i behov av skydd som flykting, eftersom hans...
NJA 1982 s. 198: Utländsk medborgare som vistats i Sverige i 15 år och sedan sex år var innehavare av tjänst som lärare har fällts till ansvar för koppleri, misshandel och olaga hot. Vid tiden för lagföringen var...
NJA 2005 s. 283: Fråga om utvisning av en utlänning som har återfallit i grov narkotikabrottslighet och som bott i Sverige sedan år 1983 och har en femtonårig dotter här.
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation