lagen.nu

MÖD 2012:36

Fastighetsreglering ----- Syftet med en fastighetsreglering var i huvudsak att få till stånd en skyddszon mot avverkning och en bättre boendemiljö genom överföring av 7 400 m² skogsmark inom strandskyddsområde till en bostadsfastighet om 1 860 m². Detta behov har ansetts inte vara lämpligt att tillgodose genom fastighetsbildning. De allmänna villkoren i 3 kap. 1 § FBL om bl.a. lämplighet var därmed inte uppfyllda såvitt fastighetsregleringen berörde områden utanför den s.k. indikativa tomtplatsen.

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDEÖstersunds tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2011-09-22 i mål nr F 1226-11, se bilaga A

KLAGANDELänsstyrelsen i Gävleborgs län801 70 Gävle

MOTPARTER1. L.O.B.2. N.B.3. C.H.S.4. E.S.

SAKEN

Fastighetsreglering berörande XX 4:14 och 6:27 i Nordanstigs kommun

___________________

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen undanröjer mark- och miljödomstolens dom och Lantmäteriets beslut 2010-05-24 med ärendenummer X07953 och återförvisar ärendet till Lantmäteriet för erforderlig handläggning.

__________________________________________

YRKANDEN I MARK - OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Länsstyrelsen har yrkat att mark- och miljödomstolens dom upphävs och att en utökning av fastigheten XX 6:27 utöver föreslagen tomtplats inte tillåts.

C.H.S. och E.S. har motsatt sig ändring.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Länsstyrelsen har vidhållit vad som anförts i mark- och miljödomstolen och tillagt i huvudsak följande. Vid fastighetsbildning för bostadsändamål inom strandskyddsområde eftersträvas i praxis överensstämmelse mellan den fastighet som nybildas och det område som får tas i anspråk som tomt. Det kan i vissa undantagsfall finnas situationer där det är möjligt att bilda en fastighet med flera ägoslag inom strandskyddat område, exempelvis när det uppstår en positiv effekt för allmänintresset. Så är inte fallet i detta ärende. Redan den risk för en förändring av markens karaktär som föreligger då den får ingå i en fritidsfastighet kan anses innebära att syftet med strandskyddsbestämmelserna motverkas. Den tomtplatsavgränsning som gjorts saknar rättsverkan.

C.H.S. och E.S. har fört sin talan på samma sätt som vid mark- och miljödomstolen med i huvudsak följande tillägg. Området är viktigt från naturvårdssynpunkt då det utgör i stort sett det enda icke avverkade skogsområdet längs Hasselasjön. Även om området är av allemansrättsligt liten betydelse bör det snarast vara positivt att skogen bevaras. Områdets topografi gör det i det närmaste omöjligt att utnyttja marken som tomt utan omfattande markarbeten som naturligtvis skulle kräva tillstånd. Det finns inga planer på ändrad markanvändning. Fastighetsregleringen är av mycket stort värde för deras boendemiljö och avgörande för deras planer att bosätta sig permanent på platsen. Behovet av veduttag kommer dessutom då att öka.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Syftet med fastighetsregleringen är framför allt att få en s.k. skyddszon och en bättre boendemiljö genom att överföra 7 400 m2 skogsmark till en bostadsfastighet om 1 860 m2. Fastighetsägarna avser inte att ändra markanvändningen.

Enligt bestämmelserna i 3 kap 1 § första stycket första meningen fastighetsbildningslagen (FBL), ska fastighetsbildning ske så att varje fastighet som nybildas eller ombildas blir med hänsyn till belägenhet, omfång och övriga förutsättningar varaktigt lämpad för sitt ändamål (lämplighetskravet). Vidare får enligt andra stycket andra meningen samma paragraf fastighetsbildning inte heller äga rum, om ändamålet med hänsyn till sin art och övriga omständigheter bör tillgodoses på något annat sätt än genom fas-tighetsbildning.

Lämplighetskravet gäller vid i princip all fastighetsbildning. Det omfattar alltså även redan bestående fastigheter som berörs av fastighetsreglering. Av bestämmelsen följer dels att lämplighetsprövningen ska anknytas till ett visst användningssätt, dels att fastighetens storlek ska bedömas.

De lagändringar, som vidtogs år 1990 avseende 3 kap. 1 § FBL respektive år 1993 avseende 3 kap. 5- 7 §§ FBL, har medfört att utgångspunkterna för bedömningen väsentligt förändrats jämfört med vad som gällde vid FBL:s tillkomst år 1972. I förarbetena tas i första hand upp de begränsningar som bör göras av tomtstorleken med hänsyn till allemansrättsliga intressen samt skyddet för jord- och skogsbruksmark. När sådana intressen inte utgör något hinder ges numera större möjlighet att tillgodose ett enskilt önskemål om en stor tomtplats under förutsättning att ändamålet är varaktigt. Beträffande skogsmark framgår att sådan mark som saknar intresse för aktivt skogsbruk kan överföras till en bostadsfastighet, om det behövs med tanke på boendemiljön och/eller arronderingen av bostadstomten. Det finns dock i regel inte, med beaktande av hänsynsregeln i 30 § skogsvårdslagen (1979:429 ), någon anledning att tillföra en bostadsfastighet skogsmark enbart för att skapa en skyddszon mot t.ex. avverkning kring tomtplatsen. Motsvarande restriktiva synsätt framförs avseende möjligheten att tillföra åkermark till en bostadsfastighet enbart därför att fastighetsägaren vill förhindra att skogsplantering sker på marken (se NJA II 1990 s. 640 ff). Bostadsutskottet uttalade i denna fråga att ”oavsett om fastigheten skall användas för permanentboende eller fritidsboende bör krävas att den mark som läggs utöver sådan mark som har karaktär av tomtmark varaktigt ska brukas på ett sätt som ligger inom ramen för det ändamål för vilken fastigheten bildas” (NJA II 1990 s. 642).

Förhållandena i detta fall är inte sådana att behovet av en skyddszon bör tillgodoses genom fastighetsbildning. Enligt Mark- och miljööverdomstolens mening är därför villkoren i 3 kap 1 § FBL inte uppfyllda. Överklagandet ska därför bifallas.

Länsstyrelsen har godtagit att viss fastighetsreglering genomförs, motsvarande den indikativa tomtplatsen. Vid detta förhållande bör det åligga Lantmäteriet att närmare utreda huruvida en fastighetsreglering med angiven utgångspunkt ska genomföras. Med upphävande av mark- och miljööverdomstolens dom och Lantmäteriets beslut ska förrättningen därför återförvisas till Lantmäteriet för fortsatt handläggning.

Mark- och miljööverdomstolen tillåter att avgörandet får överklagas.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast 2012-03-26

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Ulla Bergendal, Rose Thorsén och Vibeke Sylten, referent (skiljaktig), samt tekniska rådet Cecilia Undén.

Föredragande har varit Carolina Andersson.

Skiljaktig mening, se nästa sida

Hovrättsrådet Vibeke Sylten är av skiljaktig mening och anför.

Fastighetsbildning ska ske så att fastigheten blir varaktigt lämpad för sitt ändamål och således i princip oberoende av vem som äger den. I förevarande fall är syftet med fastighetsregleringen inte att använda fastigheten för djurhållning eller odling, något som i viss utsträckning godtagits i praxis även vid fastighetsbildning inom områden som omfattas av strandskyddsbestämmelser. I stället är det en bättre boendemiljö och viss energiförsörjning som anges som ändamål, dvs. jämförelsevis svagare skäl.

Framförallt strandskyddets syften motverkas - typiskt sett - vid en fastighetsbildning som innebär att skogsmark läggs till en bostadsfastighet. Stor försiktighet måste därför iakttas vid tillämpningen, så att framförallt de allemansrättsliga intressena inte träds för när. Även om fastighetsbildningen i detta fall innebär att ytterligare mark läggs till en bostadsfastighet utgör bestämmelserna om strandskydd hinder mot att använda marken som tomtmark. Den risk för privatisering som är förknippad med en utökning av arealen får slutligen anses begränsas även genom förutsättningarna på platsen.

Min slutsats är att fastighetsbildningslagen i detta fall inte lägger hinder i vägen att i en utpräglad glesbygd utöka en bostadsfastighet med den areal som det är fråga om. Motsvarande prövning i ett område med högt bebyggelsetryck måste rimligen utfalla på ett annat sätt.

Jag instämmer i övrigt i allt väsentligt i mark- och miljödomstolens överväganden och slutsatser i detta mål och vill därför avslå överklagandet.

__________________________________________________

BILAGA A

ÖSTERSUNDS TINGSRÄTTS, MARK- OCH MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDELänsstyrelsen i Gävleborgs län801 70 Gävle

MOTPARTER 1. C. S.2. E. S.3. L.O. B.4. N.G. B.

ÖVERKLAGAT BESLUTLantmäteriets beslut 2010-05-24 i ärende nr X07953

SAKENFastighetsreglering berörande XX 4:14 och 6:27

_____________

DOMSLUT

Överklagandet avslås.

_____________

BAKGRUND

C. och E. S äger fastigheten XX 6:27. De ansökte 2007-09-25 om fastighetsreglering för överföring av ett markområde om 7 400 m2 från XX 4:14 till deras fastighet. Den sistnämnda fastigheten ägs av N. G och L.O.B. Ansökan kompletterades med en överenskommelse om fastighetsreglering. Under handläggningen av förrättningen hade Lantmäteriet (LM) samråd med byggnadsnämnden. Nämnden tillstyrkte fastighetsregleringen under förutsättning att lämplig tomtplatsavgränsning anvisades. LM meddelade 2010-05-24 fastighetsbildningsbeslut i enlighet med parternas överenskommelse, se bilaga 1. På förrättningskartan redovisades en tomtplatsavgränsning.

KLAGANDENS TALAN

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har överklagat LM:s beslut och yrkat att fastighetsbildningsbeslutet ska upphävas och att förrättningen ska återförvisas till LM för förnyad handläggning.

Till stöd för yrkandet har anförts i huvudsak följande. Länsstyrelsen anser att fastighetsregleringen motverkar syftet med gällande naturvårdsföreskrifter och att den därför strider mot 3 kap. 2 § 2 st. fastighetsbildningslagen (FBL). Det aktuella området omfattas av strandskyddsbestämmelser enligt 7 kap. miljöbalken (MB). Det föreligger inte särskilda skäl enligt 7 kap. 18 c § MB att genomföra en fastighetsreglering av området väster om den i handlingarna utpekade tomtplatsen. En fastighet för fritidsboende bör omfatta endast mark som får tas i anspråk för tomt. Den beslutade fastighetsbildningen medför stor risk att marginalområdet för allmänheten kommer att framstå som mark som inte får beträdas. Förrättningsbeslutet innebär ett ställningstagande till att området i sin helhet får användas som tomt. Länsstyrelsen kan acceptera att fastigheten tillförs de markområden som bildar den utpekade tomtplatsen. Detta område bedöms vara ianspråktaget och en fastighetsreglering i denna del strider inte mot syftet med strandskyddet.

MOTPARTERNAS TALAN

C. och E. S har bestritt ändring av det överklagade beslutet och anfört bl.a. följande. Enligt Länsstyrelsen framkommer inga skäl att genomföra fastighetsregleringen. Det är riktigt att några särskilda skäl inte framgår av själva överenskommelsen mellan oss och säljarna, bröderna N.G och L.O.B. Av LM:s protokoll i ärendet, daterat den 24 maj, framgår däremot flera goda skäl. Av formuleringarna i överklagandet framstår det som osäkert om Länsstyrelsen haft tillgång till detta. I vart fall har man inte tagit till sig innehållet alternativt inte ansett det som trovärdigt.

Länsstyrelsen framhåller att en fastighet för fritidsboende, särskilt inom område som omfattas av naturvårdsbestämmelser, endast bör få omfatta mark som får tas i anspråk som tomt. Vidare skriver man att fastighetsbildningen innebär en stor risk för att marginalområdet för allmänheten kommer att framstå som mark som inte får beträdas samt att förrättningen innebär ett ställningstagande att området i sin helhet får användas som tomt.

Avsikten har hela tiden varit att de ska bosätta sig på fastigheten i samband med pensioneringen. C. H fyller X år till sommaren och räknar inte med att arbeta mer än högst något år till så tidpunkten för pensionen närmar sig snabbt och därmed också möjligheten att flytta norrut. E.S. är visserligen yngre men har, vid en bosättning i Hassela, för avsikt att de första åren antingen veckopendla till Stockholm eller söka sig ett arbete i t.ex. Hudiksvall eller Bergsjö. Den aktuella fastigheten planeras alltså att inom relativt kort tid användas för permanentboende. En av tankarna med köpet av marken har varit att, då de bosatt sig på fastigheten, kunna hämta egen ved till bastu, vedspis och öppen spis. I praktiken handlar det om kanske ett träd vartannat år. Planerna på helårsbosättning på fastigheten omnämns inledningsvis i LM:s protokoll där det formuleras som att fastighetsbildningen ger bättre förutsättningar för ett sådant boende.

Som också framgår av LM:s protokoll innebär förändringen av ägare till marken väster om den nuvarande fastigheten inte någon skillnad vad avser allmänhetens tillträde till denna. Strandskyddet och allemansrätten gäller självfallet fortfarande, oavsett vem som äger marken, och de har inga som helst tankar på att försöka begränsa denna rätt. LM påpekar vidare i protokollet att syftet med strandskyddsbestämmelserna inte motverkas och det är en bedömning de naturligtvis instämmer i. Det är inte heller sannolikt att någon som avser att ströva i området först kontrollerar om det är paret S. eller bröderna B. som äger marken och, om det skulle visa sig vara de förstnämnda, därför avstår från att beträda denna.

Den tomtplatsavgränsning som gjorts i samband med fastighetsregleringen syftar ju också till att inga åtgärder ska vidtas utom tomten på sätt som bidrar till att strandskyddets syften motverkas eller att den allemansrättsliga tillgången till området försämras. Denna, på kartan tydligt utmärkta avgränsning, torde väl tillgodose det avsedda syftet.

LM påpekar att det inte finns tecken på att någon del av det överförda området används av allmänheten. Detta förefaller vara en riktig iakttagelse. Under de år de har innehaft fastigheten, och vistats där stora delar av somrarna samt de flesta veckoslut och andra helger såväl vinter som sommar, har de sett en enda person försöka ta sig fram genom snåren och det visade sig vara en rymling från Hasselakollektivet.

Påståendet att förrättningen skulle innebära ett ställningstagande att hela området skulle kunna betraktas som tomt visar tydligt på att Länsstyrelsen inte vet hur det ser ut på platsen. Med tanke på den ovan nämnda tomtplatsavgränsningen förefaller också skrivningen märklig. I det område som överklagandet avser, väster om den nuvarande tomten, ingår cirka 1 000 m2 i vägområdet för den allmänna vägen som vare sig nu eller senare torde kunna anses ingå i någon tomt. Direkt nedanför detta område fortsätter en mycket brant backe som inte heller den rimligen, utan mycket ingripande schaktningsarbeten, någonsin kan användas som tomtmark. Härefter följer ett cirka 50-60 meter brett, sluttande område som eventuellt, med omfattande markarbeten, skulle kunna göras tomtliknande. En förutsättning för detta vore naturligtvis erforderliga tillstånd. Slutligen följer, närmast sjön, ett brett område som översvämmas varje vår. Hela området är stenigt och ganska otillgängligt. Det är bevuxet med blandskog av varierande ålder och närmast sjön med sly och snår.

Ett annat av de skäl för fastighetsbildningen som framförs i LM:s protokoll, som i och för sig skulle ta en mindre del av området närmast tomten och vägen i anspråk, är att möjliggöra en trafiksäkrare utfart från tomten. Den befintliga utfarten består av en brant backe vinkelrätt mot vägen med skymd sikt. Då backen ligger i rakt sydläge där snön smälter och fryser om vartannat en stor del av vintern är den oftast glashal vintertid. Det gör att det vanligen krävs medverkan av två personer för att köra ut från tomten, en som kör bilen och en som håller uppsikt på trafiken så att man kan ta sats och köra upp för backen och ut på vägen med god fart. Vi har därför skissat på en utfart snett mot vägen strax väster om den nuvarande utfarten.

Dock, det kanske främsta syftet med förvärvet av markområdet väster om tomten är att skydda detta mot avverkning och därigenom bibehålla ett mindre område av orörd skog närmast tomten. Detta fungerar både som insyns- och bullerskydd mot vägen, skyddar mot blåst och dessutom, framför allt, tillför det ett oerhört stort värde estetiskt samt trivsel- och miljömässigt. Det finns också ett rikt fågelliv i skogen.

För närvarande pågår omfattande skogsavverkningar i Hasselaområdet och vad de är allra mest rädda för är att de en dag ska finna sig vara grannar med ett kalhygge. Man bör notera att gränsen västerut för själva tomten går bara några meter från deras gästhus och förråd. De har närmast med fasa noterat den, enligt deras uppfattning, skövling av skogen som skett i närheten, också på smala landremsor mellan vägen och sjön liknande det i överklagandet aktuella området. På flera ställen har avverkningen skett just ända fram till tomtgränserna bara några få meter från såväl fritidshus som permanentbostäder.

Sannolikheten för att det område som omfattas av fastighetsregleringen också skulle kalhuggas om det återgick till bröderna B. är mycket stor. De skulle inte ha någon som helst annan nytta av det då det skulle ligga som en ö utan någon knytning till deras övriga markområden. Det är inte troligt att allmänheten skulle uppfatta området som mer inbjudande om det bestod av ett kalhygge med kvarliggande ris och grenar där det torde vara i det närmaste helt omöjligt att ta sig fram under överskådlig tid. En stor del av fågellivet skulle också försvinna. Med all sannolikhet skulle alltså naturvårdshänsynen, och allmänhetens tillgång till ett orört skogsområde, tas tillvara avsevärt bättre om fastighetsregleringen genomförs som planerat.

Här bör också nämnas att ägaren till skogsområdet omedelbart väster om det i överklagandet aktuella området har långt gångna planer på att avverka detta. Skulle detta ske, blir det lilla område som överklagandet avser det enda bevarade, orörda skogsområdet på en mycket lång sträcka längs Hasselasjön.

En avverkning av skogen fram till tomtgränsen skulle dessutom naturligtvis avsevärt sänka värdet på deras egendom och sannolikt, trots detta, få dem att sälja fastigheten då de skulle finna den för otrivsam att vistas på. Alternativet är, som ovan framhållits, att de inom högst några år flyttar dit och på så sätt även tillför kommunen skatteintäkter.

Det finns en uttalad politisk vilja att satsa på en levande landsbygd där en av åtgärderna ska vara att möjligöra skapandet av attraktiva fastigheter. Detta syfte tycks Länsstyrelsen här tydligt motarbeta vilket förefaller ytterst märkligt i en avfolkningsbygd som Nordanstigs kommun.

Slutligen, i sista stycket i Länsstyrelsens överklagande, står att förrättningen inte varit föremål för samråd med Länsstyrelsen. Enligt lantmätaren finns det inte någon skyldighet för honom att samråda i ett ärende av aktuellt slag.

GENMÄLE

Länsstyrelsen har anfört: Länsstyrelsen har 2010-06-11 överklagat LM:s beslut eftersom fastighetsregleringen, enligt Länsstyrelsens uppfattning, motverkar syftet med gällande naturvårdsföreskrifter och därmed strider mot 3 kap 2 § 2 st. FBL. Det aktuella området, som utgörs av skogbevuxen naturmark, omfattas av strandskyddsbestämmelser enligt 7 kap MB. Avsikten med strandskyddet är att långsiktigt trygga förutsättningarna för att medborgarna ska få tillgång till strandområden samt bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet.

Länsstyrelsen har deltagit i undersökning på plats och erhållit yttrande från E. och C. H.S. ägare av fastigheten XX 6:27. Enligt yttrandet har investeringar i fastighetens byggnadsbestånd gjorts med avsikt att bosätta sig permanent på fastigheten. Detta förändrar dock inte Länsstyrelsens inställning i sak.

Fastighetsägarna anser att en förändring av ägare till det aktuella markområdet inte påverkar allmänhetens tillträde till detta. Länsstyrelsen ifrågasätter inte att detta kan vara riktigt när det gäller nuvarande ägare av XX 6:27. Av 3 kap 1 § FBL framgår emellertid att fastighetsbildning ska ske så att varje fastighet som berörs blir varaktigt lämpad för sitt ändamål. Detta gäller oavsett vem eller vilka som äger fastigheten.

Enligt fastighetsägarnas skrivelse saknas tecken på att någon del av det aktuella området används av allmänheten. Länsstyrelsen vill betona att strandskyddets syften är långsiktiga och att områden som idag verkar vara av begränsat intresse kan bli betydelsefulla i framtiden. Att platsen sällan eller aldrig besöks av det rörliga friluftslivet, att strandområdet är oländigt eller att naturförhållandena på annat sätt gör området olämpligt for friluftsliv är heller inget godtagbart särskilt skäl. Ett införlivande av det aktuella området av XX 4:14 med 6:27 kan innebära att allmänheten avhålls från att ta sig till stranden, vilket innebär en inskränkning för det rörliga friluftslivet. Det innebär att ett av strandskyddets syften motverkas.

Vad gäller ny utfart från fastighet till allmän väg erfordras enligt väglagen tillstånd från Trafikverket. Då uppgifter saknas både om tillstånd sökts och förslag till utformning av utfarten kan Länsstyrelsen inte bedöma i vilken utsträckning mark utanför nuvarande fastighet behöver tas i anspråk och om utfartsfrågan kan tillgodoses på annat sätt än genom fastighetsbildning, t ex genom nyttjanderättsupplåtelse.

Markområdet väster om XX 6:27 utgörs av skogsmark. Skogsbruk är pågående markanvändning vilket gör att markägaren har rätt att avverka ända fram till fastighetsgränsen mot 6:27. Vid eventuell stormfällning och skada på annans egendom blir skogsägaren ersättningsskyldig. Fastighetsägarna framför att det främsta syftet med förvärvet av det aktuella markområdet är att skydda detta mot avverkning och bibehålla ett område av orörd skog närmast tomten. Att tillföra ett område till en fastighet i syfte att det ska utgöra en barriär mot förändringar, aktiviteter m.m. i området utanför saknar, såvitt Länsstyrelsen kan bedöma, stöd i fastighetsbildningslagstiftningen.

YTTRANDE FRÅN MOTPARTERNA

C. och E.S. har i slutligt yttrande anfört bl.a. följande. Inledningsvis framhåller Länsstyrelsen att fastighetsregleringen motverkar syftet med gällande naturvårdsföreskrifter och därmed strider mot 3 kap 2 § 2 st. FBL. Man hänvisar till att området omfattas av strandskyddsbestämmelser enligt 7 kap MB. På vilket sätt dessa bestämmelser påverkas av vem som äger marken framgår inte. Rimligen måste bestämmelserna gälla oavsett markägare.

Enligt 7 kap 13 § MB syftar strandskyddet dels till att trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden och dels till att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet. Här kan då nämnas att av nyligen publicerade tidningsartiklar, bland annat i Svenska Dagbladet, framkommer att antalet hackspettar minskat drastiskt. Orsaken till detta antas vara omfattande skogsavverkningar under senare år. I det här aktuella markområdet förefaller flera hackspettspar häcka varje år. En avverkning skulle självfallet motverka skyddet för djurlivet i området och därmed strida mot andra punkten i 13 §.

Vidare framhåller Länsstyrelsen att fastighetsbildning ska ske så att varje fastighet blir varaktigt lämpad för sitt ändamål, oavsett vem som äger fastigheten. Det är naturligtvis riktigt men att den med automatik skulle bli mer lämpad för sitt ändamål genom att återföras till XX 4:14 förefaller långsökt. Markområdet har ingen naturlig gräns mot 4:14 om man inte helt tänker bort väg 307 som utgör dess gräns åt norr. Länsstyrelsens hypotetiska resonemang om att allmänheten eventuellt någon gång i framtiden kan avhållas från att ta sig till stranden förefaller också svagt underbyggt. Att terrängen i området är oländig och att den därmed är olämplig för friluftsliv är kanske, som Länsstyrelsen skriver, inte i sig ett godtagbart skäl för fastighetsregleringen. Dock, om man gör någon form av rimlighetsbedömning, är det ändå en faktor man inte helt kan bortse från. Nordanstigs kommun är, vilket bör vara känt även hos Länsstyrelsen, närmast att betrakta som en avfolkningsbygd och det finns tyvärr inte mycket som talar för att den trenden kommer att förändras inom överskådlig tid. Sannolikheten för att det i ärendet aktuella markområdet skulle komma att utgöra en omistlig tillgång för det rörliga friluftslivet måste nog anses som ganska liten även sett ur ett mycket långsiktigt perspektiv.

I regeringens proposition 2008/09:119 med rubriken Strandskyddet och utvecklingen av landsbygden skrivs i slutet av avsnitt 18, i andra stycket under rubriken "Effekterna om någon reglering inte kommer till stånd", bland annat att en del av regeringens förslag syftar till att främja utvecklingen av landsbygden genom att göra det lättare att i vissa områden upphäva och ge dispens från strandskyddet och att dessa ändringar främst är inriktade på de delar av landet där det finns gott om orörda stränder och ett lågt bebyggelsetryck. De sistnämnda kriterierna torde väl stämma in på Nordanstigs kommun. På flera ställen i propositionen framhålls vikten av att beakta de lokala förhållandena, framför allt i landsbygdsområden med god tillgång till stränder och där exploateringsgraden är låg. Detta ärende handlar visserligen inte om någon formell dispens från strandskyddet men resonemanget i propositionen bör ändå kunna tillmätas viss betydelse då Länsstyrelsens åsikt i frågan, enligt vår uppfattning, står i direkt motsatsställning till regeringens intentioner om en utveckling av landsbygden.

Vad gäller ny utfart från fastigheten har de, ganska naturligt, valt att avvakta med att begära tillstånd för en sådan i avvaktan på att fastighetsregleringsfrågan lösts.

Sista stycket i Länsstyrelsens yttrande är anmärkningsvärt i sin utformning. Först konstaterar man att skogsavverkning är pågående markanvändning och att markägaren därmed kan avverka ända fram till fastighetsgränsen samt att skogsägaren blir ersättningsskyldig vid en eventuell stormfällning med åtföljande skador på deras egendom. Det är naturligtvis i sak riktigt men resonemanget förefaller något cyniskt. Länsstyrelsen kunde vid undersökning på platsen konstatera dels att gränsen går bara några meter från förråd och gästhus och dels att stormfällning redan har skett i den västra delen av markområdet som gränsar mot redan avverkad mark. Det finns alltså goda skäl att tro att en avverkning av det omstridda området skulle medföra stormfällning som skulle kunna skada deras egendom. Att då, som Länsstyrelsens resonemang tycks tyda på, medvetet närmast vilja medverka till att öka risken för egendomsskador förefaller märkligt.

Det är mycket riktigt, som Länsstyrelsen skriver, att ett av deras främsta syften med markförvärvet är att skydda området mot avverkning och bibehålla ett stycke orörd skog närmast tomten. Att detta syfte i sig saknar stöd i FBL stämmer men det torde inte heller strida mot denna.

Sammanfattningsvis tycks Länsstyrelsen argumentera mot sig själv i sitt yttrande då man framhåller vikten av att allmänheten ska få tillgång till strandområden och att goda livsvillkor för djur- och växtlivet bevaras och samtidigt framhåller att skogsbruk är en pågående markanvändning och att avverkning ända fram till tomtgränsen är helt acceptabel. En sådan avverkning torde inte gynna allmänhetens tillgång till rekreationsområden, eftersom vare sig kalhygge eller inhägnad fårhage kan ses som särskilt inbjudande. Inte heller växt- och djurlivet, i varje fall inte fågellivet, lär gynnas av en avverkning.

DOMSKÄL

Frågan i målet gäller om den beslutade fastighetsbildningen är förenlig med be-stämmelserna i 3 kap. FBL och då främst 1 § första stycket och 2 § andra stycket.

Enligt 3 kap. 1 § första stycket FBL gäller att fastighetsbildning ska ske så att varje fastighet som nybildas eller ombildas blir med hänsyn till belägenhet, omfång och övriga förutsättningar varaktigt lämpad för sitt ändamål. Härvid ska särskilt beaktas bl.a. att fastigheten får en lämplig utformning.

Bostadsfastigheten XX 6:27 kommer efter marköverföringen att innehålla två ägoslag, nämligen skogsmark och tomtmark. I området dominerar markanvändningen för skog. Genom att överföra skogsmark till fastigheten skapas förutsättningar för de boende att påverka närmiljön och skapa en god boendemiljö med påtagligt inslag av bibehållen växande skog. XX 6:27 är belägen i glesbygd och tillskottsmarken kan med fördel också komma till användning för det begränsade behov av vedfångst som krävs vid fastighetens användning för fritidsändamål. Den överförda skogsmarken gränsar i söder mot Hasselasjön och i norr mot allmän väg. Topografin och den begränsade arealen gör att marken ur skoglig synpunkt närmast kan betraktas som restmark, som har liten betydelse för det ekonomiska utbytet av skogen både i dag och i framtiden. Domstolen bedömer att i en utpräglad glesbygd som det är fråga om här ger FBL utrymme för att bilda eller ombilda bostadsfastigheter med åtminstone en areal om cirka 10 000 m2. Lämplig areal måste anpassas till förhållandena i varje enskilt fall. Här är kravet på lämplig utformning av berörda fastigheter efter fastighetsbildningen uppfyllt enligt 3 kap. 1 § FBL.

Bestämmelsen i 3 kap. 2 § andra stycket första meningen FBL innebär bl.a. att fastighetsbildning ska ske så att syftet med gällande strandskyddsbestämmelser inte motverkas.

Enligt vad som framkommit i målet är det inte aktuellt att förändra markanvändningen på den mark som överförs från XX 4:14 till XX 6:27. Det innebär att det inte krävs något tillståndsbeslut enligt MB för att genomföra fastighetsbildningen. Den tomtplatsavgränsning som LM redovisat på förrättningskartan är en illustration som indikerar var strandskyddsreglerna inte gäller på den ombildade fastigheten. I målet är det ingen som ifrågasatt den avgränsningen. Fastighetsbildningen kan inte anses innebära ett ställningstagande till att ett större område, än den tomt som redovisats på förrättningskartan, får omvandlas från skogsmark till tomtmark. En förändring av markanvändningen kräver liksom tidigare tillstånd enligt MB. Fastighetsbildningen kan därmed inte anses motverka strandskyddsreglerna utan den uppfyller villkoret i 3 kap. 2 § andra stycket FBL. Den slutsatsen har förstärkts vid den undersökning som domstolen har gjort på platsen.

Vid en samlad bedömning finner domstolen i likhet med LM att fastighetsbildningen inte strider mot 3 kap. FBL. Överklagandet ska därför avslås.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (DV 427)

Överklagande senast den 13 oktober 2011. Prövningstillstånd krävs.

På mark- och miljödomstolens vägnar

Jim Emilsson

_____________

I domstolens avgörande har deltagit chefsrådmannen Emilsson och tekniska rådet Mats Andersson.

Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation