lagen.nu

MÖD 2007:21

Fråga om förutsättningar att medge generell dispens från gränsvärden i Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2004:10) om deponering, kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid anläggningar för deponering av avfall-----En miljödomstol meddelade tillstånd att deponera avfall med lakningsvärden som var tre gånger högre än de gränsvärden som angavs i Naturvårdsverkets föreskrifter. Miljööverdomstolen ansåg att domstolen visserligen hade haft behörighet att pröva frågan om dispens från föreskrivna gränsvärden, däremot inte att medge en generell dispens för alla gränsvärden i Naturvårdsverkets föreskrifter. Villkoret upphävdes.

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Växjö tingsrätts, miljödomstolen, deldom 2006-09-01 i mål nr M 193-01, se bilaga A

KLAGANDE

1. B-I.E.

2. M-G.E.

3. Å.E.

4. G.E-L.

Ombud för 1-4: Jur. kand. P.Å.

5. Länsstyrelsen i Jönköpings län, 551 86 Jönköping

6. B.S.

MOTPART

Jönköpings kommun, Rådhuset, 551 89 Jönköping

Ombud: Jur. kand. P.L.

SAKEN

Tillstånd till drift av Hults avfallsanläggning innefattande årlig behandling av mer än 10.000 ton farligt avfall samt att i anslutning till deponin utföra viss vattenverksamhet allt inom Jönköpings kommun

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen ändrar miljödomstolens dom på följande sätt.

1. Tillståndspunkt 4 skall ha följande lydelse.

Anlägga och driva anläggning för mellanlagring av farligt avfall (90.005-1).

Avfallsslag Mellanlagra max. mängd (ton)

vid ett och samma tillfälle

Huvudsakligen uppgrävda

massor samt hushållens farliga avfall 30 000

TOTALT 30 000

2. Villkor 3 upphävs.

3. Villkor 7 skall ha följande lydelse.

”Behandling av hushållsavfall som kan ge upphov till luktproblem skall ske i byggnad eller tälthall som möjliggör hantering av luktproblem med t.ex. undertrycksventilering”.

4. Villkor 13 skall ha följande lydelse.

”Om fråga uppkommer om vattentäkts tjänlighet för hushållsbruk och produktion, skall verksamhetsutövaren i samråd med tillsynsmyndigheten utreda om kvalitetsförsämringen kan ha orsakats av avfallsverksamheten på Hult. Om så är fallet skall åtgärder omgående vidtas för att tillhandahålla vatten samt eliminera olägenheterna.”

5. Under rubriken uppskjutna frågor, andra stycket, utgår tredje meningen.

6. I bilaga 1 till miljödomstolens dom listas de avfallstyper som får deponeras på anläggningen. Dessa återfinns, bland fler andra typer, i bilaga 2 till avfallsförordningen (2001:1063). De avfallskategorier som i bilaga 2 till avfallsförordningen är markerade med asterisk (*) är farligt avfall i enlighet med definitionen i inledningen till bilagan. Denna klassificering som farligt avfall skall gälla även de avfallstyper som återfinns i bilagan till miljödomstolens dom.

Miljööverdomstolen avslår överklagandena i övrigt.

___________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Länsstyrelsen i Jönköpings län har yrkat enligt följande.

1. Upphävande av villkor 3.

2. Ändring av villkor 13 i miljödomstolens dom till följande lydelse.

- 13. ”Om fråga uppkommer om vattentäkts tjänlighet för hushållsbruk, skall verksamhetsutövaren omedelbart tillhandahålla vatten i erforderlig mängd och godtagbar kvalitet till sakägare. Verksamhetsutövaren ska i samråd med tillsynsmyndigheten utreda om kvalitetsförsämringen kan ha orsakats av avfallsverksamheten på Hult och i sådana fall eliminera olägenheterna.

3. Komplettering av miljödomstolens dom enligt följande.

- Ett provisoriskt villkor, P1, med följande lydelse.

Innehållet av föroreningar i det vatten som avleds till Huskvarna avloppsreningsverk får under prövotiden inte överstiga följande riktvärden.

Ämne Mg/l (medelvärde, rullande sexmånadersperiod)

opolära alifatiska kolväten 5

arsenik 0,01

bly 0,01

kadmium 0,005

koppar 0,5

krom 0,05

kvicksilver 0,001

nickel 0,02

zink 0,5

bensen 0,001

PAH* 0,0001

PCB 0,00001

tetrakloreten och trikloretyl 0,01

TOC 100

klorid 1000

totalkväve 30

ammoniumkväve 0,5

nitrit- och nitratkväve 20

totalfosfor 1

pH 6-10

* summan av halterna av benso(b)fluoranten, benso(k)fluoranten, benso(ghi)peylen och inden(1,2,3-cd)pyren

- Asterisk (*) för det farliga avfallet i bilagan till domen.

4. Förtydligande av följande begrepp och villkor i miljödomstolens dom.

- ”Hushållsavfall”, ”Behandla” och ”Bottenaska/slagg avfallsförbränning” under rubrik ”Tillstånd punkt 1”

- ”Rester från termisk behandling” under rubrik ”Tillstånd punkt 3”

- Att avfallsslag under rubrik ”Tillstånd punkt 4” förtydligas enligt följande. ”Huvudsakligen uppgrävda massor samt hushållens farliga avfall.”

- Att villkor 7 förtydligas med tillägget att det avser hushållsavfall som kan vara luktstörande.

B-I.E. m.fl. har yrkat att miljödomstolens dom skall ändras enligt följande.

- I första hand skall miljödomstolens domslut upphävas och Jönköpings kommun vägras tillstånd till miljöfarlig verksamhet och vattenverksamhet inom fastigheten. I andra hand att lakvattendammar inte skall anläggas. För det fall tillstånd för anläggande av lakvattendammar beviljas, skall detta endast tillåtas om dammarna bottentätas och kommunen åläggs ett fullständigt ansvar att tillhandahålla tjänligt dricksvatten för såväl människor som djur. Villkor 13 i domen skall kompletteras i enlighet med detta.

- Vidare skall, om omgrävning av Lovsjö kanal företas, villkor 28 kompletteras med en skyldighet för kommunen att tillse att flödet i kanalen inte förändras i och med omgrävningen.

- Därutöver skall verkställighetsförordnande avseende schaktning och sprängning av höjdryggar samt omgrävning av Lovsjö kanal och anläggning av våtmarksdammar upphävas.

B.S. har yrkat att miljödomstolens dom skall ändras enligt följande.

- Den nya sträckningen efter omgrävning av Lovsjö kanal skall vara rak och kommunen skall åläggas att tillhandahålla godkänt vatten till alla fastigheter om förorening konstateras och under utredningstiden, såväl vatten till hushållen som till produktionen på fastigheterna.

- Därutöver skall verkställighetsförordnandet upphävas.

- Kommunen skall alltjämt tillhandahålla fritt vatten till djuren på Granö.

Jönköpings kommun har medgett länsstyrelsens yrkande beträffande definieringen av avfallsslag under tillstånd punkt 4 samt förtydligandet av villkor 7, men har i övrigt bestritt ändringsyrkandena.

Miljööverdomstolen har i beslut den 30 oktober 2006 lämnat klagandenas yrkande om inhibition av verkställighetsförordnandet utan bifall.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har i allt väsentligt anfört samma omständigheter till stöd för sin talan som vid miljödomstolen, med nedan redovisade tillägg och förtydliganden.

Länsstyrelsen i Jönköpings län

Upphävande av villkor 3

Länsstyrelsen anser att villkor 3, generell dispens från förbudet att deponera avfall med högre lakningsvärden än de gränsvärden Naturvårdsverket har föreskrivit (NFS 2004:10) om deponering, skall upphävas. Enligt 15 a § förordningen (2001:512) om deponering av avfall får tillsynsmyndigheten ge dispens i det enskilda fallet. Vidare följer av 35 a §, 35 b § samt 35 c § NFS 2004:10 att dispens får medges endast under förutsättning att det är visat att ett högre gränsvärde inte medför någon ytterligare risk för människors hälsa eller miljön och hänsyn skall tas till deponins beskaffenhet och lokalisering vid bedömningen. Det anges även att dispens skall avse specificerat avfall från viss geografisk plats. Dispensen omfattar ett specifikt avfall med angivna egenskaper och om dess egenskaper förändras så gäller inte dispensen. Dessutom saknas möjlighet att ge dispens för vissa ämnen och för andra är det endast möjligt att medge lägre överskridanden än tre gånger gränsvärdet. Ett beslut om dispens skall innehålla nya gränsvärden. Vidare har länsstyrelsen tidigare avstyrkt bifall till dispensen med hänvisning till försiktighetsprincipen och risk för påverkan på Vättern som ett Natura 2000-område.

Länsstyrelsen anser det oacceptabelt att kommunen skall få deponera avfall med lakningsvärden upp till tre gånger gränsvärdena i mottagningskriterierna utan att det sker en dispensprövning vid varje enskilt tillfälle. Tillståndet för avfallsanläggningen i Hult tillåter kommunen att deponera en stor del av de i avfallsförordningen förekommande avfallsslagen såväl icke-farligt som farligt avfall. Den lokala lakvattenbehandlingen är dessutom satt under prövotid och lakvattnet kommer därmed, under minst 5 år, att ledas till det kommunala reningsverket med utsläpp i Vättern. Länsstyrelsen anser att frågan om dispens skall prövas i det enskilda fallet av tillsynsmyndigheten i fråga om ett specificerat avfall från en viss geografisk plats. Eftersom Hults avfallsanläggning efter utgången av år 2008 kommer att utgöra en av två regionala deponier i länet går det inte att pröva frågan som ett generellt hållet villkor i en dom.

Miljödomstolen har överskridit sina befogenheter genom att i villkor generellt medge deponering av avfall med lakningsvärden maximalt tre gånger gränsvärdena. Genom villkoret åsidosätts tillsynsmyndigheternas möjlighet att pröva frågan i varje enskilt ärende och därvid komma till en annan slutsats gällande möjligheterna att bedöma förutsättningarna för en dispens. Även om miljödomstolen inte har överskridit sin befogenhet är det inte lämpligt att medge generell dispens på sätt domstolen har gjort.

Ändring av villkor 13

Beträffande villkor 13 är det av stor vikt att sakägare vars vatten blivit otjänligt omedelbart tillhandahålls vatten i erforderlig mängd och godtagbar kvalitet till dess utredningen visat om avfallshanteringen på Hult kan vara orsaken. En sådan utredning kan ta lång tid och det får anses ligga i verksamhetsutövarens ansvar att tillhandahålla reservvatten enligt försiktighetsprincipen.

Komplettering av domen

I domen hänvisas till den policy som Huskvarna avloppsreningsverk har för mottagning av avloppsvatten från industrier och andra verksamheter. Det har nu visat sig att någon sådan policy inte finns. Det bör därför fastställas gränsvärden eller riktvärden för utsläpp av lakvatten till Huskvarna avloppsreningsverk under prövotiden. Huskvarna avloppsreningsverk är under tillståndsprövning, utsläpp från reningsverket sker till Vättern (Natura 2000-område) och det är oacceptabelt att i tillståndet inte reglera vattenutsläpp från avfallsanläggningen under en prövotid av fem år.

Av 22 kap. 25 a § miljöbalken framgår att en dom som omfattar tillstånd att bedriva verksamhet med deponering av avfall alltid skall innehålla en förteckning över de typer av avfall och den totala mängd avfall som får deponeras. För att det inte ska råda någon tveksamhet om vilken typ av avfall som får deponeras bör av förteckningen i bilagan till domen klart framgå vilka avfallstyper som utgör farligt avfall. Bilagan bör därför kompletteras med asterisk (*) enligt bilaga 2 i avfallsförordningen (2001:1063).

Förtydliganden av domen

Det är av stor vikt att det klargörs vad som menas med behandling av hushållsavfall under tillstånd, punkt 1 i domen. Behandling kan omfatta t.ex. omlastning, sortering, balning, biologisk behandling och fysikalisk-kemisk behandling. Vid huvudförhandlingen tillstyrkte länsstyrelsen endast omlastning av hushållsavfall och kommunen angav att någon sortering inte skulle ske. Det är oklart om miljödomstolens dom avser behandling av hushållsavfall i bemärkelsen optisk sortering och balning av hushållsavfall och det är angeläget för länsstyrelsen att få detta utrett för att kunna utöva tillsyn över verksamheten och hantera frågor om efterlevnad. Definitionen har även betydelse för kommande villkorsskrivning gällande åtgärder vid hantering av hushållsavfall (delegerade frågor).

Bottenaska och slagg från avfallsförbränning anges som icke-farligt avfall under tillstånd, punkt 1 i domen, men i bilagan till avfallsförbränningsförordningen (2001:1063) anges att slagg som innehåller farliga ämnen är farligt avfall. Här är det viktigt att förtydliga om det är fråga om avfall som innehåller farliga ämnen eller inte. Är det fråga om bottenaska och slagg från Jönköpings Energi AB:s avfallsförbränningsanläggning utgör avfallet sannolikt farligt avfall eftersom Torsviksanläggningen har tillstånd att förbränna bl.a. en del farligt avfall. Länsstyrelsen anser att punkt 1 bör tydliggöras med texten ”Avfall från förbränning och pyrolys av avfall som inte utgör farligt avfall (avfallskoderna XX.XX.XX>>).

Det är önskvärt med ett förtydligande av vad som avses med rester från termisk behandling under tillstånd, punkt 3 i domen. Avses såväl bottenaska som flygaska oavsett om det är farligt avfall eller icke- farligt avfall? I så fall innebär det, i kombination med villkor 3, att Hults avfallsanläggning kan komma att bli Sveriges enda anläggning som har tillstånd att ta emot flygaska (3 gånger gränsvärdet), avfall som idag rekommenderas att det deponeras i Norge eller i saltgruvor i Tyskland. Länsstyrelsen anser att punkt 3 på samma sätt som punkt 1 bör förtydligas med texten ”Avfall från förbränning och pyrolys av avfall som utgör farligt avfall (avfallskoderna XX.XX.XX>>).

Det går inte att utläsa av domen om tillstånd har givits för mellanlagring av hushållens farliga avfall, varför ett förtydligande av mellanlagring av farligt avfall under tillstånd, punkt 4 är nödvändigt. Vid huvudförhandlingen i miljödomstolen begärde kommunen att få utöka ansökan med en miljöstation för hushållens farliga avfall och därmed återta den separata tillståndsansökan för mellanlagring av hushållens farliga avfall som inlämnats till länsstyrelsen, en ansökan som avsåg alla nio miljöstationer i kommunen. Länsstyrelsen har inte fått in någon skrivelse från kommunen om återtagande av ansökan avseende miljöstationen vid avfallsanläggningen Hult.

När det gäller villkor 7 är det önskvärt att det tydligt framgår av domen om all behandling av hushållsavfall skall ske i byggnad eller tälthall eller om det endast gäller för det hushållsavfall som kan ge upphov till luktstörningar.

B-I.E. m.fl.

En fortsatt deponering av avfall på Hult medför betydande negativa konsekvenser för deras fastigheter och dem själva. Luktolägenheterna kommer att öka och det medför en ökad risk för vattenläckage samt en negativ påverkan av landskapsbilden. Risken är stor att lakvatten med föroreningar tränger ut och förorenar grundvattnet genom diffusion. Denna risk är inte tillräckligt utredd. Ansvaret för vattnets tjänlighet i villkor 13 måste även omfatta de ca 800 djur som finns i jordbruksverksamhet i området. Lakvattendammarna skall anläggas endast 350 m från bostadsbebyggelse på Granö. Enligt Boverkets rekommendationer skall deponier inte anläggas närmare än 500 m från bostadsbebyggelse och kommunen har enligt egen uppgift ca 140 ha att tillgå inom området. Lakvattendammarna bör därför kunna anläggas på någon mer lämplig plats än vid gränsen till Granö. Det kommer att ta ungefär 100 år innan det insynsskydd kommunen planerar genom trädplantering kommer att ha någon effekt från Granö. Kommunen har nämnt insynsskydd i form av jordkullar under tiden och dessa bör vara 25 m höga för att ha någon effekt.

När det gäller omgrävningen av Lovsjö kanal var en klar majoritet av Knivshults-Ubbarps Vattenavledningsföretags medlemmar negativa till en omgrävning av kanalen som har stor betydelse för jordbruket både uppströms och nedströms. Vid ett ändrat vattenflöde finns risk att åkermark inte kan brukas p.g.a. att mark i närheten av kanalen blir vattensjuk eller i värsta fall översvämmas. Kanalen ligger i dag på bästa nivå för avrinningen och den borde därför inte flyttas.

B.S.

Lovsjö kanal ligger bäst där den ligger. Om den skall grävas om bör även den nya sträckningen vara rak för att avrinningen inte skall bli sämre än i dag och för att minska risken för igenslamning. Fiskeriverkets synpunkt att en meandrande sträckning är bäst ifrågasätts då det inte finns och aldrig har funnits någon fisk i kanalen.

När det gäller tillgång till godkänt vatten är det av stor betydelse att tillgången även säkras för produktion. I närområdet (upp till 2 km) från Hults avfallsanläggning finns ca 250 mjölkkor och ca 500 ungdjur. En förutsättning för att fastigheterna skall få leverera mjölk till Arla är en årligt godkänd vattenanalys. Med hänsyn till att lakvattendammarna saknar bottentätning och att det finns andra föroreningsrisker är det ett rimligt krav att kommunen tillhandahåller godkänt vatten till alla närliggande fastigheter om förorening konstateras samt under utredningstiden. Vidare ifrågasätts kommunens beslut att dra in servicen med betesvattnet som kommunen tillhandahållit under många år.

Kommunens bemötande

Upphävande av villkor 3

När det gäller rutinerna för att avgöra vilka mottagningskriterier som är lämpliga för Hult vill kommunen understryka miljödomstolens slutsats, att en domstol är oförhindrad att avgöra med prövningen sammanhängande frågor, oaktat att delfrågor annars må behandlas av tillsynsmyndighet. Inte bara generella regler om domstolars behörighet utan även miljöbalkens grundläggande funktion med samlad prövning och samlad bedömning, pekar på det orimliga i att frågan skulle särbehandlas.

Det finns i ansökan underlag om såväl avfall som plats, som gör det möjligt att bedöma förhållandena, som förutsatts i Rådets beslut 2003/33/EG, bilagan, punkt 2.

Länsstyrelsen har i sak framfört att Natura 2000 (Vättern) och försiktighetsprincipen är motiv att neka mottagning av avfall med högre så kallade lakningsvärden. Kommunen vill åter påpeka att det inte är gränsvärden för utsläpp. Försiktighetsprincipen innebär att försiktighetsmått ska vidtas redan när skada kan anas. Nuvarande anläggning för hantering av farligt avfall uppfyller de strikta krav som EU:s direktiv och svenska regler ställer. Det är inte rimligt att ytterligare försiktighetsmått föreskrivs. När det gäller Natura 2000 har miljödomstolen i domen, såväl som i tidigare yttrandet till regeringen, inte funnit skäl att ens pröva verksamheten med avseende på Natura 2000.

Kommunen anser sammanfattningsvis att miljödomstolen har varit behörig att pröva dispensfrågan. Direktiven föreskriver mer generella krav på deponiklasser. Hult är klassad som farligt avfalldeponi, men det innebär inte att alla celler skall klara deponi av sådant avfall. Det finns generella krav i flera direktiv, EWC-koder, generella krav om mottagningskriterier gruppvis farligt avfall/ickefarligt avfall. Sen är det upp till behörig myndighet att göra en ”case by case”-prövning för det fall avfall med högre lakningsvärden skall tillåtas. Kriterierna för att medge dispens är att deponin uppfyller vissa krav och att skäl för undantag från det saknas, vilket det gör för Hult. Mottagningskriterierna kan regleras i ett ”permit”. Det svenska direktivet är felöversatt. ”Specified waste” är inte samma sak som specificerat avfall. Naturvårdsverket har gjort fel genom att skärpa systemet utan att ha ett sådant uppdrag från regeringen. Direktiven och Rådets beslut den 19 december 2002 är avgörande för vilka kriterier som skall gälla. Miljödomstolen har gjort bedömningen att Hult är speciellt lämplig som mottagare av avfall med lakningsvärden maximalt tre gånger de gränsvärden som Naturvårdsverket har föreskrivit för deponering.

Länsstyrelsen har vidare som motiv för att ändra tillståndet framfört att det skall ske mera detaljerade bedömningar, avfall för avfall, i enlighet med Naturvårdsverkets Handbok med allmänna råd. Dessa allmänna råd må vara av värde om frågan ska prövas separat av tillsynsmyndigheten, men kan inte ta över den prövning en domstol gör av en samlad ansökan. Utgångspunkten är att Hult är en sådan anläggning där det är lämpligt att hantera och deponera farligt avfall. Det finns inga omständigheter, i omgivning eller i den tekniska utformningen av verksamhet eller anordningar, som pekar på att avfall med högre lakningsvärden inte skulle kunna tas om hand med samma goda resultat som övrigt farligt avfall vid Hult. Det är således inte, som länsstyrelsen anger, deponeringsvärden utan det är mottagningskriterier.

Ändring av villkor 13

Beträffande villkor 13 vill kommunen understryka att genomförda geohydrologiska utredningar tydligt visar att den tidigare rigorösa formuleringen av villkoret om vattenförsörjning m.m. inte längre behövs, en slutsats som miljödomstolen har delat. Kommunen anser att det inte kan vara rimligt att kommunen återkommande skall bekosta vattenanalyser och andra omfattande utredningar samt vattenkörning, när det inte finns samband med kommunens verksamhet.

Komplettering och förtydligande av domen

Kommunen kan för det första inte dela länsstyrelsens syn att det skulle finnas någon oklarhet angående tillståndets omfattning vad gäller behandling av hushållsavfall. Av domen framgår entydigt att kommunen framfört att det kan bli fråga om sortering, bland annat optisk sortering. Vid den senaste huvudförhandlingen vid miljödomstolen klargjordes att optisk sortering för närvarande inte är aktuell, men att möjligheten begärdes i tillståndet. Länsstyrelsens påstående om kommunens inställning vid huvudförhandlingen är således felaktigt. Kommunens avsedda åtgärder med hushållsavfall redovisas i ansökans tekniska beskrivning och har diskuterats ingående under ärendets beredning. Oklarheter kan inte finnas. Kommunen har vidare inte velat ha en detaljstyrning i tillståndet. Länsstyrelsen har därigenom stor makt att med beslut och/eller villkor i tillsynsdialogen påverka frågan och det behövs inte ytterligare detaljer i tillståndet.

För det andra har kommunen i ärendet tydligt redovisat omständigheterna som kullkastar den farhåga för luktstörningar, som länsstyrelsen framfört på ett allmänt sätt som motiv för sin negativa inställning till hushållsavfallets behandling vid Hult. Miljödomstolen har föreskrivit om villkor för att kontrollera luktproblemen. Kommunens slutsats är att det inte finns oklarhet som motiverar ändring samt att det inte finns miljömässiga skäl att ändra tillståndet.

Kommunen kan vidare konstatera att domens punkt 1 entydigt handlar om icke farligt avfall och punkt 3 om farligt. Det ger inget som helst utrymme för oklarhet när det gäller klassificering av avfall eller mängder i punkt 1 eller 3 under tillstånd.

I vad mån avfall från Torsviksanläggningen, som är det exempel på oklarhet som länsstyrelsen framför, kommer att bli farligt eller icke kommer att visa sig. Beroende på avfallets karaktär när det anländer till Hult - vilket huvudsakligen styrs av mottagningskriterierna - kommer det att hanteras som icke farligt eller farligt avfall. Det kommer att finnas ytor för såväl farligt som icke farligt avfall. Skyddsåtgärder för de olika ytorna är i detalj reglerat. Det måste tas för givet att en yta för deponering av farligt avfall faktiskt är lämplig för just farligt avfall.

När länsstyrelsen framför att Hult skulle bli landets enda anläggningen med tre gånger gränsvärden och att avfallet bör exporteras, ger formuleringen intrycket att detta handlar om att skapa en anläggning med tre gånger så farliga risker eller tre gånger förhöjda störningar för omgivningen. Så är faktiskt inte fallet och länsstyrelsens uttalande måste uppfattas som missvisande. Det är som nämndes en lång rad andra försiktighetsmått, villkor m.m. som ser till att omgivningen inte utsätts för oacceptabel inverkan, i all synnerhet kraven på uppbyggnad av deponin. Kommunen har visat att Hult är en anläggning där det är lämpligt att ta hand om farligt avfall. Den framtida anläggningen för rening av lakvatten kommer att följas under en rad år för att säkerställa ett godtagbart reningsresultat. Under tiden förs vattnet till Huskvarna avloppsreningsverk, vars utsläpp är i detalj reglerat i ett särskilt tillstånd enligt miljöbalken. Villkoren i detta tillstånd måste följas oavsett vilket avfall som hanteras på Hult.

Kommunen har inte någon skriven och antagen policy för Huskvarna avloppsreningsverk. Varje enskild verksamhet som ansluts till avloppssystemet bedöms individuellt. Härvid används den allmänt tillämpade praxis som för närvarande råder i branschen och med utgångspunkt i ABVA. Det bör sålunda snarare beskrivas som bruk av god sed än policy.

I sammanhanget vill kommunen påpeka att den lista över EWC-koder som bilagts domen innebär en generell begränsning av vilka typer av avfall som tänkbart kan deponeras och hanteras på Hult. Eftersom listan uppenbarligen använder samma kodsystem som avfallsförordningen, och inte ett eget system, kan det inte vara oklart vilka koder som syftar på farligt eller annat avfall, oavsett om det finns med asterisk i domsbilagan eller inte.

När det gäller tillstånd punkt 4, mellanlagring av farligt avfall, anser kommunen att det är uppenbart att domen omfattar miljöstationen. ”Huvudsakligen uppgrävda massor” innebär att även annat inkluderas. Kommunen godtar emellertid att tillståndet förtydligas med kompletteringen ”samt hushållens farliga avfall”.

B-I.E:s m.fl. yrkanden

Frågan om våtmarksdammarnas utformning har utretts särskilt och redovisats i bilaga K3 i den inlaga som lämnades in till miljödomstolen den 25 november 2005. Här konstateras att den föreslagna utformningen av våtmarksdammarna är att föredra från såväl miljömässig, teknisk som ekonomisk synvinkel. Kommunen har genom de tekniska utredningarna visat att det inte finns risk för att våtmarksanläggningen kan ge de befarade grundvattenföroreningarna. Tvärt om kommer våtmarken att ge förbättrade miljöförhållanden. Erfarenheterna från motsvarande anläggningar i såväl Sverige som andra länder är mycket goda. Dammarna blir en ny biotop, där olika vattenlevande djur, fåglar m.m. trivs och bidrar till att dammarna kan uppfattas som ett positivt inslag i landskapet. Luktproblem har inte heller varit aktuella. Det som allmänt bedöms som störningar kan med andra ord inte bli aktuellt. För Lovsjö kanal finns också tekniskt underlag som visar att det inte finns någon risk för försämrad avvattning.

När det gäller schaktning m.m. kommer landskapsbilden att ändras och förändringen har av miljödomstolen bedömts som godtagbar.

B.S:s yrkanden

Kommunen har under många år undersökt vattenförhållandena i omgivningarna, i enlighet med gällande kontrollprogram. Härutöver har omfattande geohydrologiska undersökningar genom åren successivt ökat kunskapen om förhållandena vid Hult. Kommunen finner det numera inte befogat att ha kvar samma rigorösa formulering av villkoret om vattenförsörjning med mera, som i tidigare tillståndsbeslut. Formuleringen av villkoret kommer ursprungligen från 1981 års tillståndsbeslut.

Kommunen är naturligtvis beredd att vidta åtgärder för att eliminera olägenheterna, genom att bland annat tillhandahålla godkänt vatten till både hushåll och produktion, om brunnen i fråga bedöms kunna vara förorenad på grund av verksamheten vid avfallsanläggningen. Däremot är kommunen inte beredd att, som länsstyrelsen numera kräver, bekosta vattenanalyser och andra omfattande utredningar samt vattenkörning, när det inte finns samband till kommunens verksamhet. Det kan inte vara kommunens sak att utreda varifrån en förorening kommer, när den helt uppenbart inte kommer från avfallsanläggningen.

Med formuleringen ”tjänligt för hushållsbruk” i villkoret avses, som kommunen uppfattar det, det krav som ställs på vattnets kvalitet och inte mängd. Ersättningsvatten måste naturligtvis täcka det behov som brunnen ifråga normalt täcker, dvs. även förekommande verksamhet.

När det gäller Lovsjö kanal har kommunens utredningar om inverkan på markförhållandena granskats noga av domstolen, eftersom detta har varit en tydlig fråga hela tiden under målets prövning. Kommunen kan inte förklara frågan på tydligare sätt än vad som gjorts, utan måste hänvisa till den trovärdighet som måste anses ligga i att domstolen granskat underlaget och kommit till samma slutsats som kommunen. Det finns således inte risk för försämrad torrläggning på grund av åtgärderna i och vid kanalen.

UTREDNINGEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Miljööverdomstolen har hållit huvudförhandling med syn i målet.

Miljönämnden i Jönköpings kommun har tillstyrkt länsstyrelsens yrkande om att villkor 3 skall upphävas och att villkor 13 ändras samt andrahandsyrkandet från B-I.E. m.fl. om täta våtmarksdammar. Miljönämnden har i huvudsak anfört följande. Beträffande villkor 3 framgår av Naturvårdsverkets föreskrifter, NFS 2004:10, att en dispens från kriterierna skall avse specificerat avfall och vid prövningen av en dispens skall det visas att ett högre gränsvärde inte medför någon ytterligare risk för människors hälsa eller miljön. Vid denna bedömning skall hänsyn tas till deponins beskaffenhet och lokalisering. I föreskrifterna finns också särskilda bestämmelser för TOC (totalt organiskt kol) som skall uppfyllas för att dispens skall kunna medges. Ytterligare anvisningar finns i Naturvårdsverkets allmänna råd, NFS 2006:10. I dessa anges bl.a. att ett långsiktigt perspektiv skall beaktas, hänsyn skall tas till ämnenas inneboende egenskaper och även om det aktuella avfallet har egenskaper som kan påverka andra avfall och material i deponin. Om ett generellt tillstånd att deponera farligt avfall med lakningsvärden upp till tre gånger gränsvärdena lämnas omintetgörs den prövning av det enskilda avfallets lämplighet att deponera som tillsynsmyndigheten skall göra mot bakgrund av ovanstående bestämmelser. Det kan inte anses visat att Hults avfallsanläggning är lämplig till att ta emot varje avfall med lakningsvärden upp till tre gånger gränsvärdena. När det gäller villkor 13 bör det åvila verksamhetsutövaren att tillhandahålla hushållsvatten till dess det har visats att en eventuell kvalitetsförsämring inte beror på deponeringsverksamheten. Vidare förordar nämnden täta våtmarksdammar och det bör redovisas hur kontroll av eventuellt läckage från dammarna skall ske. Innan lakvatten leds till våtmarksdammarna bör en utredning avseende en reningsanläggning för lakvatten redovisas.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Tillåtlighet

Miljööverdomstolen delar miljödomstolens bedömning att miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller kraven på en sådan enligt 6 kap. miljöbalken samt att verksamheten är tillåtlig. B-I.E:s m.fl. yrkande om upphävande av tillståndet skall därför lämnas utan bifall.

Villkor 3

Genom detta villkor har miljödomstolen givit kommunen en generell dispens för att deponera avfall med lakningsvärden upp till tre gånger de gränsvärden som anges i Naturvårdsverkets föreskrifter NFS 2004:10, vilka överensstämmer med de gränsvärden Europeiska unionens råd har antagit genom beslut den 19 december 2002 (2003/33/EG), se beslutets bilaga.

Kommunen har ifrågasatt Naturvårdsverkets föreskrifter och menat att dessa innehåller felöversättningar och tolkningar som medför att de svenska reglerna är strängare än avsett, vilket inte har varit Naturvårdsverkets uppdrag.

Rättslig reglering

Vid en jämförelse mellan Rådet beslut 2003/33/EG, Rådets direktiv 1999/31/EG, förordning (2001:512) om deponering av avfall (deponeringsförordningen) och Naturvårdsverkets föreskrifter NFS 2004:10 samt verkets handbok 2007:1 med mottagningskriterier för avfall till deponi med allmänna råd framkommer följande.

Möjligheten att medge deponering med upp till tre gånger högre gränsvärden för specifika parametrar ges enligt bilagan till Rådets beslut 2003/33/EG på följande sätt. En möjlighet för den behöriga myndigheten (the competent authority) att utfärda sådant tillstånd (permit) för specificerat avfall (specified wastes) från fall till fall (case-by-case), med beaktande av karaktäriseringen av deponin och dess omgivning och utsläpp (inbegripet läckvatten) från deponin, om gränsvärdena för dessa särskilda parametrar (specific parameters) inte kommer att utgöra en ytterligare miljörisk enligt en riskbedömning.

I deponeringsförordningen, 15 §, anges att Naturvårdsverket meddelar föreskrifter om förutsättningar som avfall måste uppfylla för att få deponeras i de olika deponiklasserna enligt art. 6 och bilaga II till deponeringsdirektivet 1999/31/EG. Av samma förordning, 15 a §, framgår att tillsynsmyndigheten i det enskilda fallet får ge dispens från föreskrifterna om gränsvärden som meddelats med stöd av 15 § och att Naturvårdsverket får meddela närmare föreskrifter om sådan dispens. Detta har Naturvårdsverket gjort genom NFS 2004:10, i 35 a § - 35 c §. Av dessa bestämmelser framgår följande. Ansökan skall göras av verksamhetsutövaren. Dispens får endast medges för vissa gränsvärden samt endast under förutsättning att det är visat att ett högre gränsvärde inte medför någon ytterligare risk för människors hälsa eller miljön. Vid denna bedömning skall hänsyn tas till deponins beskaffenhet och lokalisering. Dispensen skall avse specificerat avfall.

Behörig myndighet

Miljööverdomstolen kan således konstatera att deponeringsförordningen anger tillsynsmyndigheten som behörig att medge dispens, medan det i bilagan till Rådets beslut anges att behörig myndighet får utfärda tillstånd till deponering med upp till tre gånger högre gränsvärden. Miljööverdomstolen konstaterar att i de fall där tillsynsmyndigheten har beslutanderätt, såsom anges i avfallsförordningen, har miljödomstolen med stöd av 21 kap. 3 § miljöbalken möjlighet att pröva ärenden som har samband med ett mål som handläggs i miljödomstol. Miljööverdomstolen, som inte anser att deponeringsförordningens reglering innebär något egentligt avsteg från det bakomliggande beslutet, finner att miljödomstolen med stöd av 21 kap. 3 § miljöbalken i och för sig har varit behörig att pröva frågan om dispens från föreskrivna gränsvärden.

Dispensens omfattning

Miljödomstolen har som villkor 3 är utformat givit kommunen ett generellt tillstånd att deponera avfall med lakningsvärden tre gånger de gränsvärden som Naturvårdsverket har föreskrivit.

Både i bilagan till Rådets beslut och i Naturvårdsverkets föreskrifter anges att beslut om dispens/tillstånd skall ske från fall till fall och avse visst avfall, oavsett om avfallet är specificerat eller ”specified”. Dispens får endast meddelas om det inte kommer att utgöra en ytterligare miljörisk och prövningen skall ske med beaktande av deponins karaktärisering och omgivning.

Miljööverdomstolen anser att det framgår av såväl Naturvårdsverkets föreskrifter som bakomliggande beslut från Rådet att ett beslut om dispens/tillstånd att överskrida gränsvärdena inte är tänkt att meddelas som generella dispenser endast utifrån den aktuella deponins lämplighet, utan att det skall ske en prövning av aktuellt avfall från fall till fall och att det med säkerhet skall kunna konstateras att just detta/dessa förhöjda gränsvärden inte medför någon ytterligare risk för människors hälsa och miljön. Vidare kan dispens/tillstånd endast ges för vissa specifika parametrar och inte generellt för alla. Miljödomstolen har medgivit en generell dispens för alla gränsvärden i Naturvårdsverkets föreskrifter. I likhet med länsstyrelsen anser Miljööverdomstolen att villkor 3 i miljödomstolens dom inte uppfyller de krav som ställs upp i Rådets beslut eller Naturvårdsverkets föreskrifter. Villkoret skall därför upphävas.

Villkor 13

I målet har presenterats omfattande material om deponins eventuella påverkan på grundvattnet. Det har framkommit att en brunn på drygt en kilometers avstånd har haft förhöjda halter av bly, att utredningen kring föroreningskällan ännu inte är slutförd samt att kommunen anser det visat att deponin inte är föroreningskällan. Utredningar om förorening av grundvattnet kan således ta lång tid och att det inte är självklart när sådana utredningar anses avslutade.

Att ålägga kommunen att svara för vattenförsörjning även under utredningstiden kan alltså komma att bli relativt betungande. Vidare har deponin funnits på platsen sedan 1960-talet och såvitt framkommit har inte under denna tid kunnat konstateras att anläggningen har påverkat omgivande grundvatten. Miljööverdomstolen delar därför miljödomstolens bedömning att kommunen inte bör åläggas längre gående skyldighet än att tillhandahålla vatten först om verksamheten vid deponin visar sig ha orsakat försämring av vattenkvaliteten.

Kommunen har förklarat att den anser att villkoret innebär en skyldighet att tillhandahålla vatten för det behov som en förorenad brunn normalt täcker, dvs. även förekommande verksamhet som t.ex. djurhållning. Miljööverdomstolen anser att villkoret bör förtydligas så att detta klart framgår.

Komplettering av domen

Provisorisk föreskrift

Lakvatten från deponin kommer under prövotiden att efter behandling ledas till Huskvarna avloppsreningsverk i enlighet med villkor 25. Under rubriken uppskjutna frågor åläggs kommunen att under prövotiden genom representativa prov närmare utreda kvaliteten på vattnet samt undersöka tekniska och ekonomiska möjligheter för att ytterligare begränsa utsläppet av föroreningar. Det framgår vidare att målsättningen är en lokal hantering av lakvattnet i enlighet med länsstyrelsens önskemål.

Miljööverdomstolen anser att kontrollen är tillräcklig genom att vattnet vid varje tidpunkt måste uppfylla de mottagningskriterier som tillämpas av avloppsreningsverket och att lakvattenhanteringen i övrigt är tillräckligt reglerad genom de föreskrifter som miljödomstolen har beslutat om. Med hänsyn till att någon sådan policy för avloppsreningsverket som miljödomstolen har hänvisat till i sin dom inte finns, bör denna hänvisning utgå. Miljööverdomstolen förutsätter vidare att provtagning kommer att ske regelbundet under prövotiden så att kommunen fortlöpande har kontroll över vattnets innehåll av föroreningar.

Asterisk för farligt avfall i bilagan till domen

Kommunen och länsstyrelsen är eniga om att domsbilaga 1 till miljödomstolens dom är ett utdrag ur bilaga 2 till avfallsförordningen och att kategoriseringen som farligt avfall är densamma. Att domsbilagan inte innehåller markering med asterisk framstår därmed som ett förbiseende. Miljööverdomstolen anser att domen genom ett förtydligande i domslutet att kategoriseringen är densamma blir entydig och att någon osäkerhet om vilken typ av avfall som är farligt inte längre kan uppstå.

Förtydliganden av domen

Kommunen och länsstyrelsen är överens om förtydliganden av tillståndspunkt 4 och villkor 7 i miljödomstolens domslut. Miljööverdomstolen finner att domen bör kompletteras i enlighet med detta.

Beträffande länsstyrelsens övriga yrkanden om förtydliganden finner Miljööverdomstolen att domen är tillräckligt tydlig genom villkor 1, vilket binder kommunen till vad den angett och åtagit sig i målet och villkor 8, som ger länsstyrelsen möjlighet att föreskriva villkor för hantering och behandling.

Övriga yrkanden

Miljööverdomstolen delar miljödomstolens bedömning i övrigt och lämnar därmed övriga yrkanden utan bifall.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast 2007-07-27

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, miljörådet Rolf Svedberg, hovrättsrådet Henrik Runeson och tf. hovrättsassessorn Christina Ericson, referent. Enhälligt.

__________________________________

BILAGA A

VÄXJÖ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DELDOM

SÖKANDE

Jönköpings kommun

Ombud: jur.kand. P.L.

SAKEN

Tillstånd till drift av Hults avfallsanläggning innefattande årlig behandling av mer än 10.000 ton farligt avfall samt att i anslutning till deponin utföra viss vattenverksamhet allt inom Jönköpings kommun

DOMSLUT

Tillstånd

Miljödomstolen lämnar Jönköpings kommun tillstånd till miljöfarlig verksamhet och vattenverksamhet enligt miljöbalken att inom i ansökan angivna områden inom fastigheten Rogberga-Hult 5:3 bedriva följande verksamheter.

1. Anlägga och driva anläggning för behandling och deponering av icke- farligt avfall (37-1, 90.002-1, 90.003-1, 90.004-1).

Avfallsslag Behandla Deponera

max m max mängd

(ton/år) (ton/år)

Slam från avloppsreningsverk,

rötrester Sinishol

mens rötningsanläggning, park- 30 000

och trädgårdsavfall

Komposterat slam 15 000

Hushållsavfall 80 000

Verksamhetsavfall 40 000 80 000

Bottenaska/ slagg avfallsfdrbrännig 40 000 40 000

TOTALT 190 000 135 000

2. Anlägga och driva anläggning air mellanlagring av icke-farligt avfall (90.002-4).

Avfallsslag Mellanlagra max. mängd (ton) vid

ett och samma tillfälle

Hushållsavfall 20 000

Verksamhetsavfall 40 000

TOTALT 60 000

3.Anlägga och driva anläggning för behandling och deponering av farligt avfall (90.006-5, 90.006-6).

Avfallsslag Behandla Deponera

max. mängd max mängd

(ton/år) (ton/år)

Huvudsakligen uppgrävda massor 15 000 10 000

Rester från termisk behandling 12 000

TOTALT 15 000 22 000

4. Anlägga och driva anläggning för mellanlagring av farligt avfall (90.005-1).

Avfallsslag Mellanlagra max. mängd (ton)

vid ett och samma tillfälle

Huvudsakligen uppgrävda massor 30 000

TOTALT 30 000

5. Deponera icke farligt avfall på den tidigare tillståndsgivna deponin till dess den maximala nivån, inklusive sluttäckning, + 236 m uppnåtts eller längst till utgången av år 2008.

6. Gräva om Lovsjö kanal på en sträcka av cirka 1100 meter.

7. Anlägga våtmarksdammar (för rening av lakvatten) i anslutning till den gamla kanalen och använda massorna inom hela anläggningsområdet.

8. Schakta och spränga höjdryggar för iordningsställande av ytor för avfallshantering samt använda massorna för underhålls- och anläggningsändamål.

Villkor

För tillståndet skall gälla följande villkor.

1. Verksamheten - inbegripet åtgärder för att begränsa skador eller olägenheter för människors hälsa och miljön - skall bedrivas i huvudsak på det sätt som bolaget angett eller åtagit sig i målet om inte annat framgår av denna deldom.

2. Deponering och övrig hantering får ske av de avfall som anges i bilaga 1 till denna deldom.

3. Deponering får ske av avfall med lakningsvärden med maximalt tre gånger de gränsvärden som anges i Naturvårdsverkets föreskrifter om deponering, kriterier och förfarande för mottagning av avfall vid anläggningar för deponering av avfall, SNFS 2004:10.

4. I den utsträckning avfallet utgör organiskt avfall får det endast deponeras under förutsättning av att Naturvårdsverket meddelar föreskrifter om undantag från förbudet eller att länsstyrelsen medger dispens från samma förbud.

5. Lagring och mellanlagring av farligt avfall skall ske på tät, hårdgjord yta. Vid risk för urlakning av miljöfarliga ämnen skall avfallet täckas.

6. Kemiska produkter och farligt avfall skall förvaras i täta behållare, på tätt underlag av resistent material och skyddat från nederbörd samt i övrigt hanteras så att spridning av förorening förhindras. Kemiska produkter i fast form och fast farligt avfall undantas från kravet på förvaring i täta behållare. Ytor där flytande kemiska produkter och flytande farligt avfall förvaras skall dessutom vara invallade. Invallningen skall rymma volymen för den största behållaren samt 10 % av övrig lagrad volym och innesluta förekommande röranslutningar och ventiler till behållarna. Förvaring av kemiska produkter och farligt avfall skall ske på sådant sätt att tillträde förhindras för obehöriga.

7. Behandling av hushållsavfall skall ske i byggnad eller tälthall som möjliggör hantering av luktproblem med t.ex. undertrycksventilering.

8. Tillsynsmyndigheten far föreskriva villkor för hantering och behandlingen av avfall.

9. Avfallsanläggningen och deponeringsområdet skall i sin helhet vara inhägnade.

10. Mellan Granö och vattenbehandlingsområdet skall insynsskydd finnas och det befintliga skyddet skall förbättras genom att träd planteras. Trädridån mellan Hults gård och anläggningen skall utnyttjas som insynsskydd.

11. Verksamhetsutövaren skall så Långt rimligt förebygga, hindra eller motverka olägenheter som kan uppstå genom bildning av aerosoler, utsläpp av luktande ämnen, damning, fåglar, råttor och insekter, spridning av material med vinden. Vid lagring av balat hushållsavfall skall åtgärder vidtas för att minimera risken att fåglar kommer åt och sprider detta avfall. Verksamhetsutövaren skall beakta risken för spridning av material även i avtal med avfallslämnare, transportörer och liknande.

Hantering av avfall inom anläggningen skall ske på ett sådant sätt att risken för brand förebyggs och följderna av en eventuell brand begränsas. Rutiner och anvisningar för hantering av avfall skall upprättas i samråd med räddningstjänsten eller annan sakkunnig inom området samt tillsynsmyndigheten. Skriftliga rutiner för kontroll om risk för självantändning av träavfall föreligger skall tas fram. Regelbunden kontroll enligt framtagna rutiner skall ske.

För att förhindra olägenheter för människors hälsa skall skadedjursbekämpning ske regelbundet i samråd med sakkunnig inom området. Vid påträffande av skadedjur inom avfallsområdet och omkringliggande fastigheter till följd av

verksamheten skall kommunen omgående vidta ytterligare åtgärder i samråd med tillsynsmyndigheten och sakkunnig inom området för att olägenheterna skall upphöra.

12. Om olägenheter av lukt, damning eller andra luftutsläpp skulle uppkomma från verksamheten, skall verksamhetsutövaren utreda orsaken och i samråd med tillsynsmyndigheten vidta åtgärder för att eliminera olägenheterna.

13. Om fråga uppkommer om vattentäkts tjänlighet för hushållsbruk, skall verksamhetsutövaren i samråd med tillsynsmyndigheten utreda om kvalitetsförsämringen kan ha orsakats av avfallsverksamheten på Hult. Om så är fallet skall åtgärder omgående vidtas för att tillhandahålla vatten samt eliminera olägenheterna

14. Bullret från verksamheten skall begränsas så att det inte ger upphov till högre Ijudnivå utomhus vid befintliga bostäder än:

Ekvivalent Momentant

Vardagar dagtid kl 07-18, 50 dB (A) -

Nattetid kl 22-07, 40 dB (A) 55 dB (A)

Övrig tid 45 dB (A) -

Om bullret från verksamheten innehåller impulsljud eller hörbara tonkomponenter skall ovanstående ekvivalenta ljudnivå sänkas med 5 dBA- enheter

15. Sprängning får endast ske helgfri måndag-fredag under tiden 08.00 -16.00. All sprängning skall föregås av signal, tydlig hörbar vid berörd bostadsbebyggelse. Boende inom en radie av 1500 m skall informeras i god tid innan sprängning. Vibrationer till följd av sprängning får i omgivande bostäder inte överstiga riktvärdet 2 mm/s och gränsvärde 4 mm/s uttryckt som högsta hastighet i vertikalled. Vibrationsmätning i samband med sprängning skall ske i en referenspunkt inom eller i närheten av verksamheten. Luftstötvåg till följd av sprängningar får vid omgivande bostäder inte överstiga riktvärdet 50 (Pa) och gränsvärdet 150 (Pa) mätt som frifältsvärde.

16. Innan nya markområden tas i anspråk för deponering, ska deponins botten tätas på det sätt som redovisas i den tekniska beskrivningen eller, efter samråd med tillsynsmyndigheten, på annat sätt som ger likvärdigt skydd.

17. Innan avfall får påföras deponicell ska bottenkonstruktionens material och utförande vara verifierade med godkända värden på kontrollparametrar som är avstämda mot funktionsvärden i laboratoriemiljö eller liknande.

18. Innan sluttäckning far påföras deponicell ska topptätningens material och utförande vara verifierade med godkända värden på kontrollparametrar som är avstämda mot funktionsvärden i laboratoriemiljö eller liknande.

19. Sidovallarnas höjd och nivån på utloppen fastställs i samråd med tillsynsmyndigheten vid projekteringen av respektive deponicell.

20. Inom de områden där farligt avfall hanteras skall finnas ett tätskikt som skydd för förorening av marken under dessa anläggningar. Tätskikten utformas i samråd med tillsynsmyndigheten.

21. Deponeringsområden skall avslutas och sluttäckas successivt. Planeringen av detta sker i samråd med tillsynsmyndigheten.

22. Varje behandlingskampanj av förorenade jordmassor, som klassas som farligt avfall, skall anmälas till tillsynsmyndigheten senast 6 veckor före, för att bereda myndigheten tillfälle att meddela särskilda villkor för hanteringen.

23. Mellanlagrade förorenade jordmassor skall täckas för att minimera lakvatten bildning. Tillsynsmyndigheten får medge undantag.

24. I samråd med tillsynsmyndigheten får bestämmas hur behandlade jordmassor skall bortskaffas eller återvinnas.

25. Förorenat vatten från avfallsanläggningen skall tas om hand och behandlas lokalt samt därefter - under prövotiden - överledas till kommunens avloppsanläggning och avloppsreningsverket i Huskvarna. Behandlingen skall kontrolleras, utvecklas och utvärderas under en prövotid av fem år från det att domen har vunnit laga kraft. Redovisning och förslag till slutliga villkor för lokal behandling av förorenat vatten skall ges in till tillståndsmyndigheten innan utgången av prövotiden. Dagvatten får efter samråd med tillsynsmyndigheten avledas till lokal recipient.

26. Bassänger för behandling av förorenat vatten skall utföras med tät botten och täta sidor.

27. Vattennivåerna i våtmarksdammarna skall regleras så att läckage till omgivande yt- och grundvatten inte förekommer.

28. Vid arbeten med Lovsjö kanal skall grumling undvikas. Överskottsvatten vid anläggandet av dammarna skall behandlas genom sedimentering.

29. Kontrollprogram med angivande av mätmetod, mätfrekvens och utvärderingsmetod skall finnas.

Delegerade frågor

Miljödomstolen överlåter enligt 22 kap. 25 § miljöbalken utöver vad som framgår av villkoren åt tillsynsmyndigheten att fastställa ytterligare villkor beträffande följande:

Åtgärder vid befintlig deponi

Åtgärder vid hantering av hushållsavfall

Ändring av ekonomisk säkerhet

Kontroll av verksamheten

Uppskjutna frågor

Miljödomstolen skjuter enligt 22 kap. 27 § miljöbalken upp frågan om vilka villkor som skall gälla för utsläpp av förorenat vatten. Under prövotiden skall bolaget genom representativa prov närmare utreda kvaliteten på vattnet i olika delflöden till behandlingssystemet för lakvatten samt undersöka tekniska och ekonomiska möjligheter för att ytterligare begränsa utsläppet av föroreningar.

Målsättningen bör vara att reducera lakvattnets innehåll av föroreningar så att en lokal hantering av lakvattnet blir möjlig. Resultatet av utredningen med förslag till åtgärder samt slutliga villkor skall ges in till miljödomstolen senast fem år från det att denna deldom vunnit laga kraft. Intill dess miljödomstolen beslutar annat, skall föroreningshalten i det vatten som avleds uppfylla den policy som Huskvarna avloppsreningsverk har för mottagning av avloppsvatten från industrier och andra verksamheter.

Klassificering

Deponin hänförs i sin helhet till deponiklassen "farligt avfall".

Miljökonsekvensbeskrivning

Miljödomstolen godkänner den i målet upprättade miljökonsekvensbeskrivningen.

Igångsättningstid

Verksamheten avseende nya anläggningsdelar skall ha påbörjats senast fem. (5) år från det att deldomen vunnit laga kraft. I annat fall förfaller tillståndet i icke ianspråktagna delar.

Arbetstid

Arbetena avseende vattenverksamhet skall vara utförda inom tio (10) år från den dag deldomen vunnit laga kraft, annars förfaller tillståndet.

Oförutsedd skada

Anspråk enligt 24 kap. 13 § tredje stycket miljöbalken på grund av oförutsedd skada i anledning av vattenverksamheten skall, för att få tas upp till prövning, anmälas till miljödomstolen inom fem (5) år från utgången av den angivna arbetstiden.

Förordnande om tidigare tillstånd

Detta tillstånd ersätter det tillstånd som Koncessionsnämnden för miljöskydd lämnat genom beslut den 21 december 1990.

Prövningsavgift

Miljödomstolen ändrar inte den med stöd av 3 kap. förordningen (1998:940) om avgift för prövning och tillsyn enligt miljöbalken den 16 juli 2001 fastställda avgiften om 15 000 kr.

Säkerhet

Detta tillstånd får tas i anspråk endast under förutsättning att kommunen, för att säkerställa att de skyldigheter som gäller for verksamheten fullgörs, har ställt ekonomisk säkerhet. För befintlig deponi och för områden som hittills tagits i anspråk skall säkerhet ställas om minst 57 miljoner kr. Storleken på denna säkerhet får omprövas av tillsynsmyndigheten vartefter återställningsarbetena utförts. För tillkommande områden för deponering skall säkerhet ställas om minst 2,1 miljoner kr per hektar deponiyta.

Säkerheten skall ställas i form av pant eller borgen enligt bestämmelserna i 2 kap. 25 § utsökningsbalken och prövas av miljödomstolen i särskild ordning. Säkerheten skall förvaras hos Länsstyrelsen i Jönköpings län.

Verkställighetsförordnande

Miljödomstolen förordnar med stöd av 22 kap. 28 § första stycket miljöbalken att det i denna deldom meddelade tillståndet får tas i anspråk även om deldomen inte har vunnit laga kraft för följanden åtgärder:

- Bygga anläggningar för celldeponering av icke farligt avfall och farligt avfall inom deponiområde.

- Schakta och spränga höjdryggarna samt använda massorna för underhålls- och anläggningsändamål.

- Bygga anläggningar för sortering, kompostering och övrig behandling samt för lagring av avfall.

- Gräva om Lovsjö kanal och anlägga våtmarksdammar och använda massorna inom hela anläggningsområdet.

Rättegångskostnader

Sökanden skall betala ersättning för rättegångskostnader till B.S. och Å.E. för kostnader i målet med sammanlagt ettusen (1 000) kr till var och en. På ersättningsbeloppen skall utgå ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från och med den 1 september 2006 tills betalning sker.

BAKGRUND

Avfall deponeras sedan 1968 på anläggningen vid Hult, som ligger ca 2 mil sydost om Jönköping. Verksamheten drivs idag med tillstånd från 1990 enligt beslut av Koncessionsnämnden för miljöskydd. Tillståndet medger att 94 000 ton deponeras årligen.

Kommunen ansöker om att få utöka verksamheten till att omfatta deponering av 157 000 ton årligen samt mellanlagra och behandla 295 000 ton på nya ytor i anslutning till den befintliga verksamheten.

ÄRENDETS HANDLÄGGNING

Ansökan kom in till miljödomstolen 1 juni 2001. Efter att kommunen kompletterat sin ansökan har miljödomstolen kungjort ärendet den 10 april 2002.

Huvudförhandling hölls i Jönköping 21 - 22 november 2002. I deldom den 7 februari 2003 gavs tillstånd att höja befintlig deponi till nivån +246. Efter överklagande undanröjde Miljööverdomstolen i beslut den 13 april 2004 deldomen och återförvisade målet till miljödomstolen.

Efter att kommunen ytterligare kompletterat sin ansökan hölls ny huvudförhandling i Jönköping 21- 22 oktober 2004. Miljödomstolen överlämnade den 30 december 2004 med eget yttrande målet till regeringen för beslut i tillåtlighetsfrågan. Efter ändring av 17 kap. miljöbalken, som trädde ikraft den 1 augusti 2005, beslutade regeringen den 25 augusti 2005 att inte tillåtlighetspröva verksamheten utan överlämnade målet till miljödomstolen för avgörande. Efter Regeringens remissbehandling har sökanden yttrat sig över remissvaren.

Yttranden har därefter inkommit från Länsstyrelseni Jönköpings län, Miljönämnden i Jönköpings kommun, Tenhultsortens LRF avdelning, LRF Juridiska Byrå såsom företrädare för sakägare och B.S.

Huvudförhandling har hållits den 20 juni 2006.

TIDIGARE BESLUT

Koncessionsnämnden för miljöskydd har genom beslut den 21 december 1990, nr 202/90, lämnat Jönköpings kommun tillstånd enligt miljöskyddslagen till fortsatt deponering av avfall på fastigheten Hult 5:3 intill följande mängder per år:

hushållsavfall inkl grovsopor 35 000 ton

industri-, byggnads och sjukhusavfall (normalt) 34 000 ton

rötslam, inkl sam för täckning av deponerat avfall 13 000 ton

aska, slagg, flytslam och avloppsverksavfall 10 000 ton

övrigt avfall 2 000 ton

Uppläggning skall ske högst till höjden +236 i gällande höjdsystem.

För tillståndet gäller 16 villkor. Dessutom har koncessionsnämnden överlåtit till länsstyrelsen i egenskap av tillsynsmyndighet att meddela kompletterade villkor i vissa frågor.

Länsstyrelsen i Jönköpings län har genom beslut den 19 augusti 1993 1ämnat tillstånd till en anläggning för mottagning och behandling av oljeavfall.

ANSÖKAN

Yrkande

Jönköpings kommun - såsom talan slutligen bestämts - yrkar tillstånd att utöka befintlig deponi inom Rogberga-Hult 5:3 samt, i anslutning till därtill, tillstånd till följande verksamheter.

1. Anlägga och driva anläggning för behandling och deponering av icke- farligt avfall (37-1, 90.002-1, 90.003-1, 90.004-1).

Avfallsslag Behandla Deponera

ton årligen ton årligen

Slam från avloppsreningsverk, rötrester 30.000

Simsholmens rötningsanläggning, park

och trädgårds avfall

Komposterat slam - 15.000

Hushållsavfall 80.000 *

Verksamhetsavfall** 40.000 80.000

Bottenaska/ slagg avfallsförbränning 40.000 40.000

* Vid haverier eller brist hos förbränningsanläggningar eller dyl. behöver hushållsavfall undantagsvis deponeras, efter bedömning av tillsynsmyndigheten. Mängden inryms i den summa som anges för verksamhetsavfall.

** Avser även grovavfall från hushållen liksom bygg- och rivningsavfall, uppgrävda massor och dyl., som inte är att anse som farligt avfall.

2.Anlägga och driva anläggning för mellanlagring av icke-farligt avfall (90.002-4).

Avfallsslag Mellanlagra ton vid ett och

samma tillfälle

Hushållsavfal 20.000

Verksamhetsavfall 40.000

3.Anlägga och driva anläggning för behandling och deponering av farligt avfall (90.006-5, 90.006-6).

Avfallsslag Behandla ton årligen Deponera

ton årligen

Huvudsakligen 15.000 10.000

Rester från termisk behandling - 12.000

Som framfördes vid huvudförhandlingen begärs tillstånd att deponera avfall med lakningsvärden upp till tre gånger gränsvärden i nu aktuella mottagningskriterier.

4. Anlägga och driva anläggning för mellanlagring av farligt avfall (90.005-1).

Avfallsslag Mellanlagra ton vid ett tillfälle

Huvudsakligen uppgrävda massor*** 30.000

** * Separat lagrings- och uppställningsplats anordnas för hälso- och miljöfarliga kemiska produkter och flytande farligt avfall.

Uppgifter om farligt avfall: Mellanlagring av kemiska produkter m.m. syftar på regionalt avfall. Uppgrävda förorenade massor härrör från sanering av förorenade områden i första hand från regionen. Rester från termisk behandling kommer huvudsakligen att härröra från Torsviks avfallsförbränningsanläggning, Jönköping, men i mån av kapacitet även andra förbränningsanläggningar. I mån av kapacitet är avsikten att även annat farligt avfall ska kunna deponeras. Tänkta ytor för mellanlagring, återvinning samt deponering beskrivs i TB avsnitt 4 och dispositionsplan, plansch DPI och tabell DPI.

5. Omgrävning av Lovsjö kanal inom fastigheten Rogberga-Hult 5:3.

6. Anläggning av våtmarksdammar (för rening av förorenat vatten) i anslutning till den gamla kanalen och användning av massorna inom hela anläggningsområdet. Utformningen föreslås i första hand vara efter principen med nergrävda nivåreglerade dammar och i andra hand efter principen med upphöjda bassänger.

7. Schaktning och sprängning av höjdryggar för iordningställande av ytor för avfallshantering samt användning av massor för underhålls- och anläggningsändamål.

Kommunen yrkar även verkställighetsförordnande för följande åtgärder: Bygga anläggningar för celldeponering av icke farligt avfall och farligt avfall inom deponiområde, schakta och spränga höjdryggarna samt använda massorna inom hela anläggningsområdet, bygga anläggningar för sortering, kompostering och övrig behandling samt för lagring av avfall, gräva om Lovsjö kanal och anlägga våtmarksdammar och använda massorna inom hela anläggningsområdet.

Arbetstiden för att fullfölja vattenverksamheten föreslås bli 10 år från det att den slutliga domen vunnit laga kraft.

Igångsättningstid för den tillkommande miljöfarliga verksamheten föreslås bli fem år efter det att den slutliga domen om tillstånd vunnit laga kraft. Förslaget utgår från att verksamheten anses igångsatt när delar av nya områden för deponering tagits i bruk. Tiden för att området i sin helhet tagits i anspråk kan inte uppskattas.

Tiden för att anmäla anspråk på ersättning för oförutsedd skada till följd av vatten verksamheten, föreslås vara fem år från det att den slutliga domen vunnit laga kraft.

Förslag till villkor

1. Anläggningarna ska utformas och verksamheten ska bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad som anges i ansökan.

2. Tillsynsmyndigheten får föreskriva villkor för omhändertagandet och behandlingen av avfall.

3. Innan nya markområden tas i anspråk för deponering, ska deponins botten tätas på det sätt som redovisas i den tekniska beskrivningen eller, efter samråd med tillsynsmyndigheten, på annat sätt som ger likvärdigt skydd.

4. Deponeringsområden ska avslutas och sluttäckas successivt. Planeringen av detta sker i samråd med tillsynsmyndigheten.

5. Deponering inom den tidigare tillståndsgivna deponin ska upphöra senast år 2008.

6. Förorenat vatten från avfallsanläggningen ska tas om hand och behandlas lokalt samt därefter överledan till kommunens avloppsanläggning och avloppsreningsverket i Huskvarna. Behandlingen ska kontrolleras, utvecklas och utvärderas under en prövotid av fem år från det att domen har vunnit laga kraft. Redovisning och förslag till slutliga villkor för lokal behandling av förorenat vatten ska ges in till tillståndsmyndigheten innan utgången av prövotiden. Dagvatten får efter samråd med tillsynsmyndigheten avledas till lokal recipient.

7. Avfallsanläggningen och deponerings området ska i sin helhet vara inhägnade.

8. Bullret från verksamheten ska begränsas så att det inte ger upphov till högre ekvivalent ljudnivå utomhus vid befintliga bostäder än:

- 50 dB (A) vardagar dagtid kl 07-18,

- 40 dB (A) nattetid kl 22-07,

- 45 dB (A) övrig tid samt

- 55 dB (A) momentant nattetid.

9. Sprängning får ej förekomma under tiden 18-07 måndag - fredag samt under lördag och söndag.

10. Vid arbeten med Lovsjö kanal ska grumling undvikas. Överskottsvatten vid anläggandet av dammarna ska behandlas genom sedimentering.

11. Mellan Granö och vattenbehandlingsområdet ska insynsskydd finnas och det befintliga skyddet ska förbättras genom att träd planteras. Trädridån mellan Hults gård och anläggningen ska utnyttjas som insynsskydd.

12. Verksamhetsutövaren ska så långt rimligt förebygga, hindra eller motverka olägenheter som kan uppstå genom bildning av aerosoler, utsläpp av luktande ämnen, damning, fåglar, råttor och insekter, spridning av material med vinden samt bränder. Vid lagring av balat hushållsavfall ska åtgärder vidtas för att minimera risken att fåglar kommer åt och sprider detta avfall. Verksamhetsutövaren ska beakta risken för spridning av material även i avtal med avfallslämnare, transportörer och liknande.

13. Om olägenheter av lukt, damning eller andra luftutsläpp skulle uppkomma från verksamheten, ska verksamhetsutövaren utreda orsaken och i samråd med tillsynsmyndigheten vidta åtgärder för att eliminera olägenheterna.

14. Om fråga uppkommer om vattentäkts tjänlighet för hushållsbruk, ska verksamhetsutövaren i samråd med tillsynsmyndigheten utreda om kvalitetsförsämringen kan ha orsakats av avfallsverksamheten på Hult. Om så är fallet ska åtgärder omgående vidtas för att tillhandahålla vatten samt eliminera olägenheterna.

15. Innan avfall får påföras deponicell ska bottenkonstruktionens material och utförande vara verifierade med godkända värden på kontrollparametrar som är avstämda mot funktionsvärden i laboratoriemiljö eller liknande.

16. Innan sluttäckning får påföras deponicell ska topptätningens material och utförande vara verifierade med godkända värden på kontrollparametrar som är avstämda mot funktionsvärden i laboratoriemiljö eller liknande.

17. Sidovallarnas höjd och nivån på utloppen fastställs i samråd med tillsynsmyndigheten vid projekteringen av respektive deponicell.

18. Inom de områden där farligt avfall hanteras ska finnas ett tätskikt som skydd för förorening av marken under dessa anläggningar. Tätskikten utformas i samråd med tillsynsmyndigheten.

19. Varje behandlingskampanj av förorenade jordmassor, som klassas som farligt avfall, ska anmälas till tillsynsmyndigheten senast 3 veckor före, för att bereda myndigheten tillfälle att meddela särskilda villkor för hanteringen.

20. Mellanlagrade förorenade jordmassor ska täckas för att minimera lakvattenbildning. Tillsynsmyndigheten far medge undantag.

21. I samråd med tillsynsmyndigheten får bestämmas hur behandlade jordmassor ska bortskaffas eller återvinnas.

22. Lagrings- och uppställningsplatser av hälso- och miljöfarliga kemiska produkter och flytande farligt avfall ska vara utformade på ett sådant sätt att minsta volymen av den största behållaren och 10 % av övrig volym kan innehållas inom en invallning. Förvaring ska ske på tätt underlag. Om förvaring sker utomhus ska invallningen förses med skärmtak eller liknande anordning till skydd mot nederbörd. Förvaring ska ske på sådant sätt att tillträde förhindras för obehöriga.

23. Vattennivåerna i våtmarks dammar och bassänger för behandling av förorenat vatten ska regleras så att läckage till omgivande yt- och grundvatten inte förekommer. Alternativt kan anläggningarna utföras med tät botten och sidor, varvid detta villkor inte gäller.

Förslag till kontroll

1. Verksamhetsutövarens egenkontroll ska anpassas till den nya verksamheten. Dokumentation som beskriver principerna för egenkontrollen ska finnas tillgängligför anläggningen i start senast sex månader efter det att den slutliga domen vunnit laga kraft, för enskilda anläggningsdelar senast tre månader efter det att delen i fråga har tagits i drift.

2. I frågor som gäller geoteknik, bärighet, stabilitet, sättningar, differenssättningar, bottentätning, geologisk barriär, sluttäckning och därmed sammanhängande frågor, får tillsynsmyndigheten i samråd med verksamhetsutövaren och på dennes bekostnad, utse sakkunnig för att genomföra en viss, specificerad granskningsuppgift.

3. Ett program för samråd om Hult ska upprättas, i samråd med tillsynsmyndigheten, boende vid Hult och kommundelsrådet. Programmet ska behandla: Former för uppsökande verksamhet, med syftet att skapa möjlighet till en personlig direktkontakt mellan de närmast berörda kringboende och ansvariga för anläggningen. Rutiner för information inför särskilda åtgärder som kan befaras medföra tillfälliga störningar i omgivningen. Principer för slyröjning vid kanalen och plantering, med syftet att förbättra landskapsbild och ljusförhållanden vid vattnet utan att insynsskyddet försämras. Rutiner för underhållsrensning av Lovsjö kanal, som genomförs av verksamhetsutövaren i samarbete med övriga markägare.

Anläggningar och verksamhet idag

Inkommande avfall registreras via våg och datasystem. Vid mottagningen finns en akutplatta för oljeskadad jord samt garage/förråd. I anslutning till mottagningsenheten färdigställdes 1996 en sortergård (återvinningscentral) för allmänhet och industri. Gården består av containrar uppställda vid kaj. Här tas även små mängder farligt avfall om hand för mellanlagring.

Vid anläggningen finns ytor för sortering av skrot och träfraktioner. Deponering av hushållsavfall och verksamhetsavfall görs i bioceller med tillhörande gasutvinning. För asbest, aska och magnesiumslagg finns separata ytor för deponering.

Till biocellerna finns en gasanläggning för att samla upp och ta ut metangas. Den har fackelstation, kompressorstation, drygt 40 brunnar och ledningssystem. Gasen används för produktion av el och värme i Jönköping.

Oljeavfall från hela länet, huvudsakligen avfall från oljeavskiljare, tas emot och behandlas i en anläggning från 1995.

Tidigare släpptes lakvatten direkt till Lovsjö kanal, men sedan 1977 tas allt lakvatten om hand i ett dikessystem runt upplaget. Lakvattnet avleds till utjämningsmagasin, som också är dränerande. Via två pumpstationer pumpas lakvattnet från dikessystem och utjämningsmagasin till Huskvarna avloppsreningsverk för behandling.

Ett yttre dikessystem avleder vatten som kommer utifrån samt ger kontroll över nivåförhållandena. Vattennivån hålls högre i dessa yttre diken än i lakvattendiket, för att undvika att lakvatten läcker ut till omgivande mark.

Framtida verksamhet

Deponeringen föreslås fortgå som idag till avfallsförbränningsanläggningen tas i drift (sannolikt 2004/2005). De uppskattade mängderna avfall som kommer att deponeras på Hult idag och i framtiden redovisas i följande tabeller.

Deponering före start av förbränningsanläggningen

Avfallsslag Deponerad mängd avfall

(tonlår)

hushållsavfall 40 000

avloppsslam 3 000 - 15 000

bygg- och rivningsavfall 3 000 - 20 000

industriavfall 30 000 - 50 000

specialavfall 0 - 10 000

Deponering när förbränningsanläggningen tagits i drift

Avfallsslag Deponerad mängd avfall

(ton/år)

bottenaska 20 000 - 40 000

avloppsslam 3 000 - 15 000

verksamhetsavfall 30 000 - 80 000

rökgasreningsprodukter 8 000 - 12 000

uppgrävda massor 0 - 10 000

Förorenade uppgrävda massor (vilka per definition är farligt avfall) kan mellanlagras, behandlas och deponeras vid Hult. För att kunna avskilja mer förorenade jordmassor från mindre förorenade tvättas och siktas massorna. Vissa typer av föroreningar kan också kräva termisk behandling. Oljeskadade jordar och motsvarande behandlas genom kompostering. I väntan på behandling kan upp till 30 000 ton behöva lagras vid ett och samma tillfälle. Behandlingskapaciteten har bedömts behöva uppgå till 15 000 ton per år.

Upp till 30 000 ton organiskt material, i form av avloppsslam, park- och trädgårdsavfall samt rötrester från Simsholmens rötningsanläggning, kan behöva tas emot för kompostering och efterbehandling.

Slagg från förbränningsanläggningar, 20 000 - 40 000 ton per år, kan komma att sorteras (siktas) för att framställa anläggningsgrus. Återstoden deponeras.

På sorteringsytan kommer eventuellt att finnas en anläggning för optisk sortering av påsar med hushållssopor (sannolikt förläggs den i stället till förbränningsanläggningen). Det sorterade materialet körs därpå i containrar till förbrännings- respektive rötningsanläggningen. Preliminärt bedöms mängden uppgå till 60 000 - 80 000 ton per år.

Balat hushållsavfall kommer att lagras under perioder med litet värmebehov. Totalt bedöms 20 000 ton hushållsavfall i balar behöva lagras vid ett och samma tillfälle.

Vissa typer av verksamhetsavfall sorteras för materialåtervinning samt för att utvinna brännbart material. De mängder som kan komma att sorteras årligen bedöms uppgå till 10 000 - 40 000 ton. Brännbart verksamhetsavfall kommer att lagras under perioder med litet värmebehov. Den mängd som maximalt behöver lagras bedöms uppgå till 40 000 ton vid ett och samma tillfälle.

Återvinningsprodukter av olika slag (anläggningsjord, anläggningsgrus, trä, flis, skrot, vitvaror, glas etc.) kommer att lagras på särskilt iordningställda ytor.

Skyddsåtgärder

Bottenkonstruktionerna för deponicellerna utförs så att de tillsammans med den naturliga jorden utgör en geologisk barriär på minst 50 år för klass II deponin och minst 200 år för klass I deponin. Mängden lakvatten som inte samlas in beräknas inte överstiga 50 liter per m2 och år för klass II deponin samt 5 liter per m2 och år för klass I deponin.

För klass II deponin föreslås följande bottenkonstruktion. Tätskiktet i botten utgörs av torv som kommer att komprimeras. Torvlagret kompletteras med ett 0,5 m tjockt lager av bentonitblandad sand som bedöms B. en hydraulisk konduktivitet på högst 0,5.10ˉ9 m/s. Blandning och utläggning av bentonitsanden utförs baserat på erfarenheter från nyligen genomförda försök på Hult. med bentonitblandad gjuterisand. Torvens yta stabiliseras med ett lager morän eller på annat sätt så att det år möjligt att lägga ut bentonitsanden ovanpå. Ovan bentonitsanden läggs ett elastiskt syntetiskt membran, som dimensioneras för att klara aktuella sättningar och som under driftfasen bidrar till att effektivt samla in lakvatten. Ovan tätskiktet föreslås ett 0,5 m tjockt lager med dränerande material, k ≥ 10ˉ4 m/s, läggas. Som dräneringsmaterial kan exempelvis slagg från avfallsförbränning användas. Dräneringsskiktet är även försett med dräneringsledningar som underlättar transporten av lakvatten ut till insamlingsbrunnarna.

Längs deponins kant anläggs en ca 2 m hög vall för att förhindra att lakvatten rinner ut utan att samlas in i lakvattensystemet. Den östra delen av nu förslagen utbyggnad ansluts till befintlig deponi genom att ovan föreslagen bottenkonstruktion byggs upp även i sluttningen mot befintlig deponi.

I klass II deponin kommer huvudsakligen två typer av avfall att deponeras, slaggrus och sorteringsrester. De olika avfallsslagen bör deponeras i celler som är hydrauliskt åtskilda.

Klass I deponin anläggs som en separat cell i den östra delen av den planerade deponin, med avskiljande väggar mot övrigt avfall så att den fungerar som en egen hydraulisk enhet i deponin. I klass I deponin kommer framför allt rökgasreningsprodukter från avfallsförbränning och förorenade uppgrävda massor att deponeras.

Följande bottenkonstruktion föreslås. På torven läggs utfyllnadsmassor så att hela konstruktionen kommer ovan grundvattenytan. Huvuddelen av sättning som kan uppstå i underlaget tas ut i samband med utfyllnad. På den avjämnade grundläggningsytan läggs skikt av bentonitblandad sand ut. Det bedöms vara möjligt att uppnå en hydraulisk konduktivitet på åtminstone

1.10ˉ10 m/s vilket ger tillräcklig täthet. Ovanpå bentomten läggs ett geomembran som klarar aktuella sättningar. Ovan tätskiktet föreslås ett 0,5 m tjockt lager med dränerande material, k ≥ 1.10ˉ4 m/s, läggas. Längs deponins kant byggs en vall upp för att förhindra att bildat lakvatten rinner över kanten på deponin utan att samlas in i lakvattensystemet. På vallens insida bygga tätskikt och dränering upp på samma sätt som i bottenkonstruktionen.

Lakvatten samlas in separat från deponicellerna och kan vid behov också förbehandlas separat genom biologisk behandling, kemisk fällning eller annan lämplig metod. Behandlingssystemet för lakvatten från deponin av klass II planeras som en reningsprocess i flera steg, som vid behov anpassas speciellt till nya avfallsslag. Det bedöms vara viktigast att behandla kväve och organiska ämnen som är svåra att bryta ned samt syreförbrukande ämnen och metaller.

Biologiska behandlingsmetoder kan med fog anses vara mest lämpade för att behandla lakvattnet. Behandlingen görs i två steg. Inledningsvis omvandlas kvävet till en form som kan tas upp av växtsystem (nitrat). För detta behövs en syrerik miljö, till exempel översilningsytor där förorenat vatten far rinna över en gräsyta. Därpå följer långtidsbehandling i våtmark, för att bland annat minska vattnets kväveinnehåll genom kvävgasavgång, sedimentering och växternas upptag. Samtidigt avskiljs metaller och syretärande ämnen bryts ned. Den föreslagna naturnära reningen har också gynnsam effekt på organiska ämnen i lakvattnet.

Lakvatten kan även förbehandlas med luftning eller fällning av metaller. Det kan behövas för att motverka att funktionen i den efterföljande biologiska behandlingen avtar på grund av metallerna. De löpande analyserna under uppbyggnaden av anläggningen far visa om det är fallet.

Lakvatten från deponin för klass I förbehandlas med olika metoder, som anpassas till de avfallsslag som deponeras och det lakvatten som bildas. Vilken metod som kan anses bäst, är starkt beroende av vilken typ av rökgasreningsmetod som väljs vid förbränningsanläggningen för fjärrvärme. Tänkbara metoder är kemisk fällning och ozonbehandling (om organiskt material behöver brytas ned). Därefter bör lakvattnet överledas till fortsatt behandling med lakvatten från deponin av klass II.

Slutsteget i behandlingen av allt lakvatten är anlagda våtmarksdammar med en uppehållstid på upp till ett år. Våtmarksdammarna kan därmed användas även för att lagra lakvatten från vinter till sommar, så att vegetationsperiodens bättre förutsättningar för de biologiska reningsprocesserna kan utnyttjas fullt ut.

Det behandlade lakvattnet överleds härefter till avloppsreningsverket i Huskvarna, för att slutligen släppas ut i Huskvarnaån (med slutrecipienten Vättern). I det passiva skedet (när deponin har sluttäckts och verksamheten vid anläggningen upphört) kommer lakvattnet att på naturlig väg söka sig ut till Lovsjö kanal. Föroreningsmängden som lämnar deponiområdet skall då vara så begränsad att det inte föreligger några risker för människors hälsa eller miljön.

Transporter

Hult är beläget cirka 20 km från Jönköping. Avfallet transporteras idag huvudsakligen via två alternativa vägar. Den ena, riksväg 31, går genom Tenhults samhälle och den andra utgår från E4 och vidare via Barnarps samhälle. Trafiken kommer troligtvis, beroende på lokalisering av förbränningsanläggningen, att koncentreras till vägen via Barnarp.

Planförhållanden

För området finns ingen detaljplan. Översiktsplanen anger att området är avsatt för avfallshantering och deponering.

Motiv för val av lokalisering

En omfattande lokaliseringsstudie har genomförts. Sju tänkbara områden har undersökts närmare, varpå tre möjliga alternativ till Hult kunde ringas in. Slutligen undersöktes dessa områden i detalj (Ohagen, Bistocken och Snaremossen) för att kunna jämföra dem med avseende på tekniska förutsättningar, social påverkan och miljöpåverkan. Därvid bedömdes Bistocken och Hult båda möjliga med tanke på både förutsättningar och följder. Enligt kommunens bedömning ger Hult de samlat lägsta verkningarna samtidigt som där finns bäst förutsättningar för att skapa en verksamhet.

Det finns inte allmänna intressen vid Hult, som enligt 3-4 kap. miljöbalken skulle kunna utgöra hinder mot lokalisering. Det är god hushållning att nyttja det redan exploaterade området. Med tanke på den uppenbara bristen på möjliga lägen, är det enligt kommunens mening visat att Hult är den plats, där ändamålet kan uppnås med acceptabelt intrång för omgivningen. Det uppfyller miljöbalkens krav på val av rimligt bästa plats.

Omgrävning av Lovsjö kanal

Lovsjö kanal ska enligt förslagen grävas om på sträckan inom den aktuella fastigheten Hult 5:3 och förläggas inom den västra delen av fastigheten. Skälet till omgrävningen är att skapa utrymme för att anlägga våtmarksdammar för behandling av förorenat vatten från deponeringsområdet. Den nya sträckningen av kanalen beror bl.a. på våtmarksdammarnas slutliga utformning och planläge och kan därför inte preciseras närmare.

Jordmaterialet utefter den aktuella sträckan utgörs av mäktiga lagen silt och sand. Den befintliga kanalen genom fastigheten är ca 1100 meter. Den nya sträckningen blir kortare. Kanalens lutning på sträckan är liten, i genomsnitt cirka 1,5 ‰. Den nya delen av kanalen ansluts till befintlig kanal uppströms och nedströms och ges en sektion som ungefär motsvarar den befintliga. Befintliga diken och eventuella dräneringssystem som inte ingår i lakvattensystemet ansluts till den nya kanalen. Omgrävningen bedöms medföra en i praktiken försumbar ändring av de hydrologiska förhållandena. Några skador eller olägenheter bedöms inte uppkomma, varken på den aktuella sträckan eller uppströms och nedströms.

Samhällsnyttan

Vattenverksamheten är i detta fall endast en mindre del av projektet, men är av stor betydelse för att fullfölja förbättringen av lakvattenhanteringen. Nyttan är således betydande i förhållande till kostnaden.

Miljökonsekvensbeskrivning

De hydrogeologiska förhållandena är mycket väl undersökta på Hult. Grundvattnet i berget under Hults deponi har ett högre tryck än vattnet i den ovanliggande torven. Torven utgör ett utmärkt skydd mot spridning av föroreningar då dess förmåga att absorbera föroreningar är mycket god. Risken för läckage av lakvatten ned i bergrunden är då så gott som obefintlig. Grundvatten runt den befintliga deponin och även under deponin är enligt kontrollprogrammet inte nämnvärt påverkat av lakvatten.

I den planerade klass II deponin kommer helt nya typer av avfall att läggas som inte deponeras idag. Organiskt avfall och brännbart avfall kommer inte att deponeras alls i framtiden. Lakvattnet från den nya deponin kan därför förväntas få en något annorlunda karaktär jämfört med lakvattnet från den befintliga deponin. Lakvattnet från den nya deponin kommer endast i begränsad omfattning att bli utspädd med inströmmande vatten från omgivande ytor och grundvatten. Koncentrationen av ämnen i lakvattnet kan därför förväntas bli högre än i den befintliga deponin. Sammanfattningsvis förväntas lakvattnet från den kommande deponin ha följande egenskaper (bedömningen baseras på erfarenheter från andra svenska deponier med aska, slagg och deponering av en restfraktion från hushåll och industri):

pH kring 7-8.

Höga halter av natrium, kalium, kalcium, klorid, sulfat och karbonat.

Hög COD.

Måttliga metallhalter.

Måttliga halter av kväve.

Låga halter av BOD7.

Visst innehåll av svårnedbrytbara organiska ämnen.

Det är i dagsläget inte möjligt att närmare beskriva förväntat innehåll på lakvattnet från klass I deponin eftersom det beror på vilken typ av förbränningsutrustning och rökgasrening som väljs.

Under det aktiva skedet föreslås det behandlade lakvattnet pumpas till spillvattennätet i Tenhult för att via Huskvarna avloppsreningsverk nå Vättern. Vid full utbyggnad bedöms anläggningens bidrag till inkommande vattenflöde bli i storleksordningen 3 %.

Efter att all behandling och kontrollverksamhet vid Hult är avslutad kommer lakvattnet att på naturlig väg söka sig ut via den geologiska barriären och eventuella passiva behandlingssystem ut till Lovsjö kanal. Föroreningsmängden som lämnar deponiområdet skall då vara så begränsad att Lovsjö kanal kan förväntas klara föroreningsbelastningen. Avgörande i detta skede är att sluttäckningen är så tät att den bildade lakvattenmängden blir högst 50 1/(m2*år).

Under torra och blåsiga väderförhållanden kan partiklar från deponin transporteras med vinden till omgivningen utanför Hult. Genom att täcka avfallet minskas spridningen av partiklar till omgivningen. De fordon som transporterar avfall till Hult skall under färd såväl till som från Hult vara täckta så att spridningen av partiklar i samband med transport minimeras.

Så snart förbränningsanläggningen i Jönköping är tagen i drift kommer deponeringen av hushållsavfall att upphöra. Det innebär att förutsättningarna för lukt från det deponerade avfallet därefter kommer att vara mycket mindre.

I samband med lagring av avfall från sommar till vinter kan dålig lukt från avfallet uppstå. Luktande avfall kommer därför att förvaras i lufttäta balar eller täckas på annat sätt, så att risken för dålig lukt minskas. Komposteringshögar kan också ge ifrån sig lukt. Verksamheten kommer att bedrivas på mer än 500 meters avstånd från bostäder.

Bullret från verksamheten inom avfallsanläggningen bedöms huvudsakligen komma från de maskiner som arbetar vid deponin. Bullret från dessa bedöms vara mycket begränsat. De ytor som avses användas för övrig verksamhet ligger i huvudsak skyddade bakom befintlig deponi och trädridåer, så att bullerspridningen till bostäder begränsas. Vägvalet för transportfordonen genom Tenhults samhälle är anpassad så att störningen för boende blir liten.

Den planerade deponin kommer att bli synlig från framför allt Hundshult, men även Granö. I det fall skogen mellan Hults gård och deponin skulle huggas ned kommer det att vara insyn även från Hults gård. Kommunen kommer därför att eftersträva att på lämpligt sätt säkerställa att trädridån mellan Hults gård och deponin bevaras. Mellan Granö och lakvattenbehandlingsområdet kommer träd att planteras.

Natura 2000

Vättern omfattas av skydd enligt Natura 2000. Föreslagen lakvattenbehandling syftar till att minska belastningen på omgivningen från pågående deponi. Påverkan på Vättern måste således antas minska till följd av våtmarksanläggningen. Kommunens inställning är att inverkan på Vättern huvudsakligen hör samman med prövning av Huskvarna reningsverk som omfattar hantering av lakvatten från Hult. Utförd utredning visar tillräckligt väl att inverkan från Hult är så liten att det inte kan anses ge en risk för sådan betydande påverkan att det skulle motivera en separat Natura 2000 prövning.

YTTRANDEN

Länsstyrelsen i Jönköpings län anför sammanfattningsvis följande i tillåtlighetsfrågan.

Länsstyrelsen tillstyrker kommunens yrkande om tillstånd för:

deponering av icke farligt avfall, dock ej organiskt avfall.

biologisk behandling av icke farligt avfall.

omlastning av hushållsavfall.

sortering och omlastning av verksamhetsavfall, och slagg.

mellanlagring av icke farligt avfall, dock ej hushållsavfall.

mellanlagring av farligt avfall.

omgrävning av Lovsjö kanal.

schaktning och grävning.

Länsstyrelsen avstyrker kommunens yrkande om tillstånd för:

deponering av hushållsavfall vid haveri eller dyl. hos förbränningsanläggning. sortering och balning av hushållsavfall.

mellanlagring av balat hushållsavfall.

deponering av farligt avfall. Skulle miljödomstolen meddela tillstånd för deponi för farligt avfall avstyrker Länsstyrelsen kommunens yrkande om att få tillstånd att deponera avfall med lakningsvärden upp till tre gånger gränsvärden i nu aktuella mottagningskriterier.

en höjning av befintlig deponi.

Härutöver har länsstyrelsen ett stort antal yrkanden på ändringar och kompletteringar av villkor enligt följande.

Villkor 3. Gällande krav i förordningen om deponering av avfall ska uppfyllas, villkoret hänvisar till denna förordning.

Villkor 4. Villkoret bör ha följande lydelse: "Sluttäckning skall ske i enlighet med förordningen om deponering av avfall. En plan far detaljutformningen av sluttäckning av respektive etapp av deponin skall löpande inges till tillsynsmyndigheten. Av planen skall framgå materialval i sluttäckningens samtliga skikt, materialbalans, analys av differenssättningar, behovet av metanoxiderande skikt samt avjämnings- och utjämningsskikt, hur funktionskontroll och kvalitetssäkring kommer att ske och när sluttäckningen kan vara klar i respektive etapp".

Villkor 5. Endast deponering av icke farligt avfall är tillåtet på den befintliga deponin där deponering upphör utgången av 2008.

Villkor 6. Villkoret bör ha följande lydelse: "Uppkommet lakvatten ska behandlas i lokal reningsanläggning innan efterpolering av behandlat lakvatten i våtmarksdammar. Lakvattendammar och våtmarksdammarna ska vara täta i sin utformning. Renat lakvatten kan temporärt avledas till Huskvarna avloppsreningsverk". Miljödomstolen bör fastställa ett särskilt utredningsvillkor gällande reningsteknik och reningseffekt samt provisoriska villkor för reningsgrad och emissioner till luft och vatten för utgående lakvatten. Som separat villkor bör följande beslutas: "Förorenat vatten från lagrings- och behandlingsytor skall samlas upp för att därefter passera damm för flödesutjämning och sedimentering och därefter, via oljeavskiljare, avledas till behandlingssystemet för lakvatten".

Villkor 8. Ett tillägg bör göras enligt följande: "Om bullret från verksamheten innehåller impulsljud eller hörbara tonkomponenter skall ovanstående ekvivalenta ljudnivå sänkas med 5 dBA-enheter".

Villkor 9. Sprängning bör endast förekomma helgfri måndag till fredag under tiden kl. 08 -16. Signal skall ges vid sprängning och information bör ges till boende inom radien 1500 m. Som villkor för vibrationer bör beslutas riktvärdet 2 mm/s och gränsvärdet 4 mm /s. Villkoret bör ha krav på referenspunkt. Som villkor för luftstötvåg bör beslutas ett riktvärde Pa. 50 Pa och ett gränsvärde på 150 Pa.

Villkor 12. Villkor om brand bör finnas. Det bör finnas ett särskilt villkor om skadedjursbekämpning. Lagring av balat hushållsavfall ska inte ske inom avfallsanläggningen.

Villkor 14. Villkoret bör ha följande lydelse. "Om analysresultat visar att vattenkvaliteten i närliggande dricksvattentäkter har försämrats så mycket att vattnet är otjänligt ska verksamhetsutövaren omedelbart tillhandahålla vatten i erforderlig mängd och godtagbar kvalitet till sakägare. Verksamhetsutövaren ska i samråd med tillsynsmyndigheten utreda om kvalitetsförsämringen kan ha orsakats av avfallsverksamheten på Hult".

Villkor 17. Delegering bör inte ske, utan miljödomstolen bör avgöra frågan. Det är inte en fråga av mindre betydelse.

Villkor 19: Tre veckor är inte en rimlig tid att hantera ett sådant ärende. Sex veckor kan vara en rimlig tid.

Villkor 22: Villkoret bör ha följande lydelse: "Kemiska produkter och farligt avfall ska förvaras i täta behållare, på tätt underlag av resistent material och skyddat från nederbörd samt i övrigt hanteras så att spridning av förorening förhindras. Kemiska produkter i fast form och fast farligt avfall undantas från kravet på förvaring i täta behållare. Ytor där flytande kemiska produkter och flytande farligt avfall förvaras ska dessutom vara invallade. Invallningen ska rymma volymen för den största behållaren samt 10 % av övrig lagrad volym och innesluta förekommande röranslutningar och ventiler till behållarna. Förvaring av kemiska produkter och farligt avfall ska ske på sådant sätt att tillträde förhindras för obehöriga".

Villkor 23: Krav ska ställas på täta lakvattendammar och täta våtmarksdammar.

Kontrollprogrammet, punkt 3: Ett tillägg bör ske med krav enligt följande: "Verksamhetsutövaren skall upprätta programmet tillsammans med de boende vid Hult och kommundelsråd. När ett förslag till program finns framtaget skall verksamhetsutövaren redovisa programmet för tillsynsmyndigheten".

Miljönämnden i Jönköpings kommun meddelar miljödomstolen att utöver vad nämnden tidigare anfört har nämnden följande synpunkter på ansökan:

Nämnden avstyrker tillstånd att deponera farligt avfall med lakningsvärden upp till tre gånger gränsvärden i mottagningskriterier i Naturvårdsverkets föreskrifter NFS 2004:10. Tillstånd att deponera hushållsavfall vid haveri eller brist hos förbränningsanläggningar e.d. avstyrks. Villkor 8 bör kompletteras med att om ljudet innehåller hörbara tonkomponenter skall för den ekvivalenta ljudnivån tillämpas ett värde 5 dBA lägre än angivna nivåer. Om tillstånd medges att sortera och bala hushållsavfall bör det anges i villkor vilka åtgärder som ska vidtas för att hindra fåglar att komma åt eventuellt mellanlagrade balar med hushållsavfall. Villkor avseende verksamhetsutövarens ansvar vid kvalitetsförsämring i vattentäkt bör fortfarande vara utformat så att kvalitetsförsämringen skall anses bero på deponeringsverksamheten till dess annat visats eller framstår som uppenbart och verksamhetsutövaren därmed ha skyldighet att tillhandahålla vatten under utredningstiden.

Miljönämnden förordar täta våtmarks dammar. Det bör redovisas hur kontroll av eventuellt läckage från dammarna skall ske. En utredning avseende en reningsanläggning för lakvattnet innan det leds till våtmarks dammarna bör redovisas. Verkställighetstillstånd bör endast medges för att bygga anläggningar för celldeponering av icke farligt avfall samt för att bygga anläggningar för sortering, kompostering och övrig behandling samt för lagring av avfall.

Ägarna till fastigheterna X X 1:31 och 1:41, genom LRF Juridiska Byrå

yrkar att verkställighetstillstånd inte beviljas när domen meddelas.

I första hand gäller yrkandet samtliga punkter där kommunen begär verkställighetstillstånd. I andra hand gäller yrkandet att inte bevilja verkställighetstillstånd för att gräva om Lovsjö kanal och anlägga våtmarksdammar (p. 4 och 5). De punkter Jönköpings kommun begär verkställighetstillstånd för är av sådan omfattning att de inte går att lyfta ur sitt sammanhang, dvs. Jönköpings kommuns ansökan om att utöka verksamheten på anläggningen. Att starten av kraftvärmeverket vid Torsvik ska ligga till grund för verkställighetstillstånd är inte rimligt. I miljödomstolens avgörande måste dessa två verksamheter hållas isär. Jönköpings kommuns kommersiella intressen ska inte, enligt ägarna till X X 1:31 och 1:41, innebära att omfattande arbeten kan påbörjas innan en lagakraftvunnen dom. Beträffande omgrävning av Lovsjö kanal yrkar ägarna till X X 1:31 och 1:41 att omgrävning inte skall få företas eftersom det enligt deras uppfattning krävs vattendom för att vidta dessa åtgärder beträffande kanalen. Att kanalen inte förändras beträffande sin totala längd genom att den ges ett meandrande förlopp, innebär att genomströmningen minskar vilket leder till negativa konsekvenser för fastigheterna runt kanalen. Ägarna till X X 1:31 och 1:41 anser det angeläget att miljödomstolen i sin bedömning tar hänsyn till att en stor majoritet av delägarna i Knivshults Ubbarps vattenavledningsföretag har, enligt bilagda protokoll, röstat nej till en omgrävning av Lovsjö kanal.

Tenhultsortens LRF avdelning genom B.S. har i yttrande anfört följande. Avrinningen från hans fastighet samt från Granö är redan idag dålig, att då gräva om kanalen på det vis som föreslås bedömer han kommer att försämra flödet. Han kräver att man ytterligare utreder detta, tex. genom en vattendom. Han anser att kommunen ännu en gång försöker att komma ifrån sitt ansvar för avfallsanläggningen när man försöker forcera beslutsprocessen när man begär att få tillstånd till enskilda åtgärder, så kallade verkställighetstillstånd. Oro finns även för att de planerade våtmarksdammarna inte kommer att bottensäkras så att omgivningen skyddas från läckage. Vad gäller upplag av jord och sprängstensmassor verkar detta positivt som insynsskydd, men han undrar hur man ska transportera dessa till platsen. Han anser det angeläget att miljödomstolen ytterligare kräver utredning av ovanstående punkter samt att inga arbeten får påbörjas innan en fullständig dom vunnit laga kraft.

SÖKANDENS BEMÖTANDEN

Länsstyrelsen i Jönköpings län

Kommunen vidhåller sina tidigare yrkanden angående hushållsavfall, som innefattat optisk sortering av hushållsavfall samt sortering, balning och mellanlagring av balat hushållsavfall. Eftersom det är förbjudet att deponera organiskt eller brännbart avfall, är det nödvändigt att bala och lagra överskottet under sommaren inför kommande förbränning höst och vinter. Det är således en mycket angelägen del av verksamheten. Angående störningar från hanteringen, se nedan. För närvarande är det dock inte aktuellt att bygga någon anläggning för optisk sortering vid Hult.

Kommunen begär inte tillstånd att deponera farligt avfall inom hittills använd del av deponi.

Länsstyrelsens inställning avseende yrkanden bemöts under rubriken för respektive yrkande.

Al - Pågående verksamhet och ny avfallsanläggning

Kommunen godtar villkor att avslutningsplan för hittills använd del av deponin inges till tillsynsmyndigheten senast sex månader efter det att tillståndsbeslutet för fortsatt verksamhet på Hult vunnit laga kraft.

Kommunen har begärt domstolens godtagande av deponering av hushållsavfall under vissa omständigheter. Ett skäl till begäran är att länsstyrelse i några fall vägrat dispens på grunden att tillståndet i sig icke omnämnt möjligheten att, efter dispens, deponera avfallet. Kommunen vill således försäkra sig om att, vid dispensgrunder, kunna nyttja den möjligheten. Vidare skall begäran uppfattas som en bedömning av förutsättningarna för undantag. Kommunen är givetvis införstådd med de dispens krav m.m. som länsstyrelsen för fram. Det är emellertid kommunens mening, att samhällets behov av en effektiv avfallshantering bygger på att förutsättningarna i större utsträckning kan förutses. Kommunen som sökandena måste ta sitt ansvar för att bidra till att utveckla tillämpningen, så att den stödjer de mål med avfallsregleringen som Riksdagen lägger fast. Kommunen menar därmed att det mycket väl går att pröva i verksamhetens tillstånd, vilka omständigheter som gör det rimligt att godta undantag på just den aktuella platsen, till stöd för verksamhetens såväl som tillsynsmyndighetens bedömningar av behovet av eventuell dispens. Kommunen har härvid framfört att anläggningens regionala karaktär och tydliga funktion som kugge i avfallshanteringen jämte dess lämpliga lokalisering med avseende på störningar, gör Hult generellt lämplig då det i regionen uppstår behov av dispens.

Länsstyrelsen framför liksom flera gånger tidigare en allmän uppgift att det under åren förekommit klagomål på lukt, utan att vare sig närmare precisera omfattningen av olägenheterna eller bemöta de analyser och åtgärder som kommunen har genomfört och föreslagit. Kommunen har således i flera inlagor förklarat varför länsstyrelsens påstående, att det är mycket klagomål på lukt, inte är korrekt. Länsstyrelsens koppling mellan minskningen av klagomål och deponiförbudet 2005 är till och med missvisande, eftersom klagomål avklingat redan två år tidigare. Kommunen ser istället kopplingen till de moderniseringar som gjordes 2003, främst av gashanteringen med anläggande av nya brunnar.

Eftersom länsstyrelsen använder lukt som skäl bl.a. till att avstyrka sortering och balning av hushållsavfall, finner kommunen det angeläget att länsstyrelsen närmare redovisar underlaget för sitt ställningstagande. Kommunen vill understryka att avståndet till närmaste bostadshus är mer än 500 meter, vilket normalt anses vara ett tillräckligt säkerhetsavstånd från den här typen av anläggningar. Kommunen står sålunda fast vid sitt yrkande.

A2 - Mellanlagring av hushållsavfall

Kommunens yrkande ska uppfattas så, att detta är den maximala mängd som i verksamheten får förekomma lagrad vid något tillfälle. Det är m.a.o. inte fråga om en enstaka aktivitet/åtgärd utan en maximal mängd för en yrkad verksamhet. Kommunen står fast vid sitt yrkande och uppfattar länsstyrelsens formulering som ett förtydligande.

A3 - Farligt avfall

För bemötande av frågan om geologisk barriär hänvisas till kommunens skrivelse till regeringen 2005-05-30 sid. 11, där länsstyrelsens åsikt kommenteras.

Som skäl att inte godta lakningsvärden upp till tre gånger gränsvärden, hänvisar länsstyrelsen allmänt till att det "föreligger uppenbar risk för påverkan på Vättern som är ett Natura 2000-område." Kommunen ifrågasätter starkt länsstyrelsens agerande att använda ett löst påstående som argument för en slutsats; denna gång riskerna för Vättern som Natura 2000-område. Frågan om Hults inverkan på Vättern har behandlats av kommunen på ett seriöst och omfattande sätt i tillståndsprövningen, se bland annat skrivelsen 2003-10-31. Kommunen har genomfört ett omfattande utredningsarbete, se "Miljöpåverkan på Vättern från avfallsanläggningen Hult" (Vatten och Samhällsteknik AB, 2003-10-27). Utredningen visar att Vättern som Natura 2000-område inte är hotad av verksamheten vid Hult. Länsstyrelsen har mot denna analys inte redovisat underlag eller annat stöd för sin motsatta inställning eller ens redovisat grunderna för denna. Kommunens slutsats är att sökanden väl har uppfyllt sin bevisbörda och att länsstyrelsens invändning inte förtjänar beaktande utan ska lämnas helt utan avseende.

Hult är en lämplig plats för den föreslagna avfallshanteringen och samhället har mycket stort behov av deponier även för avfall med högre lakningsvärden än de generella. Det har inte framförts något skäl i sak för att inte godta höjda mottagningskriterier.

A4 - Miljöstation mm

En miljöstation för farligt avfall vid Hult ingår i den nu aktuella tillståndsprövningen, men som ovan nämnts inte anläggningen för behandlingen av oljehaltigt slam. Kommunen har sökt tillstånd hos länsstyrelsen för alla nio miljöstationerna i kommunen och den vid Hult är med bland övriga. Kommunen har dock för avsikt att återta ansökan hos länsstyrelsen såvitt avser Hults station, eftersom den redan prövas i detta mål.

A5 - Lovsjö kanals omgrävning

Kommunen kan inte godta länsstyrelsens krav att grumling ska förhindras. Det finns inte värden i kanalen som motiverar ett sådant strikt krav och det är inte heller brukligt. Kommunen vidhåller sitt förslag, villkor nr 10.

A6 - Våtmarksdammarna

Dammarnas funktion och jämförelse mellan olika alternativ har ingående analyserats av kommunen. Kommunens ståndpunkt framgår av punkt E i kommunens skrivelse 2005-11-25. Länsstyrelsen har inte framfört något skäl i sak, varför kommunens analys skulle vara tekniskt felaktig eller om vilka andra skäl, estetiska eller annat, som kunde motivera annan prioritering av alternativ utformning. Kommunen står fast vid sina yrkanden.

A7 - Höjdryggarna

Beträffande villkor, se nedan nr 9.

Verkställighetstillstånd

Länsstyrelsen har inte angett motiven för att verkställighetstillstånd i vissa fall inte ska ges.

Kommunen vill understryka samhällets behov av deponi för farligt avfall - det är cirka 10 mil till närmaste anläggning. Jönköping som regionens centralort har ett avsevärt behov av denna samhällsresurs och transporter över långa sträckor kan inte anses rimliga. Eftersom byggandet av deponin sker i etapper, kan det inte heller finnas någon fara i att inleda utbyggnaden, i sådan betydelse att investeringar skulle kunna låsa handlingsfriheten vid en överprövning. Det starka samhällsintresset och försumbara risker för skador på omgivningen vid en etappvis utbyggnad utgör enligt kommunens mening tillräckliga skäl för verkställighet.

Kommunen kommer, som brukligt är, att utföra besiktning av omgivande byggnader med mera innan schaktning och sprängning av höjdryggar påbörjas. Om domstolen finner det behövligt, har kommunen ingen erinran mot sådant villkor för verkställighetstillstånd.

När det gäller anläggning för hantering av hushållsavfall, vill kommunen upprepa sitt motiv om angeläget samhällsbehov. Miljödomstolen har i sitt yttrande bedömt bl.a. denna verksamhet tillåten. Det är orimligt att anta att verksamheten av annan instans skulle anses ge sådan störning att den inte kan godtas. Det är inte heller en anläggning av sådan omfattning att det kan antas låsa överprövande myndigheter, på samma sätt som framfördes ovan.

Omgrävning av Lovsjö kanal och utbyggnad av våtmarksdammama är en mycket viktig miljöförbättrande åtgärd. Det är i första hand, som tidigare understrukits, för att ta hand om lakvattnet från nu pågående deponiområde, som åtgärderna är viktiga. Det är därför högst förvånande att länsstyrelsen vill fördröja en miljöskyddsåtgärd. I all synnerhet som det inte kan anses troligt att någon negativ inverkan av betydelse kan uppstå.

Kommunen står sålunda fast vid sina yrkanden om verkställighetstillstånd.

Förslag till villkor

Villkor 3: Krav som finns reglerade i lag eller förordning ska inte tas upp i villkor. Det av kommunen föreslagna villkoret avser att utgöra en precisering för den aktuella verksamheten, av de generella regler som givetvis gäller för denna liksom andra verksamheter.

Villkor 4: Kommunen anser även här att referens till nu gällande regler inte är lämpligt att ha med i villkor. I övrigt utgör länsstyrelsens förslag en alltför långtgående precisering. Syftet med att föreslå samråd med myndigheten är att få en anpassad, efter aktuella omständigheter, plan för genomförandet. I dag kan inte förutses vilket angreppssätt som från tid till annan är bäst med avseende på miljö, teknik och ekonomi. Istället får det anses troligt att aktuella dialoger mellan expertmyndigheter och verksamhetsutövare på bättre sätt kan precisera lämpligast omständigheter. Kommunen finner det således klart olämpligt av miljö- och resursskäl att precisera villkoret som länsstyrelsen föreslår.

Villkor 5: Kommunen kan inte finna skäl att i villkor påminna om att olaglig verksamhet inte får förekomma.

Villkor 6: Kommunen kan av miljö-, teknik- och ekonomiskäl inte finna det lämpligt att i villkor precisera metoder för utförande eller behandling av lakvatten eller förorenat vatten från behandlingsytor. Den vid tidpunkten lämpligaste reningstekniken kommer att väljas och successivt utvecklas i samråd med tillsynsmyndigheten. Ny teknik måste kunna tas tillvara i framtiden utan en prövningsprocess för ändring av villkor.

Kommunens slutsats om för miljön lämpligast lösning är, som tidigare utvecklats, att lakvattnet under den aktiva fasen ska överledas till och slutbehandlas i Huskvarna avloppsreningsverk. Frågan om utsläppsvillkor hänger därmed samman med prövningen av avloppsreningsverket.

När det gäller dammarnas utformning finner kommunen, som förklarades ovan, inte skäl till att dammarna ska vara täta. Se vidare villkor 23 nedan.

Villkor 8 och 9: Kommunen accepterar länsstyrelsens förslag till villkor.

Villkor 12: Kommunen accepterar länsstyrelsens förslag till villkor om brand och skadedjursbekämpning.

Villkor 14: Det nu gällande villkoret härrör ursprungligen från tillståndsbeslutet 1981. Kommunen har ändrat villkoret om vattentäkt jämfört med nu gällande villkor, eftersom undersökningarna senare år av de geohydrologiska förhållandena vid Hult har klarlagt att villkorets krav inte behövs. En beskrivning av de geohydrologiska förhållandena vid Hult återfinns i underlaget för ansökan, bland annat i skrivelsen 2005-05-30, sid. 4. Geologin, vattentryckförhållandena i jord och berggrund samt grundvattnets strömningsförhållanden innebär således att riskerna för förorening av omgivande vattentäkter är minimal.

Villkor 17: Bottentätning och sidovallar måste givetvis utformas så att deponeringsförordningens krav uppfylls. Den av kommunen föreslagna geologiska barriären har godtagits av miljödomstolen i yttrandet till regeringen, och fråga är endast om den detaljerade utformningen, som kan fastställas först i projekteringsskedet. Justeringar är möjliga också i driftskedet. Denna närmare detaljutformning måste anses ligga inom tillsynsmyndighetens kompetens. Det handlar således inte om överlämnande till tillsynsmyndigheten att avgöra huruvida deponin uppfyller deponeringsförordningens krav (jämför Svea hovrätts beslut 2005-05-31 om Äskya, Älmhult, M 3301-04).

Villkor 19: Kommunen accepterar länsstyrelsens förslag till villkor.

Villkor 22: Kommunen accepterar länsstyrelsens förslag till villkor.

Villkor 23: Kommunens förslag till utformningen av våtmarksdammar har utformats för att på bästa sätt tillgodose såväl miljömässiga, tekniska som ekonomiska aspekter. Frågor om grundvatten och täta dammar har senast utvecklats i bilaga K3 till skrivelse 2005-11-25. Se också punkt A6 samt villkor 6 ovan.

Vissa typer av reningsanläggningar kan dock komma att visa sig behöva utföras på annat sätt, beroende på de förhållanden som är aktuella och de funktionskrav som då ställs. Kommunens inställning är därför att villkor inte ska precisera hur dammar och bassänger ska utföras, utan möjliggöra för framtida anpassningar.

Det viktiga i prövningen nu är enligt kommunens mening att det blir klarlagt att förorenat vatten ska tas om hand och behandlas på ett sådant sätt att olägenheter inte uppstår.

Kontroll

Kommunen godtar länsstyrelsens förslag.

Övrigt

När det gäller avsnitten C, D, E och F har kommunen inget att tillägga utöver vad som tidigare framförts.

Miljönämnden, Jönköpings kommun

De frågor som tas upp av Miljönämnden har bemötts ovan. Frågor om grundvatten och täta dammar har senast utvecklats i bilaga K3 till skrivelse 2005-11-25.

B.S., X 2:1 och Tenhultsortens LRF avdelning

B.S. är orolig för att avrinningen från hans fastighet kommer att försämras vid omgrävning av Lovsjö kanal samt att våtmarksdammarna ska läcka föroreningar. Han är positiv till uppläggning av jord och sprängstensmassor som insynsskydd, men undrar över hur massorna ska transporteras dit. Han motsätter sig verkställighetstillstånd.

Kommunen har tidigare i målet redovisat varför omgrävningen av Lovsjö kanal endast berör kommunens fastighet och påverkar inte vatten avrinningen från omgivande fastigheter. Ytterligare teknisk beskrivning av frågan kan inte göras.

Även förhållandena vid de planerade våtmarksdammarna har tidigare beskrivits ingående. Ytterligare kommentarer återfinns i bemötandet av länsstyrelsens yttrande ovan.

Jord och sprängstensmassor kommer att transporteras på vägar som anläggs inom kommunens fastighet.

Beträffande verkställighetstillstånd, se bemötande ovan.

X X 1:31 och 1:41 genom LRF

Även ägarna till X X 1:31 och 1:41 motsätter sig verkställighetstillstånd, i första hand samtliga punkter och i andra hand när det gäller omgrävning av Lovsjö kanal och våtmarksdammarna. Som skäl anges att det inte är rimligt att starten av kraftvärmeverket vid Torsvik och kommunens kommersiella intressen ska ligga till grund för verkställighetstillstånd.

Kommunen vidhåller att allmänna intressen, som starten av kraftvärmeverket som ett led i samhällets politik för energi och avfallshantering, är ett viktigt och legitimt skäl till yrkande om verkställighetstillstånd. Genom förbränningen ändrar avfallet karaktär och det är lämpligt att deponera avfalls slaget i nya deponiceller. Nya ytor för deponering behövs emellertid också av utrymmesskäl, eftersom deponering inom hittills använda områden av deponin i det närmaste är fullt utnyttjad.

Sakägarna anger vidare att omgrävningen av Lovsjö kanal kommer att leda till negativa konsekvenser för fastigheterna runt kanalen och menar att det krävs vattendom. De påtalar också att delägarna i Knivshults Ubbarps vattenavledningsföretag har röstat nej till en omgrävning av kanalen.

Kommunen vill uppmärksamma sakägarna på att omgrävningen av Lovsjö kanal ingår som en del i den pågående tillståndsprövningen. Den prövas som vattenverksamhet enligt miljöbalkens 11 kapitel, vilket tidigare kallades för just vattendom. Den efterfrågade prövningen kommer med andra ord att ske, genom avgörandet av det mål som pågår. Frågor kring vattenavledningsföretaget redovisas bland annat i kommunens skrivelser 2003-10-31 och 2004-02-23, och kommunen kan inte funna något att tillägga.

HUVUDFÖRHANDLINGEN DEN 20 JUNI 2006

Vid huvudförhandlingen har parterna sammanfattningsvis anfört följande.

Jönköpings kommun

Kommunen har angett följande justeringar, förtydliganden och förklaringar vad gäller yrkandena.

Yrkandet i punkten 2 gäller mellanlagring vid "ett och samma tillfälle" och inte vid "ett tillfälle". I punkten 7 skall anges att det är fråga om användning av massor för "underhålls- och anläggningsändamål". Tidigare gällde begränsningen att det endast fick vara fråga om massor för användning inom anläggningsområdet. Den behandling av 80 000 ton hushållsavfall som finns beskriven i punkt 1 av yrkandena avser sortering i olika fraktioner. Det är till stor del fråga om samma avfall som avses i punkten 2, som behandlar mellanlagring av bl.a. hushållsavfall. Den deponering av hushållsavfall som kan bli aktuell efter år 2008 avser endast deponering i nödfall, eftersom det kan uppstå behov av deponering vid brist i förbränningskapacitet. Det kan vara fråga om balning av de 80 000 ton hushållsavfall som skall behandlas, men allt skall inte balas eftersom stora mängder förhoppningsvis kan sorteras bort, exempelvis träavfall, förpackningar och metall. De 20 000 ton hushållsavfall som maximalt får lagras är en delmängd av de 80 000 ton hushållsavfall som far behandlas. Det finns inga störningsskäl mot verkställighetsförordnande och ett sådant förordnande kan inte heller innebära att nästa instans "byggs fast", d.v.s. att åtgärder utförs som inte kan ändras. Avfallsanläggningen är ju inte ifrågasatt vad gäller hanteringen av icke farligt avfall och det är inte nödvändigt att tillstånd till farligt avfall måste medges bara för att vissa ytor bebyggs i förväg.

Kommunen har angett följande justeringar, förtydliganden och förklaringar vad gäller villkor.

I villkor 2 bör ordet "omhändertagande" bytas ut till "hantering" eftersom hela

verksamheten ingår, således även lagring. Vad gäller villkor 5 godtar kommunen villkor om att "avslutningsplan" för hittills använd del av deponin inges till tillsynsmyndigheten senast sex månader efter det att tillståndsbeslutet för fortsatt verksamhet på Hult har vunnit laga kraft. Det bör påpekas att det i det här fallet inte är fråga om den i förordning särskilt reglerade avslutningsplanen utan det är fråga om en plan för avslutandet av deponin. Villkor 12 bör ha följande lydelse vad gäller skadedjursbekämpning: "Skadedjursbekämpning ska ske regelbundet i samråd med sakkunnig. Påträffas skadedjur till följd av verksamheten inom omkringliggande fastigheter, ska verksamhetsutövaren omgående vidta ytterligare åtgärder, i samråd med tillsynsmyndigheten och sakkunnig, för att få olägenheterna att upphöra". Om verkställighetsförordnande ges accepteras tillägg i villkor 9 med krav på att besiktning sker av omgivande byggnader m.m. innan schaktning och sprängning av höjdryggar påbörjas. Vad gäller villkor 11 om insynsskydd är saken är beroende av annan fastighetsägare, vilket innebär att ett tillägg bör göras i sista meningen med lydelsen att trädridån mellan Hults gård och anläggningen "så långt möjligt" skall utnyttjas som insynsskydd. Motsvarande formulering fanns även tidigare.

Kommunen har vid huvudförhandlingen angett bl.a. följande om den ansökta verksamheten (här mycket kort sammanfattat).

När det gäller påverkan på Vättern kan det avfall som ska tas in ha värden på tre gånger gränsvärdet, men det vatten som ska släppas ut från Huskvarna reningsverk kommer att ha samma utsläppskrav som tidigare. Man far alltså inte högre värden i utsläpp bara för att man tar emot avfall med högre värden.

I år har man haft ett medelvärde på 45 transporter per dag, vilket förväntas öka till 70. Ökningen beror på att kommunen avser ta emot slagg och bottenaska från Torsvik och att sprängmassor skall transporteras bort.

Förbehandlat lakvatten från befintlig deponi kommer att samlas och ledas till lakvattendammar. Huvudalternativet för dammkonstruktion är att dammarna skall grävas ned så att vattenytan kommer ungefär i nivå med grundvattenytan och med pumpning tappas ur så att man får en grundvatteninströmning in i dammarna. Lakvattnet kommer inte att gå ned i grundvattnet eftersom det finns ett övertryck i berggrunden så att grundvattnet strömmar upp under hela anläggningen. Detta är det säkraste sättet att tillse att lakvatten inte kommer ut i området. Det går dessutom att direkt se om vattenytan skulle stiga över omgivningen. Om lakvatten når över nivån med 20 cm så tar det minst två månader innan lakvatten når ut, vilket ger gott om tid att vidta åtgärder. De tilltänkta anläggningarna är dimensionerade med hänsyn till nederbörd så att man kan klara ett exceptionellt flöde. Att gräva ned dammarna vore en robust, säker och enkel konstruktion. Det andra alternativet, som länsstyrelsen och Miljönämnden förordar, är att man gör ett tätskikt under vattenbassängerna. Då går det inte att gräva ned dem, utan man får bygga vallar och gräva ned dammarna bara lite grann. Då ligger allt över grundvattenytan. Reningen blir densamma men det finns då en risk att geomembranet kan gå sönder. Det kan vara svårt att upptäcka en eventuell läcka och det kan kanske ta ett år. Kommunen förespråkar därför det angivna huvudalternativet. En fördel med huvudalternativet är även att vattnet då kan gå in i dammen med självfall, medan det måste pumpas in om det andra alternativet används. Kostnaden för huvudalternativet är 5 miljoner kronor medan kostnaden för alternativet med tätskikt är 30 miljoner kronor.

Erfarenheten av byggande på torv är ganska stor eftersom man har byggt en hel del vägbankar på torv. Torv kan i vissa fall ge problem med stabilitet och sättningar men är annars ett bra material att bygga avfall på. Det är tätt och det år en tungmetallfälla. Under januari 2006 har ytterligare undersökningar gjorts som kompletterar den geotekniska undersökningen. Dessa undersökningar stöder vad man har funnit tidigare, d.v.s. att stabiliseringskapaciteten är tillfredsställande.

Länsstyrelsen

1. Länsstyrelsen har angett följande förtydliganden och tillägg avseende yrkanden och villkor.

Det finns inget behov av att undantagsvis deponera hushållsavfall eftersom detta kan mellanlagras. Omlastning av hushållsavfall kan accepteras inom ramen för den årliga behandlingen, men med hänsyn till luktolägenheterna motsätter sig länsstyrelsen att det sker balning och sortering av sådant avfall. Om miljödomstolen bifaller yrkandet vad gäller sortering och balning anser länsstyrelsen att detta bör ske i byggnad och på hårdgjord mark och att miljödomstolen bör reglera mängden balat respektive obalat hushållsavfall som får mellanlagras. Även komposteringsytor och mellanlagringsytor för hushållsavfall och verksamhetsavfall ska ha hårdgjord yta med omhändertagande av lakvatten.

Det bör vidare krävas att man i kontrollprogram anger att kommunen ska ställa krav på leverantören av verksamhetsavfall eftersom detta kan innehålla hushållsavfall. Länsstyrelsen vidhåller att farligt avfall inte bör få behandlas och deponeras. Om miljödomstolen ger sådant tillstånd bör kommunen inte få deponera farligt avfall med lakningsvärden upp till tre gånger gränsvärdet för mottagningskriterierna. Länsstyrelsen kräver inte att våtmarksdammarna är täta om de föregående lakvattendammarna är täta och under förutsättning att man gör tära uppehållsmagasin där prover kan tas innan vattnet går vidare till våtmarksdammarna. Länsstyrelsen kvarstår vid att det bör finnas villkor för trafiken. Reningsverkets policy bör gälla som provisoriskt villkor. Länsstyrelsen vidhåller att en Natura 2000-prövning bör ingå i domstolens prövning.

Miljönämnden

Miljönämnden har hänvisat till sitt tidigare yttrande och har gjort följande förtydliganden. Om lakvattnet genomgår en effektiv rening före våtmarksdammarna har inte heller Miljönämnden krav på att dessa dammar skall vara täta. Transporterna bör inte ske genom Barnarps samhälle.

Enskilda sakägare

B.S. har anfört följande. Vad gäller skyddet för vattentäkter är det viktigt att komma ihåg att det är fråga om jordbruksfastigheter och att det därför bör stå i villkor 14 att det är själva fastigheterna som skall tillhandahållas vatten om en vattentäkt blir otjänlig. Det är även viktigt att det finns ett fungerande skydd mot skadedjur i form av råttor. Om Lovsjö kanal skall grävas om bör den grävas rakt för att undvika översvämningar och därigenom föroreningar i kringliggande marker. De närboendes miljö är viktig och därför bör verkställighetsförordnande inte ges. Å.E. har anfört att kommunen inte bör få verkställighetsförordnade.

DOMSKÄL

Allmänt

Ett av miljöbalkens grundläggande syften är att det skall göras en samordnad prövning av samtliga störningar från en verksamhet. I förevarande fall omfattar ansökan såväl miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap. miljöbalken som vattenverksamhet enligt 11 kap. samma balk.

Med hänsyn till att det är fråga om en kraftig förändring och utökning av en tidigare tillståndsgiven verksamhet anser miljödomstolen dessutom att en samlad prövning av hela verksamheten skall göras (jfr Miljööverdomstolens beslut den 24 januari 2001 i mål nr M 1097-00).

Miljökonsekvensbeskrivning

Miljödomstolen anser att miljökonsekvensbeskrivningen med kompletteringar är tillfyllest för att tjäna som underlag för miljödomstolens överväganden och uppfyller kraven på en sådan beskrivning enligt 6 kap. miljöbalken.

Tillåtlighet

Södra delen av Vättern är förtecknad som ett område av gemenskapsintresse enligt habitatdirektivet. De naturmiljöer som avses bli skyddade är dels oligomesotrofa sjöar med strandpryl, braxengräs eller ettårig vegetation på exponerade stränder, dels kalkrika oligomesotrofa vatten med bentiska kransalger. Därutöver skall arterna nissöga och stenlimpa skyddas.

Mot bakgrund av den sammantagna utredningen om verksamhetens påverkan på Natura 2000-området anser miljödomstolen att den ansökta verksamheten inte på ett betydande sätt kan påverka miljön i det området. Detta ställningstagande gäller oavsett hur lakvattnet når Vättern. Verksamheten är därmed inte tillståndspliktig enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken.

Den valda lokaliseringen har ifrågasatts av remissmyndigheter och närboende. Miljödomstolen instämmer i kommunens bedömning att valet står mellan platserna Hult och Bistocken. Området vid Bistocken utgörs av orörd mark med större naturvärden än vid Hult. I övrigt finner miljödomstolen inte att påverkan på värden, som domstolen har att beakta, är så stor att lokalisering är olämplig för vare sig Hult eller Bistocken. Vid en sammanvägning av omständigheterna och med beaktande av att verksamhet redan sedan lång tid bedrivs vid Hult finner domstolen att valet av Hult som lokalisering av avfallsanläggningen är det alternativ som medför minst påverkan. Miljödomstolen vill tillägga att trafiksäkerhetsfrågor i anknytning till en miljöstörande verksamhet inte kan regleras i ett tillstånd enligt miljöbalken. De ökade trafikstörningar som blir följ den av en utökad verksamhet vid Hult kan inte anses vara av sådan omfattning ur miljösynpunkt att de har betydelse vid lokaliseringsprövningen.

Kommunen har återtagit yrkandet om att få höja befintlig deponi för att möjliggöra deponering av en större mängd avfall. Kommunens ansökan omfattar därför numera befintlig verksamhet och utökning av deponin samt våtmarksanläggningen inräknat omgrävning av Lovsjö kanal.

Till skillnad från Länsstyrelsen och miljönämnden anser miljödomstolen - med beaktade av den tekniska utformning som sökanden har presenterat i målet - att deponeringsförordningens krav på tätning m.m. är uppfyllda och att några avsteg eller undantag inte är nödvändiga för att uppfylla förordningens krav på deponi för farligt avfall. Miljödomstolen anser att det är möjligt att genom villkor begränsa störningarna från verksamheten så att det inte finns risk för uppkomst av olägenhet av väsentlig betydelse.

Sammantaget föreligger enligt miljödomstolens mening inte något hinder mot det sökta tillståndet till miljöfarlig verksamhet på grund av de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken, hushållningsbestämmelserna i 3-4 kap. miljöbalken eller planbestämmelserna i 16 kap. 4 § miljöbalken, Hinder föreligger inte heller i förhållande till miljöbalkens bestämmelser i övrigt. Miljödomstolen finner därför, med de villkor m.m. som föreskrivits, inte några sådana omständigheter föreligga som visar att befintlig verksamhet samt utbyggnaden och driften av avfallsanläggningen vid Hult strider mot miljöbalkens tillåtlighetsregler.

Miljödomstolen finner att kommunen har erforderlig rådighet för den sökta vattenverksamheten och att det inte finns hinder mot att tillåta omgrävning av Lovsjö kanal.

Något skäl för att tidsbegränsa tillståndet - annat än som lagligen gäller för den befintliga deponin - har inte framkommit.

Övrigt

Deponeringsverksamheten har bedrivits på Hult sedan slutet av 1960-talet Kommunen har godtagit att befintlig deponi skall vara avslutad 2008. Av handlingarna i målet framgår det att mängden lakvatten kommer till stor del att komma från den befintliga deponin även efter att den nya deponin tagits i bruk. Lakvattnet från såväl den befintliga som den tillkommande deponin kommer att hanteras gemensamt. Mot bakgrund härav och med hänsyn till att den nya deponin lokaliseras i direkt anslutning till den befintliga finner miljödomstolen-- som redan anförts ovan - det lämpligt att hela verksamheten, såväl befintlig som tillkommande verksamhet liksom vattenverksamheten, skall omfattas av ett tillståndsbeslut med gemensamma villkor.

Villkor för verksamheten

De av sökanden förslagna eller åtagna villkoren för verksamheten finner miljödomstolen i huvudsak ändamålsenliga och de skall fastställas som villkor för tillståndet. Härutöver anser domstolen att ytterligare villkor bör gälla för tillståndet.

Som angivits ovan under tillåtlighet kan tillstånd lämnas med de förutsättningar som sökanden uppgivit i ansökan angående vilka typer av avfall som blir aktuella och att dessa avfall uppfyller mottagningskriterierna. Detta bör förskrivas som villkor.

Med beaktande av de villkor och försiktighetsmått som sökanden har att följa finner miljödomstolen att deponering kan ske av avfall med lakningsvärden som är maximalt tre gånger gränsvärden enligt Naturvårdsverkets aktuella föreskrifter. Miljödomstolen anser att det i ett ansökningsmål får ankomma på domstolen att besluta härom såsom ett villkor.

Avfallshanteringen vid Hult har pågått under lång tid. Ett ofrånkomligt inslag i verksamhet av detta slag är uppkomsten av lakvatten som måste hanteras på att miljömässigt godtagbart sätt. Det får anses av största angelägenhetsgrad att denna fråga får en ur miljösynpunkt godtagbar slutlig lösning utan dröjsmål. I likhet med Länsstyrelsen anser miljödomstolen att lakvattenhanteringen skall ske lokalt. Därför bör förutsättningarna får en lokal hantering av lakvattnet utredas under en prövotid. Under prövotiden kan avloppsvattnet efter rening och efterpolering i våtmarksanläggningen överledas till Huskvarna avloppsreningsverk. Miljödomstolen anser att uppehålls- och behandlingsbassänger för lakvattnet skall utformas med tät botten och täta sidor. Dammarna i våtmarksanläggningen kan utföras enligt kommunens förslag.

Hantering av brännbart hushållsavfall ger typiskt upphov till luktproblem. För att kontrollera och behandla luktproblem bör denna verksamhet bedrivas i byggnad som möjliggör uppsamling av luften med undertrycksventilation för vidare behandling i biobädd eller liknande. Att hantering av hushållsavfall skall ske i byggnad bör föreskrivas som villkor. Vidare behandling bör ske i samråd med tillsynsmyndigheten.

Den miljöpåverkan som det utökade antalet transporter leder till kan inte anses vara så omfattande att med beaktande av den s.k. försiktighetsprincipen i 2 kap. 3 § miljöbalken den kräver särskilda försiktighetsmått.

Miljödomstolen anser avslutningsvis att ytterligare villkor utöver de i domslutet angivna inte behöver fastställas.

Delegering

Miljödomstolen anser att delegering till tillsynsmyndigheten bör ske i den omfattning som framgår av domslutet.

Igångsättningstid m.m.

Igångsättningstid för den miljöfarliga verksamheten, arbetstid för vattenverksamheten och tid för anmälan av oförutsedd skada i anledning av vattenverksamheten skall fastställas i enlighet med vad domslutet utvisar.

Tidigare tillstånd

Det nya tillståndet ersätter det av Koncessionsnämnden för miljöskydd lämnade tillståndet i beslutet den 21 december 1990.

Säkerhet för tillståndet

Enligt 15 kap. 34 § miljöbalken får tillstånd till en verksamhet som omfattar deponering av avfall meddelas endast om verksamhetsutövaren ställer ekonomisk säkerhet för att fullgöra de skyldigheter som gäller för deponeringsverksamheten eller vidtar någon annan lämplig åtgärd för sådant säkerställande. Sökanden har uppskattat kostnaderna för sluttäckningen av den befintliga deponin till 57 miljoner kronor och för nya områden som tas i anspråk för deponering till 2,1 miljoner kr per hektar deponeringsyta. Miljödomstolen finner inga skäl att ifrågasätta lämnade uppgifter, varför dessa kostnader bör ligga till grund för bestämmande av säkerhet.

Prövningsavgift

Skäl för ändring av den tidigare fastställda prövningsavgiften föreligger inte.

Verkställighet

Vad som anges ovan angående behovet att finna en slutlig lösning för lakvattenhanteringen och vad sökanden i övrigt har angett är skäl för att godta yrkade verkställigheter.

Ersättning

Kommunen har medgivit den av B.S. och Å.E. yrkade ersättningen. Kommunen skall därur åläggas att utge vad de yrkat.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2

Överklagande, ställt till Svea hovrätt, Miljööverdomstolen, senast den 22 september 2006

Håkan Nordling

I avgörandet har deltagit lagmannen Håkan Nordling, ordförande, miljörådet Roger Ödmark samt de sakkunniga ledamöterna Bo Essvik och Kjell Karlsson.

Bilaga 1 till detta avgörandet återges inte här.

Metadata

Domstol
Miljööverdomstolen
Avgörandedatum
2007-06-29
Målnummer
M7240-06
Lagrum
21 kap. 3 § miljöbalken (1998:808)
15 § och 15 a § förordningen (2001:512) om deponering av avfall
35 a §, 35 b § och 35 c § Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2004:10) om deponering, kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid anläggningar för deponering av avfall
Rättsfall
MÖD 2001:4 (M 1097-00)
Litteratur
Sökord
Deponi
Våtmark
Kanal
Natura 2000
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation