lagen.nu

MÖD 2000:30

Villkor för tillstånd enligt miljöskyddslagen till verksamhet bestående av beläggning av metallnav-----Utgångspunkten för avgörande av vilka villkor för utsläpp som ska gälla för en miljöfarlig verksamhet bör enligt Miljööverdomstolen dels vara tillståndsgiven produktion dels normal prestanda vad gäller verkningsgrad och tillgänglighet hos reningsutrustning.

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Stockholms tingsrätts, miljödomstolen, dom 1999-09-16 i mål nr M 311-99, se bilaga

KLAGANDE

SN

KLAGANDE OCH MOTPART

Stellana Aktiebolag, 556084-8870, Box 54, 695 22 LAXÅ

Ombud

Advokaten TN

MOTPART

Länsstyrelsen i Örebro län, 701 86 ÖREBRO

SAKEN

Villkor för tillstånd enligt miljöskyddslagen (1969:387) till verksamhet avseende beläggning av metallnav i Laxå kommun, Örebro län

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Med ändring av miljödomstolens domslut föreskriver Miljööverdomstolen att villkorspunkterna 9 och 10 i domslutet skall ha följande ändrade lydelse.

9. Det totala utsläppet av lösningsmedel får inte överstiga 2 ton per år.

10. Det totala utsläppet av isocyanater får inte överstiga 0,2 kg per år.

_________________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

SN har yrkat, som han får förstås, att villkoret 10 i miljödomstolens domslut ändras till att utsläpp av isocyanater inte får förekomma eller, i andra hand, att utsläppen av isocyanater inte får överstiga lägsta möjliga gränsvärde.

Stellana Aktiebolag (bolaget) har yrkat att villkoret 9 i miljödomstolens domslut skall ändras från att gälla 1 ton lösningsmedel till att gälla 2 ton. Bolaget har bestritt ändring vad gäller villkoret för utsläpp av isocyanater.

Länsstyrelsen i Örebro län har avstyrkt bifall till SNs yrkande och tillstyrkt bifall till bolagets yrkande.

Miljööverdomstolen har, med stöd av 23 kap. 6 § första stycket första meningen miljöbalken, avgjort målet utan huvudförhandling.

UTVECKLING AV TALAN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

SN har i sitt överklagande framhållit att isocyanater är oerhört farliga och, enligt forskare, är det värsta miljöhotet i framtiden. Han har vidare gjort gällande att bolagets anläggning ligger alldeles för nära bostäder enligt rekommendationen i Boverkets allmänna råd 1995:5, "Bättre plats för arbete", och att den kommunala detaljplanen inte medger sådan verksamhet som bedrivs av bolaget.

Bolaget har i huvudsak anfört följande.

Verksamheten med de skyddsåtgärder som vidtagits strider inte mot den kommunala detaljplanen. Utsläppsvillkoret beträffande lösningsmedel, ett ton per år räknat som gränsvärde, är lågt satt. Miljödomstolen har tagit fasta på de faktiska utsläpp som redovisats i miljörapporten från 1998 utan beaktande av att produktionen detta år var lägre än vad som avses i tillståndet och att reningsanläggningen haft högre verkningsgrad och tillgänglighet än vad som kan upprätthållas i fortvarighet.

Bolaget har vidtagit de åtgärder som enligt 5 § miljöskyddslagen skäligen kan erfordras genom byte av lösningsmedel och installation av en effektiv reningsutrustning.

I fråga om utsläpp av isocyanater är det bolagets strävan att begränsa dessa så långt det är möjligt. Eftersom bolaget installerat reningsutrustning med vedertagen teknik och med tillräcklig kapacitet är ett villkor om nollutsläpp inte rimligt vare sig från miljösynpunkt eller ekonomisk synpunkt.

Länsstyrelsen har i sitt yttrande anfört i huvudsak följande.

Villkoret för lösningsmedelsutsläppet sattes utifrån vad som ansågs tekniskt rimligt med en verkningsgrad på 95 % och en tillgänglighet på 99 %. Länsstyrelsen villkorade utsläppet till maximalt 2 ton per år som riktvärde för att ge bolaget marginal för eventuella framtida problem med lägre verkningsgrad till följd av ökad ålder på utrustningen. Det av länsstyrelsen bestämda villkoret (nr 8) om drift-, skötsel och arbetsrutiner tillgodoser syftet att hålla utsläppen i luft och vatten samt andra störningar på lägsta möjliga nivå.

Bolaget har valt en vedertagen teknik för isocyanatrening och det verkliga utsläppet ligger i gramnivå. Kombinationen av bra teknik och ett bra skötselprogram bör räcka för att uppfylla de uppställda villkoren. Det är inte rimligt vare sig från miljöskyddssynpunkt eller från ekonomisk synpunkt att kräva ytterligare åtgärder i syfte att åstadkomma ett nollutsläpp. Det viktigaste villkoret är villkorspunkten 8 i länsstyrelsens beslut, vilket säkerställer att utsläppen blir så små som möjligt.

Plan och miljönämnden i Laxå kommun har vidhållit att utsläpp av lösningsmedel till luft skall få vara högst ett ton per år som gränsvärde och att målsättningen avseende utsläpp av isocyanater till luft skall vara nollutsläpp.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Den fråga som Miljööverdomstolen har att pröva avser villkor för utsläpp till luften av lösningsmedel och isocyanater. Tillståndsfrågan är redan slutligt avgjord i och med Koncessionsnämndens beslut den 12 mars 1997. Prövningen av vilka villkor som skall gälla skall ske med tillämpning av 5 § miljöskyddslagen. Eftersom tillstånd redan lämnats kan därvid inte så stränga villkor föreskrivas att tillståndshavaren tvingas upphöra med verksamheten.

Av utredningen i målet framgår att bolaget installerat reningsanläggningar för begränsning av utsläppen av lösningsmedel och isocyanater. Höga krav på tillgänglighet och verkningsgrad har ställts. Enligt Miljööverdomstolens bedömning svarar de vidtagna installationerna mot bästa tillgängliga teknik. Erfarenheterna av driften är goda; anläggningarna synes ha haft högre verkningsgrad och tillgänglighet än vad som normalt kan påräknas även vid en välskött anläggning. Enligt vad bolaget uppger har utsläppen under 1998, för vilket år dessa har redovisats, legat under tillståndsgiven nivå.

Utgångspunkten för avgörande av vilka villkor som skall gälla bör vara dels tillståndsgiven produktion, dels normala prestanda vad gäller verkningsgrad och tillgänglighet hos reningsutrustningen. Med detta som grund finner Miljööverdomstolen att utsläppen av lösningsmedel kan komma att överskrida villkorsvärdet om ett ton per år även vid normalförhållanden. Det är därför rimligt att bestämma gränsvärdet för dessa utsläpp till två ton per år.

Beträffande utsläppen av isocyanater bör begränsningsvärdet bestämmas till 0,2 kg per år räknat som gränsvärde. SN har yrkat att utsläppet skall vara noll eller i andra hand att villkorsvärdet skall gälla som gränsvärde. Hittillsvarande erfarenheter pekar på att bolaget skall kunna innehålla begränsningsvärdet med god marginal, även vid full produktion.

Som länsstyrelsen framhållit är bolaget bundet av villkorspunkten 8 som inte satts i fråga i detta mål d.v.s. att bedriva verksamheten så att utsläppen blir så små som möjligt. Denna bestämmelse förhindrar att uppkommande "utsläppsutrymmen", exempelvis till följd av lägre produktion, utnyttjas.

På grund av det anförda bör de överklagade villkorspunkterna 9 och 10 ändras så att det totala utsläppet av lösningsmedel inte får överstiga 2 ton per år och att det totala utsläppet av isocyanater inte får överstiga 0,2 kg per år. sålunda skall även det högsta tillåtna utsläppet av isocyanater gälla som ett gränsvärde.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Anders Holmstrand, referent, Rolf Lundmark, miljörådet Rolf Svedberg och hovrättsassessorn Anders Lillienau. Enhälligt.

Metadata

Domstol
Miljööverdomstolen
Avgörandedatum
2000-08-23
Målnummer
M7020-99
Lagrum
5 § och 18 § miljöskyddslagen (1969:387)
Litteratur
Sökord
Utsläpp till luft
Lösningsmedel
Isocyanater
Begränsningsvärde
Gränsvärde
BAT
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation