lagen.nu

MIG 2008:10

För att uppehållstillstånd grundat enbart på anknytning till arbetsmarknaden skall kunna beviljas, krävs att anknytningen etablerats under tid då sökanden haft tidsbegränsat uppehållstillstånd på grund av familjeanknytning.

A reste in i Sverige och ansökte i augusti 2001 om asyl, flyktingförklaring och resedokument. Ansökan avslogs av Migrationsverket i augusti 2002. Beslutet överklagades till Utlänningsnämnden som den 25 februari 2003 avslog överklagandet. I juni 2004 avslog nämnden en ny ansökan om uppehållstillstånd från A. Den 22 december 2004 beviljades A uppehållstillstånd av nämnden på anknytning till sin hustru B. Verket utfärdade uppehållstillstånd för A den 4 januari 2005 från nämnda datum till den 19 oktober 2005. I oktober 2005 ansökte A om förlängt uppehållstillstånd. Vid utredning i mars 2006 anförde A att han och B var skilda och att han åberopade asylskäl mot Irak. A ansökte på nytt om asyl den 19 april 2006. Migrationsverket beslutade den 3 juli 2006 att avslå hans ansökan och att utvisa honom. Beslutet om utvisning skulle verkställas genom att han skulle resa till Irak. Som skäl för beslutet anförde verket bl.a. följande. Mot bakgrund av att A var bosatt i Sulaimaniya de sista tio åren innan han lämnade Irak får han anses ha sådan anknytning till det KRG-kontrollerade (Kurdish Regional Government) området i norra Irak att hans asylskäl skall bedömas mot förhållandena i detta område. Den omständigheten att hans familj nu har flyttat tillbaka till Khanaquin ändrar inte denna bedömning. Det allmänna läget i detta område i norra Irak är inte sådant att det ger rätt till asyl. Vad gäller de av A åberopade asylskälen har de redan tidigare varit föremål för såväl Migrationsverkets som Utlänningsnämndens prövning. Det saknas anledning att nu göra en annan bedömning än vad som gjorts tidigare. A är inte flykting enligt 4 kap. 1 § utlänningslagen (2005:715) eller skyddsbehövande i övrigt enligt 4 kap. 2 § samma lag. - A har vistats i Sverige i nästan fem år och har anpassat sig väldigt väl till Sverige. Detta är dock endast en av de omständigheter som skall beaktas vid bedömningen av om uppehållstillstånd kan beviljas på grund av synnerligen ömmande omständigheter enligt 5 kap. 6 § utlänningslagen. A är frisk och hans situation i den KRG-kontrollerade delen av Irak kan inte anses vara särskilt svår. Vid en samlad bedömning av dessa omständigheter anser Migrationsverket att A inte kan beviljas uppehållstillstånd enligt detta lagrum. - Det föreligger inte heller några sådana omständigheter som gör att A kan beviljas fortsatt uppehållstillstånd enligt 5 kap. 16 § utlänningslagen. - Eftersom det inte finns någon grund för att ge A uppehållstillstånd skall hans ansökan avslås och han skall utvisas från Sverige med stöd av 8 kap. 7 § utlänningslagen.

A överklagade beslutet och yrkade bl.a. att han skulle beviljas uppehållstillstånd. Han anförde bl.a. följande till stöd för sitt överklagande. Under hela handläggningen har han lämnat och vidhållit sin uppgift om att han är född i byn Khanaquin. Hans uppgifter om födelseort framgår också av till Migrationsverket ingivna identitetshandlingar. Han anser emellertid att Khanaquin tillhör Sulaimaniya eftersom staden gjorde det fram till år 1968. Han och hans bröder flydde till norra Irak eftersom de ville undvika den obligatoriska militärtjänstgöringen. År 1997 kom resten av familjen dit. Även om man inte kan säga att vistelsen tidsmässigt var ”tillfällig” var ändå vistelsen påtvungen. Familjens bostad ockuperades och familjen fick fly till flyktingläger. Familjen har nu återvänt till sitt ursprungliga område. Hans asylskäl skall därför prövas mot förhållandena i Khanaquinområdet. Förhållandena i Irak är i högsta grad labila. Även om förhållandena i det av KRG kontrollerade området är bättre är situationen allvarlig även där. Hans personliga situation med verksamhet inom en organisation innebär att han får anses ha en bakgrund och en position som gör hans ställning osäkrare än den ”vanlige” kurdens. Om han återvänder till Sulaimaniya kommer han även att bli socialt utsatt eftersom han kommer från Khanaquin, vilket hörs på hans dialekt. Hans personliga och sociala förhållanden skall väga tyngre än det fått göra i Migrationsverkets bedömning. Han vill särskilt understryka den långa vistelsen i Sverige, hans målmedvetna arbete för en anpassning till svenska förhållanden t.ex. mycket goda språkkunskaper och byte till "svenskt" efternamn. Han har fått ett socialt nätverk både privat och genom kontakter via studier och arbeten. Han har valt att studera för att förbättra sina möjligheter, ekonomiska och socialt vid ett fortsatt liv i Sverige. Han har tagit 15 högskolepoäng men kommer snart att ha sammanlagt 30 högskolepoäng. Sedan återstår endast en uppsats som han har påbörjat. Han är fortfarande inskriven på universitetet. Han har arbetat och försörjt sig under nästan hela tiden som han vistats i Sverige. Han har haft olika anställningar men har nu en heltidsanställning sedan den 15 september 2006. Han har i sådan omfattning anpassat sig till svenska förhållanden även vad gäller sedvänjor, attityder i förhållande till andra människor, engagemang i samhällsliv och politiska frågor m.m. att han kommer att få uppenbara problem till återanpassning vid ett återvändande till hemlandet. Trots att förhållandet med hans före detta hustru har upphört föreligger det andra starka skäl som talar för att han skall beviljas uppehållstillstånd.

Migrationsverket bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. A har inte sådan etablering på arbetsmarknaden som enligt förarbetena (prop. 1999/2000:43 s. 64) och tidigare praxis kan grunda en särskild anknytning till det svenska samhället. En längre anställning medför normalt en beaktansvärd anknytning genom bl.a. kontakter med arbetskamrater och genom ökad kunskap om svenska förhållanden. Det finns vare sig stöd i förarbetena eller praxis för att studier skall tillmätas samma vikt. Det noteras även att en tillståndsgrundande anknytning till t.ex. arbetsmarknaden enligt praxis i princip skall ha uppkommit under den tid då vederbörande har uppehållstillstånd. A har under den tid han vistats i Sverige endast haft uppehållstillstånd i drygt nio månader. Han har visserligen vistats i Sverige under en förhållandevis lång tid. Vistelsetiden kan dock inte ha någon självständig relevans vid bedömningen om det föreligger en tillräckligt stark anknytning till landet. Det noteras att A under den tid han vistats i Sverige haft ett lagakraftvunnet avvisningsbeslut i knappt ett år och tio månader. Även med beaktande av den anknytning till Sverige som av naturliga skäl uppkommit under A:s förhållandevis långvariga vistelse i landet, vidhåller verket att det inte framkommit att han har en sådan särskild anknytning att han, med undantag från huvudregeln, skall beviljas fortsatt uppehållstillstånd i Sverige. Härvid bör beaktas den anknytning som han trots allt har till sitt hemland där han bl.a. under flera år bedrivit universitetsstudier. A är ung och välutbildad och torde utan några större problem kunna återanpassa sig till livet i sitt hemland. Han kan inte anses helt och hållet självförsörjande då han i augusti/september 2006 erhållit ekonomiskt bistånd från sin hemkommun. Han har även vid ett tillfälle under hösten ansökt om ekonomiskt bistånd från Migrationsverket. Det sker inga verkställigheter till södra och mellersta Irak. Till norra delarna av Irak sker verkställigheter, dock inga med tvång. Det har pågått förhandlingar mellan Migrationsverket och IOM under hösten men det är osäkert när dessa kommer att vara klara.

Länsrätten i Skåne län, migrationsdomstolen (2007-02-01, ordförande Mattsson och tre nämndemän), biföll överklagandet såvitt avsåg frågan om uppehållstillstånd och antecknade att domstolen hållit muntlig förhandling i målet. Domstolen fann att A:s skyddsskäl skulle prövas mot det KRG-kontrollerade området i norra Irak och yttrade bl.a.: När det gäller åberopade individuella skyddsskäl finner migrationsdomstolen att A inte har gjort sannolikt att han, vid ett återvändande till hemlandet, riskerar att utsättas för förföljelse som konstituerar ett skyddsbehov. Han är därmed varken att betrakta som flykting eller skyddsbehövande i övrigt (4 kap. 1 och 2 §§ utlänningslagen). Migrationsdomstolen finner vidare, i likhet med Migrationsverket, att A inte har en sådan etablering på arbetsmarknaden sammantagen med övriga omständigheter, som kan grunda en särskild anknytning till det svenska samhället (5 kap. 16 § tredje stycket 1 utlänningslagen). Det föreligger inte heller andra starka skäl som talar för att han skall beviljas uppehållstillstånd enligt 5 kap. 16 § tredje stycket 3 utlänningslagen. Det som återstår att pröva är då om det vid en sammantagen bedömning föreligger synnerligen ömmande omständigheter för att medge A uppehållstillstånd (5 kap. 6 § utlänningslagen). Migrationsdomstolen konstaterar härvid att han har vistats i Sverige under en mycket lång tid, cirka fem och ett halvt år. Under denna tid har han innehaft ett tidsbegränsat uppehållstillstånd i cirka tio månader. Övrig tid har A antingen väntat på att hans ansökan skall prövas eller på att hans lagakraftvunna beslut skall verkställas. Det har i målet inte framkommit att han vid något tillfälle hållit sig undan verkställighet. Även om A inte har en sådan etablering på arbetsmarknaden som kan grunda en särskild anknytning till det svenska samhället så har han under tiden han vistats i Sverige anpassat sig väl till svenska förhållanden i olika hänseenden bl.a. i fråga om språk, arbete och studier. Som Migrationsverket pekat på har A emellertid även kvar anknytning till hemlandet. Han är ung, välutbildad och har sin familj i Irak. Vid bedömningen av hans situation bör dock särskilt beaktas de svåra förhållandena i hans hemland, även om situationen i det KRG-kontrollerade området i norr är bättre än i södra och mellersta delarna av Irak. För närvarande verkställs inga avvisningsbeslut med tvång till Irak. Detta gäller också i förhållande till den kurdiska regionen i norr, även om det i nuläget är oklart hur länge detta hinder mot verkställighet kommer att bestå i förhållande till den delen av landet. Vid en sammantagen bedömning av de omständigheter som redogjorts för ovan finner migrationsdomstolen att det föreligger sådana synnerligen ömmande omständigheter att A skall beviljas permanent uppehållstillstånd.

Migrationsverket överklagade domen till Migrationsöverdomstolen och yrkade att verkets beslut att avslå A:s ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd skulle fastställas och att A skulle utvisas från Sverige. Det förelåg enligt verket inte synnerligen ömmande omständigheter i målet. Verket anförde bl.a. följande till stöd för sitt överklagande. A har vistats i Sverige under en förhållandevis lång tid, vilket naturligtvis måste beaktas. Det bör dock noteras att han under den tid han vistats här endast haft tidsbegränsat uppehållstillstånd under cirka tio månader. Han har även under vistelsetiden haft ett lagakraftvunnet avvisningsbeslut i knappt ett år och tio månader under vilken tid det ankommit på honom att lämna landet. Oavsett detta är den anknytning till det svenska samhället som trots allt har uppkommit under hans vistelse här inte i sig tillräcklig för att bevilja honom uppehållstillstånd. Hans anknytning till Sverige och hans situation här bör vidare vägas mot hans förväntade situation i hemlandet och anknytning dit. A torde utan problem åter kunna etablera sig i samhället i norra Irak, särskilt med beaktande av att han är ung, frisk och välutbildad samt även har sin familj i Irak. Det finns inte heller något stöd för påståendet att förhållandena i det KRG-kontrollerade området i norra Irak är svåra eller att det av annan anledning ter sig inhumant eller orimligt att förordna om utvisning dit. De förhållanden som råder i de centrala och södra delarna av Irak skall över huvud taget inte beaktas vid frågan om det föreligger synnerligen ömmande omständigheter i A:s fall. - Det föreligger inte verkställighetshinder i förhållande till det KRG-kontrollerade området i norra Irak. Den omständigheten att det för närvarande inte genomförs några verkställigheter med tvång grundar sig främst på administrativa problem och bör inte vägas in vid bedömningen av frågan om det föreligger synnerligen ömmande omständigheter. Det förväntas av den som fått sin ansökan om uppehållstillstånd inte beviljad att han eller hon lämnar landet självmant.

A bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Migrationsdomstolen har inte i tillräcklig omfattning tagit hänsyn till de skyddsskäl han åberopat samt till hans etablering på arbetsmarknaden kontra studier och egen försörjning genom arbete. Han har nu vistats i Sverige mer än sex år och har en stark ambition att anpassa sig till och integreras i det svenska samhället. Genom arbete, studier och uppbyggande av ett socialt nätverk har han i detta avseende lyckats utomordentligt bra. Han talar perfekt svenska och är kunnig i svensk historia och samhällets utveckling. Han har varit hemspråkslärare, reklamutdelare, tidningsdistributör och är sedan över ett år tillbaka heltidsanställd på ett mattföretag som säljer orientaliska mattor. Vidare är han sambo med en svensk kvinna. Under vistelsetiden i Sverige har han väntat på att få ansökningar om uppehållstillstånd prövade eller på sedvanlig handläggning av återresa. Någon kontakt har aldrig tagits av Migrationsverket. Han har inte vid något tillfälle hållit sig gömd och det är orealistiskt att tro att han skulle lämna landet frivilligt. En eventuell avvisning kommer således att få ske med tvång. Eftersom han är född och har haft merparten av sin uppväxt i Khanaquin, som får räknas till mellersta Irak, vidhåller han att hans ansökan inte skall prövas mot norra Irak. Som situationen utvecklat sig i Sulaimaniya betraktar han sig som flykting där. Hans familj finns inte heller kvar i Sulaimaniya utan har återvänt till Khanaquin. - A åberopade till stöd för sitt bestridande av överklagandet bl.a. intyg om arbetserbjudande och anställningsavtal. Dessa handlingar avsåg anställningar från år 2006 och framåt.

Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen (2008-02-22, Sjöberg, Gylling Lindkvist, referent, och Wetterstrand Hagström), yttrade: Inledningsvis konstaterar Migrationsöverdomstolen att migrationsdomstolen och Migrationsverket har funnit att A inte är att betrakta som flykting eller som skyddsbehövande i övrigt enligt 4 kap. 1 och 2 §§ utlänningslagen. Vidare har underinstanserna funnit att han inte kan anses ha sådan särskild anknytning till Sverige att han skall ges uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 16 § tredje stycket 1 utlänningslagen. Tillstånd har inte heller ansetts kunna beviljas med stöd av bestämmelsen om andra starka skäl i samma paragraf tredje stycket 3. Däremot har migrationsdomstolen med ändring av Migrationsverkets beslut beviljat A permanent uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter enligt 5 kap. 6 § utlänningslagen. Migrationsverket har i sitt överklagande gjort gällande att förutsättningar för att bevilja tillstånd på denna grund saknas. Frågan i målet är således begränsad till om omständigheterna i målet är sådana att A vid en samlad bedömning av hans personliga situation skall beviljas uppehållstillstånd med stöd av detta lagrum.

Av 5 kap. 6 § utlänningslagen framgår att om uppehållstillstånd inte kan ges på annan grund, får tillstånd beviljas en utlänning om det vid en samlad bedömning av utlänningens situation föreligger sådana synnerligen ömmande omständigheter att han eller hon bör tillåtas stanna i Sverige. Vid bedömningen skall särskilt beaktas utlänningens hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situation i hemlandet.

Redan av ordalydelsen i 5 kap. 6 § utlänningslagen framgår att tillståndsgrunden synnerligen ömmande omständigheter är av undantagskaraktär. Att lagstiftaren valt rekvisitet ”synnerligen” visar att bestämmelsen skall tillämpas restriktivt. En sammantagen bedömning av de personliga förhållandena skall göras. För att förhållandena skall vara tillståndsgrundande på grund av anpassning till Sverige skall det vara fråga om anpassning till svenska förhållanden under en avsevärd, laglig vistelsetid. Som laglig vistelsetid räknas - förutom den tid en utlänning befinner sig i Sverige med stöd av visering, uppehållstillstånd, uppehållsrätt eller eljest direkt med stöd av lag - den tid utlänningens ansökan om uppehållstillstånd är under prövning fram till den tidpunkt då ett slutligt beslut rörande ansökan har vunnit laga kraft och den lagstadgade tid utlänningen enligt huvudregeln har för att frivilligt lämna landet löpt ut (se prop. 2004/05:170 s. 280 f. och MIG 2007:15).

Anpassning till det svenska samhället kan exempelvis föreligga när utlänningen har kommit in på den svenska arbetsmarknaden. För att uppehållstillstånd skall kunna beviljas på grund av särskild anknytning till Sverige enbart genom etablering på arbetsmarknaden, krävs enligt praxis två års anställning på heltid (se Migrationsöverdomstolens dom den 30 maj 2007 i mål nr UM 745-06). Vidare krävs att anknytningen till arbetsmarknaden etablerats under tid då sökanden haft tidsbegränsat uppehållstillstånd på grund av familjeanknytning. Det ankommer därvid på sökanden att visa att sådan etablering föreligger. Detta kan göras genom att ge in t.ex. anställningsintyg och bevis om inbetalning av skatt.

Vid bedömningen av om utlänningen skall beviljas uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 6 § utlänningslagen skall hänsyn även tas till dennes situation i hemlandet. Därmed torde avses förhållanden som - utan att vara skyddsgrundande - gör att en avvisning till hemlandet framstår som olämplig vid en samlad bedömning av utlänningens personliga situation. Dit hör praktiska verkställighetshinder som inte är av tillfällig natur, social utstötning, traumatisering till följd av tortyr eller liknande svåra upplevelser i hemlandet eller till följd av människohandel (jfr MIG 2007:33 I och II samt Gerhard Wikrén, Håkan Sandesjö, Utlänningslagen med kommentarer, åttonde upplagan, s. 203 f.).

Den som tagit sig till Sverige och som inte får sin ansökan om uppehållstillstånd beviljad är skyldig att självmant lämna landet i enlighet med vad som föreskrivs i 12 kap. 15 § utlänningslagen. Det förväntas således av en person som fått ett avvisnings- eller utvisningsbeslut att vederbörande respekterar detta beslut. Migrationsöverdomstolen har också genom dom den 26 februari 2007 funnit att det är praktiskt möjligt att frivilligt återvända till Irak (se MIG 2007:9 och prop. 1997/98:173 s. 18).

Migrationsöverdomstolen gör följande bedömning.

Som framgår av Migrationsverkets beslut reste A in i Sverige den 15 augusti 2001 och ansökte om asyl. Ansökan avslogs och det förordnades om avvisning från Sverige. Beslutet att avvisa honom vann laga kraft genom beslut av Utlänningsnämnden den 25 februari 2003. Den 22 december 2004 beviljades han av nämnden tidsbegränsat uppehållstillstånd på grund av anknytning till sin dåvarande maka. Tillståndet kom genom beslut av Migrationsverket att gälla under tio månader. I oktober 2005 ansökte han om förlängt uppehållstillstånd och i april 2006 lämnade han in en förnyad ansökan om asyl.

Av det anförda följer att A har vistats lagligt i Sverige under tiden augusti 2001-februari 2003 samt från slutet av december 2004. Den lagliga tillgodoräkningsbara tid som han befunnit sig i Sverige är således drygt fyra och ett halvt år. Denna tid kan inte anses vara avsevärd. Utrymmet för att bevilja uppehållstillstånd till vuxna personer enbart på grund av lång tillgodoräkningsbar vistelsetid är dessutom med hänsyn till lagtextens restriktiva utformning närmast obefintligt. A kan därför inte beviljas tillstånd enbart med hänsyn till hans vistelsetid.

Enligt ingivna anställningsbevis har A under den tid han varit asylsökande arbetat som modersmålslärare, tidningsbud och som säljare av orientaliska mattor. Under den tid han vistats i Sverige har han haft tidsbegränsat uppehållstillstånd på grund av anknytning till sin f.d. maka under en period av tio månader under år 2005. Utredningen i målet ger emellertid inte vid handen att han under denna tid etablerat tillståndsgrundande anknytning till svensk arbetsmarknad. Inte heller övriga åberopade omständigheter, såsom att han genomgått viss utbildning eller inlett ett nytt samboförhållande, kan utgöra grund för fortsatt tillstånd. Hans anknytning till hemlandet och hans förväntade levnadssituation där får anses överväga hans anknytning till Sverige.

Slutligen kan det noteras att A är frisk och välutbildad och att han kommer från norra Irak.

Av det ovan anförda framgår att det inte finns någon åberopad enskild omständighet som är tillräcklig för att A skall kunna beviljas uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 6 § utlänningslagen. Inte heller vid en samlad bedömning - där A:s hälsotillstånd, vistelsetid i Sverige, anpassning till det svenska samhället och hans situation vid ett återvändande till KRG-kontrollerat område i norra Irak beaktas - kan uppehållstillstånd beviljas med stöd av denna bestämmelse. A:s sammanvägda situation framstår inte som synnerligen ömmande.

Överklagandet skall således bifallas och Migrationsverkets beslut fastställas.

Migrationsöverdomstolens domslut. Migrationsöverdomstolen bifaller överklagandet och fastställer, med upphävande av migrationsdomstolens dom avseende besluten om uppehållstillstånd och utvisning, Migrationsverkets beslut den 3 juli 2006.

Metadata

Domstol
Migrationsöverdomstolen
Avgörandedatum
2008-02-22
Målnummer
UM558-07
Lagrum
4 kap. 1 § och 2 §, 5 kap. 6 § och 16 § tredje stycket 1 och 3 samt 12 kap. 15 § utlänningslagen (2005:716)
Rättsfall
MIG 2007:9
MIG 2007:15
MIG 2007:33 I och II
Litteratur
Prop. 1997/98:173 s. 18
Prop. 2004/05:170 s. 280 f.
Gerhard Wikrén och Håkan Sandesjö, Utlänningslagen med kommentarer, 8 uppl. s. 203 f. och s. 216
Sökord
Anknytning till Sverige
Anpassning till Sverige
Svensk arbetsmarknad
Situation i Sverige
Situation i hemlandet
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation