lagen.nu

HFD 2012 ref. 44

Vid beräkning av föräldrapenning för den som omfattas av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 och som flyttat till Sverige ska arbete som utförts i land där förordningen är tillämplig beaktas (I och II).

I

E.B. begärde föräldrapenning på sjukpenningnivå fr.o.m. den 16 mars 2003 beräknad efter den inkomst hon hade haft vid arbete i Schweiz. Stockholms läns allmänna försäkringskassa beslutade den 7 april 2003 att betala ut föräldrapenning endast på grundnivå. Som skäl anfördes att E.B. inte uppfyllde villkoret i 4 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, att under minst 240 dagar i följd före barnets födelse ha varit försäkrad för en sjukpenning som översteg lägstanivån. Därvid gällde att den sista dagen i 240-dagarsperioden måste ha fullgjorts i Sverige. Efter begäran om omprövning beslutade kassan den 13 juni 2003 att inte ändra beslutet den 7 april 2003.

E.B. överklagade kassans omprövningsbeslut hos länsrätten. Hon yrkade att hennes föräldrapenning skulle baseras på den inkomst hon hade när hon arbetade i Schweiz. Till stöd för sin talan anförde hon bl.a. följande. Under perioden den 1 januari 1994 till och med den 31 augusti 2002 var hon bosatt i Schweiz där hon också arbetade. Den 19 mars 2002 fick hon en dotter och den 1 september samma år flyttade hon och hennes familj tillbaka till Sverige. Hennes man började arbeta omedelbart medan hon stannade hemma med deras dotter. I Schweiz arbetade hon heltid från och med april 1994 till dess att hennes dotter föddes. Sedan den 1 juni 2002 gäller ett bilateralt avtal mellan EU:s medlemsstater och Schweiz. Detta innebär bl.a. att rådets förordning (EEG) nr 1408/71 är fullt tillämplig och att Schweiz i socialförsäkringssammanhang ska jämställas med medlemsstat i EU eller EES. Att en inflyttad person inte kan åberopa arbete i ett annat EU-land för kvalifikation enligt 240-dagarsregeln strider mot såväl likabehandlingsprincipen enligt artikel 3 i förordningen som den explicita regeln i artikel 72 i förordningen. Att just kapitel 7 ska tillämpas i fråga om den svenska föräldrapenningen framgår av EG-domstolens dom i målet Kuusajärvi (C-275/96). Vidare ska familjeförmåner komma även familjemedlemmar tillgodo så länge familjemedlemmen ingår i den försäkrades personkrets. Enligt socialförsäkringslagen (1999:799) ska föräldrapenning på sjukpenningnivå anses som en arbetsbaserad försäkring. Då hennes make arbetar i Sverige bör hon således få föräldrapenning på sjukpenningnivå. Det kan inte anses förenligt med EG-rätten att kräva att någon måste ha arbetat i Sverige för att kunna tillgodoräkna sig ersättning för inkomstbortfall om reglerna i övrigt är uppfyllda.

Länsrätten i Stockholms län (2004-06-24, ordförande Clémentz) yttrade: Av prop. 1998/99:119 s. 102 f. framgår bl.a. följande. Det grundläggande anknytningsmomentet till den arbetsbaserade delen av socialförsäkringen skall vara arbete i Sverige. Detta skall gälla i princip oberoende av arbetets varaktighet och oberoende av den förvärvsarbetandes medborgarskap eller bosättning. - Länsrätten gör följande bedömning - När det gäller frågan om familjeförmåner så är det riktigt att en sådan rättighet föreligger i det nu aktuella ärendet. Föräldrapenning utöver lägstanivå är, vilket E.B. också anfört, en arbetsbaserad försäkring. Med arbetsbaserad försäkring avses dock att det är den enskilde själv som arbetar. Det är således inte tillräckligt att dennes make eller maka arbetar i Sverige. - Vidare är det riktigt att lön som intjänats i annat EU-land, eller stat som i sammanhanget är att jämställa med land tillhörande den europeiska unionen, enligt förordning (EEG) nr 1408/71 skall tillgodoräknas när en arbetstagare är berättigad till en arbetsbaserad ersättning. Någon rätt till arbetsbaserad ersättning föreligger dock inte i det aktuella fallet eftersom det för detta enligt svensk lag krävs att den enskilde har arbetat i Sverige i nära anslutning till den period då rätt till ersättning enligt den arbetsbaserade delen av socialförsäkringen skulle kunna komma i fråga; jfr RÅ 1999 ref. 4 och Regeringsrättens beslut den 10 juni 2004 i mål nr 6624-01. - Med de tillägg som gjorts ovan delar länsrätten den bedömning som försäkringskassan gjort i det överklagade beslutet. Överklagandet skall därför avslås. - Länsrätten avslår överklagandet.

E.B. fullföljde sin talan hos kammarrätten.

Försäkringskassan bestred bifall till överklagandet. Kassan anförde bl.a. följande. Kassan anser numera att 240-dagarsvillkoret kan uppfyllas genom enbart en period med förvärvsinkomst från annan medlemsstat. Detta förändrar dock inte bedömningen, eftersom den schweiziska lagstiftningen upphörde att gälla för henne när hon slutade sin anställning och flyttade till Sverige. E.B. omfattades då av bosättningslandets lagstiftning. Hon hade efter återkomsten inte någon inkomst av arbete i Sverige och inte rätt till föräldrapenning med belopp över grundnivån.

Kammarrätten i Stockholm (2008-06-24, Nordlund, Hedin, Wittrock, referent samt nämndemännen Hedin Lindholm och Arkelsten) yttrade, efter att ha redogjort för frågeställningen i målet och tillämplig reglering jämte viss praxis hos EG-domstolen, följande: Försäkringskassan har i yttrande uttalat att den numera anser att 240-dagarsvillkoret i 4 kap. 6 § andra stycket AFL kan uppfyllas genom enbart en period med förvärvsinkomst från annan medlemsstat. - Mot bakgrund härav kan Försäkringskassan således inte ställa krav på att E.B. skall ha fullgjort åtminstone någon del av kvalifikationstiden i 4 kap. 6 § AFL i Sverige före barnets födelse. Däremot skall den period, under vilken E.B. omfattats av Schweiz sjukförsäkringssystem beaktas vid tillämpningen av 4 kap. 6 § AFL, vilket enligt kammarrättens mening innebär att den tid under vilken E.B. omfattas av Schweiz sjukförsäkringssystem skall godtas såsom fullgjord enligt AFL. Försäkringskassan har inte ifrågasatt att E.B. har omfattats under minst 240 dagar av Schweiz sjukförsäkringssystem. - Kammarrätten anser vidare att svenska SGI-skyddsregler, som gäller under tid då förälder avstår från förvärvsarbete för att vårda barn, skall tillämpas som om E.B. fullgjort hela försäkringsperioden i Sverige. Detta innebär att hon skall tillgodoräknas en ersättning över grundnivån baserad på sitt förvärvsarbete i Schweiz. Det ankommer på Försäkringskassan att fastställa nivån på denna ersättning. - Överklagandet skall bifallas på så sätt att kammarrätten förklarar att vid bedömningen av om E.B. har fullgjort kvalifikationstiden i 4 kap. 6 § AFL skall den anses vara fullgjord genom hennes försäkringsperiod i Schweiz. Som en följd av detta skall hennes föräldrapenning över grundnivå baseras på hennes förvärvsarbete i Schweiz. - Kammarrätten upphäver länsrättens dom och Försäkringskassans beslut och förklarar att vid bedömningen av om E.B. har fullgjort kvalifikationstiden i 4 kap. 6 § AFL skall den anses fullgjord genom hennes försäkringsperiod i Schweiz och att hon skall tillgodoräknas en ersättning över grundnivån baserad på sitt förvärvsarbete i Schweiz. - Försäkringskassan skall vidta de åtgärder som föranleds av denna dom.

Försäkringskassan överklagade kammarrättens dom hos Högsta förvaltningsdomstolen och yrkade att domen skulle upphävas och länsrättens dom och Försäkringskassans beslut fastställas.

E.B. bestred bifall till överklagandet.

Högsta förvaltningsdomstolen (2012-07-03, Melin, Sandström, Almgren, Ståhl, Jäderblom) yttrade:

Rättslig reglering

I 4 kap. 6 § andra stycket AFL anges att föräldrapenning för de första 180 dagarna utges med belopp som motsvarar förälderns sjukpenning, om föräldern under minst 240 dagar i följd före barnets födelse har varit försäkrad för en sjukpenning över lägstanivån. Föräldrapenning för de första 180 dagarna utges dock alltid lägst med ett belopp motsvarande grundnivån.

Sjukpenning beräknas med utgångspunkt i sjukpenninggrundande inkomst, vilket enligt 3 kap. 2 § första stycket AFL är den årliga inkomst i pengar som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete här i landet. Under tid som en förälder är helt eller delvis ledig från förvärvsarbete för vård av barn som inte har fyllt ett år får dock, enligt 3 kap. 5 § tredje stycket 5, den sjukpenninggrundande inkomsten sänkas lägst till vad den skulle ha varit närmast dessförinnan om Försäkringskassan då känt till samtliga förhållanden. När det gäller rätt till föräldrapenning utsträcks denna skyddstid ytterligare ett år enligt 4 kap. 6 § femte stycket och gäller alltså till dess barnet fyllt två år.

Lagen om allmän försäkring är upphävd, men är tillämplig i målet enligt 1 kap. 3 § lagen (2010:111) om införande av socialförsäkringsbalken. Motsvarande bestämmelser finns numera i 12 kap. 27 och 35 §§, 25 kap. 2 § och 26 kap. 15 § socialförsäkringsbalken.

Mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiz, å andra sidan, gäller sedan den 1 juni 2002 ett avtal om fri rörlighet för personer. Av artikel 1 i avtalets bilaga II följer att rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen är tillämplig på de i målet aktuella förhållandena.

I artikel 3.1 i förordningen, som har rubriken ”Likabehandling”, föreskrivs att om något annat inte följer av de särskilda bestämmelserna i förordningen har personer, som är bosatta inom en medlemsstats territorium och för vilka förordningen gäller, samma skyldigheter och rättigheter enligt en medlemsstats lagstiftning som denna medlemsstats egna medborgare.

Artikel 72 i förordningen, som gäller familjeförmåner, har rubriken ”Sammanläggning av försäkringsperioder, anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare”. I artikeln anges att om lagstiftningen i en medlemsstat för rätt till förmåner ställer krav på fullgjorda försäkrings- eller anställningsperioder så ska den behöriga institutionen i den staten i nödvändig utsträckning beakta försäkrings- och anställningsperioder som har fullgjorts i en annan medlemsstat som om dessa perioder hade fullgjorts enligt den lagstiftning som denna tillämpar.

Frågan i målet

Frågan i målet är om E.B. har rätt till föräldrapenning på sjukpenningnivå och hur föräldrapenningen i så fall ska beräknas.

För att hon ska ha rätt till sådan föräldrapenning fordras att kravet i 4 kap. 6 § andra stycket AFL, dvs. att hon under minst 240 dagar i följd före barnets födelse ska ha varit försäkrad för en sjukpenning över lägstanivån, är uppfyllt genom hennes arbete i Schweiz.

Om så anses vara fallet måste vidare avgöras hur ersättningen ska beräknas, dvs. vilken sjukpenninggrundande inkomst hon ska anses ha vid tillämpning av bestämmelserna om föräldrapenning. Eftersom hon inte hade något arbete när hon begärde föräldrapenning kan den sjukpenninggrundande inkomsten inte fastställas enligt huvudregeln i 3 kap. 2 § första stycket AFL. Frågan är om man i stället kan tillämpa bestämmelserna om skydd för den sjukpenninggrundande inkomsten i 3 kap. 5 § tredje stycket 5 och 4 kap. 6 § femte stycket, och alltså beräkna föräldrapenningen utifrån den inkomst hon hade före föräldraledigheten, samt därvid beakta arbetet i Schweiz.

Frågor till EU-domstolen och domstolens svar

Högsta förvaltningsdomstolen beslutade den 19 maj 2010 att inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen. Högsta förvaltningsdomstolen ställde följande frågor.

1. Innebär unionsrätten, särskilt avtalet med Schweiz om fri rörlighet för personer och artikel 72 i förordning 1408/71, att en kvalifikationstid för att erhålla familjeförmån i form av inkomstrelaterad ersättning för vård av barn i sin helhet kan fullgöras genom arbete och försäkring i Schweiz?

2. Innebär unionsrätten, särskilt avtalet med Schweiz om fri rörlighet för personer samt artiklarna 3.1 och 72 i förordning 1408/71, att inkomster som intjänats i Schweiz ska jämställas med inhemska inkomster vid bedömning av rätt till familjeförmån i form av inkomstrelaterad ersättning för vård av barn?

EU-domstolen meddelade dom den 15 december 2011 (mål C-257/10) och besvarade frågorna enligt följande.

1. Artikel 8 c i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer, undertecknat i Luxemburg den 21 juni 1999, och artikel 72 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1386/2001 av den 5 juni 2001, ska tolkas så, att när det enligt en nationell lagstiftning krävs att försäkringsperioder, anställningsperioder eller perioder som egenföretagare har fullgjorts för förvärv av rätt till en familjeförmån, som den som avses i det nationella målet, är den behöriga institutionen i en medlemsstat skyldig att för detta ändamål beakta sådana perioder som i sin helhet har fullgjorts i Schweiziska edsförbundet.

2. Artikel 8 a i avtalet och artiklarna 3.1, 23.1, 23.2 och 72 i, samt avsnitt N.1 i bilaga VI till förordning nr 1408/71, i dess lydelse enligt förordning nr 1386/2001, ska tolkas så, att när storleken på en familjeförmån, som den som avses i det nationella målet, ska fastställas enligt reglerna om sjukförsäkring, ska detta belopp - när det ska utges till en person som har fullgjort hela den period av förvärvsarbete som krävs för att förvärva rätt till denna förmån på den andra avtalsslutande partens territorium - beräknas med hänsyn till inkomsten för en person vars yrkeserfarenhet och yrkeskvalifikationer är jämförbara med sökandens och som utövar ett förvärvsarbete som är jämförbart med sökandens i den medlemsstat där ansökan om denna förmån har lämnats in.

Yttranden från parterna efter EU-domstolens dom

Försäkringskassan anförde bl.a. följande. Kassan önskar få klarhet i om beräkningen av ersättningens storlek kan göras med ledning av exempelvis lönestatistik från Statistiska centralbyrån (SCB). SCB:s lönedatabas innehåller information om genomsnittlig månadslön för en mängd olika yrkesgrupper. En tillämpning av lönedatabasen torde öka möjligheterna för den enskilde att kunna förutse storleken på föräldrapenningen.

E.B. anförde bl.a. följande. Det skulle inte vara förenligt med EU-domstolens dom att generellt lägga SCB:s lönestatistik till grund för den aktuella beräkningen. Försäkringskassan ska identifiera ett jämförbart förvärvsarbete och kan inte nöja sig med att lägga en genomsnittlig månadslön för en viss yrkesgrupp till grund för sin bedömning. Man måste konkret beakta den specifika yrkeserfarenhet och de särskilda yrkeskvalifikationer som personen i fråga har.

Skälen för avgörandet

Av EU-domstolens förhandsavgörande framgår att unionsrätten innebär att hela den kvalifikationstid om 240 dagar för rätt till föräldrapenning på sjukpenningnivå som anges i 4 kap. 6 § andra stycket AFL kan fullgöras genom arbete i Schweiz. Av utredningen i målet framgår att E.B. har förvärvsarbetat i Schweiz minst 240 dagar i följd före barnets födelse. I målet har inte ifrågasatts att hennes inkomst i Schweiz åtminstone motsvarade den nivå som krävs för att vara försäkrad för en sjukpenning över lägstanivån. E.B. har därmed fullgjort kvalifikationstiden för rätt till föräldrapenning på sjukpenningnivå.

Av förhandsavgörandet framgår vidare att unionsrätten också ställer krav på att beräkningen av sådan föräldrapenning ska, när den utges till en person som fullgjort hela kvalifikationstiden i Schweiz, göras med hänsyn till inkomsten för en person som i Sverige utövar ett förvärvsarbete som är jämförbart med sökandens. Det fordras också att jämförelsen görs med en person vars yrkeserfarenhet och yrkeskvalifikationer är jämförbara med sökandens. E.B:s föräldrapenning ska således baseras på en sjukpenninggrundande inkomst som fastställs med beaktande av arbetet i Schweiz i enlighet med de principer som anges i förhandsavgörandet och med tillämpning av bestämmelserna om skydd för sådan inkomst i 3 kap. 5 § tredje stycket 5 och 4 kap. 6 § femte stycket AFL. Det ankommer på Försäkringskassan att göra de beräkningar som erfordras.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Högsta förvaltningsdomstolen avslår överklagandet och förklarar att E.B. har rätt till föräldrapenning på sjukpenningnivå beräknad i enlighet med vad som anges i sista stycket under rubriken Skälen för avgörandet.

II.

Efter att ha varit bosatt och arbetat i Sverige bosatte sig S.H. i Storbritannien under tiden den 25 juni - den 14 december 2007. Hon arbetade där åtta veckor innan hon den 2 november 2007 fick ett barn. En månad före flytten till Storbritannien hade Försäkringskassan sänkt hennes fastställda sjukpenninggrundande inkomst (SGI) från 205 000 kr till 155 100 kr. Efter återkomsten till Sverige och i samband med att S.H. begärde föräldrapenning beslutade Försäkringskassan den 26 november 2008 att fastställa hennes sjukpenninggrundande inkomst till 0 kr fr.o.m. den 15 december 2007. Vid omprövning beslutade kassan den 8 april 2009 att inte ändra beslutet den 26 november 2008.

S.H. överklagade Försäkringskassans omprövningsbeslut. Hon anförde bl.a. att hennes SGI var skyddad, eftersom hon slutade sitt arbete inom sex månader före barnets födelse och att hon därefter vårdat barnet. Hon var utomlands mindre än sex månader.

Försäkringskassan bestred bifall till överklagandet.

Förvaltningsrätten i Jönköping (2010-04-26, ordförande Gustavsson) fann att S.H. genom bosättning och arbete i England kom att omfattas av detta lands lagstiftning och att hon vid återkomsten inte kunde tillgodoräkna sig SGI-skydd enligt svenska regler i 3 kap. 5 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL. Hon hade inte heller börjat arbeta eller ställt sig till arbetsmarknadens förfogande på det sätt som krävs för att få en SGI. Således var Försäkringskassans beslut riktigt. - Förvaltningsrätten avslog överklagandet.

S.H. överklagade förvaltningsrättens dom hos kammarrätten. Hon yrkade att hennes SGI skulle fastställas till 228 000 kr fr.o.m. den dag hon begärt föräldrapenning.

Försäkringskassan motsatte sig bifall till överklagandet.

Kammarrätten i Jönköping (2010-12-09, Alkman, Lihuvudh) yttrade: Av 3 kap. 5 § tredje stycket 4 AFL framgår att fastställd SGI är skyddad för kvinna som avbryter eller inskränker sitt arbete tidigast sex månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten för födelsen. - Av handlingarna framgår bl.a. följande. Sedan S.H:s SGI under en relativt lång tid hade varit fastställd till 205 000 kr fastställdes hennes SGI till 155 100 kr på grund av en anställning tills vidare fr.o.m. den 1 april 2007 som restaurangbiträde. S.H. avbröt enligt ett intyg av arbetsgivaren denna anställning den 5 juni 2007 på grund av graviditet som försvårade tunga lyft i arbetet. - Kammarrätten antecknar att arbetsgivaren hade beräknat S.H:s årliga inkomst av detta arbete till 228 000 kr. - Kammarrätten gör följande bedömning. - S.H. har avbrutit sitt arbete inom sex månader före nedkomsten den 2 november 2007. Hennes SGI på grund av det senaste arbetet är därmed med tillämpning av 3 kap. 5 § tredje stycket 4 AFL skyddad. Omständigheterna kring S.H:s vistelse i Storbritannien samt det förhållandet att hon där bl.a. haft en kortvarig anställning bör inte medföra att hennes SGI-skydd bryts. Underinstansernas avgöranden bör därför upphävas. Parterna har även olika uppfattning om beräkningen av S.H:s SGI, varför Försäkringskassan bör göra ett förnyat ställningstagande till beräkningen fr.o.m. den dag hon begär föräldrapenning, dvs. den 15 december 2007. - Kammarrätten upphäver förvaltningsrättens dom och Försäkringskassans beslut. Målet överlämnas till Försäkringskassan för erforderlig handläggning.

Referenten Aula var skiljaktig beträffande motiveringen och anförde följande. Av bestämmelserna i artikel 13.2 a i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen samt 3 kap. 16 § socialförsäkringslagen (1999:799) framgår att S.H. kom att omfattas av det engelska socialförsäkringssystemet när hon arbetade i England. Vidare framgår av artikel 13.2 i förordningen att hon, sedan hon flyttat tillbaka till Sverige, återigen ska omfattas av det svenska socialförsäkringssystemet och att det är den svenska lagstiftningen som ska tillämpas vad gäller fastställandet av hennes SGI. Om hon inte hade arbetat en period i England skulle hennes SGI varit skyddad sex månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför. Den av Försäkringskassan förordade tillämpningen av bestämmelserna om SGI innebär att S.H., genom att hon har tagit ett arbete i England, inte omfattas av SGI-skyddet i 3 kap. 5 § tredje stycket 4 AFL. En sådan tillämpning innebär ett hinder för den fria rörligheten för arbetstagare enligt artikel 39 EG, numera artikel 45 FEUT (jfr EG-domstolens dom i mål C-137/04, Amy Rockler). Jag anser därför att S.H. har rätt till det SGI-skydd som anges i 3 kap. 5 § tredje stycket 4 AFL eftersom hon har avbrutit sitt arbete inom sex månader före barnets födelse. I övrigt instämmer jag i majoritetens bedömning.

Försäkringskassan överklagade kammarrättens dom och yrkade att Högsta förvaltningsdomstolen skulle upphäva domen och fastställa förvaltningsrättens dom. Försäkringskassan anförde bl.a. följande. Huvudprincipen inom unionsrätten är att en person, för vilken artikel 13.1 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare och deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen gäller, omfattas av endast ett lands lagstiftning. Enligt artikel 13.2 a ska den som är anställd för arbete inom en medlemsstats territorium omfattas av denna medlemsstats lagstiftning. Bestämmelsen i 3 kap. 6 § andra stycket socialförsäkringslagen, att det tidigare arbetslandets lagstiftning upphör att gälla i och med att den enskilde påbörjar ett arbete i en annan medlemsstat, överensstämmer med nämnda princip inom unionsrätten. Varken i unionsrätten eller i den nationella lagstiftningen finns stöd för att anse att skyddet för S.H:s sjukpenninggrundande inkomst finns kvar när hon påbörjat ett arbete i Storbritannien. S.H. kan inte vid återkomsten till Sverige återuppta det skydd för den sjukpenninggrundande inkomsten som upphörde i samband med detta. Det förhållandet att tillhörigheten till en medlemsstats lagstiftning upphör att gälla när en enskild väljer att utnyttja den fria rörligheten kan inte heller anses strida mot den fria rörligheten för arbetstagare enligt artikel 45 EUF-fördraget.

S.H. bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Försäkringskassans tillämpning innebär att en gravid kvinna skulle begränsas i sin fria arbetsrörlighet, vilket inte kan vara avsikten med det EU-rättsliga regelverket. Skyddet för den sjukpenninggrundande inkomsten om man avbryter sitt arbete sex månader före barnets födelse bör gälla för alla, annars uppstår diskriminering. Hennes arbete i Storbritannien var enbart av tillfällig karaktär. Hon omfattades inte av motsvarande försäkring i Storbritannien, då det som motsvarar sjukpenninggrundande inkomst och föräldrapenning inte finns där och då hon inte fullgjort den kvalifikationstid om sex månaders arbete som uppställs för att omfattas av det brittiska socialförsäkringssystemet.

Högsta förvaltningsdomstolen (2012-07-03, Melin, Sandström, Almgren, Ståhl, Jäderblom) yttrade:

Rättslig reglering

En förälder som är försäkrad enligt AFL har enligt 4 kap. 1 § AFL rätt till föräldrapenning.

Försäkrad för föräldrapenning på grundnivå eller över grundnivå är enligt 3 kap. 4 § socialförsäkringslagen den som arbetar i Sverige.

Av 3 kap. 6 § andra stycket socialförsäkringslagen framgår att den svenska försäkringen upphör att gälla om den enskilde påbörjat arbete i ett annat land och omfattas av motsvarande försäkring i det landet. Vidare framgår av 16 § att den som i enlighet med förordning 1408/71 omfattas av lagstiftningen i en annan stat inte är försäkrad för sådana förmåner enligt socialförsäkringslagen som motsvarar förmåner som avses i förordningen.

I 4 kap. 6 § andra stycket AFL anges att föräldrapenning för de första 180 dagarna utges med belopp som motsvarar förälderns sjukpenning, om föräldern under minst 240 dagar i följd före barnets födelse har varit försäkrad för en sjukpenning över lägstanivån. Föräldrapenning för de första 180 dagarna utges dock alltid lägst med ett belopp motsvarande grundnivån.

Sjukpenning beräknas med utgångspunkt i sjukpenninggrundande inkomst, vilket enligt 3 kap. 2 § första stycket AFL är den årliga inkomst i pengar som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete här i landet. Under tid som en försäkrad är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast sex månader före barnets födelse och under tid som en förälder är helt eller delvis ledig från förvärvsarbete för vård av barn som inte fyllt ett år får dock, enligt 3 kap. 5 § tredje stycket 4 och 5, den sjukpenninggrundande inkomsten sänkas lägst till vad den skulle ha varit närmast dessförinnan om Försäkringskassan då känt till samtliga förhållanden.

Lagen om allmän försäkring och socialförsäkringslagen är upphävda, men är tillämpliga i målet enligt 1 kap. 3 § lagen (2010:111) om införande av socialförsäkringsbalken. Motsvarande bestämmelser finns numera i 4 kap. 5 §, 6 kap. 6 och 8 §§, 8 kap. 4 §, 12 kap. 35 §, 25 kap. 2 § samt 26 kap. 14 och 15 §§ socialförsäkringsbalken.

I förordning 1408/71 finns bestämmelser bl.a. om tillämplig lagstiftning avseende personer som flyttar mellan medlemsstater. Motsvarande bestämmelser finns sedan den 1 maj 2010 i förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen. Förordning 1408/71 är tillämplig i förevarande mål.

I artikel 3.1 i förordning 1408/71, som har rubriken ”Likabehandling”, föreskrivs att om något annat inte följer av de särskilda bestämmelserna i förordningen har personer, som är bosatta inom en medlemsstats territorium och för vilka förordningen gäller, samma skyldigheter och rättigheter enligt en medlemsstats lagstiftning som denna medlemsstats egna medborgare.

I artikel 13.1 anges att personer för vilka förordningen gäller ska omfattas av lagstiftningen i endast en medlemsstat.

Enligt artikel 13.2 a ska den som är anställd för arbete inom en medlemsstats territorium omfattas av denna medlemsstats lagstiftning.

Enligt artikel 13.2 f ska en person för vilken lagstiftningen i en medlemsstat upphör att gälla utan att lagstiftningen i en annan medlemsstat blir tillämplig på honom enligt någon annan bestämmelse i förordningen omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium han är bosatt uteslutande enligt bestämmelserna i den lagstiftningen.

Skälen för avgörandet

S.H. har enligt bestämmelserna i förordning 1408/71 genom arbete i Storbritannien kommit att omfattas av dess socialförsäkringssystem. I och med detta upphörde hennes försäkringsskydd i Sverige. När hon flyttade tillbaka till Sverige kom hon enligt artikel 13.2 f i förordningen åter att omfattas av den svenska lagstiftningen. Hon är därmed försäkrad här för samtliga förmåner som omfattas av förordningen.

Frågan i målet är vilken sjukpenninggrundande inkomst S.H. ska anses ha vid tillämpning av bestämmelserna om föräldrapenning. Eftersom hon inte hade något arbete när hon begärde föräldrapenning kan den sjukpenninggrundande inkomsten inte fastställas enligt huvudregeln i 3 kap. 2 § första stycket AFL. Frågan är om man i stället kan tillämpa bestämmelsen om skydd för den sjukpenninggrundande inkomsten i 3 kap. 5 § tredje stycket 4, och alltså beräkna föräldrapenningen utifrån den högsta inkomst hon hade under sexmånadersperioden som föregick barnets födelse, samt därvid beakta den inkomst hon hade i Sverige innan hon flyttade till Storbritannien och den inkomst hon hade av förvärvsarbete där.

Högsta förvaltningsdomstolen har i dom denna dag i mål nr 5404-08 (se referatets del I) bedömt en liknande fråga. Det målet gällde en kvinna som bosatt sig i Schweiz, arbetat och fött ett barn där. Efter att familjen flyttat till Sverige tog kvinnan inte någon ny anställning här utan var ledig från förvärvsarbete för att ta hand om barnet. Frågan i målet var bl.a. om hennes föräldrapenning skulle beräknas utifrån den inkomst hon hade före föräldraledigheten med beaktande av hennes arbete i Schweiz. Högsta förvaltningsdomstolen inhämtade i det målet förhandsavgörande från EU-domstolen som besvarade denna fråga jakande (mål C-257/10).

Av förhandsavgörandet får anses följa att även i en situation som den i detta mål ska, vid tillämpning av bestämmelserna om skydd för den sjukpenninggrundande inkomsten i 3 kap. 5 § tredje stycket 4 AFL, föräldrapenningen beräknas med beaktande av arbete i en EU-medlemsstat som den försäkrade har haft före flytten till Sverige. I S.H:s fall gäller det dels hennes arbete i Sverige före flytten härifrån, dels hennes arbete i Storbritannien. När det gäller inkomsten från arbetet i Storbritannien ska den, på samma sätt som anvisas i förhandsavgörandet, beräknas med hänsyn till inkomsten för en person som i Sverige utövar ett förvärvsarbete som är jämförbart med hennes. Det fordras också att jämförelsen görs med en person vars yrkeserfarenhet och yrkeskvalifikationer är jämförbara med hennes. På grund av det anförda ska överklagandet avslås. Det ankommer på Försäkringskassan att göra de beräkningar som erfordras.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Högsta förvaltningsdomstolen avslår överklagandet och förklarar att S.H:s föräldrapenning ska beräknas i enlighet med vad som anges i sista stycket under rubriken Skälen för avgörandet.

Föredragna 2012-05-02, föredragande Holm, målnummer 5404-08 (I) och 765-11 (II)

Metadata

Domstol
Högsta förvaltningsdomstolen
Avgörandedatum
2012-07-03
Målnummer
5404-08
Lagrum
3 kap. 4 §, 6 § och 16 § socialförsäkringslagen (1999:799)
3 kap. 2 § och 5 §, 4 kap. 1 § och 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring
Litteratur
Sökord
Allmän försäkring
EU-rätt
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation