lagen.nu

HFD 2011 ref. 61

Krav på återbetalning av felaktigt utbetald förtidspension och sjukersättning har inte eftergetts då den försäkrade orsakat de felaktiga utbetalningarna genom brott.

Försäkringskassan fann vid omprövning den 3 mars 2008 inte skäl att ändra ett beslut den 19 december 2007 att B.Z. skulle betala tillbaka 1 032 379 kr som han hade fått för mycket i förtidspension respektive sjukersättning för perioden januari 1998 - juli 2005. Som motivering anfördes i huvudsak följande. I gällande bestämmelser anges bl.a. att den som uppbär sjukersättning är skyldig att utan oskäligt dröjsmål anmäla till Försäkringskassan om han börjar förvärvsarbeta. Eftersom B.Z. inte har anmält att han börjat förvärvsarbeta är han återbetalningsskyldig med vad som betalts ut för mycket i förtidspension under tiden oktober 1998 - december 2002 och i sjukersättning under tiden januari 2003 - juli 2005. Skäl för eftergift bedöms inte föreligga.

B.Z. överklagade Försäkringskassans omprövningsbeslut och yrkade att han skulle befrias från återbetalningsskyldighet intill ett skäligt belopp om 200 000 kr.

Länsrätten i Göteborg (2009-02-23, ordförande Holmberg) yttrade: Enligt 16 kap. 8 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, är den som uppbär sjukersättning, för tid före den 1 januari 2003 förtidspension, skyldig att utan oskäligt dröjsmål anmäla till Försäkringskassan om bl.a. han eller hon börjar förvärvsarbete, börjar förvärvsarbeta i större utsträckning än tidigare eller om hans eller hennes arbetsförmåga väsentligt förbättras utan att han eller hon börjar förvärvsarbeta eller börjar förvärvsarbeta i större utsträckning än tidigare. - I 20 kap. 4 § AFL stadgas att om någon genom oriktiga uppgifter eller genom underlåtenhet att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på annat sätt förorsakat att ersättning utgått obehörigen eller med för högt belopp, eller har någon eljest obehörigen eller med för högt belopp uppburit ersättning och har han skäligen bort inse detta, ska återbetalning ske av vad som för mycket utbetalats, om inte i särskilt fall anledning föreligger att helt eller delvis efterge återbetalningsskyldigheten. - Länsrätten gör följande bedömning. - Länsrätten har nu att ta ställning till om återbetalningsskyldighet föreligger för förtidspension respektive sjukersättning som utgått felaktigt. Det anges i dom av Göteborgs tingsrätt den 31 maj 2006 att B.Z. hyrt ett rum på Fysiologiska institutionen sedan 1998 där han efter en utbildning om sex månader tagit emot egna patienter. Länsrätten finner ingen anledning att frångå tingsrättens bedömning att B.Z hade förmåga att utföra ett heltidsarbete och att hans arbetsförmåga därmed inte var nedsatt under i målet aktuell tid. Genom att inte anmäla att han utbildat sig och börjat bedriva egen verksamhet på Fysiologiska institutionen till Försäkringskassan har han enligt länsrättens mening inte fullgjort sin anmälningsskyldighet. I vart fall borde han skäligen ha insett att han uppburit ersättning obehörigen, varvid återbetalningsskyldighet föreligger. Skäl för att helt eller delvis efterge återbetalningsskyldigheten har inte framkommit. Överklagandet ska därför avslås. - Länsrätten avslår överklagandet.

B.Z. överklagade länsrättens dom och yrkade att han helt skulle befrias från återbetalningsskyldighet. Han anförde följande. Han har inte arbetat i den omfattning som anges i brottmålsdomen. Han utbildade sig till massör mellan 1998 och 2001 och under den tiden förbättrades han själv väsentligt genom att han genomgick behandlingar. Han började behandla egna patienter 2001 i begränsad omfattning. Den enda ersättning han fick för sina insatser var gratis behandlingar. Han kontaktade Försäkringskassan 1998 och fick beskedet att han kunde arbeta tjugo procent av heltid utan att mista rätten till ersättning. Han startade sin egen verksamhet 2004 men klarade bara av att arbeta drygt halvtid i verksamheten. En misslyckad knäledsoperation 2009 har lett till att hans högra knä är felställt tio grader vilket bl.a. medför att han har svårt att gå och han väntar på ytterligare en knäoperation. Fängelsestraffet har fått avsevärda konsekvenser för honom. Han är ålderspensionär sedan februari 2008 och får netto 8 642 kr i pension i månaden. Han bor tillsammans med sin fru i en av henne ägd bostadsrättslägenhet och boendekostnaden är 8 174 kr i månaden. Han bidrar med 5 000 kr per månad till det gemensamma hushållet. Han saknar tillgångar och har privata skulder. Han kan inte betala tillbaka det återkrävda beloppet. Det föreligger således särskilda skäl att medge eftergift på grund av hans ekonomiska och sociala situation.

Försäkringskassan ansåg att överklagandet skulle avslås och anförde bl.a. följande. När det gäller frågan om eftergift åberopas kammarrätten i Göteborgs dom den 21 april 2004 i mål nr 4220-03. Av domen framgår att eftergift inte medges i ett fall när den enskilde medvetet lämnat felaktiga uppgifter oavsett om det finns ekonomiska eller andra skäl för eftergift. Samma ställningstagande ska enligt Försäkringskassans uppfattning gälla för den som underlåter att anmäla förändringar.

Kammarrätten i Göteborg (2010-10-28, Holgersson, Stenberg, Römbo, referent) yttrade: Kammarrätten ska pröva om B.Z. är återbetalningsskyldig för utbetalda ersättningar från Försäkringskassan i form av förtidspension och sjukersättning till ett belopp om 1 032 279 kr. Om återbetalningsskyldighet föreligger ska frågan om eftergift prövas. - B.Z. har genom en lagakraftvunnen brottmålsdom dömts för grovt bedrägeri gentemot Försäkringskassan. Brottsligheten har haft sådan omfattning att det får anses klarlagt att B.Z. under perioden 1998 - 2005 har haft en arbetsförmåga motsvarande heltid. B.Z. har inte anmält till Försäkringskassan att han började arbeta. Han har således inte fullgjort sin anmälningsskyldighet till Försäkringskassan och därmed har han förorsakat att ersättning utgått till honom på felaktig grund. Mot bakgrund härav är B.Z. återbetalningsskyldig för det aktuella beloppet. - Av praxis framgår att reglerna om eftergift tillämpas återhållsamt. Försäkringskassan behandlar eftergift i Vägledning 2005:3, version 5. Av vägledningen framgår bl.a. att det krävs objektivt godtagbara skäl för att medge eftergift. En sammanvägd bedömning ska göras av den försäkrades möjligheter att betala tillbaka skulden varvid den ekonomiska och sociala situationen ska beaktas. Faktorer som kan vägas in vid bedömningen är bl.a. att det har gått lång tid sedan felutbetalningen, den försäkrades ekonomiska förhållanden och försörjningsmöjligheter, den försäkrades hälsa och storleken på det återkrävda beloppet. När det gäller betalningsförmågan anges att en prognos ska göras utifrån om den försäkrade inom cirka tre år kan komma att få en betalningsförmåga. Den faktiska återbetalningstiden kan bli längre än tre år. I vägledningen nämns att om den enskilde har lämnat oriktiga uppgifter och därför misstänks för brott är det en omständighet som talar emot eftergift. - Förhållandena i mål nr 4220-03, som Försäkringskassan hänvisar till, var i korthet sådana att den försäkrade hade lämnat oriktiga uppgifter genom att ange en sjukpenninggrundande inkomst grundad på en anställning i ett företag som inte bedrev den uppgivna verksamheten. Den försäkrade hade låga inkomster och var beroende av försörjningsstöd. Kammarrätten hänvisade i sin dom till vad som förekommit i målet och ansåg att skäl för eftergift av återkrävt belopp om cirka 40 000 kr inte förelåg. Regeringsrätten vägrade prövningstillstånd i målet. - Enligt 20 kap. 4 § AFL får eftergift ges helt eller delvis i särskilt fall. Kammarrätten finner att det saknas skäl för att tolka rättsläget på det mycket strikta sätt som Försäkringskassan gör gällande. Enligt kammarrätten talar praxis för att den enskildes handlande i samband med de felaktiga utbetalningarna tillsammans med övriga omständigheter bör vägas in i bedömningen av eftergiftsfrågan och att en individuell bedömning ska göras. - B.Z. har vilselett Försäkringskassan genom sitt förfarande, vilket lett till att han dömts för grovt bedrägeri. Det är en försvårande omständighet när det gäller eftergiftsmöjligheterna. Samtidigt har det gått relativt lång tid mellan de första utbetalningarna och återkravet. Det återkrävda beloppet är stort och en prognos av B.Z:s betalningsförmåga visar att han inte har förmåga att betala tillbaka hela beloppet. - Han har uppgett att han saknar tillgångar och Försäkringskassan har inte närmare utrett detta förhållande varför hans uppgifter får tas för goda. Han lider vidare av dålig hälsa. Sammantaget anser kammarrätten att förhållanden är sådana att eftergift kan ges motsvarande två tredjedelar av det återkrävda beloppet. Det belopp som B.Z. ska betala ska sättas ned till 344 093 kr. - Med ändring av länsrättens dom och Försäkringskassans beslut beslutar kammarrätten att B.Z. ska återbetala 344 093 kr till Försäkringskassan.

Försäkringskassan överklagade kammarrättens dom och yrkade att Högsta förvaltningsdomstolen skulle upphäva domen och fastställa länsrättens dom. Till stöd för sitt överklagande anförde kassan bl.a. följande. Frågan i målet är om det finns förutsättningar för att efterge en del av det återbetalningspliktiga beloppet när den försäkrade genom ett grovt brott har tillskansat sig ersättning. När orsaken till den felaktiga utbetalningen är att den försäkrade medvetet har lämnat felaktiga uppgifter i avsikt att få en ersättning som han inte är berättigad till bör eftergift inte medges. En eftergift i en sådan situation ligger inte inom ramen för avsikten med en eftergiftsmöjlighet, nämligen att det ska föreligga objektiva och godtagbara skäl för att en fordring ska efterskänkas. Även om den försäkrades återbetalningsansvar kan bli orimligt strängt är det emellertid allmänt sett stötande att bevilja eftergift i en sådan situation. Detta gäller även om B.Z:s förmåga att återbetala beloppet får bedömas som osäker. Den omständigheten att det har gått lång tid mellan de första utbetalningarna och återkravet ska inte beaktas. Inte heller ska beloppets storlek tillmätas någon betydelse. B.Z. har haft möjlighet att upplysa kassan om de faktiska förhållandena och därigenom begränsa återbetalningsskyldigheten. Den försäkrades hälsotillstånd kan vara en sådan omständighet som tillmäts betydelse vid bedömningen av eftergift. Av handlingarna i målet framgår att B.Z. besväras av artros i höger knä och whiplashskada. Han har trots dessa besvär arbetat heltid och därmed skaffat sig inkomst av eget arbete. Hans hälsotillstånd bör därför inte tas i beaktande när eftergift övervägs. Det är heller inte visat att återkravsskyldigheten skulle äventyra hans rehabilitering.

B.Z. bestred bifall till Försäkringskassans överklagande och yrkade i eget överklagande att Högsta förvaltningsdomstolen helt skulle befria honom från återbetalningsskyldighet. Han anförde bl.a. följande till stöd för sin talan. Eftergift kan medges dels när skäl föreligger att mildra det stränga personliga ansvar som drabbar en återbetalningsskyldig som inte själv förorsakat den felaktiga utbetalningen men som bort inse att den var felaktig, dels när skäl föreligger att sätta ner beloppet med hänsyn till mottagarens ekonomiska och sociala situation. Eftergift i det förra fallet medges med hänsyn till förhållandena vid den tidpunkt då den felaktiga utbetalningen skedde. I det senare fallet medges eftergift med hänsyn till mottagarens personliga förhållanden vid den tidpunkt då återbetalningsanspråket framställts och i denna situation saknar mottagarens beteende eller onda tro i samband med den felaktiga utbetalningen betydelse. (Se Rune Lavin, Återbetalning av social ersättning, s. 158 ff.). Försäkringskassan har blandat ihop dessa två fall av eftergift genom att beakta både graden av vållande och de sociala/ekonomiska skälen. - Han är 67 år och lider av dålig hälsa. Han har ständig värk i ländryggen, bröstryggen och nacken på grund av whiplashskadan han ådrog sig vid trafikolycka i maj 1992. Hans knäleder är utslitna; höger knä opererades första gången år 1989 och bägge knäna har opererats under 2000-talet. Han har svårt att gå längre sträckor men hans värsta problem är värken i nacken. Han saknar tillgångar och har låg inkomst i form av ålderspension och saknar därför möjlighet att ens på lång sikt betala något belopp. Det kan inte vara lagstiftarens avsikt att ålägga den enskilde en betalningsbörda som man på förhand inser att han inte kan klara. Den enda omständighet som talar emot eftergift är att han dömts för bedrägeri. Han har dock avtjänat ett långt fängelsestraff och ska därmed anses ha sonat brottet. Han ska därmed ha samma möjligheter till eftergift av återkrav som andra.

Försäkringskassan bestred bifall till B.Z:s överklagande.

Högsta förvaltningsdomstolen (2011-09-30, Dexe, Knutsson, Jermsten, Stenman, Nymansson) yttrade: Skälen för avgörandet.

Lagtext

Tillämpliga bestämmelser framgår av länsrättens dom.

AFL har upphävts men är enligt 1 kap. 3 § lagen (2010:111) om införande av socialförsäkringsbalken tillämplig i målet. Regler motsvarande dem i 20 kap. 4 § AFL finns nu i 108 kap. 2 och 11 §§ socialförsäkringsbalken.

Högsta förvaltningsdomstolen gör följande bedömning.

Som kammarrätten funnit är B.Z. återbetalningsskyldig för förtidspension och sjukersättning som felaktigt betalats ut till honom. Frågan i målet är om kravet på återbetalning helt eller delvis ska efterges.

Vid prövningen av om eftergift bör medges ska en individuell och sammanvägd bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet göras (jfr RÅ 2008 ref. 2). Förhållanden av bl.a. personlig och ekonomisk natur kan behöva beaktas liksom de omständigheter som föranledde de felaktiga utbetalningarna. Det nu aktuella återbetalningskravet avser utbetalningar som har sin grund i brott mot Försäkringskassan. Detta behöver i och för sig inte utesluta att eftergift kan beviljas men i ett sådant fall bör det krävas mycket starka skäl för att eftergift till någon del ska kunna medges.

B.Z. anför främst hälsoskäl och ekonomiska skäl till stöd för sitt yrkande om eftergift. De besvär med hälsan som han redogör för är dock i huvudsak desamma som föranledde Försäkringskassan att bevilja honom förtidspension och sjukersättning. Dessa besvär har uppenbarligen inte hindrat honom från att arbeta och bör av den anledningen inte tillmätas någon betydelse. När det gäller B.Z:s dåliga ekonomi kan konstateras att han under en följd av år haft dubbla inkomster, dels genom eget arbete, dels i form av ersättning från Försäkringskassan. Inte heller vad han anfört om sina ekonomiska förhållanden väger mot den bakgrunden särskilt tungt. Att återbetalningskravet avser en lång period och ett stort belopp - något som kammarrätten fäst vikt vid - utgör inte heller skäl för jämkning i ett fall som detta. B.Z. är ensam orsak till de felaktiga utbetalningarna och han hade enkelt kunnat begränsa återbetalningsskyldigheten genom att anmäla rätta förhållanden till Försäkringskassan.

Sammanfattningsvis anser Högsta förvaltningsdomstolen att det inte framkommit skäl för att efterge någon del av kravet på återbetalning. Försäkringskassans överklagande ska således bifallas och B.Z:s överklagande avslås.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande. Med bifall till Försäkringskassans överklagande upphäver Högsta förvaltningsdomstolen kammarrättens dom och fastställer det slut som länsrättens dom innehåller.

Högsta förvaltningsdomstolen avslår B.Z:s överklagande.

Föredraget 2011-09-07, föredragande Rönström, målnummer 7626-10

Metadata

Domstol
Högsta förvaltningsdomstolen
Avgörandedatum
2011-09-30
Målnummer
7626-10
Lagrum
20 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring
Rättsfall
RÅ 2008 ref. 2
Litteratur
Sökord
Allmän försäkring
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation