lagen.nu

AD 1994 nr 103

Fråga huruvida arbetsgivare åsidosatte den primära förhandlingsskyldigheten enligt 11 § medbestämmandelagen genom att inte alls förhandla innan en verksamhetsgren överläts eller genom att uppta och genomföra förhandling för sent.

Parter:

Svenska Elektrikerförbundet; Svenska

Industritjänstemannaförbundet; Svenska

Arbetsledareförbundet; Elektriska Arbetsgivareföreningen;

Stora Kraft Aktiebolag

Nr 103

Svenska Elektrikerförbundet, Svenska

Industritjänstemannaförbundet och Svenska

Arbetsledareförbundet

mot

Elektriska Arbetsgivareföreningen och Stora Kraft

Aktiebolag i Falun.

Mellan EA och de tre arbetstagareförbunden gäller

kollektivavtal.

Stora Kraft Aktiebolag (KRAFT) är ett helägt dotterbolag

till Stora Kopparberg Bergslags Aktiebolag (STORA). KRAFT

är medlem i EA.

KRAFT:s verksamhet innefattade tidigare bl.a. distribution

av elkraft till abonnenter i Hälsingland och Dalarna. I

distributionsrörelsen sysselsattes ungefär 90 arbetstagare,

varav omkring 60 var organiserade i SEF, 20 i SIF och

övriga i SALF. De tre förbunden har vardera en

personalklubb i Falun/Borlänge och i Bergvik.

KRAFT överlät genom avtal den 28 december 1992

distributionsrörelsen till AB Hälsingekraft.

Tvist har uppstått mellan parterna huruvida KRAFT

fullgjorde förhandlingsskyldigheten enligt 11 §

medbestämmandelagen före överlåtelsen av

distributionsrörelsen.

Efter ansökan om stämning vid arbetsdomstolen har SEF, SIF

och SALF yrkat att arbetsdomstolen skall förplikta KRAFT

att till vart och ett av förbunden betala allmänt

skadestånd för brott mot 11 § medbestämmandelagen med

75 000 kr.

EA har förklarat sig inte föra någon självständig talan i

målet.

KRAFT har bestritt yrkandet. För det fall domstolen skulle

finna att KRAFT åsidosatt förhandlingsskyldigheten har

bolaget yrkat att skadeståndet skall jämkas.

Förbunden och KRAFT har fordrat ersättning för

rättegångskostnader.

Till utveckling av talan har parterna i huvudsak anfört

följande.

Förbunden

Under första halvåret 1992 gjorde STORA:s företagsledning

bedömningen att kapital måste frigöras i koncernen för att

minska skuldsättningen och därmed öka handlingsfriheten för

framtiden. Man såg också ett intresse i att minska

diversifieringen av verksamheten. Verkställande direktören

i STORA rapporterade för styrelsen den 9 september 1992 om

planer på att avyttra distributionsrörelsen i KRAFT. Av

protokoll från styrelsesammanträdet framgår följande.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Beträffande pågående avyttringar kan följande noteras:

Distributionsrörelsen inom Stora Kraft omfattar ca 26 800

abonnenter. Huvuddelen, ca 16 000 abonnenter, finns i

Hälsingland medan övriga finns främst i Vansbrotrakten och

i Grycksboområdet. Distributionsrörelsen har ringa

anknytning till Stora Krafts övriga verksamhet och är också

för liten för att ha någon betydelse för Stora Kraft ur

avsättningssynpunkt. Vår avsikt är därför att avyttra

distributionsrörelsen. Köpeskilling i liknande affärer har

uppgått till 8 000-12 000 kr per abonnent. För vår del

bedömer vi en köpeskilling i storleksordningen 10 000 kr

per abonnent som möjlig, vilket skulle innebära en total

köpeskilling om ca 270 Mkr. Härtill kommer ca 10-15 Mkr för

fem minikraftverk som också bör ingå i överlåtelsen.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Avsikten var att de medel som flöt in från försäljningen

skulle hållas tillgängliga i koncernens finansbolag. En

konsult, Aros Fondkommission, anlitades med uppdrag att

utarbeta ett försäljningsprospekt samt att genomföra en

marknadsundersökning i fråga om tänkbara köpare. Vid ett

nytt styrelsemöte i STORA den 7 oktober 1992 rapporterades

att prospektet var färdigställt och klart att sändas ut

till en köparkrets.

KRAFT:s styrelse sammanträdde den 16 oktober 1992.

Avyttringsfrågan togs då för första gången upp i denna

styrelse. Man rapporterade att STORA:s avsikt var att dis-

tributionsrörelsen skulle säljas och man redogjorde för de

motiv som fanns till försäljningen. Man beskrev också

översiktligt det uppdrag som Aros Fondkommission hade fått.

Vid sammanträdet företeddes försäljningsprospektet.

Någon dag efter styrelsesammanträdet i KRAFT uppsökte SIF-

klubbens ordförande I.Q. verkställande direktören

i KRAFT, Å.G., och bad att få ta del av prospektet.

Detta fick I.Q. göra i den formen att han fick

stå bredvid Å.G. då denne som hastigast bläddrade

igenom prospektet.

Tre dagar senare, den 19 oktober 1992, gick KRAFT ut med en

skriftlig information dels till de anställda och dels till

massmedia. Den information som de anställda fick hade

följande lydelse.

Stora Krafts styrelse har beslutat att undersöka

möjligheten att sälja Stora Krafts eldistributionsrörelse.

Bakom beslutet ligger Storas strävan att reducera sina

skulder genom att sälja av verksamheter som inte utgör

kärnverksamheter för Stora koncernen.

Stora Krafts eldistributionsrörelse förser ca 27 000 kunder

i Bergvik, Vansbro och Falun med elektrisk energi. I

eldistributionsrörelsen verkar 90 av Stora Krafts med-

arbetare. I distributionsrörelsen ingår kraftledningar för

50, 30, 20, 10 och 0,4 kV, samt 1 300 st

transformatorstationer och 7 st små vattenkraftstationer

med en sammanlagd produktion om 6 GWh/år.

Informationen till massmedia hade i stort sett samma

innehåll.

Med anledning av detta tillställde de fackliga klubbarna i

KRAFT den 9 november 1992 bolaget ett brev. Brevet, som var

ställt till styrelseordföranden i KRAFT I.P.,

har följande lydelse.

Meddelandet om den planerade försäljningen av Distribution

har väckt stor bestörtning, oro och många frågor bland

personalen på Stora Kraft.

Hur kan STORA för en kortsiktig reavinst avhända sig en

långsiktig och vinstgivande del? - Vinstgivande också under

lågkonjunkturer, när andra delar av koncernen har stora

förluster.

Om företaget trots allt fullföljer försäljningen, befarar

vi att detta troligen kommer att innebära färre tjänster

med åtföljande arbetslöshet i kommuner som redan nu är

bland de mest drabbade i landet.

För att något stilla den oro alla känner och visa att

företaget har ett ansvar för personalen i denna situation,

vill vi att företaget avsätter medel, som under en

femårsperiod skall användas för att mildra de befarade

effekterna vid en försäljning.

Brevet den 9 november 1992 följdes av ett ytterligare brev

den 13 november 1992 från SEF:s avdelning 26 genom

ombudsmannen R.L. till KRAFT med en begäran om

förhandling. Brevet har i vissa delar följande lydelse.

Planerad försäljning av eldistributionen i Dalarna och

Hälsingland

Enligt vad som framgår av artikel i Dala-Demokratens

länsnyheter sidan 6 tisdagen den 20 oktober 1992 har

företaget bjudit ut rubricerade distributionsverksamhet

till försäljning.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Någon gång efter den 10 september har enligt uppgift

informella kontakter tagits med presumtiva köpare.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Efter beslutet i STORA KRAFT:s styrelse har företaget

bjudit ut rubricerad verksamhet till försäljning. På vilket

sätt detta har skett, i vilken omfattning och till vilka

som verksamheten i fråga bjudits ut försäljning saknas i

informationen till MBL-mottagarna. Anbudstiden eller tiden

för budgivningen går enligt uppgift ut den 20 november.

Försäljningen sköts av Aros Fondkommission.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

-

Den tänkta avvecklingen av distributionsverksamheten är en

mycket betydelsefull fråga för den "drabbade" personalen.

Detta visar sig på alla de samtal med förfrågningar som

berörd personal ställer till våra fackliga företrädare och

till Elektrikerförbundets avdelningsexpeditioner. - - - - -

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Som bekant har företaget enligt MBL skyldighet att

informera de fackliga företrädarna och personalen i de

frågor som berör enskild eller grupp av anställda.

Informationen skall vara förståelig och anpassas till

företagets verksamhet.

Utöver detta har företaget skyldighet att förhandla med de

fackliga organisationerna. Detta skall ske i så god tid som

möjligt och framför allt i ett så tidigt skede att perso-

nalen via sina fackliga organisationer ges möjlighet att få

information och lämna synpunkter samt framför allt

tillvarata sina intressen och kunna påverka skeendet.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Personalens oro och förfrågningar till respektive

"fackföreträdare" samt de fackliga företrädarnas oförmåga

att svara på frågorna är ett tecken på att informationen

varit bristfällig.

Av ovanstående skäl kallar jag till lokal förhandling i

enlighet med MBL:s § 12 och vill samtidigt påpeka att

företaget enligt min mening inte fullgjort sina

skyldigheter enligt MBL i denna fråga.

Till denna förhandlingsframställan anslöt sig sedan SIF-,

SALF- och CF-klubbarna.

Den 18 november 1992 argumenterade också ledningsgruppen,

det högsta chefsskiktet, inom KRAFT i ett brev till I.P.

emot affären och pekade på att koncernnyttan stod

mot bolagsnyttan. De såg som sin uppgift att tillvarata

KRAFT:s intressen.

Den 19 november 1992 genomfördes en information enligt 19 §

medbestämmandelagen. Vid mötet informerade en företrädare

för konsulten Aros Fondkommission klubbarna om det uppdrag

som erhållits. För att få denna information hade klubbarna

genom ett särskilt protokoll avkrävts tystnadsplikt med

hänvisning till 20 och 21 §§ medbestämmandelagen. Vid detta

tillfälle begärde klubbarna på nytt att få exemplar av

försäljningsprospektet. De begärde också att få veta till

vilken köparkrets prospektet sänts ut. Önskemålen

avvisades. Ombudsmannen R.L. fick dock sitta en

stund i ett hörn av lokalen och bläddra i prospektet.

Den 24 november 1992 skrev I.P. ett svar på det

brev klubbarna skickat till honom den 9 november. Brevet

lyder.

Stora Krafts distributionsrörelse

Tack för brevet av den 9 november 1992. För att i någon mån

lugna den oro som personalen inom distributionsrörelsen

känner, vill jag understryka att det ligger i STORAs

intresse att hitta en intressent som är beredd att ta över

ansvaret för den personal som finns i dag.

Frågor som aktualiseras i brevet är för tidigt ställda.

Först måste vi presentera den tilltänkta köparen, därefter

följer MBL-förhandlingar och då kommer Era frågor upp till

diskussion Jag hoppas att vi snart skall vara i ett läge

där vi har någon köpare att presentera.

Parterna träffades därefter den 26 november 1992 till den

av R.L. begärda förhandlingen enligt 12 §

medbestämmandelagen. Vid förhandlingen presenterade

klubbarna en rad önskemål och synpunkter som företaget tog

del av. Företagets inställning var att frågorna var för

tidigt ställda. Protokollet har i vissa delar följande

lydelse.

MBL-FÖRHANDLING § 12 OM PÅGÅENDE UNDERSÖKNINGAR ANGÅENDE

MÖJLIGHETERNA ATT SÄLJA STORA KRAFTs ELDISTRIBUTIONSRÖRELSE

/.../

2. Personalorganisationerna gav uttryck för den oro, som

många anställda känner i samband med den pågående

undersökningen att sälja Stora Krafts distributionsrörelse.

/.../ Personalorganisationerna anser, att den information

som hittills givits av företaget, inte varit tillräcklig

eftersom oron hos personalen består. SEF anser, att före-

taget inte uppfyller kraven i MBL.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

- - - - - - - Något beslut om avyttring av eldistributionen

föreligger inte och att det finns inte heller ännu något

underlag, som gör det möjligt att förhandla om eller

diskutera en eventuell avyttring. Stora Kraft bestrider att

företaget begått något brott mot MBL. - - - - - - - - - - -

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

3.1- - - - - - - - - - Distributionen tillhör Stora Krafts

naturliga verksamhet och det finns svårbedömda ekonomisk,

tekniska och praktisk konsekvenser, som är negativa vid en

försäljning. Personalorganisationerna kan därför inte

godkänna en försäljning.

Har Stora Kraft ändå för avsikt att försöka sälja

distributionsrörelsen kräver personalorganisationerna svar

på bland annat följande:

a) Bemanningsplan och konsekvens utredning för kvarvarande

personal samt för medföljande personal till ett nytt bolag.

Vilken bemanning behövs till exempel för Produktion och

Energimarknad? Hur skall de i dag gemensamma funktionerna

hanteras, t.ex förråd, garage, städning etc? Detta måste

göras före eventuella diskussioner med en köpare.

b) Facken skall vara med och öppna anbuden, utvärdera och

välja tänkbara köpare.

c) Facken skall delta i förhandlingarna med köparna.

d) Områdena skall säljas i sin helhet med fortsatt

oförändrad verksamhet.

e) Fackens synpunkter på eventuell köpare skall väga tungt.

/.../

Personalorganisationerna kräver, att företaget skall visa

försorg om personal för att personalorganisationerna skall

hjälpa till genomföra en smidig övergång.

Stora Kraft meddelade, att svar på frågorna kan ges först

sedan undersökningen ytterligare fördjupats. Förutom

konsekvenserna för personalen måste konsekvenserna vad

gäller kraftleveranserna, konkurrensförmåga och olika

tekniska avgränsningar klaras ut.

Stora Kraft kommenterade dock omedelbart punkterna b) och

c) och framförde att det inte kan gå till på sätt som

personalorganisationerna krävts på dessa punkter.

4. På fråga om det ändå inte är möjligt att redan nu kunna

presentera en tänkt bemanning på Produktion och

Energimarknad i Bergvik för den händelse en försäljning av

Distribution blir av, meddelade Å.G., att sådant

underlag kommer att tas fram och att en konsekvensbeskriv-

ning måste finnas för att så långt som möjligt belysa

effekterna av en eventuell försäljning.

5. Parterna enades om att ajournera förhandlingarna.

Som preliminärt nytt datum för MBL-förhandling fastlades

1992-12-04 kl 10.00, 1992-12-08 kl 10.00, 1992-12-14 kl

10.00 och 1992-12 15-kl 10.00.

Förhandlingstillfällena den 4 och 8 december 1992 kom

sedermera att ställas in på bolagets initiativ.

Den 9 december 1992 hölls ett nytt informationsmöte enligt

19 § medbestämmandelagen. Vid detta möte presenterade KRAFT

sin köpare, AB Hälsingekraft, ett bolag inom

Gullspångskoncernen. Till mötet hade kallats AB

Hälsingekrafts verkställande direktör, A.W.. Denne

presenterade sitt bolag för klubbarna och förklarade sig

beredd att svara på frågor.

Påföljande dag, den 10 december 1992, rapporterades vid ett

styrelsesammanträde i STORA att KRAFT förhandlade med AB

Hälsingekraft. Efter sammanträdet lämnades skriftlig

information från STORA:s informationsavdelning, dels till

de anställda, dels till pressen. Informationen till de

anställda hade följande lydelse.

MEDDELANDE

Gullspångs Kraft förvärvar Stora Krafts hela

distributionsrörelse i Hälsingland och Dalarna, omfattande

ca 27 000 kunder med en kraftomsättning om ca 400 GWh. För-

värvet sker genom Gullspångskoncernens helägda dotterbolag

AB Hälsingekraft, som tar över verksamheten i samband med

årsskiftet 1992/93.

Ingen personal kommer att friställas i samband med

ägarändringen.

I köpet ingår även sju mindre vattenkraftstationer, med en

årlig kraftproduktion om ca 6 GWh.

Överlåtelsen förutsätter genomförda MBL-förhandlingar.

Informationen till pressen hade i viss del följande

lydelse.

Eldistributionsrörelsen avyttrad

Affärsområdet Stora Kraft avyttrar hela sin

eldistributionsrörelse till AB Hälsingekraft, ett helägt

dotterbolag till Gullspångskraft AB. Hälsingekraft övertar

verksamheten vid årsskiftet 1992/93./.../

Överlåtelsen förutsätter godkännande vid MBL-förhandlingar

Dagen därpå, den 11 december 1992, följde Dala-Demokraten

upp informationen med en artikel. I rubriken skrev

tidningen "Stora Kraft säljer sitt eldistributionsnät" och

vidare i ingressen "Stora Kraft säljer hela

eldistributionsrörelsen till AB Hälsingekraft. Det

beslutade koncernstyrelsen i går.- Vi kliver av

distributionen och satsar på produktionen, säger Storas

förste vice VD- I.P.". Artikeln inleddes enligt

följande. "Stora skall i framtiden satsa sin energi på

produktionen av el. Därför säljs distributionsnätet i

Dalarna och Hälsingland. Därefter följer ett citat. "-

Orsaken till försäljningen är två. Vi vill inte satsa

vidare på distribution, dessutom är det här ett sätt att

minska Storas kostnader, säger I.P.". Även

Falu-Kuriren hade samma dag en artikel om försäljningen.

Den 14 december 1992 ägde ett styrelsesammanträde rum i

KRAFT. Ett utdrag ur det styrelseprotokollet har följande

lydelse.

§ 7

Eldistributionsrörelsen

Ordföranden anförde, att det huvudsakliga motivet för en

avyttring av distributionsrörelsen är koncernens strävan

att minska skulderna genom avyttring av sådana tillgångar,

som långsiktigt inte bedöms kunna utvecklas inom koncernen.

VD informerade om

att siktet är inställt på en överlåtelse vid årsskiftet,

att femårigt leveransavtal till normal prisnivå ingår i

affären,

att Stora Kraft skall behålla äganderätten till 70 kV nätet

i Bergsviksområdet till 65 % och till 50 kV nätet i

Vansbroområdet till 35 % och

att investeringar för att renodla gränser mellan

Hälsingekraft och Stora Kraft skall undvikas- i stället

avtalas om utbyte av tjänster.

Ordföranden föreslog att styrelsen uttalade sitt stöd för

att ordföranden och VD genomför en försäljning av

distributionsrörelsen till Hälsingekraft.

I.G. och N.G. tillstyrkte förslaget med

motiveringen att det ger god koncernnytta och förbättrad

cash flow för Stora Kraft samt utgör en bra lösning för de

anställda inom distributionsrörelsen.

J.N. och I.H. uttalade, att de

hyste respekt för koncernens strategiska val, men att de,

då de ej kan göra en avvägning mellan koncernnyttan och

konsekvenserna för Stora Kraft av en avyttring av

distributionsrörelsen, avstod från att deltaga i beslutet.

I.Q. uttalade att beslutsunderlaget var

bristfälligt och att angivna kostnader för att genomföra

affären var alltför låga.

Beslut: Styrelsen uttalade sitt stöd för att ordföranden

och VD genomför en försäljning av distributionsrörelsen

till Hälsingekraft. Beslutet biträddes av ordföranden,

I.G., N.G. och Å.G.. -J.N.

och I.H. deltog inte i beslutet.- I.Q.

och A.N. reserverade sig mot beslutet.

Samma eftermiddag inleddes förhandlingar enligt 11 §

medbestämmandelagen. Från de förhandlingarna finns flera

protokoll. Av det första protokollet, som avsåg för-

handlingarna i avyttringsfrågan och som inleddes den

14 december 1992, framgår bl.a. följande.

MBL-FÖRHANDLING OM AVYTTRING AV STORA KRAFTs DISTRIBUTIONS-

RÖRELSE /.../

§ 2

I.P. redogjorde för bakgrunden till Stora

Krafts förslag att avyttra distributionsrörelsen i Bergvik,

Vansbro och Falun till AB Hälsingekraft i enlighet med

tidigare information.

§ 3

De fackliga representanterna är emot en försäljning, då man

anser det felaktigt att avyttra en lönsam och väl

integrerad del av Stora Krafts verksamhet.

§ 4

I samband med förhandlingen väcktes en rad

personalpolitiska frågor och parterna är överens om att

behandla dessa i en fristående förhandling.

§ 5

De fackliga representanterna anser, att företaget ej

uppfyllt MBLs regler om information, förhandlingsskyldighet

och editionsplikt.

§ 6

Konstaterades, att förhandlingsskyldigheten fullgjorts och

förhandlingen förklarades avslutad.

Den förhandling som protokollet ovan avspeglar avslutades

den 15 december 1992. Förhandlingarna därefter var

konsekvensförhandlingar. Över förhandlingarna rörande

personalpolitiska frågor upprättades ett protokoll. Detta

har i delar följande lydelse.

MBL-FÖRHANDLING OM PERSONALPOLITISKA FRÅGOR I SAMBAND MED

AVYTTRING AV STORA KRAFTs DISTRIBUTIONSRÖRELSE /.../

§ 3/.../

Om stora Kraft har för avsikt att avyttra

distributionsrörelsen, kräver personalorganisationerna att

det sker tillsammans med personalpolitiska åtgärder, bland

annat utifrån de krav, som personalorganisationerna

redovisade vid förhandlingen den 26 november 1992.

§ 4 /.../

I.P. meddelade, att erbjudande om anställning i

Hälsingekraft inte skall lämnas förrän den övergripande

förhandlingen om personalpolitiska frågor är avslutad./.../

§ 6/.../

I.P. kommenterade därefter kraven i

förhandlingsprotokoll 1992-11-26 och meddelade att A.W.

kommer att medverka vid nästa förhandlingstillfälle

och svara för de villkor som gäller, inom Hälsingekraft

samt på de frågor som berör övergången. /.../

X Stora Kraft anser att Hälsingekraft är det bästa

alternativet. Tillgodoser anställningstryggheten, kraft-

leveranser och innebär det bästa priset. Områdena säljs i

sin helhet med oförändrad verksamhet. Det har funnits andra

intressenter, men företaget har föreslagit en

helhetslösning bland annat därför att det ger det

ekonomiskt bästa resultatet för STORA. /.../

Personalorganisationerna förklarade, att de hittills fått

tillfredsställande svar på de frågor de haft, men att de

förbehåller sig rätten att återkomma till andra frågor, som

kan uppkomma under förhandlingens gång.

I.P. meddelade, att det operativa ansvaret för

distributionsrörelsen kvarstår i Stora Kraft intill dess

förhandlingarna är avslutade.

§ 7

Förhandlingarna ajournerades.

Som nya datum för förhandling fastlades

1992-12-21 kl 13.00, 1992-12-23, kl 10.00 samt 1993-01-04

kl 10.00.

Målsättningen är, att förhandlingarna skall vara avslutade

1992-12-23. I annat fall kan fortsatta förhandlingar

aktualiseras under mellandagarna fram till årsskiftet.

Skadeståndsförhandlingar hölls därefter den 23 december

1992. Av protokollet från denna förhandling framgår

följande.

§ 2

Personalorganisationerna anser, att Stora Kraft i samband

med påbörjad utredning och senare försäljning av

distributionsrörelsen inte följt gällande MBL-regler i

följande avseenden.

Stora Kraft har ej fullgjort informationsskyldigheten

enligt MBL, eftersom företaget ej fortlöpande informerat om

undersökningens fortskridande.

Stora Kraft har ej fullgjort förhandlingsskyldigheten på

ett sådant sätt, att personalorganisationerna haft

möjlighet att ta ställning till alternativa lösningar.

Stora Kraft har ej fullgjort editionsplikten enligt MBL,

eftersom personalorganisationerna förvägrats ta del av de

anbudshandlingar, som inkommit.

§ 3

Stora Kraft bestred att företaget inte följt gällande MBL-

regler.

§ 4

Förhandlingen ajournerades.

Den 28 december 1992 träffades det affärsavtal varigenom

KRAFT till AB Hälsingekraft försålde sin

eldistributionsrörelse. Affären avrapporterades därefter

vid ett styrelsesammanträde i STORA den 25 januari 1992. Av

protokollet från sammanträdet framgår bl.a följande

formulering.

Försäljning av eldistributionsrörelsen

Stora Krafts styrelse beslöt i december 1992 att sälja

Stora Krafts eldistributionsrörelse till Hälsingekraft -

dotterbolag till Gullspångs Kraft.

Skadeståndsförhandlingar slutfördes sedemera den 16 mars

1993 och slutade i oenighet. Även en central förhandling

hållen den 20 augusti 1993 avslutades på samma sätt. Först

vid de centrala förhandlingarna framförde KRAFT att

klubbarna vid förhandlingen rörande avyttringsfrågan skulle

ha träffat överenskommelse om att KRAFT fullgjort sin

förhandlingsskyldighet.

Förbunden har åberopat följande grunder till stöd för sin

talan. I första hand har gjorts gällande att KRAFT senast

den 14 december 1992 beslutat att försälja hela sin eldis-

tributionsrörelse utan att dessförinnan på eget initiativ

uppta och genomföra förhandlingar enligt 11 §

medbestämmandelagen. I andra hand har gjorts gällande att

förhandlingar enligt medbestämmandelagen i varje fall

upptogs och genomfördes så sent i STORA:s och KRAFT:s

beslutsprocess att fackklubbarnas möjligheter att

förutsättningslöst få förhandla och tillvarata sin

medlemmars intressen allvarligt skadades.

Förbunden har anfört att förhandlingar om själva

principfrågan, att sälja eller inte sälja, borde ha inletts

i oktober 1992 då prospektet sändes ut till köparkretsen

och sedan fortgått löpande. Förhandlingar vad gäller till

vem man skulle sälja och på vilka villkor borde ha inletts

vid anbudstidens utgång, kring den 20 november 1992.

För fullgörande av förhandlingsskyldigheten har vidare

förbunden gjort gällande att KRAFT borde ha lämnat

fullständig information om försäljningsprospektet och de

köpare som uppvaktades med prospektet i samband med KRAFTs

styrelsemöte den 16 oktober 1992, dock senast under

tystnadsplikt vid informationsmötet den 19 november 1992.

Klubbarna borde även fortlöpande ha fått veta vilka köpare

som lämnade anbud. För tydlighets skull har förbunden inte

gjort gällande att man skulle fått ta del av anbuden, utan

endast att man borde fått information om vilka som lämnat

in anbud med upprätthållande av anbudssekretessen.

KRAFT

Bolaget har som grunder för sitt bestridande åberopat

följande. I första hand har gjorts gällande att klubbarna

vid bolaget och bolaget träffat en överenskommelse om att

KRAFT:s förhandlingsskyldighet var fullgjord.

Överenskommelse har nedtecknats i protokoll över primärför-

handlingen rörande frågan om avyttring av KRAFT:s distri-

butionsrörelse, § 6. Denna förhandling pågick den 14 och

15 december 1992. KRAFT har visserligen inte påtalat detta

vid den lokala tvisteförhandlingen, men väl vid den

centrala förhandlingen den 20 augusti 1993. I andra hand

har gjorts gällande att, för det fall domstolen skulle

finna att någon sådan överenskommelse inte kan anses

föreligga, bolaget har förhandlat i enlighet med

medbestämmandelagen före beslut om avveckling av

eldistributionsrörelsen, före upptagandet av reella

avtalsförhandlingar med någon motpart och innan ett

affärsavtal träffats med motpart om överlåtelsen.

Förhandlingarna har upptagits i så god tid att

arbetstagarsidan har haft möjlighet att påverka beslutet.

Enligt KRAFT:s uppfattning har förhandlingsskyldigheten

fullgjorts enligt medbestämmandelagen. Det är riktigt att

arbetstagarsidan den 13 november 1992 påkallade

förhandlingar i enlighet med 12 § medbestämmandelagen.

Därigenom förekom arbetstagarparten, som ville gå in i

sakförhandlingar, arbetsgivarsidan. Förhandlingen kom att

hållas den 26 november 1992. Av protokollet framgår att

klubbarna ansåg att konsekvenserna av försäljningen var

svårbedömda. Trots det begärde klubbarna inte extern hjälp

för att belysa dessa frågor. Av protokollet framgår vidare

att klubbarna då redan var halvt positiva till affären,

även om man i sak hävdade att bolaget borde ha tagit upp

det hela till förhandling tidigare.

Efter den 26 november 1992 fortsatte sedan förhandlingarna

på arbetsgivarens initiativ när det fanns något att

förhandla om. Av protokollet från förhandlingen rörande av-

yttringen av distributionsrörelsen, hållen den 14 och

15 december 1992, framgår inte om det var en förhandling

enligt 11 eller 12 §§ medbestämmandelagen. Detta spelar

emellertid ingen större roll, då man vid denna förhandling

avsåg att diskutera de frågor som framgår av ingressen och

som man redan hade börjat diskutera i den förhandling som

påbörjades den 26 november 1992.

Inte heller av protokollet från förhandlingen, påbörjad den

15 december 1992, rörande personalpolitiska frågor i

samband med avyttringen framgår om det var en förhandling

enligt 11 eller 12 §§ medbestämmandelagen. Det utsägs dock

i protokollet att denna förhandling också var en

fortsättning på förhandlingen den 26 november 1992. Av

protokollet kan utläsas att man även gick igenom sakfrågan,

dvs. försäljningsfrågan. Vidare framgår att man inte

fattade något beslut, utan i sedvanlig ordning avvaktade

förhandlingar enligt medbestämmandelagen. I.P.

kommenterade vid förhandlingen även de krav som klubbarna

framställt i protokollet av den 26 november 1992. I denna

del begärde arbetstagarsidan inte att få ta del av de andra

alternativen och man begärde inte edition av de åberopade

handlingarna. Protokollet visar också att klubbarna ansåg

sig ha fått uttömmande svar på de frågor man ställt och att

klubbarna var tillfredsställda med svaren. Det framgår även

att bolagets inställning var att förhandlingarna skulle äga

rum först, därefter skulle beslut tas och vidare att

målsättningen var att affären skulle slutföras före

årsskiftet. Skulle detta inte gå, kunde förhandlingar

fortsätta även efter årsskiftet.

Av protokollet från den 21 och 23 december 1992 framgår av

11 § att AB Hälsingekrafts verkställande direktör, A.W.

var närvarande och att han kunde svara på de frågor

de fackliga organisationerna hade. Bolaget gick här facken

till mötes vad gäller deras begäran att vara med och

förhandla med den eventuella intressenten före ett

avtalsslut, trots att KRAFT ursprungligen sagt nej till

detta.

Förhandlingarna avslutades den 23 december 1992. Parterna

var då ense om detta. Hade arbetstagarsidan velat ha

ytterligare förhandlingar kunde förhandlingsförloppet ha

fortsatt.

Bolagets uppfattning är att de fackliga organisationerna

genom förhandlingarnas avslutande medverkat till en smidig

övergång av distributionsrörelsen. Organisationerna hade ju

tidigare krävt för att medverka i en sådan övergång att

bolaget var tillmötesgående vad gäller de personalpolitiska

frågorna. Detta var också bolaget. Genom förhandlingarnas

avslutande ansåg sig bolaget ha fullgjort sin

förhandlingsskyldighet gentemot de fackliga

organisationerna och KRAFT fortsatte därefter

förhandlingarna med AB Hälsingekraft fram till dess

ramavtalet undertecknades den 28 december 1992.

Med hänsyn till anbudssekretessen på detta känsliga område

ansåg KRAFT att det inte var möjligt att informera de

fackliga organisationerna om vilka de övriga intressenterna

var. Från KRAFT:s sida fanns det endast ett alternativ och

det var en försäljning till AB Hälsingekraft.

Vad gäller den skriftliga information från STORA:s

informationsavdelning som gavs till de anställda och

pressen den 10 december 1992 anser KRAFT att den är

olyckligt formulerad. Informationen hade dock inte med

beslutsprocessen i STORA-koncernen att göra. STORA:s avsikt

med formuleringarna om medbestämmandeförhandlingarna i

informationen var att markera att man inte avsåg att köra

över de fackliga organisationerna i frågan. Det hade man

heller inte tidigare gjort. Enligt bolagets mening hade de

fackliga organisationerna en tyst vetorätt och från

bolagets sida strävade man efter att nå en överenskommelse

i frågan med arbetstagarsidan.

Vad sedan gäller styrelseprotokollet från den 14 december

1992 tillkom beslutet som en konsekvens av beslutet i

STORA:s styrelse den 10 december 1992. Enligt det senare

beslutet uppdrog styrelsen i STORA åt I.P. att

fortsätta diskussionerna med AB Hälsingekraft om en

eventuell avyttring av distributionsrörelsen.

Inom STORA-koncernen har man ofta tillämpat en delegering

av beslut i mindre frågor. Den aktuella affären rörande

koncernen ansågs inte vara stor. Den delegering som gavs

vid styrelsesammanträdet den 14 december 1992 var som sådan

normal och brukade ske i beslutsgången inom koncernen. Den

kan jämföras med den delegering inom dotterbolaget STORA-

Papyrus, som skedde vid affären Newton Falls. Denna typ av

delegering, som framför allt brukar ske till den

verkställande direktören, innebär en öppen fullmakt till

den befullmäktigade att avgöra slutligt om det skall bli

någon affär; i detta fall om man skulle avyttra

eldistributionsrörelsen eller inte. I genomförandet av

försäljningen ingick i sedvanlig ordning att genomföra

förhandlingar enligt medbestämmandelagen. Återrapportering

var tänkt att ske till KRAFT:s styrelse.

Förbunden

Förbunden har bestritt påståendet att en överenskommelse

skulle ha träffats av den innebörden att de fackliga

organisationerna skulle ha förklarat sig nöjda med MBL-

förhandlingarna och därigenom avtalat bort möjligheten till

en skadestånd för brott mot medbestämmandelagen.

DOMSKÄL

Tvisten

Tvisten i målet gäller huvudsakligen frågan huruvida KRAFT

brutit mot 11 § medbestämmandelagen antingen genom att inte

alls primärförhandla innan bolaget definitivt beslutade att

överlåta den aktuella eldistributionsrörelsen - enligt

arbetstagarsidan fattade KRAFT ett sådant beslut senast den

14 december 1992 medan primärförhandlingen inleddes först

senare samma dag - eller genom att uppta och genomföra

sådana förhandlingar för sent.

En särskild tvistefråga är om de tre förbundens klubbar

genom en anteckning i förhandlingsprotokollet från den

primära förhandlingen kan anses ha träffat en överens-

kommelse med KRAFT om att bolagets förhandlingsskyldighet

fullgjorts och att därigenom förbunden skulle vara hindrade

från att yrka skadestånd på sätt som skett. Arbetsdomstolen

tar först upp denna senare fråga till prövning.

Har en överenskommelse träffats om att KRAFT fullgjort sin

förhandlingsskyldighet enligt 11 § medbestämmandelagen?

KRAFT:s påstående om att en överenskommelse träffats om att

bolaget fullgjort sin förhandlingsskyldighet grundas på en

anteckning i § 6 i protokollet från den primära

förhandlingen rörande avyttringsfrågan som inleddes den

14 december 1992 och avslutades påföljande dag. Paragrafen

lyder: "Konstaterades, att förhandlingsskyldigheten

fullgjorts och förhandlingen förklarades avslutad". Enligt

KRAFT innebär skrivningen att en överenskommelse med

angiven innebörd träffats. Förbunden har bestritt KRAFTs

påstående och har särskilt pekat på § 5 i samma protokoll.

I denna paragraf har antecknats att de fackliga

representanterna anser att företaget inte har uppfyllt

medbestämmandelagens regler om information,

förhandlingsskyldighet och editionsplikt.

Arbetsdomstolen ser saken på följande sätt. Om den

åberopade anteckningen i protokollet betraktas för sig, kan

den onekligen uppfattas på det sätt som KRAFT anfört. Det

är emellertid också möjligt att läsa anteckningen på det

sättet att parterna konstaterar att det inte föreligger

något ytterligare att förhandla om i avyttringsfrågan. För

det senare alternativet talar uttalandets placering sist i

protokollet i anslutning till att förhandlingen förklaras

avslutad. Arbetsgivarsidan har inte kunnat påvisa något som

helst annat stöd för sin uppfattning om anteckningens

innebörd än själva lydelsen. Såsom arbetstagarsidan

framhållit talar innehållet i § 5 i protokollet starkt emot

att en överenskommelse kommit till stånd med den av KRAFT

påstådda innebörden. Det förefaller sålunda helt osannolikt

att till protokollet först skulle ha antecknats att de

fackliga representanterna ansåg att bolaget inte uppfyllt

sin förhandlingsskyldighet enligt medbestämmandelagen och

att dessa omedelbart därefter skulle ha varit beredda att

biträda en överenskommelse om att bolaget fullgjort denna

förhandlingsskyldighet. Detta skulle dessutom ha skett utan

att saken, såvitt framkommit, över huvud taget diskuterats

mellan förhandlingsparterna. Enligt arbetsdomstolens

uppfattning föreligger inte tillräcklig grund för att

uppfatta den berörda anteckningen på det sätt som

arbetsgivarsidan uppgivit. Avgörande skäl talar för att

anteckningens rätta innebörd är att parterna velat slå fast

att intet återstod att förhandla om i avyttringsfrågan.

Med hänvisning till det anförda underkänner arbetsdomstolen

KRAFT:s invändning att en överenskommelse träffats om att

förhandlingsskyldigheten fullgjorts. Detta innebär att

förbunden inte är hindrade från att framställa det i målet

aktuella skadeståndsyrkandet.

Föreligger ett åsidosättande av förhandlingsskyldigheten

enligt 11 § medbestämmandelagen?

Arbetsdomstolen övergår härefter till att pröva huvudfrågan

i målet, huruvida KRAFT åsidosatte den primära

förhandlingsskyldigheten enligt 11 § medbestämmandelagen i

samband med att bolaget i december 1992 överlät sin

eldistributionsrörelse till AB Hälsingekraft.

ALLMÄNT

Regeln om arbetsgivarens primära förhandlingsskyldighet i

11 § medbestämmandelagen har följande lydelse.

"Innan arbetsgivare beslutar om viktigare förändring av sin

verksamhet, skall han på eget initiativ förhandla med

arbetstagarorganisation i förhållande till vilken han är

bunden av kollektivavtal. Detsamma skall iakttagas innan

arbetsgivare beslutar om viktigare förändring av arbets-

eller anställningsförhållandena för arbetstagare som

tillhör organisationen".

Som framgår av bestämmelsens lydelse anges inte

uttryckligen i lagtexten när i förhållande till det

tilltänkta beslutet som arbetsgivarens skyldighet att

inleda primär förhandling inträder. Av lagens förarbeten

(prop. 1975/76:105 bil. 1 s. 355 f) framgår emellertid att

tanken med bestämmelsen bl.a. är att förhandlingen skall

inledas på ett så tidigt stadium att den blir ett naturligt

och effektivt led i beslutsprocessen hos arbetsgivaren. Det

skall finnas reella möjligheter att vad som anförs av

arbetstagarsidan kommer att ingå på ett meningsfullt sätt i

arbetsgivarens beslutsunderlag. Förhandlingen skall tas upp

och genomföras innan arbetsgivaren själv har tagit

ställning till den fråga som förhandlingen avser. När det

rör sig om komplicerade frågor skall förhandlingen redan på

ett tidigt stadium ingå som ett led i arbetsgivarens eget

arbete att skaffa fram beslutsunderlag och att i övrigt

förbereda beslutet.

Domstolen har i åtskilliga domar bekräftat uttalandena i

förarbetena. Som huvudregel gäller således att

förhandlingar skall hållas innan arbetsgivaren nått fram

till en mer principiell ståndpunkt i den aktuella frågan

eller mer i detalj utarbetat ett beslutsförslag som

omedelbart kan genomföras (jfr AD 1979 nr 149, 1980 nr 49

och 1986 nr 53). Domstolen har också betonat det värde som

ligger i att låta arbetstagarna framföra sina synpunkter på

en tilltänkt försäljning redan innan arbetsgivaren funnit

en köpare (jfr AD 1980 nr 81).

Å andra sidan inträder arbetsgivarens

förhandlingsskyldighet normalt sett inte innan

arbetsgivaren själv kunnat vidta undersökningar för att ta

ställning till vilka handlingsalternativ som finns. Några

meningsfulla förhandlingar kan inte tänkas bli förda innan

arbetsgivaren har bildat sig en någorlunda klar uppfattning

om vilka olika åtgärder som är möjliga att genomföra.

Det säger sig självt att någon fast princip, som kan följas

vid bedömningen av förhandlingsskyldighetens närmare

innebörd i ett visst fall, inte kan uppställas. I stället

får en prövning ske efter omständigheterna i det enskilda

fallet.

I förhandlingsskyldigheten ligger inte bara en skyldighet

att förhandla i den aktuella frågan utan däri ingår också

som ett viktigt moment en skyldighet att informera.

Domstolen har i flera domar understrukit arbetstagarpartens

intresse av information och den uppgift i det avseendet som

ett tidigt förhandlingsinitiativ har att fylla.

I målet har förbunden i första hand gjort gällande att

KRAFT brutit mot 11 § medbestämmandelagen genom att senast

den 14 december 1992 fatta ett definitivt beslut om

försäljning av eldistributionsrörelsen utan att

dessförinnan haft några primärförhandlingar med

arbetstagarorganisationerna. I andra hand har förbunden

anfört att förhandlingar upptogs och genomfördes på ett så

sent stadium i KRAFT:s och STORA:s beslutsprocess att

fackklubbarnas möjligheter att förutsättningslöst få

förhandla och tillvarata sina medlemmars intressen

allvarligt skadades. KRAFT har anfört att bolaget

förhandlat i enlighet med medbestämmandelagen.

Har KRAFT fattat slutligt beslut om överlåtelse innan

primärförhandlingar inleddes?

Arbetsdomstolen behandlar först frågan om KRAFT definitivt

beslutade att försälja sin eldistributionsrörelse till AB

Hälsingekraft senast vid styrelsemötet den 14 december

1992. KRAFT har anfört att bolaget fattade det slutliga

beslutet att överlåta distributionsnätet först den

28 december 1992, dvs. samma dag som ramavtalet

undertecknades.

I målet har redovisats uttalanden från bolagets sida som

härrör från tiden före den primära förhandlingens inledande

och som kan tyda på att bolaget redan före denna

förhandling hade tagit slutlig ställning i

avyttringsfrågan. Uttalandena förekommer i den information

som STORA utsände den 10 december 1992 till de anställda

och pressen. Även I.P:s uttalande i Dala-

Demokraten den 11 december 1992 är av intresse.

Den information som STORA:s informationsavdelning gav till

de anställda och pressen den 10 december 1992 är ägnad att

uppfattas på det sättet att affären redan i det läget var

klar. I båda informationsmeddelandena är skrivningen sådan

att affären uppgavs vara avslutad. Det skall dock

framhållas att en uttrycklig reservation gjordes för att

förhandlingar enligt medbestämmandelagen skulle komma att

följa. Dessutom framgår av utredningen att något formellt

beslut i KRAFT:s styrelse om avyttringen då ännu inte ägt

rum. N.G., bolagets chefsjurist, har vid förhör

inför domstolen uppgett att formuleringarna i

informationsmeddelandena blev missvisande. I.P.

uttalande i Dala-Demokraten synes närmast vara

att uppfatta som ett allmänt uttalande rörande

moderbolagets skäl till en avyttring av

distributionsrörelsen.

Enligt domstolens mening har det inte framkommit något i

målet som mera påtagligt talar emot KRAFT:s förklaring att

formuleringen i informationsmeddelandena från STORA blev

felaktiga. Domstolens bedömning av omständigheterna kring

dessa meddelanden är därför att det inte kan anses utrett

att dotterbolaget KRAFT den 10 december 1992 slutligt

bestämt sig i överlåtelsefrågan.

Innehållet i protokollet från styrelsesammanträdet den

14 december 1992 är självfallet av särskild vikt. Av

protokollet framgår att styrelsens ordförande I.P.

redogjorde för motiven för en avyttring av

eldistributionsrörelsen och att KRAFT:s verkställande

direktör Å.G. bl.a informerade om att avsikten var att

en överlåtelse skulle ske vid årsskiftet 1992/93. Vidare

framgår att ordföranden föreslog att styrelsen skulle

uttala sitt stöd för att ordföranden och verkställande

direktören i KRAFT genomförde försäljningen. Styrelsen

beslutade därefter i enlighet med ordförandens förslag.

Enligt domstolens mening är protokollets innebörd i det

aktuella hänseendet inte klar. Efter ordalydelsen kan

protokollet tolkas som att KRAFT beslutade att sälja

distributionsrörelsen och att uppdraget till ordföranden

och verkställande direktören endast avsåg att verkställa

beslutet. Men texten kan också uppfattas på det sättet att

styrelsen delegerade till ordföranden och verkställande

direktören att fortsätta förhandlingarna med den tilltänkta

köparen och söka uppnå en för KRAFT godtagbar uppgörelse.

Den senare tolkningen stöds också av N.G:s

uppgifter att STORA tillämpat ett sådant

delegeringsförfarande vid tidigare liknande affärer.

Delegeringen har i dessa fall inneburit att bl.a.

verkställande direktören getts fullmakt, med

rapporteringsskyldighet till styrelsen, att föra en viss

aktuell affär till ett lämpligt avslut. Delegeringen har

också inneburit en frihet för de befullmäktigade att avstå

från affären.

För att styrelsebeslutet den 14 december 1992 reellt

avslutade affären för KRAFT:s del kan vissa av de uppgifter

tala som I.P. lämnat vid sitt förhör och som

rörde vad som förekom vid det aktuella

styrelsesammanträdet. Enligt I.P. var Å.G.

till att börja med inte villig att rösta för ordförandens

förslag. Först sedan man tagit paus och I.P.

och Å.G. överlagt enskilt om koncernnyttan med

förslaget röstade Å.G. för en avyttring. Detta kan i

och för sig tolkas som att styrelsemötet reellt avsåg den

avgörande frågan att avsluta affären. Å andra sidan kan det

hela ses som att styrelsemötet var det sista innan en

delegering skulle ges och kunde också vara det sista

tillfället att diskutera affären i hela styrelsen och kunna

påverka denna. Enligt domstolens mening är denna senare

tolkning minst lika sannolik.

Arbetsdomstolen finner vid en samlad bedömning av vad som

förekom vid styrelsesammanträdet den 14 december 1992 att

det inte kan anses klarlagt att KRAFT då fattade definitivt

beslut i överlåtelsefrågan. Domstolen kan inte heller genom

den övriga utredningen i målet finna utrett att KRAFT på

ett än tidigare stadium av beslutsprocessen definitivt

bestämt sig att överlåta distributionsrörelsen.

Arbetsdomstolen utgår vid sin fortsatta prövning från att

bolaget definitivt beslutade att avyttra

distributionsrörelsen först i och med att avtalet den

28 december 1992 undertecknades.

Har KRAFT på annat sätt åsidosatt sin

förhandlingsskyldighet?

Förbundens inställning är att KRAFT åsidosatt

förhandlingsskyldigheten även för det fall att det inte kan

sägas att beslutet i avyttringsfrågan redan reellt sett var

fattat när primärförhandlingarna inleddes efter

styrelsemötet den 14 december 1992. Förbunden har gjort

gällande att förhandlingar i frågan huruvida

distributionsrörelsen skulle säljas borde ha inletts i

oktober då försäljningsprospektet sändes ut till vissa

tilltänkta köpare och sedan fortgått löpande. Förhandlingar

till vem och på vilka villkor försäljningen skulle ha skett

borde enligt arbetstagarsidans mening ha inletts vid

anbudstidens utgång kring den 20 november 1992.

KRAFT har anfört att bolaget genomfört förhandlingar enligt

medbestämmandelagens regler och att arbetstagarsidan haft

möjlighet att påverka avyttringsbeslutet. Förhandlingar har

upptagits då det funnits något att förhandla om.

Arbetsdomstolen finner anledning att först understryka att

frågan om hur förhandlingarna rätteligen borde ha bedrivits

skall bedömas under beaktande av att saken gällde en fråga

av stor betydelse för såväl bolaget som ett betydande antal

anställda. I en fråga av denna karaktär är det av särskild

vikt att arbetstagarparten i ett så tidigt skede av

beslutsprocessen som möjligt bereds insyn i ärendets

beredning och ges tillfälle att anföra synpunkter. Inte

minst viktigt är att de fackliga företrädarna erhåller

sådan information att de på ett rimligt sätt i sin tur kan

informera sina medlemmar och besvara de frågor som ställs.

En första fråga man kan ställa sig är vid vilken tidpunkt

arbetsgivarsidan hade kommit så långt i sina överväganden

att meningsfulla förhandlingar över huvud taget kunnat

föras.

KRAFT synes ha den inställningen - och gav också uttryck åt

detta till motsidan - att det först på ett mycket sent

stadium fanns något att förhandla om. Denna inställning

vilar enligt arbetsdomstolens åsikt på en felsyn rörande

förhandlingsskyldighetens innebörd. Synbarligen ansåg man

inom STORA-koncernen att det var ofrånkomligt att avyttra

distributionsrörelsen. I den frågan fanns alltså - ansåg

man på arbetsgivarsidan - inget att diskutera utan vad en

primär förhandling främst kunde gälla var frågan till vem

försäljningen skulle ske.

En grundläggande fråga var emellertid, som arbetsdomstolen

ser det, om KRAFT över huvud taget skulle avhända sig

distributionsrörelsen. Den omständigheten att arbetsgivaren

redan har en klar uppfattning i en förhandlingsfråga och

att arbetsgivaren inte ser någon möjlighet att frångå denna

uppfattning befriar honom självfallet inte från att träda i

förhandling. Förhandlingsförloppet påverkas visserligen

starkt av arbetsgivarens inställning och förhandlingen blir

inte förutsättningslös. Förhandlingen får emellertid den

betydelsefulla effekten att arbetstagarsidan blir

informerad om arbetsgivarens inställning och får möjlighet

att ställa frågar och framföra synpunkter. I det förelig-

gande fallet kom förhandlingen till stånd först i

beslutsprocessens slutskede. Härigenom skapades känslan på

arbetstagarsidan att KRAFT inte frågade efter arbetstagar-

nas åsikt i frågan och över huvud taget inte var

förhandlingsvilligt. Olägenheten härav för arbetstagarsidan

förstärktes av att arbetsgivarsidan fann anledning att gå

ut med information till de anställda och pressen utan att

först inleda primärförhandling i frågan.

Arbetsdomstolen anser att den primära

förhandlingsskyldigheten enligt 11 § medbestämmandelagen i

detta fall hade innefattat en skyldighet för KRAFT att

förhandla i den grundläggande frågan om en avyttring av

eldistributionsrörelsen över huvud taget skulle ske. Enligt

domstolens åsikt talar övervägande skäl för att denna

förhandling borde ha hållits innan försäljningsprospektet

delgavs de tilltänkta köparna, dvs. någon gång i oktober

1992.

Arbetsdomstolen anser vidare att det även hade ålegat KRAFT

att förhandla i frågan om villkoren för avyttringen av

distributionsrörelsen och om vem som skulle erbjudas att

köpa rörelsen betydligt tidigare än som skedde.

Förhandlingsinitiativet i dessa frågor borde ha tagits

senast i anslutning till att anbudstiden hade gått ut i

november 1992.

I anslutning till det anförda vill domstolen framhålla att

förhandlingen den 26 november 1992, som initierades från

arbetstagarsidan, inte såvitt utredningen visar innefattade

några reella sakförhandlingar rörande överlåtelsefrågan.

Behandlingen av avyttringsfrågan i KRAFT:s styrelse ger

enligt arbetsdomstolens mening ett klart stöd för att

arbetsgivarsidan hade kommit alldeles för långt i besluts-

processen när primärförhandlingarna inleddes. Vid

styrelsemötet den 14 december 1992 delegerade, såsom

närmare har berörts i det föregående, styrelsen till

ordföranden och verkställande direktören att genomföra

affären med den av bolaget utvalde köparen. Det

utredningsarbete som affären krävde var då rimligen

avslutat. Utredningen hade bl.a. lett till att en köpare

sorterats fram. Reellt innebar beslutet att KRAFT, även om

definitivt beslut inte fattades, tog principiell ställning

i affären. Formuleringen i protokollsbeslutet är härvidlag

otvetydig. På grundval av den utredning som förelåg

uttalade sig sålunda styrelsen för en avyttring av

distributionsrörelsen och gav ordföranden och verkställande

direktören fullmakt att fatta slutligt avgörande om

affärens genomförande. Tillvägagångssättet innefattade

tydligtvis att styrelsen inte skulle kallas in ånyo om ej

några nya omständigheter tillkom. Detta skedde för övrigt

inte heller trots klubbarnas vid primärförhandlingarna

framförda motstånd mot affären. De fackliga

organisationernas inställning fanns sålunda över huvud

taget inte redovisad när styrelsen fattade

delegationsbeslutet och därmed skilde sig från ärendet.

Enligt domstolens mening visar det nu anförda med all

önskvärd tydlighet att primärförhandlingar inleddes för

sent i KRAFT:s beslutsprocess.

SAMMANFATTANDE SLUTSATS

Med hänsyn till vad som ovan anförts finner arbetsdomstolen

att KRAFT åsidosatte sin förhandlingsskyldighet enligt 11 §

medbestämmandelagen, när distributionsrörelsen avyttrades.

SKADESTÅND

Med hänsyn till utgången i målet är KRAFT

skadeståndsskyldigt gentemot förbunden. Vid bedömningen av

skadeståndens storlek beaktar domstolen att åsidosättandet

av förhandlingsskyldigheten måste betraktas som allvarligt

med hänsyn till beslutets betydelse för de anställda och

för bolaget självt. Hänsyn måste emellertid också tas till

att det inte kan anses ha framkommit att bolaget avsiktligt

åsidosatte sina skyldigheter utan trodde sig handla i

enlighet med medbestämmandelagens bestämmelser och att

bolaget dock visat en vilja att låta de fackliga

organisationerna medverka i beslutsgången. Det bör även

beaktas att frågor som rör förhandlingstidpunkten vid

primärförhandlingar kan var mycket svåra att bedöma vid

industriaffärer av viss komplexitet och omfattning.

Domstolen finner med hänsyn till vad som anförts skäligt

att bestämma det allmänna skadeståndet till 30 000 kr till

vartdera förbundet.

RÄTTEGÅNGSKOSTNADER

Då KRAFT tappat målet är bolaget skyldigt att utge

ersättning till förbunden för rättegångskostnader. Om

beloppet råder inte tvist.

DOMSLUT

1. Arbetsdomstolen förpliktar Stora Kraft Aktiebolag att

till envar av Svenska Elektrikerförbundet, Svenska

Industritjänstemannaförbundet och Sveriges Arbetsledareför-

bund utge allmänt skadestånd med trettiotusen (30 000) kr.

2. Stora Kraft Aktiebolag skall utge ersättning för

rättegångskostnader till de tre organisationerna med

femtiofyratusensexhundranittioåtta (54 698) kr, varav

ombudsarvode 54 000 kr, jämte ränta enligt 6 § räntelagen

på förstnämnda belopp från dagen för denna dom till dess

betalning sker.

Dom 1994-08-24, målnummer A-295-1993

Ledamöter: Hans Stark, Erik Lempert, Margit Strandberg, Lennart Hörnlund, Lars Ahlvarsson, Nils Gunnarsson förre enhetschefen i Landsorganisationen; tillfällig ersättare) och Marie-Louise Strömgren. Enhälligt.

Sekreterare: Jakob Hedenmo

Metadata

Domstol
Arbetsdomstolen
Avgörandedatum
1994-08-24
Målnummer
A-295-1993
Lagrum
11 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet
Litteratur
Sökord
Medbestämmandelagen
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (1)

AD 2012 nr 2: Ett bolag som övervägde att genomföra en omorganisation innebärande uppsägningar på grund av arbetsbrist kallade en arbetstagarorganisation till förhandling enligt 13 § andra stycket...
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation