lagen.nu

Lag (2019:205) om avtal om social trygghet mellan Sverige och Filippinerna

Departement
Socialdepartementet
Utfärdad
2019-04-18
Ändring införd
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad
2019-04-27
/Träder i kraft I:den dag som regeringen bestämmer/ 1 § Det avtal om social trygghet mellan Sverige och Filippinerna som undertecknades i Stockholm den 15 oktober 2015 ska gälla som lag här i landet. Avtalets innehåll framgår av en bilaga till denna lag.

2 § Vid tillämpning av avtalet ska avgiften för sjukersättning och aktivitetsersättning bestämmas till den procentsats av sjukförsäkringsavgiften enligt socialavgiftslagen (2000:980) som beräknas motsvara den andel av denna avgift som finansierar sjukersättning och aktivitetsersättning.

Bilaga

AVTAL OM SOCIAL TRYGGHET MELLAN KONUNGARIKET SVERIGE OCH REPUBLIKEN FILIPPINERNA
Konungariket Sveriges regering och Republiken Filippinernas regering, som önskar reglera sina inbördes relationer inom området för social trygghet, som har beslutat att ingå ett avtal i detta syfte, har kommit överens om följande.

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Definitioner
  • 1. I detta avtal avses med:
    • a) avtalsslutande stat: Republiken Filippinerna nedan kallat Filippinerna eller Konungariket Sverige nedan kallat Sverige,
    • b) förmån: med avseende på en avtalsslutande stat, varje förmån som finns i den lagstiftning som avses i artikel 2,
    • c) behörig myndighet: för Filippinernas del, ordförande och exekutiv chef för Sociala trygghetssystemet och ordförande och chef för Statsanställdas försäkringssystem och för Sveriges del, regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer,
    • d) behörig institution: för Filippinernas del, Sociala trygghetssystemet och Statsanställdas försäkringssystem och för Sveriges del, den myndighet som ansvarar för tillämpningen av den lagstiftning som anges i artikel 2,
    • e) förmånsgrundande period: med avseende på en avtalsslutande stat, en avgiftsperiod, försäkringsperiod eller bosättningsperiod som tillämpas för att förvärva rätt till en förmån enligt den avtalsslutande statens lagstiftning,
    • f) lagstiftning: med avseende på en avtalsslutande stat, de lagar och andra bestämmelser som anges i artikel 2 för den avtalsslutande staten.
  • 2. Termer och uttryck som inte definieras i denna artikel ska ges den innebörd som de har i den tillämpliga lagstiftningen.

Artikel 2

Lagstiftning på vilken avtalet ska tillämpas
  • 1. Detta avtal ska tillämpas på följande lagstiftning:
    • a) i fråga om Filippinerna:
    • i) socialförsäkringslagen med föreskrifter till denna i den mån de avser förmåner vid ålderspension, invaliditet och dödsfall,
ii) försäkringslagen för statsanställda med föreskrifter till denna i den mån de avser förmåner vid ålderspension, invaliditet och dödsfall samt efterlevandeförmåner,
iii) lagen om flyttbarhet i den mån den avser sammanläggning av arbetstagares förmånsgrundande tjänster eller avgifter enligt de lagar som anges i led i och ii i denna punkt, och
iv) lagen om anställdas ersättning och statlig försäkringskassa, i dess ändrade lydelse, i den mån den avser arbetsrelaterad skada, sjukdom eller dödsfall.
  • b) i fråga om Sverige:
  • i) lagstiftningen om sjukersättning och aktivitetsersättning,
ii) lagstiftningen om inkomstgrundade ålderspensioner och garantipensioner,
iii) lagstiftningen om efterlevandepensioner och efterlevandestöd,
iv) lagstiftningen om olycksfall i arbetet och arbetsrelaterade sjukdomar, och
  • v) lagstiftningen om sociala avgifter med avseende på den lagstiftning som anges i led i–iv i denna punkt.
  • 2. Om inte annat följer av punkt 3 i denna artikel ska detta avtal också tillämpas på lagar och andra bestämmelser som ändrar, utgör tillägg till, sammanför eller ersätter den lagstiftning som anges i punkt 1 i denna artikel.
  • 3. Detta avtal ska vidare tillämpas på lagar och andra bestämmelser som utvidgar en avtalsslutande stats lagstiftning till nya grupper av förmånstagare eller nya förmåner, såvida inte denna avtalsslutande stat har framfört invändning mot detta till den andra avtalsslutande staten senast sex månader efter det att sådana lagar och andra bestämmelser har trätt i kraft.
  • 4. Detta avtal ska inte tillämpas på lagstiftning som inför en ny socialförsäkringsgren, såvida inte de avtalsslutande staternas behöriga myndigheter kommer överens om en sådan tillämpning.

Artikel 3

Personer som omfattas av avtalet
Detta avtal ska tillämpas på varje person som omfattas av eller har omfattats av lagstiftningen i Filippinerna eller Sverige och andra personer i den mån de härleder rättigheter från en sådan person.

Artikel 4

Likabehandling
Om inte annat följer av detta avtal ska, vid tillämpning av en avtalsslutande stats lagstiftning, de personer som avses i artikel 3 likabehandlas med den avtalsslutande statens egna medborgare.

Artikel 5

Export av förmåner
  • 1. Om inte annat följer av detta avtal ska förmåner som kan betalas ut enligt en avtalsslutande stats lagstiftning till en person som avses i artikel 3, inklusive förmåner som förvärvats med stöd av detta avtal, inte minskas, ändras, dras in, återkallas eller förklaras förverkade enbart av det skälet att personen är bosatt inom den andra avtalsslutande statens territorium, och dessa förmåner ska betalas ut när den personen vistas eller är bosatt inom den andra avtalsslutande statens territorium.
  • 2. Förmåner som betalas ut enligt detta avtal ska också betalas ut när en förmånsberättigad person vistas eller är bosatt inom en tredje stats territorium.
  • 3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 ska inte tillämpas på följande förmåner med avseende på Sverige:
    • a) sjukersättning i form av garantiersättning eller aktivitetsersättning i form av garantiersättning,
    • b) garantipensioner och efterlevandestöd.

AVDELNING II

BESTÄMMELSER OM TILLÄMPLIG LAGSTIFTNING

Artikel 6

Allmänna bestämmelser
Om inte annat följer av detta avtal ska en anställd eller en egenföretagare som arbetar inom en av de avtalsslutande staternas territorium, när det gäller det arbetet, enbart omfattas av lagstiftningen i denna avtalsslutande stat.

Artikel 7

Utsändning
  • 1. En person som normalt arbetar som anställd inom en avtalsslutande stats territorium för en arbetsgivare som normalt bedriver verksamhet där och som sänds ut av den arbetsgivaren till den andra avtalsslutande staten för att arbeta för den arbetsgivarens räkning, ska fortfarande omfattas av den förstnämnda avtalsslutande statens lagstiftning, förutsatt att detta arbete inte förväntas överstiga 24 månader och att personen inte sänds ut för att ersätta en annan utsänd person.
  • 2. Om det arbete som avses i punkt 1 fortsätter efter 24 månader får de behöriga institutionerna i de båda avtalsslutande staterna före utgången av den första 24-månadersperioden komma överens om att den utsände under ytterligare högst 24 månader ska fortsätta omfattas av lagstiftningen i den förstnämnda avtalsslutande staten, förutsatt att en sådan förlängning begärs gemensamt av arbetstagaren och arbetsgivaren.

Artikel 8

Resande personal
  • 1. En person som är anställd på ett fartyg ska omfattas av lagstiftningen i den avtalsslutande stat vars flagga fartyget för.
  • 2. En person som är anställd hos en arbetsgivare med säte i en avtalsslutande stat på ett flygplan i internationell trafik ska omfattas av lagstiftningen i den avtalsslutande stat där arbetsgivaren har sitt säte.
Artikel 9
Personer som är statligt anställda, lokalanställda i statlig tjänst och medlemmar av diplomatiska beskickningar och konsulat
  • 1. En statligt anställd person som inte omfattas av punkt 3 i denna artikel och som är utsänd för att arbeta inom den andra avtalsslutande statens territorium, ska enbart omfattas av den förstnämnda avtalsslutande statens lagstiftning.
  • 2. En person som är lokalanställd inom den ena avtalsslutande statens territorium i statlig tjänst för den andra avtalsslutande staten ska, när det gäller den anställningen, omfattas av den förstnämnda avtalsslutande statens lagstiftning.
  • 3. Detta avtal ska inte påverka bestämmelserna i Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser av den 18 april 1961 eller Wienkonventionen om konsulära förbindelser av den 24 april 1963.

Artikel 10

Medföljande make och barn
En medföljande make och barn till en person som arbetar inom en avtalsslutande stats territorium och som omfattas av lagstiftningen i den andra avtalsslutande staten i enlighet med artikel 7 eller artikel 9.1 ska omfattas av den sistnämnda statens lagstiftning, såvida de inte själva förvärvsarbetar inom den förstnämnda avtalsslutande statens territorium.

Artikel 11

Undantag från obligatoriska socialavgifter i Filippinerna
För en person som enligt artiklarna 7–10 och 12 i detta avtal ska omfattas av den svenska lagstiftningen, ska det inte vara obligatoriskt att betala socialavgifter i Filippinerna när det gäller tillämplig lagstiftning om sjukdom och moderskap.

Artikel 12

Undantag
De avtalsslutande staternas behöriga myndigheter eller behöriga institutioner får komma överens om att göra undantag från bestämmelserna i artiklarna 6–10 för vissa personer eller grupper av personer.

AVDELNING III

BESTÄMMELSER OM FÖRMÅNER

KAPITEL 1

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 13

Sammanläggning av förmånsgrundande perioder
  • 1. Om inte annat följer av detta avtal ska, om en person har fullgjort förmånsgrundande perioder i enlighet med lagstiftningen i de båda avtalsslutande staterna, dessa perioder vid behov läggas samman för rätten till en förmån, förutsatt att de inte sammanfaller.
  • 2. Om en person efter sammanläggning av förmånsgrundande perioder enligt punkt 1 i denna artikel inte är berättigad till en förmån enligt en avtalsslutande stats lagstiftning, ska denna persons rätt till förmån bestämmas genom sammanläggning av dessa perioder och sådana förmånsgrundande perioder som har fullgjorts enligt lagstiftningen i ett tredje land med vilket båda de avtalsslutande staterna har ingått avtal om social trygghet, eller motsvarande samordningsinstrument för social trygghet, som medger sammanläggning av perioder för den personen.

Artikel 14

Beräkning av förmåner
Detta avtal ska inte hindra tilllämpning av lagstiftning om förmåner som är mer fördelaktiga för en person som omfattas av artikel 3 i detta avtal.

KAPITEL 2

FÖRMÅNER ENLIGT LAGSTIFTNINGEN I FILIPPINERNA

Artikel 15

Beräkning av det förmånsbelopp som ska betalas ut
  • 1. Bestämmelserna om sammanläggning i kapitel 1 ska inte tillämpas om den sammanlagda totala varaktigheten av förmånsgrundande perioder för en person enligt dess lagstiftning är kortare än 12 månader.
  • 2. Om en person inte är berättigad till utbetalning av en förmån enbart på grund av de förmånsgrundande perioderna enligt lagstiftningen i Filippinerna, men är berättigad till utbetalning av den förmånen genom tillämpning av bestämmelserna om sammanläggning i kapitel 1, ska den behöriga institutionen i Filippinerna beräkna det förmånsbelopp som ska betalas ut på följande sätt:
    • a) Institutionen ska först bestämma det teoretiska förmånsbelopp som ska betalas ut enligt lagstiftningen i Filippinerna enbart på grund av de förmånsgrundande perioder som minst krävs enligt den lagstiftningen.
    • b) Därefter ska institutionen multiplicera den teoretiska förmånen med det förhållande som de förmånsgrundande perioder som faktiskt fullgjorts enligt lagstiftningen i Filippinerna motsvarar i relation till de förmånsgrundande perioder som minst krävs enligt den lagstiftningen.

KAPITEL 3

FÖRMÅNER ENLIGT LAGSTIFTNINGEN I SVERIGE

Artikel 16

Beräkning av det förmånsbelopp som ska betalas ut
  • 1. Bestämmelserna om sammanläggning i kapitel 1 ska inte tillämpas på grundkravet på tre års bosättning i Sverige för rätt till garantipension, sjukersättning i form av garantiersättning eller aktivitetsersättning i form av garantiersättning.
  • 2. Vid fastställande av rätten till sjukersättning eller aktivitetsersättning ska en förmånsgrundande period enligt filippinsk lagstiftning anses som försäkring enligt svensk lagstiftning.
  • 3. Vid beräkning av inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning ska endast inkomst intjänad under den tid då svensk lagstiftning var tillämplig beaktas.
  • 4. Vid beräkning av den inkomstgrundade ålderspension i form av tilläggspension som ska betalas ut i enlighet med bestämmelserna i kapitel 1, ska enbart förmånsgrundande perioder som fullgjorts enligt svensk lagstiftning beaktas.

AVDELNING IV

ADMINISTRATIVA OCH ÖVRIGA BESTÄMMELSER

Artikel 17

Tillämpningsöverenskommelse
  • 1. De avtalsslutande staternas behöriga myndigheter ska ingå en tillämpningsöverenskommelse i vilken de åtgärder som är nödvändiga för att tillämpa detta avtal fastställs.
  • 2. Förbindelseorganen i de avtalsslutande staterna ska anges i tillämpningsöverenskommelsen.

Artikel 18

Informationsutbyte och ömsesidigt bistånd
  • 1. Vid tillämpningen av detta avtal ska de behöriga myndigheterna och de behöriga institutionerna
    • a) i den utsträckning det är tillåtet enligt tillämplig lagstiftning, ge varandra all information som är nödvändig för att tillämpa detta avtal,
    • b) bistå varandra för att fastställa rätt till förmåner och förmånsbelopp enligt detta avtal eller med stöd av lagstiftning på vilken detta avtal är tillämplig, på samma sätt som om det gällde tillämpningen av den egna lagstiftningen,
    • c) så snart som möjligt informera varandra om vilka åtgärder som har vidtagits för att tillämpa detta avtal och om ändringar i respektive stats lagstiftning som kan påverka tillämpningen av detta avtal.
  • 2. Det bistånd som avses i punkt 1 b ska ges utan kostnad om inte annat följer av bestämmelser om ersättning för vissa slag av kostnader i den tillämpningsöverenskommelse som ska ingås i enlighet med artikel 17.
  • 3. De behöriga institutionerna ska årligen utbyta statistik, vilken ska specificeras i tillämpningsöverenskommelsen.
  • 4. Om inte utlämnande av uppgifter krävs enligt lag i en avtalsslutande stat, ska uppgifter om en enskild person som överförs i enlighet med detta avtal till den avtalsslutande staten av den andra avtalsslutande staten vara sekretessbelagda och får endast användas i syfte att tillämpa detta avtal och den lagstiftning som avtalet är tillämplig på. Uppgifterna, med undantag av medicinsk information, får användas i förvaltningen av annan socialförsäkringslagstiftning som de behöriga institutionerna tillämpar, om inte annat anges i detta avtal eller i tillämpningsöverenskommelsen. De uppgifter som tas emot av en behörig myndighet eller en behörig institution ska behandlas i enlighet med den avtalsslutande statens nationella lagstiftning om skydd och sekretess av personuppgifter.

Artikel 19

Befrielse från eller nedsättning av skatter, avgifter, pålagor och expeditionsavgifter
  • 1. Varje befrielse från eller nedsättning av skatter, avgifter, konsulära avgifter eller förvaltningsavgifter som ska erläggas enligt lagstiftningen i en avtalsslutande stat i samband med utfärdande av intyg eller handling som måste visas upp i samband med tillämpningen av den lagstiftningen ska gälla även för intyg eller handlingar som måste visas upp i samband med tillämpning av lagstiftningen i den andra avtalsslutande staten.
  • 2. Handlingar av officiell karaktär, som måste visas upp i samband med tillämpningen av detta avtal ska undantas från bestyrkande av diplomatiska eller konsulära myndigheter eller liknande formaliteter.

Artikel 20

Språk i kommunikationen mellan de behöriga myndigheterna och de behöriga institutionerna
Vid tillämpningen av detta avtal får de avtalsslutande staternas behöriga myndigheter och behöriga institutioner meddela sig direkt med varandra på engelska.

Artikel 21

Ansökningar, meddelanden och överklaganden
  • 1. Ansökningar, meddelanden och överklaganden som avser rätten till en förmån, eller storleken på denna, enligt en avtalsslutande stats lagstiftning, som enligt den lagstiftningen skulle ha kommit in till en behörig myndighet eller en behörig institution i den avtalsslutande staten inom en föreskriven tid, men som under denna tid i stället kommer in till en myndighet eller en institution i den andra avtalsslutande staten, ska behandlas som om de hade kommit in till myndigheten eller institutionen i den förstnämnda avtalsslutande staten. Det datum då ansökningar, meddelanden och överklaganden kommer in till den myndighet eller institution i den andra avtalsslutande staten ska anses vara det datum de kommer in till myndigheten eller institutionen i den förstnämnda avtalsslutande staten.
  • 2. En ansökan om förmån enligt lagstiftningen i den ena avtalsslutande staten ska också anses vara en ansökan om en förmån av samma slag enligt den andra avtalsslutande statens lagstiftning, under förutsättning att den sökande så önskar och tillhandahåller uppgifter som anger att förmånsgrundande perioder har fullgjorts i enlighet med den andra avtalsslutande statens lagstiftning.
  • 3. I de fall som punkterna 1 och 2 är tillämpliga ska den behöriga myndigheten eller den behöriga institutionen till vilken ansökan, meddelandet eller överklagandet har lämnats in utan dröjsmål vidarebefordra den till myndigheten eller institutionen i den andra avtalsslutande staten.
  • 4. En ansökan eller handling får inte avslås eller avvisas av en behörig myndighet eller behörig institution i en avtalsslutande stat enbart på den grunden att den är skriven på den andra avtalsslutande statens officiella språk.

Artikel 22

Utbetalning av förmåner
  • 1. Förmåner ska betalas ut till förmånstagare utan avdrag för administrativa kostnader som kan uppkomma vid utbetalning av förmånerna.
  • 2. Utbetalningar till den andra avtalsslutande staten med anledning av detta avtal ska göras i fritt konvertibel valuta.
  • 3. Om en avtalsslutande stat inför valutakontroll eller vidtar andra liknande åtgärder som begränsar betalningar, remitteringar eller överföringar av medel eller finansiella instrument till personer som befinner sig utanför dess territorium, ska den avtalsslutande staten utan dröjsmål vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att de belopp som ska betalas ut enligt detta avtal betalas ut.

Artikel 23

Tvistlösning
  • 1. De avtalsslutande staternas behöriga myndigheter och behöriga institutioner ska i möjligaste mån lösa meningsskiljaktigheter, som kan uppstå i fråga om tolkningen eller tillämpningen av detta avtal i enlighet med grundläggande principer och i detta avtals anda.
  • 2. De avtalsslutande staterna ska på begäran av endera staten skyndsamt samråda i frågor som inte har lösts av de behöriga myndigheterna eller de behöriga institutionerna i enlighet med punkt 1.
  • 3. Tvister mellan de avtalsslutande staterna om tolkningen av detta avtal som inte har lösts genom samråd i enlighet med punkt 1 eller 2 ska, på begäran av endera avtalsslutande stat, hänskjutas till en skiljedomstol för avgörande.
  • 4. Skiljedomstolens beslut ska vara slutgiltigt och bindande.

AVDELNING V

ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 24

Ändringar och övergångsbestämmelser

2019:205

Officiell autentisk version

Departement
Socialdepartementet
Förarbeten
Prop. 2018/19:55, bet. 2018/19:SfU23, rskr. 2018/19:178
Ikraft
den dag regeringen bestämmer
SFS-nummer
2019:205
Övergångsbestämmelse
  • 1. Detta avtal grundar ingen rätt till förmåner för tid före ikraftträdandet.
  • 2. Detta avtal ska också tillämpas på händelser som inträffat före dess ikraftträdande.
  • 3. Samtliga förmånsgrundande perioder som fullgjorts enligt en av de avtalsslutande staternas lagstiftning före avtalets ikraftträdande ska beaktas vid fastställande av rätt till förmåner enligt bestämmelserna i detta avtal.
  • 4. Tillämpningen av detta avtal ska inte föranleda minskning av förmånsbelopp som en person har beviljats före ikraftträdandet.
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation