lagen.nu

Förordning (1982:887) om tillämpning av en konvention den 25 september 1979 mellan Sverige och Italien om social trygghet

Departement
Socialdepartementet
Utfärdad
1982-10-07
Ändring införd
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad
2016-03-01
Övrigt
Endast den svenska texten är med i bilagorna.
Den konvention mellan Sverige och Italien om social trygghet som har undertecknats den 25 september 1979 jämte en den 22 september 1982 undertecknad överenskommelse om tillämpning av konventionen skall lända till efterrättelse här i riket från och med en 1 november 1982.
Samtidigt skall kungörelsen (1957:458) om tillämpning av en mellan Sverige och Italien sluten konvention rörande social trygghet och kungörelsen (1973:750) om tillämpning av en överenskommelse mellan Sverige och Italien om ändring i konventionen mellan de båda länderna den 25 maj 1955 om social trygghet upphöra att gälla.
Konventionen och tillämpningsöverenskommelsen bifogas denna förordning som */k/bilagorna 1 - 2.*/-k/
Med behörig myndighet i artiklarna 7, 27 och 28 i konventionen avses riksförsäkringsverket.

Bilaga 1

Konvention mellan Konungariket Sverige och Italienska Republiken rörande social trygghet
Konungariket Sverige och Italienska Republiken, som önskar att förbättra förbindelserna mellan de bägge staterna på den sociala trygghetens område, har kommit överens om att sluta en ny konvention på detta område med följande bestämmelser:

AVDELNING 1

Allmänna bestämmelser

Arikel 1
  • 1. Denna konvention är tillämplig på den italienska lagstiftningen rörande
a) den obligatoriska invaliditets-, ålders- och efterlevandepen sioneringen,
  • b) den obligatoriska försäkringen mot sjukdom (inräknat tuberkulos) och vid moderskap,
  • c) familjebidrag,
  • d) den oblikatoriska försäkringen mot olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar,
  • e) den obligatoriska försäkringen mot ofrivillig arbetslöshet,
  • f) särskilda försäkringsformer för vissa persongrupper, i den mån försäkringen avser risker som täcks av ovan angiven lagstiftning,
den svenska lagstiftningen rörande
  • a) sjukförsäkring med föräldraförsäkring,
  • b) folkpension,
  • c) försäkring för tilläggspension,
  • d) arbetsskadeförsäkring,
  • e) allmänna barnbidrag,
  • f) kontant stöd vid arbetslöshet.
  • 2. Konventionen äger också tillämpning på alla lagar och författningar, som kan komma att ändra eller komplettera den i första stycket angivna lagstiftningen.
Konventionen skall emellertid icke tillämpas på
  • a) lagar och författningar som avser en ny gren av social trygghet, om ej de bägge staterna träffar särskild överenskommelse härom,
  • b) lagar och författningar som utvidgar tillämpningsområdet för gällande grenar av social trygghet till nya persongrupper, om den berörda statens regering inom tre månader efter lagens eller författningens offentliggörande meddelar den andra statens regering att en motsvarande utvidgning av konventionen icke avses.
Artikel 2
Denna konvention gäller, i den mån ej annat föreskrives, för de bägge staternas medborgare, för personer som är eller varit omfattade av lagstiftningen i någon eller bägge av dessa stater samt för personer som härleder sin rätt från en sådan person.
Artikel 3
  • 1. Vid tillämpningen av en stats lagstiftning enligt artikel 1 likställes, i den mån ej annat föreskrives i denna konvention, med denna stats medborgare följande inom statens territorium bosatta personer:
    • a) medborgare i den andra staten,
    • b) flyktingar som avses i artikel 1 av konventionen om flyktingars rättsliga ställning, undertecknad i Genève den 28 juli 1951, och i artikel 1 av protokollet till nämnda konvention, undertecknat i New York den 31 januari 1967,
    • c) statslösa som avses i artikel 1 av konventionen om statslösa personers rättsliga ställning, undertecknad i New York den 28 september 1954,
    • d) personer som härleder en rättighet från en medborgare i någon av de bägge staterna eller från en i denna artikel avsedd flykting eller statslös person.
  • 2. Svenska medborgare som är bosatta i Italien likställes med italienska medborgare vad avser rätt till social pension för medellösa personer under förutsättning att de varit bosatta i Italien fem år omedelbart före den dag då pensionen beviljas.

Artikel 4

I den mån ej annat föreskrivs i artiklarna 5-7 bestämmes tillämplig lagstiftning
  • 1. enligt italiensk lagstiftning, om personen i fråga är sysselsatt i Italien,
  • 2. enligt svensk lagstiftning, om han är bosatt i Sverige eller, med avseende på arbetsskadeförsäkring, om han är sysselsatt där.
Arikel 5
Från reglerna i artikel 4 gäller följande undantag:
  • a) För den som är i tjänst hos ett företag med säte i den ena staten och som utsänds för arbete i den andra staten skall förstnämnda stats lagstiftning fortsätta att gälla under de första tjugofyra månaderna av vistelsen i den andra staten som om han vore bosatt i den förstnämnda staten.
  • b) För ett fartygs besättning och andra på ett fartyg sysselsatta personer gäller lagstiftningen i den stat, vars flagga fartyget för, som om de vore bosatta i denna stat. För personer, som under tid ett sådant fartyg befinner sig i hamn i den andra staten, sysselsätts på fartyget med lastnings- och lossningsarbete, reparationsarbeten ombord eller övervakningsuppgifter, gäller dock lagstiftningen i det land där hamnen finns.
  • c) Vid järnvägs-, vägtrafik- eller lufttrafikföretag anställd resande personal med arbete i båda staterna omfattas av lagstiftningen i den stat, där företaget har sitt säte, som om personalen vore bosatt där. är fråga om någon som är bosatt i den andra staten, skall dock lagstiftningen i den staten tillämpas.
Artikel 6
För diplomatiska företrädare och karriärkonsuler samt för den administrativa och tekniska personalen hos beskickning och hos konsulat som förestås av karriärkonsul, liksom även för medlemmar av beskickningens respektive konsulatets tjänstepersonal och för personer som uteslutande är anställda i privat tjänst i hushållet hos diplomatiska företrädare, karriärkonsuler och medlemmar av konsulat som förestås av karriärkonsul skall, i den mån denna personkrets omfattas av Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser respektive Wienkonventionen om konsulära förbindelser, bestämmelserna i dessa konventioner vara tillämpliga.
Artikel 7
De bägge staternas behöriga myndigheter kan komma överens om ytterligare undantag från bestämmelserna i artikel 4 om tillämplig lagstiftning i de personers intresse, som omfattas av konventionen. De kan även i särskilt fall eller för bestämda kategorier av personer komma överens om att undantag som avses i artikel 5 inte skall gälla eller ändra eller utöka sådant undantag.

AVDELNING II

Särskilda bestämmelser

Kapitel 1. Sjukdom, moderskap och föräldraskap

Artikel 8
Om lagstiftningen i en stat för beviljande, bibehållande eller återvinnande av rätt till förmåner kräver att vissa försäkrings perioder fullgjorts, skall det behöriga försäkringsorganet, när så erfordras, ta hänsyn till försäkringsperioder som fullgjorts enligt lagstiftningen i den andra staten i den mån de ej sammanfaller med perioder i den första staten.
Artikel 9
Italienska och svenska medborgare liksom flyktingar och statslösa enligt artikel 3 i denna konvention, som är bosatta i en av de två staterna och där har rätt till sjukvårdsförmåner, erhåller vid tillfällig vistelse i den andra staten vårdförmåner om deras hälsotillstånd så kräver. Dessa förmåner utges i den utsträckning och på de villkor, som gäller enligt lagstiftningen i vistelselandet.
Artikel 10
Är en försäkrad sysselsatt i den ena staten och hans familjemedlemmar bosatta i den andra staten, utges förmåner till familjemedlemmarna av försäkringsorganet på familjemedlemmarnas bosättningsort.
Förmånerna utges i Italien under förutsättning att de berörda personerna erlägger en av den behöriga myndigheten fastställd årlig avgift per person.
I Italien bosatta familjemedlemmar till italienska arbetare, som är sysselsatta i Sverige och som är klassificerade som emigranter, är undantagna från erläggande av nämnda årliga avgift.
Artikel 11
  • 1. Den som åtnjuter pension eller livränta enligt lagstiftningen i bägge staterna har, liksom hans familjemedlemmar, rätt till sjukvårdsförmåner från försäkringsorganet på bosättningsorten och på dettas bekostnad.
  • 2. Den som åtnjuter pension eller livränta enligt lagstiftningen i endast en av staterna, liksom hans familjemedlemmar, har under bosättning i den andra staten rätt till förmåner från försäkrings organet på bosättningsorten.
  • 3. Rätten till förmåner i Italien till personer, som endast åtnjuter svensk pension eller livränta, liksom till dessa personers familjemedlemmar, är avhängig av att de berörda personerna erlägger en av den italienska behöriga myndigheten fastställd årlig avgift per person.
Artikel 12
  • 1. Är en stats lagstiftning tillämplig på en försäkrad men är han bosatt eller vistas han tillfälligt i den andra staten, har han i den staten rätt till kontantförmåner, som utges av det behöriga försäkringsorganet i den förstnämnda staten enligt den lagstiftning som gäller för detta organ.
  • 2. Det behöriga försäkringsorganet kan uppdra åt organet på bosättnings- eller vistelseorten att för dess räkning utge ovannämnda förmåner. När så sker skall det behöriga organet återbetala de förmåner som utgetts.

Kapitel 2. Invaliditet, ålderdom och dödsfall

A. Pension enligt svensk lagstiftning

Artikel 13
  • 1. Italienska medborgare liksom i artikel 3 b) och c) nämnda personer, som ej uppfyller de villkor som tillämplig svensk lagstiftning uppställer, skall ha rätt till folkpension enligt de regler som gäller för utomlands bosatta svenska medborgare.
  • 2. Till i första stycket angivna personer som är bosatta i Sverige skall med motsvarande tillämpning av de regler som avses i första stycket utges sådan handikappersättning som ej utgår som tillägg till folkpension, vårdbidrag för handikappade barn, pensionstillskott och inkomstprövade pensionsförmåner.
Artikel 14
När så erfordras skall försäkringsperioder som fullgjorts enligt italiensk lagstiftning beaktas för att uppfylla treårskravet i 5 kap. 3 § andra stycket lagen om allmän försäkring.
Artikel 15
  • 1. När en person fullgjort försäkringsperioder såväl inom den svenska tilläggspensioneringen som inom den italienska invaliditets-, ålders- och efterlevandeförsäkringen skall dessa perioder läggas samman för att uppfylla rätten till tilläggspension, i den mån de ej sammanfaller. Därvid likställes tolv försäkringsmånader inom den italienska invaliditets-, ålders- och efterlevandeförsäkringen med ett kalenderår för vilket pensionspoäng tillgodoräknats.
  • 2. För beräkning av tilläggspensionens storlek beaktas endast försäkringsperioder som fullgjorts enligt den svenska lagstiftningen.
Artikel 16
Denna konvention berör ej de övergångsbestämmelser i svensk lagstiftning som avser svenska medborgares rätt till folk- och tilläggspension.

B. Pension enligt italiensk lagstiftning

Artikel 17
Pensionsförmån, som utgår enligt denna konvention, får icke minskas eller indragas på grund av att den pensionsberättigade är bosatt i Sverige eller en tredje stat.
Artikel 18
  • 1. För försäkrad, som inte kan göra anspråk på inaliditets-, ålders- eller efterlevandeförmån enligt den italienska lagstiftningen enbart på grund av försäkrings- och därmed likställda perioder som fullgjorts enligt nämnda lagstiftning, skall, när fråga är om förvärv av rätt till sådan förmån, kvalifikationsperioder som fullgjorts inom den svenska tilläggspensioneringen, liksom perioder före år 1960 under vilka beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst, sammanläggas med perioder som fullgjorts inom den italienska försäkringen i den mån perioderna ej sammanfaller.
  • 2. När rätten till i föregående moment avsedd förmån är beroende av att kvalifikationsperioderna fullgjorts i ett yrke, för vilket gäller ett särskilt försäkringssystem, skall för förvärv av rätt till sådan förmån endast beaktas i Sverige fullgjorda kvalifikationsperioder i samma yrke. Om den försäkrade trots sammanläggning av sådana kvalifikationsperioder inte uppfyller de villkor för förmånsrätt som gäller inom det särskilda försäkringssystemet, skall ifrågavarande kvalifikationsperioder beaktas vid bedömningen av rätt till förmån inom det allmänna försäkringssystemet.
  • 3. När förmån från den italienska socialförsäkringen enligt första och andra styckena beviljas med beaktande av kvalifikationsperioder som fullgjorts enligt den svenska lagstiftningen, skall denna beräknas med tillämpning av följande regler:
    • a) Det italienska försäkringsorganet bestämmer först det förmåns belopp som den försäkrade skulle ha rätt till, om samtliga de kvalifikationsperioder som skall beaktas enligt första och andra styckena hade fullgjorts enbart inom den italienska försäkringen, varvid avgifter motsvarande medelvärdet av de avgifter som bestämts för de försäkringsperioder som fullgjorts enligt den italienska lagstiftningen anses ha erlagts för de enligt den svenska lagstiftningen fullgjorda försäkringsperioderna.
    • b) Med utgångspunkt från det sålunda framräknade beloppet bestämmer det italienska försäkringsorganet den förmån som försäkringsorganet har att utge till så stor andel av det först framräknade beloppet som motsvarar förhållandet mellan å ena sidan längden av de försäkrings perioder som fullgjorts inom den italienska försäkringen och å andra sidan längden av de perioder som totalt fullgjorts enligt båda de fördragsslutande staternas lagstiftning. Härvid skall dock försäkringsperioder som fullgjorts enligt den svenska lagstiftningen beaktas endast i den mån de ej sammanfaller med perioder som fullgjorts enligt den italienska lagstiftningen.
Artikel 19
  • 1. Förutsättningarna för inträde i frivilligt fortsättningsförsäkring till den obligatoriska italienska invaliditets-, ålders- och efter levandeförsäkringen kan av italiensk medborgare uppfyllas även på grundval av enbart de perioder som fullgjorts inom den svenska försäkringen för tilläggspension.
För inplacering i kategori och premieklass enligt den italienska lagstiftningen om erläggande av frivilliga avgifter skall beaktas den inkomst som lagts till grund för den försäkrades pensionsrättigheter inom svensk pensionering.
  • 2. Den behöriga myndigheten har rätt att vid en senare tidpunkt göra inträde i den frivilliga fortsättningsförsäkringen beroende av viss minsta försäkringstid inom den italienska obligatoriska försäkringen.

C. Gemensamma bestämmelser

Artikel 20
När en försäkrad inte uppnår rätt till förmåner på grundval av försäkringsperioder som fullgjorts i Italien och Sverige, skall hänsyn även tas till försäkringsperioder som fullgjorts i tredje stat, med vilken var och en av de fördragsslutande staterna är bundna av konventioner om social tygghet, som innehåller regler om samman läggning av försäkringsperioder.

Kapitel 3. Arbetsskadeförsäkring

Artikel 21
  • 1. Vård- och kontantförmåner från arbetsskadeförsäkringen, innefattande även förhöjningar och andra tilläggsförmåner, utges utan begränsningar till en person som är bosatt eller vistas i den andra staten eller i en tredje stat.
  • 2. Försäkringsorganet för bosättnings- eller vistelseorten i den andra staten utger naturförmåner enligt första stycket med tillämpning av sin egen lagstiftning för den behöriga statens försäkringsorgans räkning och mot återbetalning av de verkliga kostnaderna.
  • 3. Försäkringsorganet för bosättnings- eller vistelseorten i den andra staten kan ges i uppdrag att utge kontantförmåner av försäkringsorganet i den behöriga staten.
  • 4. Försäkringsorganet för bosättnings- eller vistelseorten kan ges i uppdrag av det behöriga försäkringsorganet att, mot återbetaltning av de verkliga kostnaderna, låta läkarundersöka de försäkrade för att faställa graden av arbetsoförmåga.
Artikel 22
  • 1. Vid bestämmande av rätten till ersättning och graden av arbetsoför måga enligt lagstiftningen i en av de två staterna skall jämväl tidigare inträffad arbetsskada, på vilken det andra landets lagstiftning är tillämplig, beaktas.
  • 2. Yppas yrkessjukdom efter det den sjuke i båda fördragsslutande staterna varit sysselsatt i verksamhet, vari fara för sjukdomen förelegat, skall förmåner utgå från försäkringsorganet i den stat, där sådan verksamhet senast utförts.
  • 3. Om yrkessjukdom föranlett ersättning från ett försäkringsorgan i en av de två staterna, skall samma försäkringsorgan svara för ytterligare förmåner vid försämring av sjukdomen som inträffar i det andra landet. Detta gäller dock ej om försämringen är att hänföra till arbete i sistnämnda stat i verksamhet, vari fara för sjukdomen föreligger.

Kapitel 4. Familjebidrag

Arikel 23
  • 1. Svensk medborgare i Italien har rätt till bidrag för familjemed lemmar som är bosatta i Italien på samma villkor och till samma belopp som enligt italiensk lagstiftning gäller italiensk medborgare.
  • 2. Allmänt barnbidrag utges enligt svensk lagstiftning till barn som är bosatt i Sverige och icke är svensk medborgare, om barnet eller endera av dess föräldrar sedan minst sex månader vistas i Sverige eller om barnet fostras av någon som är bosatt och mantalsskriven i Sverige.

Kapitel 5. Förmåner vid arbetslöshet

Artikel 24
  • 1. För att erhålla rätt till förmåner vid arbetslöshet i Italien eller i Sverige har en person rätt att, i den mån så erfordras, räkna sig till godo sysselsättningsperioder eller perioder inom arbetslöshets försäkringen som fullgjorts i bägge staterna.
  • 2. För tillämpning av första stycket krävs att sökanden under de senaste tolv månaderna före framställningen utfört förvärvsarbete sammanlagt minst fyra veckor i den stat, enligt vars lagstiftning han gör framställning om ersättning. Har en anställning utan arbetstagarens förvålladen upphört tidigare än efter fyra veckor, skall första stycket likväl tillämpas om anställningen var avsedd att vara längre tid.
  • 3. Från ersättningstid enligt lagstiftningen i en stat, vartill någon är berättigad på grund av bestämmelserna i första stycket, avdrages tid, för vilken ett försäkringsorgan i den andra staten inom de senaste tolv månaderna före framställningen om ersättning utgivit ersättning till den arbetslöse.

AVDELNING III

Övergångs-, slut- och övriga bestämmelser

Arikel 25
De behöriga myndigheterna kan komma överens om tillämpningsbestäm melser till denna konvention. De skall särskilt tillse att erforderliga förbindelseorgan utses i vardera staten för att underlätta tillämpningen av konventionen.
Artikel 26
  • 1. Vid tillämpningen av denna konvention skall myndigheter och organ i de båda staterna lämna varandra bistånd i samma utsträckning som vid tillämpningen av den egna statens lagstiftning.
  • 2. Myndigheters och organs skriftväxling liksom enskilda personers framställningar kan avfattas på italienska, svenska, franska eller engelska.
  • 3. De diplomatiska och konsulära representationerna får begära upplysningar direkt hos myndigheter och organ i den andra staten för att kunna tillvarata de egna medborgarnas intressen.
Artikel 27
De behöriga myndigheterna i de båda staterna skall snarast möjligt underrätta varandra om alla ändringar i den lagstiftning som anges i artikel 1.
Artikel 28
De behöriga myndigheterna i de båda staterna skall regelbundet hålla varandra underrättade om de åtgärder, som vidtas inom den egna staten för tillämpningen av konventionen.
Artikel 29
I den ena av de två staterna medgiven befrielse från skatter, stämpel- och andra avgifter på handlingar, som skall företes för myndigheter och organ i nämnda stat, skall även gälla för handlingar, som vid tillämpningen av denna konvention skall företes för myndigheter och organ i den andra staten. Handlingar, dokument och andra skrifter, som skall företes vid tillämpningen av denna konvention, behöver ej legaliseras genom diplomatisk eller konsulär myndighet.
Artikel 30
  • 1. Ansökningar, besvär och andra handlingar, som inom en viss tid skall ingivas till behörig myndighet eller behörigt organ i den ena av de två staterna, skall anses ha inkommit i rätt tid, om de inom fastställd tid ingivits till motsvarande myndighet eller organ i den andra staten. Därvid skall myndigheten eller organet skyndsamt överstända nämnda ansökningar eller besvär till den behöriga myndigheten eller det behöriga organet i den förstnämnda staten.
  • 2. Ansökan om förmån, som ingives enligt den ena statens lagstiftning, skall bedömas som ansökan om motsvarande förmån enligt den andra statens lagstiftning. I ålderpensionsfall gäller detta dock ej om sökanden anger att ansökan avser pension endast enligt den förstnämnda statens lagstiftning.
Artikel 31
  • 1. Utbetalning enligt denna konvention får med befriande verkan göras i den egna statens valuta.
  • 2. Om valutarestriktioner införes i någon av staterna, skall regeringarna omedelbart i samförstånd vidtaga erforderliga åtgärder för att säkerställa överföring mellan de båda staterna av de belopp varom fråga är enligt bestämmelserna i denna konvention.
Artikel 32
  • 1. Har ett försäkringsorgan i en stat utgivit ett förskott, kan belopp som belöper på samma period som förskottet enligt lagstiftningen i den andra staten innehållas. Har försäkringsorgan i en stat utgivit en ersättning med för högt belopp för en period, för vilken försäkrings organ i den andra staten skall utgiva en motsvarande ersättning, kan det för mycket utbetalada beloppet innehållas.
  • 2. Förskottet eller det för mycket utbetalda beloppet kan avräknas på ersättning som försäkringsorgan i den andra staten skall utge i efterskott. När sådan efterskottsbetalning inte förekommer eller icke förslår för avräkningen kan avräkningen ske helt eller för det återstående beloppet på löpande förmånsbetalningar från försäkrings organet i den andra staten, dock på det sätt och med de begränsningar som följer av lagstiftningen i denna stat.
Artikel 33
  • 1. Tvist, som uppkommer vid tillämpningen av denna konvention, skall lösas i samförstånd av de behöriga myndigheterna i de båda staterna.
  • 2. Om uppgörelse ej kommer till stånd, skall tvisten avgöras genom skiljedomsförfarande, som regleras genom överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna i de båda staterna. Skiljedomen skall grundas på denna konventions anda och mening.

Artikel 34

Med de behöriga myndigheterna avses i denna konvention
i Italien: den minister eller de ministrar, under vilken de i artikel 1 första stycket angivna socialförsäkringsgrenarna hör,
i Sverige: regeringen eller den myndighet regeringen förordnar.
Arikel 35
Bestämmelserna i denna konvention om svensk folkpension äger tillämpning på italiensk medborgare, som enligt bestämmelserna i konventionen den 25 maj 1955 mellan Sverige och Italien rörande social trygghet erhållit återbetalning av pensionsavgifter som erlagts till folkpensioneringen. Härvid skall dock från folkpension som beviljas honom avräknas vad han erhållit i återbetalning av erlagda pensionsavgifter.
Artikel 36
  • 1. Denna konvention äger tillämpning även på förhållanden som inträffat före dess ikraftträdande. Konventionen grundar likväl ingen rätt till utbetalning av förmåner för tid före dess ikraftträdande. För fastställande av rätt till förmåner beaktas dock försäkrings- eller bosättningsperioder som fullgjorts före konventionens ikraftträdande.
  • 2. Förmån som på grund av den försäkrades nationalitet icke beviljats eller som på grund av dennes bosättning inom den andra statens territorium indragits skall när konventionen träder i kraft på därom gjord ansökan beviljas eller åter utbetalas med verkan från och med konventionens ikraftträdande.
  • 3. På därom gjord ansökan skall förmån som beviljats före denna konventions ikraftträdande omräknas, varvid konventionens bestämmelser skall tillämpas. Sådan förmån kan också omräknas utan ansökan. Omräkning som nu sagts får ej medföra minskning av utgående förmån.
  • 4. Bestämmelser i de bägge staternas lagstiftning som avser preskription och upphörande av rätten till förmåner skall icke tillämpas på rätt enligt bestämmelserna i styckena 1-3 ovan under förutsättning att den försäkrade inkommer med sådan ansökan inom en tidrymd av två år från konventionens ikraftträdande.
Artikel 37
  • 1. Denna konvention kan uppsägas av vardera av de bägge staterna. Uppsägningen skall meddelas senast tre månader före utgången av det löpande kalenderåret, varvid konventionen upphör att gälla vid kalenderårets slut.
  • 2. Uppsäges konventionen skall dess bestämmelser äga fortsatt giltighet på redan förvärvad förmån utan hinder av vad som kan ha stadgats i de båda ländernas lagstiftning rörande begränsningar i rätten till förmån vid bosättning eller medborgarskap i annat land. Den rätt till framtida förmåner, som kan ha förvärvats på grund av konventionens bestämmelser, skall regleras genom särskild överens kommelse.
Artikel 38
  • 1. När denna konvention träder i kraft upphör konventionen den 25 maj 1955 mellan Sverige och Italien rörande social trygghet liksom slutprotokollet till konventionen att gälla. Från samma tidpunkt upphör överenskommelsen den 18 november 1971 om ändring i konventionen att gälla liksom protokollet den 13 september 1973 till nämnda överenskommelse.
  • 2. Bestämmelserna i artiklarna 9, 10, 11 och 12 träder vad avser tillämpningen av italiensk lagstiftning icke i kraft före den 1 januari 1981.
Artikel 39
Denna konvention skall ratificeras. Ratifikationsinstrumenten skall utväxlas i Rom.
Konventionen träder i kraft första dagen i andra månaden efter den då ratifikationsinstrumenten utväxlas.
Till bevis härom har de undertecknade försett denna konvention med sina namnteckningar.
Som skedde i Stockholm den 25 september 1979 i två exemplar, på vardera svenska och italienska språken, vilka båda texter äger lika vitsord.

För Konungariket Sverige Per il Regno de Svezia Gabriel Romanus

För Italienska Repupliken Per la Repubblica Italiana Mario Prunas Bilaga 2
Administrativ överenskommelse för tillämpningen av konventionen den 25 september 1979 mellan Konungariket Sverige och Italienska Republiken om social trygghet

AVDELNING 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 1

I denna administrativa överenskommelse avses med uttrycken
  • 1. "konventionen" konventionen mellan Konungariket Sverige och Italienska Republiken,
  • 2. "överenskommelsen" denna administrativa överenskommelse.
Artikel 2
  • 1. Behöriga försäkringsorgan för tillämpningen av denna administrativa överenskommelse är
    • a) i Italien, förutom de behöriga socialförsäkringsorganen för särskilda kategorier av förvärvsarbetande,
    • - det nationella institutet för social tygghet (I.N.P.S.) vad avser den obligatoriska invaliditets-, ålders- och efterlevandeförsäkringen för arbetstagare samt motsvarande särskilda organ för egenföretagare, för försäkringen mot tuberkulos, för försäkringen mot ofrivillig arbetslöshet och för familjebidrag,
    • - den lokala hälsovårdsenheten (U.S.L) vad avser vårdförmåner vid sjukdom, däri inbegripet tuberkulos, vid moderskap samt vid arbetsolycksfall och arbetssjukdomar,
    • - det nationella institutet för försäkring mot arbetsolycksfall och arbetssjukdomar (I.N.A.I.L.) vad avser försäkringen mot arbetsolycksfall och arbetssjukdomar, dock ej vårdförmåner,
    • b) i Sverige
    • - riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna,
    • - arbetsmarknadsstyrelsen och arbetslöshetskassorna (vad avser ekonomiska förmåner vid arbetslöshet).
  • 2. Med undantag för de fall som anges i följande mening är ovannämnda försäkringsorgan på central nivå förbindelseorgan enligt konventionens artikel 25 vad avser deras behörighetsområde.
I Italien är hälsovårdsministeriet förbindelseorgan vad avser vårdförmåner vid sjukdom, däri inbegripet tuberkulos, vid moderskap samt vid arbetsolycksfall och arbetssjukdomar.
  • 3. De i första stycket nämnda försäkringsorganen liksom enskilda personer kan vända sig direkt till försäkringsorganen i den andra fördragsslutande staten eller genom förbindelseorganen.

AVDELNING II

Bestämmelser rörande tillämplig lagstiftning

Artikel 3
  • 1. För arbetstagare som utsänds till den andra statens territorium enligt konventionens artikel 5 a) skall ett intyg utställas om att arbetstagaren fortfarande är omfattad av lagstiftningen i den fördragsslutande stat där företaget har sitt säte.
  • 2. Det i första stycket nämnda intyget utställs på begäran av arbetsgivaren eller arbetstagaren
    • - i Italien av det kontor tillhörigt I.N.P.S. som är behörigt för det område där företaget har sitt säte,
    • - i Sverige av riksförsäkringsverket eller den regionala allmänna försäkringskassan.

AVDELNING III

Särskilda bestämmelser rörande olika former av förmåner

Kapitel 1. Sjukdom, moderskap och föräldraskap

Artikel 4
  • 1. För tillämpning av bestämmelserna i konventionens artikel 8 skall den försäkrade för det behöriga försäkringsorganet förete ett intyg av vilket de försäkringsperioder framgår som den försäkrade fullgjort enligt den andra statens lagstiftning.
Om den försäkrade inte kan förete ett sådant intyg skall det försäkringsorgan som är behörigt att utge förmånerna begära intyget från försäkringsorganet i den andra staten.
  • 2. Det i första stycket av denna artikel nämnda intyget utställs
    • - i Italien av det kontor tillhörigt I.N.P.S. som är behörigt för området i fråga,
    • - i Sverige av riksförsäkringsverket eller den regionala allmänna försäkringskassan.
Artikel 5
  • 1. Italienska och Svenska medborgare liksom de i konventionens artikel 3 nämnda flyktigarna och statslösa, som är bosatta i en av de två staterna, skall för att åtnjuta vårdförmåner vid tillfällig vistelse i den andra staten enligt konventionens artikel 9 vara försedda med ett intyg om att de har rätt till sådana förmåner,
Detta intyg utställs
  • - i Italien av den lokala hälsovårdsenhet (U.S.L.) som är behörig för området i fråga eller, för vissa kategorier av personer, av hälsovårdsministeriet,
  • - i Sverige av de allmänna försäkringskassorna.
  • 2. För tillämpning av det som gäller enligt föregående stycke skall intyget företes
    • - i Italien för den nationella hälsovårdstjänsten innan sjukvårdsförmånerna åtnjuts eller direkt för sjukhuset i fall av brådskande intagning,
    • - i Sverige direkt för läkaren eller sjukhuset.
  • 3. Om de personer varom fråga är inte kan förete det i första stycket nämnda intyget skall försäkringsorganet på platsen för den tillfälliga vistelsen vända sig till försäkringsorganet på bosättningsorten för att få rätten bekräftad.
Artikel 6
  • 1. De familjemedlemmar som avses i konventionens artikel 10 skall för att i Italien erhålla vårdförmåner enligt nämnda artikel skriva in sig hos försäkringsorganet för bosättningsorten, varvid de skall förete ett intyg av vilken framgår att deras familjeöverhuvud, som är verksam i Sverige, har rätt till motsvarande förmåner. De skall vidare erlägga den årsavgift per person som fastställts av den behöriga myndigheten.
  • 2. För att befrias från den i första stycket nämnda årliga avgiften per person skall familjemedlemmarna i Italien till italienska medborgare förvärvsverksamma i Sverige vid inskrivningen för det behöriga försäkringsorganet på bosättningsorten visa upp ett av de konsulära myndigheterna utfärdat intyg om familjeöverhuvudets ställning som emigrant.
Artikel 7
  • 1. För att åtnjuta vårdförmåner enligt konventionens artikel 11 andra stycket skall en person som endast uppbär svensk pension eller livränta liksom hans familjemedlemmar skriva in sig hos försäkringsorganet på bosättningsorten, varvid de skall förete ett intyg om rätten till svensk pension eller livränta.
  • 2. De personer som avses skall erlägga den årsavgift per person som fastställs av den behöriga myndigheten.
Artikel 8
  • 1. Kontantförmåner enligt konventionens artikel 12 första stycket utges normalt direkt till den försäkrade av de behöriga försäkringsorganet enligt den lagstiftning som detta tillämpar.
  • 2. Enligt konventionens artikel 12 andra stycket kan det behöriga försäkringsorganet uppdra åt organet på bosättnings- eller vistelseorten att för dess räkning utge kontantförmåner. Kostnaden för utbetalningn av dessa förmåner som utges enligt bestämmelserna i det behöriga försäkringsorganets lagstiftning skall återbetalas av nämnda organ till försäkringsorganet på vistelse- eller bosättningsorten på grundval av de verkliga kostnanderna i enlighet med det förstnämnda organets räkenskaper.
Betalning skall ske inom sex månader från mottagandet av begäran om återbetalning för vilken ett särskilt intyg skall användas.
  • 3. Det behöriga försäkringsorganet kan uppdra åt organet på bosättnings- eller vistelseorten att företa erforderliga läkarunder sökningar.

Kapitel 2. Invaliditet, ålderdom och efterlevande

Artikel 9
  • 1. De försäkrade och deras efterlevande som önskar åtnjuta förmåner från invaliditets-, ålders- och efterlevandeförsäkringen kan ge in ansökan till behörigt försäkringsorgan i endera av de fördragsslutande staterna på det sätt som stadgas i den lagstiftning som tillämpas av det behöriga försäkringsorgan vid vilket ansökan görs. För detta ändamål skall de behöriga myndigheterna i de två fördragsslutande staterna komma överens om härför avsedda ansökningsformulär.
  • 2. Den dag ansökan inges till ett behörigt försäkringsorgan i en fördragsslutande stat skall, även om denna inte gjorts på härför avsedd blankett, anses som ansökningsdatum av de behöriga organen i båda de fördragsslutande staterna.
  • 3. Det försäkringsorgan som först erhållit ansökan skall utan dröjsmål sända en kopia av den ansökningsblankett som avses i första stycket till det behöriga organet i den andra fördragsslutande staten.
Ansökningsblanketten skall innehålla persondata rörande sökanden och i tillämpliga fall rörande dennes familjemedlemmar och alla andra upplysningar som kan erfordras för att fastställa sökandens rätt till förmåner enligt den lagstiftning som det behöriga försäkringsorganet tillämpar till vilket blanketten sänds.
  • 4. Förutom den ansökningsblankett som avses i det tredje stycket skall snarast möjligt till det behöriga försäkringsorganet i den andra fördragsslutande staten sändas en kopia av en förbindelseblankett, om vars utformning överenskommelse skall träffas av de två fördragsslutande staternas behöriga myndigheter och av vilken särskilt skall framgå de försäkringsperioder som fullgjorts enligt den lagstiftning, som tillämpas av det behöriga försäkringsorgan som översänder blanketten, och de rättigheter som härrör från dessa perioder.
  • 5. När det behöriga försäkringsorganet i den andra fördragsslutande staten erhållit de blanketter som nämns i styckena 3 och 4 fastställer detta de rättigheter som den sökande har på grundval av de försäkringsperioder som fullgjorts enligt den lagstiftning som detta tillämpar eller i tillämpliga fall de rättigheter som sökanden kan ha på grundval av sammanläggning av försäkringsperioder som fullgjorts enligt de två fördragsslutande staternas lagstiftningar. Detta försäkringsorgan översänder därefter till organet hos vilket ansökan gjorts en kopia av den förbindelseblankett som nämns i föregående stycke kompletterad med uppgifter om de perioder som fullgjorts enligt dess egen lagstiftning och den rätt till förmåner som sökanden tillerkänts.
  • 6. När försäkringsorganet hos vilket ansökan gjorts har erhållit förbindelseblanketten kompletterad med de uppgifter som nämns i femte stycket ovan, och när det, om så erfordras, har fastställt de rättigheter som sökanden har på grundval av sammanläggning av perioder som fullgjorts enligt lagstiftningen i båda de fördragsslutande staterna, fattar detta organ beslut rörande själva ansökan och meddelar detta beslut såväl till det andra behöriga försäkringsorganet som till sökanden.
  • 7. Uppgift om fullgjorda försäkringsperioder behöver inte lämnas i förbindelseblankett när av befintliga uppgifter framgår att den försäkrade har en självständig rätt till pension från det behöriga försäkringsorganet i den andra fördragsslutande staten.
  • 8. De persondata som lämnas i den ansökningsblankett som nämns i tredje stycket skall på tillbörligt sätt styrkas av det behöriga försäkringsorgan som överständer blanketten. Detta organ skall bekräfta att uppgifterna i ansökningsblanketten grundar sig på orginaldokument. Översändandet av en på detta sätt styrkt blankett ersätter översändande av originaldokumenten.
Artikel 10
För inträde i den italienska frivilliga försäkringen enligt konventionens artikel 19 första stycket skall sökanden till det italienska behöriga försäkringsorganet inge ett intyg på särskild blankett om de perioder som fullgjorts enligt den svenska försäkringen för tilläggspensionering liksom den pensionsgrundande inkomst under de tre åren som föregår ansökan. Detta intyg skall på sökandens begäran utställas av riksförsäkringsverket.
När sökanden inte företer nämnda intyg skall det italienska behöriga försäkringsorganet begära intyget från det svenska riksförsäkrings verket.

Kapitel 3. Arbetsskador och arbetssjukdomar

Artikel 11
  • 1. För att erhålla vårdförmåner enligt konventionens artikel 21 andra stycket skall de försäkrade för försäkringsorganet på bosättningsorten eller orten för deras tillfälliga vistelse i den andra staten visa upp ett intyg utfärdat av försäkringsorganet i den behöriga staten, av vilket deras rätt till förmånerna framgår. I detta intyg kan försäkringsorganet i den behöriga staten ange den längsta tid under vilken förmåner kan utgå.
  • 2. Om den försäkrade inte kan uppvisa det intyg som nämns i första stycket ovan skall försäkringsorganet på bosättningsorten eller på orten för den tillfälliga vistelsen begära detta hos försäkringsorganet i den behöriga staten.
  • 3. Försäkringsorganet i den behöriga staten utbetalar livräntor direkt till de försäkrade. Andra kontantförmåner än livräntor kan utbetalas av försäkringsorganet på bosättningsorten eller på orten för den tillfälliga vistelsen för försäkringsorganet i den behöriga staten. När så sker skall sistnämnda försäkringsorgan underrätta den försäkrade om hans rättigheter och underrätta försäkringsorganet på bosättningsorten eller orten för den tillfälliga vistelsen i den andra staten om kontantförmånernas storlek, om de datum när dessa skall betalas och om den längsta tid under vilka dessa kan utges.
Artikel 12
Försäkringsorganet på bosättningsorten eller på orten för den tillfälliga vistelsen skall, när detta organ utfört sådan läkarundersökning som avses i konventionens artikel 21 fjärde stycket, till försäkringsorganet i den behöriga staten överlämna rapporter med uppgifter som kan klarlägga den försäkrades anatomiska och funktionella tillstånd med särskild hänsyn till de organ och kroppsdelar som berörs av olyckfallet eller arbetssjukdomen. Rapporten skall inte innehålla någon uppskattning av graden av arbetsoförmågan.
Artikel 13
Försäkringsorganet i den behöriga staten skall på begäran av ett försäkringsorgan på bosättningsorten eller på orten för den tillfälliga vistelsen i den andra staten, som har utgett sådana förmåner och utfört sådana läkarundersökninar som avses i konventionens artikel 21, andra till fjärde styckena, till nämnda försäkringsorgan återbetala
  • a) kostnader för utgivna vårdförmåner liksom för läkarkontroller som utförts för detta försäkringsorgans räkning,
  • b) kostnader för de försäkrades resor till de sjukvårdsinrättningar som utger vårdförmåner eller för att på annat sätt få läkarkontroller gjorda,
  • c) ersättning för inkomst som de försäkrade förlorat för att kunna erhålla vårdförmåner och undergå kontroller,
  • d) utgifter för andra kontantförmåner än de som utgetts för dess räkning.
  • 2. Vid återbetalning av utgifter enligt första stycket skall hänsyn inte tas till utgifter som överstiger de taxor som gäller för försäkringsorganet på bosättningsorten eller orten för den tillfälliga vistelsen i den andra staten.
Artikel 14
I fall som avses i konventionens artikel 22 första stycket skall den försäkrade, oavsett graden av den arbetsoförmåga som uppstått i dessa fall, ge försäkringsorganet i den behöriga staten alla upplysningar om arbetsolycksfall eller arbetsjukdomar som drabbat honom under tid då han tidigare omfattades av den andra statens lagstiftning.
Artikel 15
  • 1. I fall som avses i konventionens artikel 22 andra stycket kan ansökan om förmån på grund av arbetssjukdom inges antingen till försäkringsorganet i den stat under vars lagstiftning den försäkrade senast har utsatts för den särskilda risken eller till försäkrings organet i den andra staten.
  • 2. Om det försäkringsorgan, som har mottagit en sådan ansökan som avses i första stycket, konstaterar att den försäkrade senast har utfört arbete som medför den särskilda risken inom den andra statens territorium, skall ansökan med tillhörande handlingar utan dröjsmål översändas till försäkringsorganet i den andra staten. Den försäkrade skall samtidigt underrättas om överständandet.
  • 3. Om det försäkringsorgan som mottagit en sådan ansökan som avses i första stycket konstaterar att villkoren enligt den lagstiftning som tillämpas av detta organ inte är uppfyllda
    • a) skall ansökan och tillhörande handlingar inklusive de rapporter och läkarutlåtanden som detta organ låtit införskaffa överlämnas till försäkringsorganet i den andra staten liksom avskrift av avslagsbeslutet,
    • b) dess beslut meddelas den försäkrade, varvid skälen till avslaget, sätt och tid för överklagande samt datum för ansökans överlämnande till försäkringsorganet i den andra staten skall anges.
Artikel 16
  • 1. Om sådan försämring som avses i konventionens artikel 22 tredje stycket orsakats av ett arbete som utförts inom den andra statens territorium och som medfört den särskilda risken skall försäkrings organet i sistnämnda stat utge ett tilläggsbelopp som är lika med skillnaden mellan den förmån som skall utgå efter försämringen och den förmån som skulle ha utgått före försämringen om arbetssjukdomen hade visat sig i denna stat.
  • 2. Den försäkrade skall förse det försäkringsorgan hos vilken han gör gällande rätt till förmån på grund av försämring av en arbetssjukdom med alla upplysningar om den arbetssjukdom för vilken ersättning tidigare fastställts.

Kapitel 4. Arbetslöshet

Artikel 17
  • 1. För tillämpning av bestämmelserna i konventionens artikel 24 skall den försäkrade för behörigt försäkringsorgan förete ett intyg angående de försäkringsperioder som fullgjorts enligt den andra fördrags slutande statens lagstiftning.
  • 2. I nämnda intyg skall även anges de perioder under de tolv månader som närmast föregått dagen för ansökan om förmåner i den andra fördragsslutande staten, under vilka arbetslöshetsförmåner utgetts till den försäkrade av det försäkringsorgan som utställt intyget.
  • 3. Sådant intyg utställs på den försäkrades begäran i Italien av det nationella institutet för social trygghet och i Sverige av arbetsmarknadsstyrelsen.
  • 4. När den försäkrade inte kan förete sådant intyg skall det behöriga försäkringsorganet begära detta hos försäkringsorganet i den andra fördragsslutande staten.

AVDELNING IV

Allänna bestämmelser om administrativt samarbete

Artikel 18
  • 1. De administrationskostnader som tillämpningen av denna överenskommelse medför inklusive kostnaderna för överförande eller betalning av förmåner skall, med undantag av de som avses i tredje stycket, bestridas av det behöriga försäkringsorgan som haft kostnaderna.
  • 2. När graden av invaliditet hos någon som söker eller uppbär invalidpension uppskattas, skall det behöriga försäkringsorganet i var och en av staterna ta hänsyn till de läkarundersökningar som gjorts av det behöriga försäkringsorganet i den andra staten.
Det behöriga försäkringsorganet i varje stat behåller emellertid rätten att låta undersöka den som söker eller uppbär invalidpension av en förtroendeläkare.
  • 3. Utgifter för läkarundersökningar och för utredning av en försäkrads arbets- eller förvärvsförmåga liksom utgifter för resor, kost och logi och andra utgifter som har samband med sådana utredningar förskotteras av det försäkringsorgan som utfört utredningen och ersätts därefter av det försäkringsorgan som begärt dem. Ersättning erläggs mot särskild faktura enligt de taxor och bestämmelser som tillämpas av det försäkringsorgan som har utfört utredningen. Om de undersökningar och den utredning varom fråga är under alla förhållanden skulle ha behövt göras av det försäkringsorgan som utfört dem även om någon begäran härom inte gjorts av motsvarande försäkringsorgan i den andra staten, skall kostnaderna inte ersättas.

AVDELNING V

Övergångs- och övriga bestämmelser

Artikel 19
Pensioner och livräntor skall utbetalas direkt till förmånstagarna av det försäkringsorgan som har att utge dem.
De två staternas behöriga myndigheter kan komma överens om att förmåner skall utbetalas på annat sätt.
Artikel 20
De bestämmelser om minskning, innehållande eller upphörande av en socialförsäkringsförmån som gäller enligt en fördragsslutande stats lagstiftning vid sammanträffande av en sådan förmån med en annan socialförsäkringsförmån eller med andra inkomster kan göras gällande mot förmånstagaren vad avser förmåner enligt lagstiftningen i den andra fördragsslutande staten eller vad avser inkomster som uppburits inom sistnämnda stats territorium.
Artikel 21
Formulär för blanketter, certifikat, intyg, utlåtanden, undersökningar och andra handlingar som erfordras för tillämpningen av denna överenskommelse skall gemensamt fastställas av de två fördragsslutande staternas behöriga myndigheter.
Artikel 22
Denna överenskommelse träder i kraft samma dag som konventionen träder i kraft och upphör att gälla samma dag som konventionen enligt artikel 37 upphör att gälla.
Undertecknat i Rom den 22 september 1982 i två exemplar på svenska och italienska språken vilka båda texter äger lika vitsord.

För Konungariket Sverige Per il Regno di Svezia A. Lewenhaupt

För ItaLIENSKA Republiken Per la Repubblica Italiana Mario Fioret

Ändringar och övergångsbestämmelser

1982:887

Departement
Socialdepartementet
SFS-nummer
1982:887
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation